Lokalisering av Statistiska centralbyrån till Örebro

Statistiska Centralbyrån (SCB) har stor betydelse för vårt
lands goda anseende för tillförlitlig och betydelsefull
statistikproduktion. Behovet av en god statistikproduktion
med hög relevans för samhället förstärks av Sveriges
medlemskap i EU.

SCB har sin verksamhet förlagd till Örebro och
Stockholm. Enligt ett riksdagsbeslut från 1987 skall minst
55% av de anställda vid Statistiska centralbyrån vara
placerade vid SCB i Örebro. SCB har i stort uppfyllt detta
mål genom att lägga sig vid en miniminivå kring 55% i
Örebro.

Riksdagsbeslutet tillkom i samband med utbyggnaden av
SCB-huset i Örebro. Detta är dimensionerat för cirka 830
anställda. Omfattande omstruktureringar har lett till att
antalet anställda vid SCB som helhet minskat kraftigt under
senare år, från cirka 1 500 (exklusive intervjuare) år 1985 till
drygt 1 100 anställda i början av år 1995. Vid SCB i Örebro
finns för närvarande drygt 600 anställda.

Skälen för en uppbyggnad av SCB var ursprungligen (i
slutet av 60-talet) såväl rekryteringsproblem i Stockholm
som regionalpolitiska skäl. Efterhand har verksamheten i
Örebro vuxit upp till en viktig del av SCB med betoning på
de stora registren (befolkningsregistren, utbildningsregistret
m.fl.). Rekryteringsmöjligheterna har visat sig vara goda i
Örebro såväl vad gäller assistenter som kvalificerade
handläggare. Till detta har högskolan i Örebro med sin
mycket kvalificerade utbildning inom det
samhällsvetenskapliga området bidragit.

De regionalpolitiska skälen för en placering av SCB i dess
helhet till Örebro är i dag väl så starka som när riksdagen tog
1987 års principbeslut om att minst 55% av verksamheten
skulle koncentreras till Örebro. Det finns anledning att se
med stor oro på förslaget i budgetpropostionens bilaga 8
sidan 109 om att kravet på att minst 55% av de anställda skall
finnas i Örebro inte längre ska kvarstå. I stället för att ändra
principbeslutet om att minst 55% av de anställda vid SCB
ska finnas i Örebro bör riksdagen ta initiativ till en utredning
om möjligheterna att lokalisera hela verksamheten till
Örebro.

Vi instämmer i regeringens uppfattning att verksamheten
är väl etablerad och fungerar väl i Örebro, varför en
förändring av beslutet inte skulle leda till omedelbara och
dramatiska förändringar vid Örebroenheten. Det är däremot
ingen hemlighet i någon organisation att verksledningens
placering många gånger kan spela en avgörande roll för
beslut i samband med förändringar och att risken därför är
stor att Örebroenheten långsiktigt får stå tillbaka om beslutet
ändras.

Örebro län genomgår mycket allvarliga
strukturförändringar och hör till de delar av landet som de
senaste åren haft den minst gynnsamma
befolkningsutvecklingen. Strukturförändringar inom
industrin har inneburit dramatiska personalnedskärningar i
stora delar av länet. Till detta kommer de kraftiga
nedskärningar som genomförts och genomförs inom statlig,
landstingskommunal och kommunal förvaltning i länet.

Om inte Örebro län ska drabbas av en kraftig tillbakagång
krävs en aktiv regionalpolitik, där statliga myndigheter på
olika sätt söker stärka länets konkurrensfördelar.

En samlokalisering av hela SCB i Örebro skulle vara ett
av flera medel att stärka länets konkurrenskraft och innebära
en betydelsefull motkraft mot andra indragningar av
arbetsplatser i länet.

Från SCBs synpunkt är sannolikt ortsplaceringen som
sådan inte så viktig. Statistik kan produceras på många orter i
Sverige, om såsom i Örebro förutsättningarna för rekrytering
och god kontakt med landet som helhet är goda. Däremot
innebär uppdelningen på två orter kostnadshöjningar och
svårigheter till idealt samarbete och samordning inom SCB.

I budgetpropositionen föreslås en nivåsänkning av SCBs
verksamhet med 5% till 1996 års utgång och en sänkning av
kostnaderna med 36,6 miljoner kronor vid utgången av 1998.
Därtill kommer med stor sannolikhet minskade tjänsteköp
från andra statliga myndigheter, vars resursramar beskurits i
budgetpropositionen. Mot bakgrund av den betydelse en god
statistikproduktion har för samhället som helhet bör
möjligheterna att effektivisera verksamheten genom
samordning av SCB:s verksamhet till Örebro prövas noga.

Den nuvarande uppdelningen av SCB ger inte obetydliga
merkostnader i form av såväl arbetstid för resor mellan
Örebro och Stockholm, där SCBs handläggare är frekventa
resenärer, som för resor och traktamenten. Andra mer
svårtolkade kostnader är den försämring i samordning och
samarbete som en uppdelning på två orter medför. Även för
arbetsklimatet är en uppdelning på två orter en nackdel.

SCB-huset i Örebro utgör med sina moderna och för
statistikproduktion anpassade lokaler ett av Europas bästa
statistikhus. Genom det nya SCB-huset finns goda
förutsättningar att förlägga SCB i dess helhet till Örebro
(inklusive Mittsystem, den gamla datacentralen vid SCB).
SCB-huset, som skulle inrymma huvuddelen av SCB:s
verksamhet, kan enkelt kompletteras med andra lokaler i
centrala Örebro.

Vi är väl medvetna om att frågan om SCB:s lokalisering
till Örebro prövats tidigare i riksdagen, men menar att en
genomgripande prövning av den statliga sektorns
resursutnyttjande parad med en aktiv arbetsmarknads- och
regionalpolitik talar för en förnyad prövning av ärendet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning om ekonomiska och
verksamhetsmässiga förutsättningar att förlägga SCB i sin
helhet till Örebro,

2. att riksdagen vidhåller sitt tidigare fattade beslut om att
minst 55 % av de anställda skall vara placerade vid SCB i
Örebro.

Stockholm den 18 januari 1995

Inger Lundberg (s)

Håkan Strömberg (s)

Maud Björnemalm (s)

Hans Karlsson (s)

Nils-Göran Holmqvist (s)

Helena Frisk (s)