Den statliga kulturpolitiken har präglats av en alltför
bristande förmåga att ta tillvara människors engagemang för
det svenska kulturarvet. Vården och driften av många
historiska byggnader, museer och kulturella institutioner har
skett och sker inom ramen för offentlig sektor.
Inte sällan saknas mänskliga och ekonomiska resurser för
att hålla historiska byggnader i bästa skick och för att
popularisera kunskap om historia och kultur i breda läger.
Den nuvarande formen för förvaltning kanske ger kulturen
grundtrygghet, men knappast verkliga förutsättningar för en
vital utveckling.
Det är riktigt och rimligt att staten bär ett yttersta ansvar
för den svenska kulturskattens bevarande. Det är dock inte
alls givet att det bästa sättet för staten att ta detta ansvar är
via skattefinansierade institutioner inom ramen för den
offentliga sektorn.
Betydande ekonomiska och verksamhetsmässiga vinster
skulle kunna göras genom att förutsättningar för en mer
allsidig finansiering av verksamheten, samt för
tillvaratagande av ideella insatser, skapas i Sverige. Vi
förordar att en eller flera rikstäckande historiska
kulturstiftelser formeras, med uppgift att förvalta statliga
historiska byggnader som t.ex. slott och minnesmärken. I
förlängningen ser vi framför oss att modellen kanske också
kan användas för förvaltning av teatrar och museer.
I andra länder finns alternativ till renodlad statlig drift av
kulturella minnesmärken. I England verkar t.ex de båda
stiftelserna ''English Heritage'' och ''The National Trust''.
Miljoner britter stöder verksamheten genom medlemskap,
donationer eller ideella arbetsinsatser. Stiftelserna förvaltar
hundratals slott, historiska byggnader och betydelsefulla
naturområden, samt bidrar därmed till att hålla det historiska
arvet levande.
Stiftelseformen möjliggör tillvaratagande av enskilda
människors intresse och vilja att arbeta för att bevara och
utveckla kulturen. Arbetsuppgifter som enklare underhåll
och skötsel, guidning, vakthållning och insamling av medel
för verksamheten kan underlättas och understödas genom
enskilda insatser.
Enskilda insatser kan också bidra till att stärka det lokala
engagemanget för och förankringen av kultur och historia,
samt till att uppmuntra utveckling och spridande av kunskap
både om den lokala och nationella historien.
Stiftelseformen möjliggör härtill också ökad mångfald i
finansieringen av verksamheten via medlemsavgifter i
stödföreningar, enskilda bidrag, sponsring, kommersiella
intäkter och statligt stöd. Stöd från staten kan utgå, dock
inom existerande ramar, t.ex. som grundplåt för
verksamheten eller driftsbidrag.
I den ökade marknadsorientering som stimuleras fram
ligger både en popularisering av det kulturella utbudet och
drivkrafter för effektivt resursutnyttjande. Eftersom fler än
staten kommer att medverka till stiftelsens finansiering och
medlemmarnas ideella arbetsinsatser kan sänka kostnaderna,
så talar mycket för att statens åtaganden stegvis kan minskas
utan att verksamhetens kvalitet försämras.
Mängden objekt som förvaltas av samma stiftelse
möjliggör effektiv hushållning med pengar för underhåll,
konservering och reparationer. Kunskap och resurser samlas,
expertis kan utnyttjas väl. Stiftelseformen fungerar också bra
för att sprida intresse för den svenska historien bland
medlemmar och allmänhet. Genom detta kan den bidra till
ett mer levande kulturliv och ett bättre bevarande av
kulturbyggnader och institutioner.
I och med att staten kan stå kvar som ägare av berörda
byggnader så kan också staten stå kvar som yttersta garant
för byggnadernas bevarande, även om de förvaltas av
enskilda stiftelser. Om staten upplåter t.ex. byggnader via
avtal till stiftelsen kan samarbetet brytas om verksamheten
uppenbart skulle misskötas.
Kulturens frihet är avgörande för dess vitalitet och för
nytänkande. Kulturen kommer med stiftelseformen bort från
politisk styrning av verksamheten och får möjlighet att
utvecklas fritt.
En lämplig väg är att regeringen låter utreda formerna för
den ovan beskrivna verksamheten, för att sedan återkomma
till riksdagen med förslag till inriktning av ett överförande av
förvaltningen av statliga historiska byggnader till historiska
stiftelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kulturstiftelser för förvaltning av
historiska byggnader.
Stockholm den 18 januari 1995
Sten Tolgfors (m)
Ulf Kristersson (m)