med anledning av prop. 1994/95:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringsproposition)
Huvudsyftet med föreliggande förslag är att skapa
likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner
respektive landsting. Detta skall ske genom en långtgående
utjämning av skillnaderna i beskattningsbara inkomster och
i strukturellt betingade kostnader. Ett annat syfte är att skapa
ett stabilt och överblickbart system som inte ändras år från
år.
I förslag från regeringen, som även centern står bakom,
anges att tidigare utjämningssystem innehållit mer av
politiska bedömningar än objektivt mätbara faktorer och att
föreliggande förslag i stället bygger på fördelning på
objektiva grunder. Vi ifrågasätter detta vad gäller metoderna
för kostnadsutjämning. Valet av standardkostnadsmetoden
innebär att helhetssynen riskerar att förloras bl.a. i fråga om
socialtjänstens kostnader. Förebyggande insatser inom fritid
och kultur tas inte med och insatserna mot arbetslöshet
värderas lågt. Framräknade statistiska samband tas till intäkt
för att det finns orsakssamband, vilket kan ifrågasättas på en
rad punkter. Bristen på statistiskt samband tas ibland till
intäkt för valet av andra indikatorer. Valet av samband
förefaller gynna vissa typer av kommuner på ett systematiskt
sätt. I detta val finns stort utrymme för politiska värderingar.
För hälso- och sjukvård, individ- och familjeomsorg och
kollektivtrafik, verksamheter där storstadsområden har höga
kostnader, tillämpas metoder baserade på
kostnadsskillnader, medan man för äldreomsorgen, där
kostnaderna är höga i gles- och landsbygdskommuner istället
tillämpar en behovsanpassad modell. Metodvalet
missgynnar konsekvent de flesta av skogslänens kommuner.
Vi ifrågasätter över huvud taget det möjliga i att infånga
Bjurholms och Stockholms förhållanden inom samma
matematiska formler.
Kommunerna har uttryckt starka önskemål om ett hållbart
och stabilt system vars konsekvenser är överblickbara under
en följd av år. Förslaget innehåller övergångstider på upp till
åtta år, kontrollstation efter två år och en parlamentarisk
uppföljning. Vi ifrågasätter om förslaget därmed uppfyller
kommunernas önskemål om stabilitet och förutsägbarhet. I
stället tolkar vi detta som ett tecken på att förslagsställarna
är medvetna om förslagets många brister. Utformningen
torde leda till ständiga krav på förändringar vilka till en del
också kommer att verkställas successivt.
Kommunförbundets enhälliga tillstyrkan syns mest vara ett
uttryck för uppgivenhet.
Den metod för inkomstutjämning som föreslås i
propositionen har två för oss oacceptabla konsekvenser. För
det första skapar det mycket komplicerade
utjämningssystemet så kallade Pomperipossaeffekter. Det
innebär att vissa kommuner får sänkta intäkter om
skattekraften i kommunen ökar och vice versa. För det andra
blir inte utjämningen fullständig utan de fattigaste
kommunernas skattekraft blir omkring 5 % lägre än de
rikaste. De svagaste kommunerna missgynnas alltså till
skillnad från i tidigare utjämningssystem. Motivet varför
regeringen och centern inte väljer ett enkelt och rakt system
med lika skattekraft i alla kommuner sägs vara att systemet
därmed skulle ge kommuner och landsting, med en
skattekraft under genomsnittet, direkta incitament att höja
skatten. Vi delar inte denna misstänksamhet gentemot
kommunpolitikerna. Medvetenheten om nackdelarna med en
hög kommunalskatt är i dag mycket stor varför någon
okynneshöjning inte förekommer. Däremot föreligger olika
politiska värderingar om skattens storlek.
Införandeperioden föreslås bli hela åtta år och kommuner
som får sänkta inkomster drabbas inte av större sänkning än
250 kr per skattekrona och år. Däremot innehåller inte
förslaget några begränsningar av vilka kommuner som skall
få tillskott och vilka som skall få sänkta inkomster med
hänsyn till respektive kommuns skattesats. Vi finner det
stötande att lågskattekommuner med god ekonomi som till
exempel Lund får inkomstförstärkningar med 1 543 kr/inv
medan högskattekommuner med dålig ekonomi som till
exempel Överkalix förlorar 2 000 kr/inv.
Sammantaget anser vi att förslaget i sin nuvarande
utformning bör avvisas och regeringen bör återkomma med
nytt förslag. De stora problem som otvivelaktigt finns i några
kommuner däribland Göteborg kan åtgärdas på annat sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till bidrags- och
utjämningssystem för kommuner och landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bidrags- och utjämningssystem
för kommuner och landsting.
Stockholm den 10 maj 1995
Torsten Gavelin (fp)
Lennart Fremling (fp)
Sigge Godin (fp)
Lennart Rohdin (fp)