med anledning av prop. 1994/95:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringsproposition)
Miljöpartiet de grönas förslag till vårbudget 1995
Innehållsförteckning 1
Sammanfattning2 2
Den
ekonomiska politiken2 2.1
Inriktning
och mål3 2.2
Finans-
och penningpolitik5 2.3
Skattepolitiken7 2.4
Fördelning
och sysselsättning8 2.5
Konvergensprogram
och EMU8 3
Kommunerna9 4
Budgetpolitiken11 5
Förslag
till reviderad statsbudget11 5.1
Sammanställning
av förslagen12 5.2
Skatter
m.m13 5.3
Utgiftsanslagen16 5.4
Lånebehov,
statsskuld och räntor28
Hemställan28
1 Sammanfattning
I motionen pläderar vi för en aktivare och mer offensiv
politik för att öka sysselsättningen och investeringarna i
miljöinriktade framtidsbranscher. Vi slår vakt om välståndets
kärnområden, skola, omsorg och vård. Social rättvisa för ett
mänskligare samhälle, ökat företagande för fler jobb och en
långsiktigt hållbar utveckling ur miljösynpunkt är tre
hörnpelare i den gröna finanspolitiken.
De Gröna i riksdagen lägger fram en 5,4 miljarder kronor
starkare budget än regeringen. Vi anser att regeringens
bedömning att det privata sparandet ska minskas till förmån
för ökad inhemsk konsumtion är alltför optimistiskt. Bland
annat därför krävs mer långtgående budgetförstärkningar.
Det gröna förslaget innebär att staten sparar 6,7 miljarder
kronor mer i sina utgifter än vad regeringen föreslår.
Anslagen för inköp av militärt material, byggande av
riksvägar och fördelar av arbetsmarknadspolitiken minskas.
Neddragningarna på dessa tre områden är sammantaget till
15,5 miljarder.
Därigenom kan vi också göra angelägna miljösatsningar,
kompensera kommunsektorn för egenavgifterna och slå vakt
om utsatta grupper både här hemma och i u-länderna. Vi går
emot indragningarna på drygt 900 miljoner på biståndet. Vi
går också emot indragningar på drygt 800 miljoner på
miljöområdet.
En offensiv satsning på energieffektivisering och
biobränslen för fordon föreslås. Ett nytt investeringsbidrag
som omfattar 1 miljard kronor ska ge både arbetstillfällen på
kort sikt och ett mer offensivt näringsliv på lite längre sikt.
Inom regionalpolitikens ram satsas 1,5 miljarder på
näringslivsutveckling och bättre infrastruktur på
teleområdet.
Arbetslösheten bekämpas genom att sänka
arbetsgivaravgifterna med 3,5 %-enheter. Kommunerna får
behålla förtjänsten för detta och kompenseras därigenom för
höjningen av egenavgifterna med 2 %-enheter 1996. Tjänste-
och miljösektorn bedöms också gynnas av åtgärden.
Sänkningen finansieras genom höjda energi- och
miljöskatter och höjd bolagsskatt med 3 %-enheter.
De Gröna säger nej till sänkningen av ersättningsnivån i
social- och arbetslöshetsförsäkringarna till 75 %. Istället
föreslår vi ett brutet tak som innebär 80 % ersättning för de
första 12 000 i inkomsten, och för den del som ligger däröver
med 40 %. Det ger en större besparing, samtidigt som
låginkomsttagarna kommer undan helt eller delvis jämfört
med regeringens förslag.
De Gröna säger också nej till moms på dagstidningar, och
föreslår istället höjd reklamskatt.
2 Den ekonomiska politiken
Syftet med den ekonomiska politiken är, enligt vår mening,
att tillgodose mänskliga behov inom de ramar som miljön
sätter. De ekonomiska resurserna är ytterst resultatet av
mänsklig skaparkraft och är baserade på de resurser som
naturen ger oss.
Den förda ekonomiska politiken i Sverige har medfört
bristande hushållning med begränsade resurser. Särskilt
uppmärksammad är den snabba skuldökningen i statens
finanser under 90-talet. Budgetunderskottet måste snabbt
upphöra och statsskulden minskas.
Den förda ekonomiska politiken har också medfört att en
betydande miljöskuld har byggts upp under en lång följd av
år. Denna är ett uttryck för både minskad tillgång på
naturresurser och framtida ökade kostnader. De beräkningar
som gjorts av miljöskulden ligger på ca 300 miljarder och
den ökar med ca 5 miljarder per år f.n. Dessa siffror är att
betrakta som preliminära minimital och därför inte direkt
jämförbara med värden i t.ex. statsbudgeten. Även andra
typer av miljöräkenskaper, som t.ex. miljöjusterad BNI, är
än så länge ofullständiga och preliminära till sin karaktär.
Den stora osäkerheten till trots måste den ekonomiska
politiken också ta hänsyn till sådana ekonomiska problem.
Annars är det stor risk att en förbättring av t.ex. BNP eller
statsskulden kan ske genom att öka miljöskulden.
Svensk ekonomi är uppenbart i obalans om man ser till
skuldsättningen. Statsskulden har byggts upp successivt
sedan början av 70-talet, med undantag av några få år med
budgetöverskott. Miljöskulden har sannolikt byggts upp
under längre tid än så -- den snabba tillväxten på 50- och 60-
talen skedde sannolikt delvis genom en växande miljöskuld.
Ser man till värdet av den svenska valutan i förhållande till
våra handelspartner i omvärlden så har även detta
trendmässigt fallit sedan 70-talets början. Det här betyder att
svensk ekonomi under en längre tid har urholkats genom den
förda politiken och att det därför finns systematiska eller
strukturella fel.
Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak
fortfarande, att söka åstadkomma en snabb ekonomisk
tillväxt. Mot detta har vi i De Gröna vänt oss och menat att
det leder till ökad miljöförstöring. Ekonomins innehåll och
inriktning är många gånger viktigare än om den ekonomiska
omsättningen ökar eller ej. Kvalitétsaspekter och
medmänsklighet riskerar också att förloras i en ekonomisk
politik som ensidigt inriktas på tillväxt. I marknadsekonomin
finns starka moment av tillväxtfixering. Kostnadsdrivande
offentliga åtaganden som t.ex. ATP-systemet och
socialförsäkringarna förstärker en ensidig inriktning mot
tillväxten.
Den ekonomiska politiken som fördes under 90-talets
första hälft förvärrade problemen på en rad olika sätt.
Skattereformen var underfinansierad och medförde ett
snabbt växande underskott i statsbudgeten i den lågkonjuktur
som följde. Förra regeringens åtstramningspolitik under den
starkt tilltagande lågkonjukturen bidrog till att förvärra den
så att vi för första gången i modern tid fick uppleva
massarbetslöshet. Avregleringen av finans- och
valutamarknaderna tillsammans med den snabbt växande
statsskulden bäddade för omfattande spekulation och oro
riktad mot bl.a. svensk ekonomi. Vi betalar idag en stor
''riskpremie'' för detta i form av mycket höga räntor och en
starkt försvagad kronkurs.
2.1 Inriktning och mål
Den ekonomiska politiken ska syfta till en långsiktigt
hållbar utveckling. Det goda samhället ska byggas på social
rättvisa, solidaritet med utsatta människor och ett starkt
hävdande av välfärdens kärna som är vården, omsorgen och
skolan. Jämställdhet mellan män och kvinnor måste bli
bättre. Solidariteten ska var internationell och utsträckas till
fattiga, flyende eller på annat sätt särskilt utsatta människor
i andra länder.
Den förhållandevis låga efterfrågan i den
hemmamarknadsberoende privata sektorn är tillsammans
med den offentliga sektorns finansiering på kort sikt viktiga
problem i svensk ekonomi idag. Bägge dessa problem är
sådana vi själva i hög grad kan åtgärda genom förnuftiga
politiska beslut. Den ekonomiska politikens inriktning och
mål bör inriktas mot att åstadkomma verkningsfulla åtgärder
i syfte att stärka hemmamarknaden och sanera
statsfinanserna.
Den exportberoende privata sektorn utvecklas däremot
starkt positivt i den pågående internationella
högkonjunkturen. Många exportföretag gör nu stora vinster
och kan därigenom i hög grad egenfinansiera sina
investeringar. Detta är till stor del en följd av den starkt
sjunkande kronkursen som gör att avtal i t.ex. dollar eller D-
mark blivit värda långt mer än tidigare. Det är viktigt att detta
uppsving kommer hemmamarknaden till del så att en
långsiktigt gynnsam utveckling kan komma till stånd.
Uppsvinget ger också ett utrymme för en snabbare
omställning av samhället i miljövänlig riktning, t.ex. genom
att investeringar på olika sätt styrs till den internationellt sett
snabbt växande miljösektorn. En sådan inriktning på
investeringspolitiken bör också långsiktigt kunna öka den
internationella konkurrenskraften hos svenskt näringsliv.
En internationell lågkonjunktur kan förväntas någon gång
under andra halvan av 90-talet. Det är naturligtvis omöjligt
att bedöma hur stark den blir eller exakt när den kommer.
Konjunkturcyklerna förefaller vara oregelbundna i såväl tid
som höjd numera. Vi anser att en betydande beredskap bör
finnas för att möta en kommande nedgång som annars på
allvar kan hota det svenska välfärdssystemet. Vi föreslår
därför något större neddragningar i de offentliga utgifterna
än regeringen redan 1995/96. Ju snabbare svensk ekonomi
återhämtar sig desto bättre rustade står vi i nästa nedgång.
Blir nedgången obetydlig kan istället statsskulden minskas
snabbare vilket långsiktigt stärker hela samhällsekonomin.
Företagande måste gynnas så att fler arbetstillfällen
skapas. Inriktningen måste vara på ökad miljöanpassning
och ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer
nödvändiga arbetstidsförkortningen genomföras, vilket i sig
ger ytterligare arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar
också skatteunderlaget och ger en starkare finansiering av
välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn. De nya
jobben bör komma inom små- och medelstora samt
kooperativa företag. Detta förutsätter en politik som
underlättar för företagande både vad gäller regelverk och
beskattning. Kvinnligt företagande liksom företagande bland
invandrare ska på olika sätt stimuleras. Vi föreslår också
riktade stimulanser för att påskynda utveckling av
näringslivet inom miljö- och energisektorerna.
Utifrån den utomordentligt allvarliga ekonomiska
situationen, med åtföljande mycket negativa sociala
konsekvenser, anser Miljöpartiet de gröna att det är särskilt
viktigt att satsa på kultur. Kulturen är människans sätt att
bekräfta sin indentitet, sin självrespekt och utveckla sin
innovativa förmåga. I kulturen formuleras morgondagens
idéer och verksamhet.
Det ansträngda ekonomiska läget i Sverige med ökad
arbetslöshet m.m. har gett allvarliga sociala konsekvenser. Vi
har under de senaste åren kunnat uppleva ökade klyftor i
samhället och en utslagning av inte minst grupper med sämre
utgångsläge och möjligheter i samhället. En ökad
marginalisering och sociala problem ger bl a högre utgifter
för staten på lång sikt och underminerar den svenska
högutbildningstraditionen. De Gröna menar att den
ekonomiska politikens delmål måste vara ökad livskvalitet
för de breda samhällslagren och den får inte missgynna vissa
grupper vilket är negativt för samhället i sin helhet. Speciellt
uppmärksammas och motarbetas måste den diskriminering
som människor utsätts för på den svenska arbetsmarknaden
pga etnisk tillhörighet.
2.2 Finans- och penningpolitik
Finanspolitiken ska inriktas på att snabbt sanera statens
finanser och skapa förutsättningar för en växande privat
sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag.
Detta ska ske på ett sådant sätt att ett resurs- och
energieffektivt produktionssätt främjas och så att
sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora
kostnader för samhället, staten och de drabbade.
Bekämpningen av arbetslösheten måste därför vara en viktig
del i finanspolitiken.
Vi föreslår därför en skatteväxling där skatt på arbete
ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras
tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med
hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt
internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i
Sverige är förhållandevis underutvecklad, så bör en sådan
skatteväxling medföra ett ökat företagande och en ökad
sysselsättning.
Den miljöpåverkande industrin och transportväsendet får
bära en högre skattebörda vilket medför ett betydande
incitament för energieffektivisering eller övergång till mer
miljöanpassade produktions- och transportmetoder. Den
energiintensiva industrin, som också i hög grad är svensk
basindustri, måste emellertid skyddas för alltför höga
kostnader så att den inte slås ut av konkurrenter i andra
länder som slipper liknande pålagor. Vi föreslår därför att
den del av energikostnaden som överstiger 2 % av
försäljningsvärdet undantas från energibeskattning under en
övergångsperiod. Vi föreslår också att detta kopplas till krav
på åtgärdsprogram för minskad miljöpåverkan.
Skattebasen i miljö- och energiskattesystemet krymper
med tiden och måste delvis ersättas med andra inkomster i
statsbudgeten. Skatteväxlingen kan därför inte genomföras i
ett enda enkelt steg, utan måste vara en fortgående process
där skattesatser justeras i takt med att skattebasen förändras.
Vi skiljer därför mellan två typer av miljöskatter.
I första kategorin har vi de skatter vars bas inte kan
förväntas ändras mer än marginellt på kort och medellång
sikt även då skattesatsen höjs förhållandevis kraftigt. Hit hör
koldioxidskatten, vattenkraftskatten, bensin- och
dieselskatterna, och de allmänna energiskatterna i övrigt.
Dessa skatter är de vi intecknar för sänkningar av
arbetsgivaravgifterna i vårt budgetförslag.
I den andra kategorin har vi skatter och avgifter vars bas
kan förväntas ändras förhållandevis snabbt, dvs där
styreffekten är mer uttalad. Exempel på dessa är
avfallsskatten, uranskatten, skatt på naturgrus och
miljöavgifter på kemiska varor och produkter. Dessa skatter
och avgifter bör inte växlas mot sänkta arbetsgivaravgifter. I
takt med att intäkterna från dessa miljöskatter minskas får
momsen åter höjas. I vissa fall kan sådana miljöskatter också
gå till miljörelaterade investeringar t.ex. i form av
investeringsbidrag för allergisanering eller industriprojekt
för utveckling av kommersiella biobränslen. Det leder i så
fall till en tillfällig skattehöjning.
Höjda energi- och miljöskatter och sänkta
arbetsgivaravgifter gynnar den offentliga sektorn och
företagen, men missgynnar hushållen. För hushållens del
kompenseras de endast delvis genom sänkt moms för mat
och inrikes transporter. Samtidigt har hushållen sedan några
år tillbaka ett osedvanligt högt finansiellt sparande, f.n. 8 %
mot tidigare ca 4 %. Vi bedömer därför att den privata
konsumtionen endast till en mindre del påverkas av den
föreslagna skatteväxlingen.
Vård, omsorg och skola är de centrala verksamheterna
inom kommunsektorn. Dessa verksamheter har en
avgörande betydelse för näringslivet, och besparingar i de
områdena är samhällsekonomiskt ofta tvivelaktiga. Vi
föreslår att ytterligare medel återförs till kommunsektorn
1996 genom sänkta arbetsgivaravgifter. Därigenom
kompenseras den för minskat skatteunderlag till följd av
höjda egenavgifter. Därmed undviks också ökade kostnader
för staten för främst ökad ungdomsarbetslöshet. Ur social
synpunkt är det mycket angeläget att arbetslösheten, inte
minst hos unga, kan minskas.
Finanspolitiken bör inriktas mot ökade besparingar i
offentliga sektorn. Välfärdens kärnområden -- vård, omsorg
och skola -- måste, som ovan påpekas, emellertid undantas
för att klara övergripande mål som social rättvisa, livskvalité
och hög sysselsättningsnivå. Besparingarna bör istället
inriktas mot bl.a. de mycket höga utgifterna för ett militärt
försvar som numera framstår som helt omotiverade och mot
bidrag och ersättningar till enskilda och företag som kan
klara sig hyfsat ändå. Barnbidraget bör höjas till 1000 kr per
barn och månad, och samtidigt beskattas. Ersättningarna för
inkomster över 12000 kr/månad i socialförsäkringarna bör i
ett första steg halveras -- på sikt bör ett
grundtrygghetssystem införas. De omfattande bidragen till
företag bör minskas och ersättas med sänkt skatt på arbete
och företagande.
Regeringen räknar i sin finansplan och reviderade
nationalbudget med att sparkvoten för privat sparande ska
sjunka från nuvarande 8 % till 2 % på några år. Detta
förefaller orimligt i en situation där de offentliga
socialförsäkringssystemen urholkas och statens ekonomi är
konkursfärdig. Sparkvoten är i genomsnitt högre i andra EU-
länder. Vi bedömer att sparkvoten i vårt land kommer att
stanna ungefär på samma nivå som nu. Det betyder att den
inhemska konsumtionen inte kommer att utvecklas så
positivt som regeringen förutspår. Det ställer ytterligare krav
på en stram finanspolitik. Vi förslår därför ytterligare
besparingar i vårt förslag till budget för nästa budgetår.
En väl fungerande ekonomi förutsätter prisstabilitet, låga
räntor, en stabil valuta och ekonomisk självtillit. Ekonomin
måste därför i högre grad inriktas mot en långsiktigt hållbar
utveckling ur social och miljösynpunkt.
Prisstabiliteten är god och inflationen låg sedan några år
tillbaka. Enigheten kring fortsatt låginflationspolitik är i det
närmaste total mellan berörda institutioner, politiska partier
och aktörer på marknaderna. Detta till trots förefaller Sverige
få betala en viss ''riskpremie'' för framtida inflationsrisk i
form av högre långräntor än vår omvärld. Vi anser därför att
penningpolitiken alltjämt ska vara stark. Vi anser också att
finanspolitiken i ökande grad ska stödja ett stabilt
penningvärde.
Ränteläget i Sverige är f.n. 4--4,5 %-enheter högre än i
Tyskland. Detta för Sverige extremt höga ränteläge kan inte
enbart förklaras som en riskpremie för inflationsrisken. De
återkommande oroligheterna på penning- och
valutamarknaden medför också en betydande riskpremie. Vi
bedömer att den i själva verket är större än inflationsrisken,
men framför allt att den risken kommer att bestå på en
mycket hög nivå under lång tid framöver. Även bristen på
långsiktighet och konsekvens i den förda ekonomiska
politiken de senaste fem åren bidrar till osäkerheten.
Det höga ränteläget och den låga kronkursen har sin grund
i problemen och omvärldens förväntningar av svensk
ekonomi, och då särskilt den stora och snabbt växande
statsskulden. Penningmarknaden bygger i hög grad på
statens enorma lånebehov. 1/3 av lånen ligger utomlands
vilket verksamt dämpar inflationsrisken, men som också
medför en betydande valutarisk. Saneringen av
statsfinanserna genom att snabbt få bort budgetunderskottet
och minska statsskulden är därför avgörande för att få ner
räntorna och stärka kronkursen.
Men även de kortsiktiga attackerna, spekulationerna och
oroligheterna bidrar verksamt till att driva upp ränteläget och
pressa ner kronkursen. De Gröna har i olika sammanhang
påpekat att spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa
svängningarna bör införas på den internationella penning-
och valutamarknaden. En tänkbar möjlighet är en avgift på
större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd
till utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att
förbättra insynen i de aktuella transaktionerna.
Utformningen av spelregler är naturligvis en komplicerad
fråga som måste få sina svar i ett internationellt
sammanhang. Vi menar att Sverige bör vara pådrivande i de
här frågorna.
Ett steg som redan nu bör tas är att regeringen inrättar en
parlamentarisk kommitté med uppgift att ta fram förslag till
hur penning- och valutamarknaden kan genomlysas och ges
bättre informella eller formella spelregler. En sådan
kommitté bör också i övrigt undersöka penning- och
valutamarknadens nuvarande funktionssätt och effekter på
samhällsekonomin.
2.3 Skattepolitiken
Enligt Miljöpartiets uppfattning måste den ekonomiska
politikens huvudmål vara en ekologiskt uthållig och socialt
ansvarsfull samhällsutveckling. För att vi skall kunna ta till
vara de förutsättningar och möjligheter som Sverige har
krävs det att ekonomin underställs ekologiska, sociala,
kulturella och demokratiska målsättningar. Detta synsätt
präglar också den skattepolitik som Miljöpartiet vill föra.
Miljöpartiet anser att beskattningen av arbete totalt sett
inte skall ökas. Den bör i stället minskas och ersättas med
främst miljörelaterade skatter. Vi anser också att
inkomsttagare i högre inkomstskikt kan tåla en högre
beskattning än andra. De höjda marginalskatterna medför
emellertid problem och tenderar att befästa och förstärka
orättvisor. För att minska dessa olägenheter kräver
Miljöpartiet motverkande åtgärder.
Miljöpartiets skattepolitik innebär att en långtgående
skatteväxling genomförs. Skatteväxlingen innebär att skatten
på arbete växlas mot miljörelaterade skatter, främst
energiskatter. Effekterna av en skatteväxling innebär
sammanfattningsvis att det blir räntabelt för företagen att
investera på ett hållbart sätt. De ökade vinsterna kommer att
investeras på ett miljöoptimalt sätt. En skatteväxling innebär
dessutom att återvinning av material, i s.k. industriella
kretslopp, gynnas eftersom återvinning kräver mer arbete
och mindre energi än produktion som baseras på utvinning
av råvaror.
För hushållen blir det mer intressant att reparera och
underhålla, vilket leder till fler jobb och ökad efterfrågan på
hållbara produkter med lång livslängd och därmed bättre
resurshushållning. Därtill kommer att skatteväxling
påskyndar utvecklingen från industrisamhälle till tjänste-
och informationssamhälle. En skatteväxling sätter igång
Sverige på ett bärkraftigt sätt och vi får en ekonomi som
stimulerar en bättre miljöutveckling, fler jobb och ny, hållbar
teknik.
2.4 Fördelning och sysselsättning
De ökande klyftor som blir följden av regeringens förslag
leder till en rad negativa konsekvenser för samhället. Balans
och harmoni i samhället är en grund för ett effektivt samhälle
där både mänskliga och andra resurser används på ett bra
sätt. Med ökande klyftor ökar också känslan av utanförskap.
Delaktigheten i samhällsbygget minskas, våld och
drogmissbruk ökar. Jämlikhet är effektivt!
Arbetslösheten är i detta perspektiv något som med olika
medel måste åtgärdas. De Gröna föreslår långtgående
skatteväxling och sänkt normalarbetstid som ett sätt att både
minska arbetslösheten, öka jämställdheten och komma
tillrätta med sociala och ekologiska problem.
En avgörande strategisk bedömning är att miljö ger jobb!
Miljöinvesteringar som presenteras i denna motion har
således dubbel verkan: skapande av meningsfulla jobb och
bättre miljö. Dessa investeringar kan finansieras genom
tillfälliga miljöskatter -- dvs miljöskatter som snabbt
minskar då miljömålen uppnås.
Genom att medvetet lägga de nödvändiga besparingarna i
socialförsäkringssystemen på ett sätt så att låginkomsttagare
inte drabbas på det sätt som regeringen föreslår kan vi
förhindra att ökade klyftor, med sociala problem som följd,
uppstår. De gröna föreslår därför ett brutet tak i
socialförsäkringssystemen -- som dessutom håller uppe
köpkraften hos låginkomsttagare och därmed inte hämmar
den ekonomiska utvecklingen. Liknande principer redovisar
vi när det gäller besparingar i barnbidraget.
2.5 Konvergensprogram och EMU
Sveriges regering ska lämna in ett s.k. konvergensprogram
till europeiska unionen. Detta är ett för landet viktigt
ekonomisk-politiskt program som i flera avseenden torde gå
utöver vad som uppges i budget- och
kompletteringspropositionen. Vi anser därför att
konvergensprogrammet ska göras till föremål för debatt och
beslut i riksdagen innan det skickas in till Bryssel.
Regeringen föreslår en lagändring som innebär ett totalt
förbud för staten att ta upp lån i riksbanken genom ändring
i riksbankslagen. Syftet sägs vara EU:s regler vid etapp 2 för
EMU om införandet av en gemensam valuta. Vidare anger
regeringen att ett förbud verkar förtroendeskapande på de
finansiella marknaderna.
Miljöpartiet anser, liksom riksbanksutredningen, att ett
totalt förbud för staten att ta upp lån i riksbanken inte gagnar
Sverige och motsätter oss därför detta. Möjligheten till en
kortfristig kredit i exceptionella situationer kan vara mycket
viktigt för staten att ha tillgång till. En lagändring av det här
slaget innebär därför en onödig begränsning av det politiska
handlingsutrymmet och kan dessutom öka riskerna vid
oroligheter i det finansiella systemet.
Gång efter annan har finansministrar och andra politiska
makthavare hävdat att förändringar i regelsystemet eller
andra markeringar skulle leda till ökat förtroende på de
finansiella marknaderna och därmed bidra till lägre räntor
och starkare valuta. Gång på gång har denna strategi kapitalt
misslyckats, senast i samband med Sveriges anslutning till
EU. Inte heller detta beslut har någon effekt på de finansiella
marknaderna. Däremot bakbinder det på ett olyckligt sätt det
politiska systemet. De Gröna anser att det krävs helt andra
åtgärder för att lugna de anarkistiska finansmarknaderna:
dels ett mödosamt och långsiktigt arbete för budgetbalans
och minskad statsskuld och dels internationella spelregler för
att skapa en bättre ordning på marknaderna.
Sverige kommer inte att ha möjlighet att uppnå de
existerande konvergenskraven för EMU redan 1999.
Eftersom Miljöpartiet de gröna dessutom klart tar ställning
mot att Sverige skall ta steget in i en gemensam EU-valuta
anser vi också att det saknas godtagbara motiv för att vi skall
gå längre i anpassning än vad många andra EU-länder gör
idag. Först efter en folkomröstning eller ett eventuellt
riksdagsbeslut om att Sverige skall delta i EMU:s tredje
etapp så är det nödvändigt att genomföra de av regeringen
nu föreslagna förändringarna.
3 Kommunerna
Kommunernas självstyre bör stärkas dels genom minskad
detaljstyrning av statsmakten och dels genom utökad
beskattningsrätt i vissa avseenden. Regeringens förslag om
ett fortsatt samlat anslag till kommunerna baserat på
invånarantalet och den aviserade avregleringen i övrigt
verkar i önskvärd riktning.
Förslagen borde emellertid ha kompletterats med t.ex. rätt
för kommunerna att ta ut miljöskatt på fordonsbränslen. Det
är viktigt att kommunerna i utökad utsträckning kan använda
sig av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och då är
lokala miljöskatter en viktig komponent. Lokala behov och
lokala förutsättningar talar för vidgat självbestämmande för
kommuner i dessa frågor. En utökad beskattningsrätt borde
också kunna innefatta fastighetsskatt, vilket förutsätter att
staten avvecklar den statliga fastighetsskatten. Regeringen
borde återkomma till riksdagen med förslag om utökad
kommunal beskattningsrätt under det kommande budgetåret.
Regeringen förslår en långtgående inkomstutjämning
mellan kommunerna. Vi i De Gröna anser att förslaget är bra
och bör genomföras. Regeringen föreslår också ett
utjämningssystem för kommunernas kostnader. Vi anser att
det är bra att kostnadsutjämningen endast gäller strukturella
faktorer som kommunerna har små eller inga möjligheter att
påverka. Justering kan komma att behöva göras i en del av
faktorerna, och vi instämmer därför i regeringens förslag att
omgående följa upp hur det nya systemet verkar för att kunna
justera faktorerna redan om två år.
Det nya inkomst- och kostnadsutjämningssystemen ställer
emellertid ökade krav på regionalpolitiken. Det nuvarande
utjämningssystemet innehåller bl.a. viktiga regionalpolitiska
hänsynstaganden som endast i mindre utsträckning finns
kvar i det nya systemet. De Gröna föreslår därför ett nytt
regionalpolitiskt stöd till kommuner för
näringslivsutveckling. Vi föreslår också ett nytt stöd till att
förbättra infrastrukturen vad gäller telekommunikationerna i
stödområdena. Totalt tillför dessa anslag 1,5 miljarder
kronor till utsattta regioner under budgetåret 95/96 (18 mån).
Dessa förslag återfinns i vår partimotion 1994/95:A47 om
regionalpolitiken med anledning av prop. 94/95:161.
Regeringens förslag om statligt bidrag till kommunsektorn
innebär att kommunerna inte kompenseras för minskade
inkomster till följd av höjd egenavgift år 1995 och 1996. Det
rör sig om sammantaget 2 %-enheter, vilket motsvarar 5
miljarder kronor mindre i skatteinkomster för
kommunsektorn år 1996. Det medför en åtstramning på
kommunerna som slår direkt på välfärdens kärnområden;
vården, omsorgen och skolan. Vi i De Gröna anser att
välfärdens kärna, liksom de mest utsatta grupperna och
låginkomsttagare, i allt väsentlig ska undantas från
sparbetingen. Vi anser att ett utökat sparande istället kan
göras i bidrag och ersättningar till medel- och
höginkomsttagare, till företag och i utgifter till militär,
motorvägar och ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder.
Vi förslår därför att kommunerna ska kompenseras för
minskade inkomster på grund av höjda egenavgifter. Detta
sker delvis genom vårt förslag om skatteväxling som medför
lägre arbetsgivaravgifter också för kommunerna. Denna
skatteväxling motsvara 2 %-enheter sänkning av
arbetsgivaravgifter. Därutöver föreslår vi att den höjning
med 1,5 %-enheter som genomfördes från 1/1 1995 för att
finansiera EU-avgifterna ska tas tillbaka och bl.a. ersättas
med höjd bolagsskatt.
Som redan sagts anser vi att statens bidrag till
kommunerna i huvudsak ska ske genom ett samlat bidrag
med frihet för kommunerna att själva fördela denna resurs. I
ett avseende anser vi emellertid att det riktade bidraget bör
vara kvar och det gäller missbrukarvård och ungdomsvård.
Med hänsyn till ökad förekomst och användning av droger
till följd av EU-medlemskapet anser vi att staten även nästa
budgetår bör ge riktat bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård.
I vår beräkning av statligt utjämningsbidrag till kommuner
och landsting är det i huvudsak två förändringar som
påverkar. Vi föreslår en skatteväxling där energi- och
miljöskatter höjs och arbetsgivaravgifter sänks. Detta gynnar
kommunsektorn som är arbetsintensiv. Vi beräknar att vårt
förslag till sänkt arbetsgivaravgift på 3,5 %-enheter från
1/1 1996 medför minskade kostnader för kommunsektorn
med 3,2 miljarder kronor 1996. Kommunsektorns förlust för
höjda egenavgifter beräknas till 5 miljarder kronor för år
1996. Även kommunsektorn träffas till viss del av våra
förslag till höjda energi- och miljöskatter. Vi föreslår därför
att kommunsektorn får behålla hela förtjänsten som
sänkningen av arbetsgivaravgifterna medför. Med hänsyn till
att det riktade anslaget till missbrukarvården bibehålls, blir
ujämningsbidraget för primärkommunerna 39 109 miljoner
kronor. Utjämningsbidraget till landstingen blir oförändrat
8 292 miljoner kronor.
4 Budgetpolitiken
De Gröna kritiserade regeringens förslag till statsbudget
för 1995/96 dels för att innehålla otillräckliga besparingar
och dels för att de besparingar som föreslogs i många fall
lagts ett eller flera år bort i tiden. I regeringens vårbudget har
åtskilliga besparingsförslag tidigarelagts. Ytterligare
besparingar föreslås för att täcka nytillkommande och
oförutsedda utgifter. Sammantaget förstärks budgetsaldot
med några få miljarder kronor.
Regeringens vårbudget måste därför ses som en förbättring
i detta avseende gentemot vad som ursprungligen föreslogs.
Våra krav har delvis tillgodosetts både vad gäller den
allmänna inriktningen på budgetpolitiken och vad gäller en
rad enskildheter.
Vi anser emellertid att ytterligare besparingar kan och bör
göras främst inom det militära försvaret, väganslagen och
socialförsäkringarna.
Vi anser också att regeringens besparingsförslag i några
fall fått en direkt olämplig inriktning. Det sistnämnda gäller
dels åtstramningar riktade mot välfärdens kärnområden som
vård, omsorg och skola, och dels sänkningen av ersättningar
i socialförsäkringarna till låginkomsttagare.
Regeringen har också föreslagit ett antal nya utgifter på
arbetsmarknadspolitikens område som vi anser inte bör
genomföras. Redan i budgetpropositionen fanns ett flertal
miljardanslag av liknande slag som vi gick emot. Vi anser att
arbetsmarknadspolitiken mer måste inriktas på att stimulera
ökat företagande, särskilt med inriktning på bättre
energihushållning och långtgående miljöanpassning.
Arbetstillfällen kommer i hög grad inom miljö-, tjänste-,
informations- och högteknologisektorerna.
Arbetsgivaravgifterna måste sänkas och ersättas med högre
miljö- och energiskatter. Arbetstiden måste också sänkas av
både arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl. Vi motsätter
oss den höjning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes i
vintras som ett led i finansieringen av EU-avgiften. Istället
förslår vi nu bl.a. höjd bolagsskatt.
5 Förslag till reviderad statsbudget
Sammantaget innebär våra förslag att statens utgifter för
budgetåret 1995/96 (18 månader) minskar med 6,7 miljarder
kronor jämfört med vad regeringen föreslår i sin vårbudget.
De åtgärder vi föreslår på statens inkomstsida ger i
huvudsak ingen nettoeffekt. Vi förslår att skatt på arbete
ersätts med skatt på miljöpåverkan och energi. För att
kompensera hushållen för ökad energibeskattning har vi
tidigare föreslagit sänkt matmoms. Vi accepterar således
regeringens föreslagna matmomssänkning som en del av vårt
eget skatteväxlingspaket.
Vi har i vårt tidigare budgetförslag föreslagit vissa
skattesänkningar på företagande. Dessa förslag tillgodoses
delvis i regeringens förslag. Med hänsyn till fortsatt högt
ränteläge är det angeläget att finna sätt att underlätta för
företagen att öka sina investeringar. De är särskilt små och
medelstora företag som uppvisar stora svårigheter att ordna
sin kapitalförsörjning. Vi har inom regionalpolitiken i en
särskild motion föreslagit vissa näringslivsstimulerande
åtgärder med den här inriktningen. Sammantaget medför de
en budgetbelastning på ytterligare 1,5 miljarder kronor.
Regeringens förslag om riskkapitalavdrag bör permanentas.
Sammantaget innebär våra förslag att statens inkomster för
budgetåret 1995/96 minskar med 1,4 miljarder kronor jämför
med regeringens förslag.
Vårt samlade budgetförslag innebär således att statens
underskott blir 208,2 miljarder kronor, eller 5,4 miljarder
kronor mindre än vad regeringen föreslår.
Vårt budgetförslag innebär att statens upplåning minskas
med 5,4 miljarder kronor.
Med vårt förslag uppnås budgetbalans snabbare och vi
räknar med att staten bör kunna börja minska statsskulden
från år 1998. Det är två år tidigare än vad som blir fallet i
regeringens förslag.
5.1 Sammanställning av förslagen
Som framgår av den mer detaljerade redovisningen nedan
så innebär De Grönas reviderade budgetförslag för
budgetåret 1995/96 minskade statliga inkomster med nära
1,4 miljarder kronor och minskade statliga utgifter med 8,1
miljarder kronor. Förslaget ger således en
budgetförstärkning på knappt 5,4 miljarder jämfört med
regeringens förslag.
Summering av statens inkomster och utgifter i De grönas
reviderade budgetalternativ 1995/96 (18 mån)
Höjt kostnadsansvar i
bensinskatt
1000
växla till arb.avgifter:
Skatt på naturgrus
167
13404
Höjd miljödiff. fordonsskatt istället
för accis
Avgifter på handelsgödsel
och bekämpningmedel m.m.
2400
Höjd bolagsskatt till 31 %
3000
SUMMA ÄNDRINGAR
--1 383
Som en konsekvens av den skattepolitik vi vill föra delar
vi inte regeringens uppfattning beträffande statsbudgetens
inkomster för budgetåret.
Beträffande inkomstskatt för fysiska personer ger våra
förslag 1.350 miljoner kronor mindre än vad som föreslås i
propositionen. Skälen är att vi vill införa ett brutet tak i
socialförsäkringssystemet (- 225 milj), vi avvisar förslaget
om sänkning av grundavdraget (- 700 milj) och vi vill anser
att man skall införa ett särskilt skatteavdrag för människor
som bor i glesbygd (- 300 milj).
För inkomstskatt för juridiska personer föreslår vi en
höjning med 3 %-enheter, från 28 % till 31 %.
Budgetförstärkningen beräknas till 3 000 miljoner kronor.
Arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifterna sänks med 25,5 miljarder kronor,
vilket innebär ca 10 %, förutom den speciella reduktion vi
redovisar nedan. Sänkta arbetsgivaravgifter gynnar bl a
verkstadsindustrin och hemmaindustrin. Regeringens
höjning av arbetsgivaravgiften på 1,5 procentenheter som ett
led i finansieringen av EU-avgiften sänks åter. Beloppet
motsvarande knappt 10 miljarder kronor ingår i
skatteväxlingspaketet.
Sänkt moms
Vi föreslår att momsen sänks, som ett led i skatteväxlingen,
för att kompensera hushållen för höjda energiskatter. Genom
medlemskapet i EU förhindras den mest miljöoptimala
momssänkningen (nollmoms på kollektivtrafik och
miljömärkta produkter). Vi föreslår att momssatsen 12 % för
inrikes transporter sänks till 5 %, vilket är den lägsta tillåtna
i unionen. Detta beräknas innebära en budgetförsvagning på
1,175 miljarder kronor. Förslaget innebär att hushållen får
mer att röra sig med, vilket även kan ses som en
kompensation för höjda miljöskatter.
Ingen moms på dagspress
Vi föreslår att dagspressen inte ska momsbeläggas. Det ger
en utgiftsökning på 400 miljoner kronor.
Miljörelaterande inkomstförstärkningar
Syftet med miljöskatter är att minska miljöbelastningen.
Känsligheten för att skattebasen med tiden minskar skiljer
sig åt mellan olika skatter. Hur den totala skatteintäkten
påverkas beror dels på denna känslighet men också på hur
mycket man höjer skatten. Vi har tagit hänsyn till dessa
skillnader i våra beräkningar av skatteinkomsterna, vilka
redovisas i tabellen nedan.
Höjd koldioxidskatt från nuvarande 35 öre/kg till 50
öre/kg. Skatten ska vara generell, dvs även gälla industrin,
för alla utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. För
budgetåret beräknas en nettointäkt på 3,8 miljarder kronor
utöver regeringens förslag räknat på 18 månader.
Koldioxidskatt slår rätt eftersom den belastar exportindustrin
mer än hemmaindustrin, vilket är en rimlig fördelning med
tanke på de devalveringsvinster som exportindustrin gjort.
Industri där denna breddning av koldioxidskatten medför
mycket stora kostnader, även med hänsyn tagen till de sänkta
arbetsgivaravgifterna, ska kunna ansöka om nedsättning. Det
ska kopplas till en plan för reducering av utsläppen.
Koldioxidskatten är relativt stabil under en lång
övergångsperiod.
Uranskatt
Miljöskatt på kärnkraft ökas med motsvarande 10 öre/kWh
för att inte kärnkraften skall gynnas jämfört med fossila
bränslen. Skatten beräknas ge 3,9 miljarder kronor utöver
regeringens förslag och utgör en bra start i en skatteväxling
eftersom den är lätt att administrera. Den stimulerar också
en avveckling av kärnkraften och kan därmed ses som en
tillfällig skatt att utnyttja när budgetunderskottet är stort.
Vattenkraftsskatt
Vattenkraftsskatten höjs med motsvarande 7 öre/kWh
jämfört med nu gällande priser införs. Skatten är stabil och
beräknas ge 1,9 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Dieselskatt
Höjning av dieselskatten med 150 öre/liter jämfört med nu
gällande priser beräknas ge 3,1 miljarder kronor och innebär
att diesel likställs med bensin. Landsvägstransporter av gods
får betala en större del av de externa kostnaderna som följer.
Bensinskatt
Vi föreslår en ökning av kostnadsansvaret med hänsyn till
hälsoeffekter av utsläppen som orsakas av bilkörning.
Ökningen ger en skatteintäkt på 1 miljard kronor. (Vi föreslår
också enligt ovan en höjning av koldioxidskatten med 15
öre/kg. Detta blir för bensinens del 34 öre/liter. Den
sammantagna punktskattehöjningen av bensinskatten blir
därmed 51 öre/liter. Om man tar hänsyn till momseffekten
blir det 65 öre/liter.) Glesbygdsbor kompenseras genom ett
särskilt skatteavdrag på 2000 kr (se nedan).
Avfallsskatt
Avfallskatt införs enligt förslaget i SOU 1994:114 och
beräknas ge ca 1,3 miljarder kronor. Framför allt lägger vi
skatten på byggnadsavfall; se separat motion.
Skatt på naturgrus
En ny skatt på uttag av naturgrus föreslås införas. 5 % skatt
på råvarupriset. Inkomsterna beräknas bli ca 0,2 miljarder
kronor.
Glesbygdsavdrag
För att kompensera glesbygdsboende föreslår vi ett
generellt avdrag på 2000 kr för de som bor i glesbygd. För
ungdomar och pensionärer föreslås halvt avdrag, dvs 1000
kr. Detta beräknas medföra ca 300 miljoner i minskade
skatteintäkter.
Höjd skatt på alkohol och tobak
Vi föreslår höjd skatt på alkohol och tobak. Detta är att
betrakta som ett kostnadsansvar för de kostnader som bruket
av alkohol och tobak orsakar samhället bl.a. i form av vård
och omsorg. Den höjda skatten på sprit, vin och maltdrycker
beräknas ge 3,1 miljarder i skatteintäkter. Den höjda
tobaksskatten beräknas ge 1,3 miljarder i skatteintäkter.
Höjd reklamskatt
Vi föreslår att den högre reklamskattesatsen höjs från
nuvarande 11 % till 14 %. Detta beräknas ge 288 miljarder
och bekostar delvis våra högre ambitioner på kulturområdet.
Annonser i allmän nyhetstidning berörs inte av förslaget.
Höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
För att snabba på omställningen till ett ekologiskt lantbruk
föreslår vi en höjning av avgifterna för handelsgödsel och
bekämpningsmedel med 2.400 miljoner kronor.
Försäljningsskatt på fordon
Istället för den föreslagna höjningen av försäljningsskatten
föreslår vi att man höjer fordonsskatten och differentierar
denna utifrån miljöklassning. Förslaget är budgetneutralt
men kan ge betydande miljövinster.
5.3 Utgiftsanslagen
Kp 95: sammanfattning av De Grönas ändringsförslag
Statsbudgetens utgifter
mp
ändring kommentar
budgeteffekt
III.
Utrikesdepartementet
--923
1
Bidrag
till intern. utvecklingsprogram
--360
bibehållet res.anslag
Utvecklingssamarbete genom SIDA
--235
bibehållet res.anslag
Stöd till ek. reformer och skuld-
lättnader
--270
bibehållet res.anslag
U-landsforskning genom SAREC
--40
bibehållet res.anslag
Projektbistånd till vissa länder m.m.
--25
bibehållet res.anslag 6
Europainformation
7
nej
tack
IV.
Försvarsdepartementet
7000
A.
Försvarsmakten m.m.
1
Försvarsmakten
7000
nedrustning
V.
Socialdepartementet
2 077
2
Bostadsbidrag
0
brutet tak 3
Föräldraförsäkring
496
brutet
tak
B.
1
Sjukpenning, sjuklön m.m.
3 218
brutet tak
Läkemedelsförmån 2
Sjukvårdsförmåner 5
Förtidspensioner brutet
tak 12000
Bidrag till missbrukarvård o ungdomsvård
--645
ej till påsen
VI.
Kommunikationsdepartementet
1972,5
A.
Infrastruktur 1
Vägverket
160
miljöanpassning 3
Byggande
av vägar
4850
ej motorvägar/broar 4
Byggande
av länstrafikanläggningar
--700
Bidrag till enskilda vägar
--500 11
Nyinvesteringar
i stomjärnvägar
--1737,5
E
2
Köp av interregional persontrafik på järnväg
--100
VII.
Finansdepartementet
--1 791
G.
1
Statligt utjämningsbidrag till kommuner
--1 035
full kompensation 2
Skatteutjämningsbidrag
till landsting
--756
full kompensation
III.
Utbildningsdepartementet
--1043
C.
Universitet och högskolor
--187,5
doktorandtj.
E.
Studiestöd m.m.
--127,5 5
Vuxenstudiestöd
--448
Barntillägg
--280
IX.
Jordbruksdepartementet
--502,315
B.
Jordbruk
och trädgårdsnäring 3
Stöd
till jordbrukets företags-
hälsovård
--300
avbytarverks.
4
Rådgivning och utbildning
--75 6
Stöd
till sockerbruket på Gotland
--6,25 9
Regionala
stöd till jordbruket
374
D.
1
Sametinget
--5
sam. nat.scen
F.
Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor 3
Statens
växtsortnämnd
--4
G.
Livsmedel 8
Konsument-
och marknadsföringsåtg.
--13
H
Utbildning och forskning 1
Sverige
lantbruksuniversitet
--254 2
Skogs-
och jordbrukets forskningsråd
--219,065
X.
Arbetsmarknadsdepartementet
3656,69
A.
Arbetsmarknad 2
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
450
ej pendel-flyttbidr.
5
Bidrag till arbetslöshetsersättning
m.m.
3206,69
arbetsdelning, brutet tak
XI.
Kulturdepartementet
--642,5
B.
4
Centrala museer
--15
tre nya 8
Stöd
till icke-statliga kulturlokaler
--22,5
C.
10
Bidrag till riksteatern, Operan,
Dramaten
--50
ej besparing
D.
1
Radio- och TV-verket
--555
XII.
Näringsdepartementet
--2192,193
A.
Näringspolitik m.m.
1
Närings- och teknikutvecklingsverket
80,992 3
Främjande
av kvinnors företagande
--50
Tele-infra struktur
--500
F.
Teknisk forskning och utveckling 1
Teknisk
forskning och utveckling
266,465 6
Bidrag
till Ingenjörsvetenskaps-
akademien
4,1
G.
Bygg- och bostadsväsende 15
Bidrag
till ekologiskt byggande
--100
nytt anslag
Ersättning för renar till skydd
av rovdjur
--20
Bidr. till energieff. och förnybara
energikällor
-1000
nytt anslag
XIII.
Civildepartementet
--21,75
C.
1
Konsumentverket
--7 3
Konsumentorganisationer
--3
E.
2
Stöd
till kooperativ utveckling
--10,75 5
Bidrag
till kvinnoorganisationer
--1
roks
XIV.
Miljödepartementet
--815,008
A.
Miljövård 1
Statens
naturvårdsverk
--71,676
bibehållet 2
Bidrag
till miljöarbete
--10
Agenda 21 3
Bidrag
till kalkning
--60
bibehållet 4
Investeringar
på miljöområdet
--214,332
bibehållet 5
Miljöforskning
--62
bibehållet 6
Sanering
och återställning
--50
nytt program 15
Bidrag
till information om genteknik
--50
nytt anslag
Åtgärder för att rena Dalälven
--49
bibeh. res.anslag
Bidrag till miljöarbete Östersjön
--2
bibeh. res.anslag
Landskapsvård
--246
bibeh. res. anslag
SUMMA ÄNDRINGAR
6 775 5.3.1
Utrikesdepartementet
Vi motsätter oss regeringens förslag att dra in medel på
årets reservationsanslag Bidrag till internationella
biståndsprogram, Utvecklingssamarbete genom SIDA, Stöd
till ekonomiska reformer och skuldlättnader, U-
landsforskning genom SAREC och Projektbistånd till vissa
länder m.m. Dessa medel ska ju gå till mycket illa utsatta
människor i fattiga länder med skriande behov.
Regeringen föreslår att ytterligare 7,2 miljoner kronor ska
anslås till Europainformation m.m. Med hänsyn till den
inriktning på ensidig skönmålning denna information hittills
uppvisat avslår vi den föreslagna ökningen av anslaget.
5.3.3 Försvarsdepartementet
Miljöpartiet de gröna vidhåller besparingskraven som vi
tidigare har framfört på 7 miljarder kronor inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Miljöpartiet
sparar 7 miljarder kronor inom anslag A1. Försvarsmakten.
Miljöpartiet har i motion 1994/95: Fö205 tidigare framfört
en stärkning av Kustbevakningen samt delar av det civila
försvaret, jämfört med vad regeringen föreslog i
1994/95:100 Bilaga 5, vi står fast vid vårt ställningstagande,
men avvaktar i detta avseende vad arbetet i
försvarsberedningen leder fram till.
Det militära hotet mot Sverige kan inte motivera den
försvarsorganisation som vi har idag, eller de satsningar på
militärt materiel som görs. Det är framför allt på
materielsidan, beställningar och utveckling av materiel, som
vi vill spara. Det gör vi också långsiktigt med konsekvenser
även efter detta budgetår genom att vi vill avbryta
kostsamma utvecklingsprojekt som t.ex. Ubåt 2000 och
delserie tre av JAS-projektet. Vi har reserverat oss mot att ge
regeringen bemyndigande att beställa försvarsmateriel upp
till en kostnad av 55,8 miljarder kronor efter 1995/96. Vi
bedömer att 34,4 miljarder är erforderligt för att kunna
likvidera hittills tecknade materielkontrakt. Behovet av nya
materielbeställningar bör i sin helhet prövas i det kommande
försvarsbeslutet och en ny bemyndiganderam bestämmas i
anslutning härtill.
Miljöpartiet förordar en vidgad hotbild som innefattar bl.a.
miljömässiga hot, hot som uppkommer genom ökande
klyftor mellan den ekonomiskt rikare delen av världen och
den ekonomiskt fattiga, samt ökande sociala skillnader inom
vårt eget land. Vi har närmare utvecklat vår syn på
försvarspolitiken i motion 1994/95:Fö201.
5.3.4 Socialdepartementet
Regeringen förslår att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen och sjukpenningen ska sänkas från
nuvarande 80 % till 75 %. Vi motsätter oss förslaget. Vi
föreslår istället att ersättningsnivån 80 % ska bibehållas vid
upp till 12000 kr/månad. För inkomster därutöver förslår vi
att ersättningsnivån ska halveras till 40 %.
De totala besparingarna för ''brutet tak'' utfaller enligt
följande på kalenderår:
Arbetsmarknad
600 milj
(innebär att taket i arbetslöshetsförsäkringen höjs från 564
kr/dag till 612 kr/dag)
Föräldraförsäkring
300 milj
Sjukpenning
1.600 milj
Sjuklön
2.400 milj
(arbetsgivarens minskade kostnader neutraliseras genom
höjd extra koldioxidskatt eller, i andra hand, återförande av
den tidigare delen av arbetsgivaravgifter)
Ökat bostöd
-- 12 5milj
(ökat bostadsbidrag som följd av reformen)
Minskad statlig skatt
-- 350 milj
Regeringen föreslår en höjning av gränsen för
läkemedelskostnader till 160 kr för första läkemedlet och 60
kr för andra och tredje, vid samma inköpstillfälle.
Miljöpartiet anser det olämpligt att genomföra denna
ändring under pågående utredning om läkemedelkostnader.
Många av de socialpolitiska besparingar som genomförts
under budgetåret har skett utan tillfredsställande
konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna för socialt
utsatta individer. Besparingar som sker under sådana
premisser riskerar att medföra nya social kostnader i form av
ökat socialbidragsberoende och ökad utslagning.
Miljöpartiet avser därför att återkomma i frågan angående
höjd gräns för läkemedelskostnader. Vi anser emellertid att
regeringen redan nu bör tillsätta en parlamentarisk kommitté
som utreder hur de senaste årens besparingar slår mot utsatta
grupper och långinkomsttagare i syfte att ta fram förslag till
att mildra effekten.
Regeringen föreslår att anslaget Bidrag till missbrukarvård
och ungdomsvård ska avskaffas. Medlen förs istället över till
''påsen'' till kommunerna. Vi anser emellertid att detta
anslag även fortsättningsvis bör vara riktat, detta med hänsyn
till det växande behov av främst missbrukarvård EU-inträdet
riskerar medföra.
5.3.5 Kommunikationsdepartementet
Sverige bör anpassa infrastrukturinvesteringarna efter
såväl miljöhänsyn som hänsyn till statens ansträngda
finanser. Självklart måste även fler aspekter beaktas såsom
säkerhet, service, behov m.m. I och med Sveriges
medlemskap i EU krävs en aktiv trafikpolitik som medvetet
syftar till att miljöanpassa transporterna. Sverige har de
senaste åren halkat långt efter i miljöutvecklingsrankningen
och befinner sig för närvarande på fjärde sämsta plats i
OECD. En viktig orsak till detta negativa förlopp är trafiken.
Med miljövänliga transporter avses så energisnåla och
rena transportmedel som möjligt. Sveriges riksdag har
beslutat om ett tioårigt infrastrukturprogram som regeringen
i stort sett följer med undantag av de budgetminskningar och
förseningar som tillkommit. Miljöpartiet menar att det går att
spara pengar på kommunikationsdepartementets budget utan
att försämra tillgängligheten till god infrastruktur eller
fortsätta skada miljön. Stomjärnvägsnätet måste fortsätta att
byggas ut i minst samma takt som beslutat, vidare bör extra
medel anslås för att trygga en kraftig och stabil
järnvägsutveckling. Miljöpartiet förordar att 1.737 miljarder
utöver regeringens förslag anslås till byggande av järnvägar.
I och med den tekniska utvecklingen och det ökande
transportbehovet -- i perspektiv av SJ:s goda vinstsiffror de
senaste åren, så måste järnvägen anses ha stora
framtidsmöjligheter värda att satsa på för människors och
miljöns skull.
Det är viktigt att Länstrafikanläggningarna gör de
investeringar som är nödvändiga för ökad säkerhet,
framkomlighet och miljövänlighet. Cykelbanor är ett
exempel på nödvändiga investeringar ur säkerhetssynpunkt
och inte minst för miljön. Vidare skulle detta kunna stärka
regionernas egna möjligheter till att avgöra vilka satsningar
som ska ske i regionen. Miljöpartiet föreslår ytterligare 700
miljoner kronor utöver regeringens förslag på LTA-anslaget.
För att hålla hela Sverige vid liv är det även viktigt att
nattågstrafiken på vissa olönsamma sträckor behålls. Detta
för att öka resenärernas möjligheter till att resa och för att
inte påverka resbeteendet i fel riktning. Om nattåget
försvinner på sträckan Dalarna--Göteborg så kommer
framför allt låginkomsttagare att drabbas hårt. Miljöpartiet
anser att det är av yttersta vikt att en poulär tur på järnväg
bibehålls med hänsyn till det ovan nämnda. För att SJ ska
kunna fortsätta köra nattågssträckan krävs att staten vid sin
upphandling av olönsam trafik kan anslå 100 miljoner mer
än vad regeringen föreslagit.
Regeringen har i prop. 1994/95: 150 (KP:n) i enlighet med
1995 års budgetproposition skurit ner bidraget till enskilda
vägar ansenligt. Detta är helt felaktigt. Miljöpartiet anser
istället att man kan minska anslaget till byggande av andra
vägar. På långväga transporter bör andra transportsätt än
bilen förordas, men vad gäller enskilda vägar så kan
betydelsen av att de fortsätter att hållas öppna och i gott
skick, inte nog betonas. I Sverige har vi en god naturägande
tradition som uttrycks genom allemansrätten. Denna skulle
kunna hotas genom att de enskilda väghållarna tvingas att
stänga av vägarna. Man ska inte förvillas att tro att en enstaka
besparing inte ger några allvarliga konsekvenser, vad gäller
underhållet kan det bli frågan om väsentligt dyrare
efterinvesteringar om underhållet inte sköts. Miljöpartiet
förordar starkt att bidraget till enskilda vägar höjs. Vi föreslår
att det höjs med 500 miljoner i jämförelse med regeringens
förslag.
Det är bra att regeringen nu drar ner på anslaget till
byggande av riksvägar. Dessa investeringar är i hög grad
omotiverade i förhållande till sina mycket stora kostnader.
Många av de aktuella väg- och broprojekten är närmast att
betrakta som statusprojekt. I regel är projekten också
miljöfientliga genom att de skapar ytterligare miljöproblem
i form av buller, avgaser och trängsel av ytterligare biltrafik.
Vi föreslår att anslaget ifråga dras ner med ytterligare 4850
miljoner kronor.
Med anledning av neddragning av vägbyggandet bör även
Vägverket minskas. Vi föreslår en besparing på Vägverket
med 160 miljoner kronor.
Totalt innebär dessa förslag en besparing på
Kommunikationsdepartementets område med 1972,5
miljoner kronor.
5.3.6 Utbildningsdepartementet
I kompletteringspropositionens åttonde huvudtitel för
1995 behandlas inte grundskolan eller gymnasieskolan med
undantag för vissa ändringsförslag vad gäller studiemedel.
Då dessa inte berörs i kompletteringspropositionen så avstår
vi från att här upprepa miljöpartiets förslag och hänvisar i
dessa delar till den aktuella motionen 1994/95:Ub905. Vad
gäller Åtgärder för att öka integration av invandrare under
åttonde huvudtitlen i kompletteringspropositionen så
behandlas dessa också under tionde huvudtiteln
(Arbetsmarknadsdepartementet). Miljöpartiets förslag i
dessa frågor lämnas i motionstexten under tionde
huvudtiteln.
I kompletteringspropositionen tas vissa yrkesutbildningar
upp (vårdhögskolornas) samt vissa speciella anslag till
universitet och högskolor. Här finns inga försök att täcka de
brister i organisation och planeringen av högre utbildning i
Sverige som kvarstår efter de åtgärder som föreslogs i budget
1995.
Regeringens förslag gällande vårdhögskoleutbildningen är
snarast att likna vid ett sammandrag av en delårsrapport över
pågående utredningar. Man hänvisar till den ännu ej
avslutade utredningen av Kanslersämbetet och avvaktar
denna (redovisas senast 1 april 1996). I stort mynnar hela
skrivningen ut i ett konstaterande att det är bra att
kostnadsfördelningen mellan landsting och stat är som den är
(och oberoende av vem som anordnar utbildninhgen) varpå
följer den gamla vanliga meningen att utbildningen skall
forskningsanknytas och därmed få ökad kvalitet.
Medel för mervärdesskatt till Chalmers tekniska högskola
AB och stiftelsen Högskolan i Jönköping anslås, vilket är väl
motiverat (C43). Besparing om 30 miljoner kronor görs
genom minskning av medel för utvecklingsverksamhet och
internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde
i EU (C44). Denna minskning förefaller vara väl motiverad.
För vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
(C45) föreslås en sänkning av anslaget med 60 000 000
kronor. Miljöpartiet tillstyrker detta men accepterar inte
inrättande av kvinnoprofessurer enligt regeringens tidigare
förslag. Att anslaget ''Till regeringens disposition'' minskas
med 82 500 000 kronor förefaller vara en klok besparing
(D19).
Miljöpartiet stöder förslaget att studiestödet vid vissa
kommunala och statliga vuxenutbildningar anpassas till
studiernas omfattning (E). Däremot kan Miljöpartiet inte
acceptera förslaget till sänkning av vuxenstudiestödet
(motiverat av den föreslagna sänkningen i
artbetslöshetsförsäkringen från 80 till 75 %). Förslaget om
sammanläggningen av svux och svuxa måste anstå tills den
pågående utredningen av frågan slutförts.
För att kunna höja kvalitet och omfattning i
forskarutbildning och grundforskning till en nivå som
motsvarar det framtida behovet av forskning föreslår
Miljöpartiet att ett grundforskningsavdrag (GFA) om 5 % tas
ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad
forskning (all forskning som har annan finansiering än
anslag från de statliga forskningsråden). Detta bör ge en
inkomst om ca 2 miljarder kronor per år i dagsläget.
Av GFA används ca 1,0 miljard som förstärkning till
forskningsråden med det speciella direktivet att en viss del
skall användas för anslag till yngre forskare. 1,0 miljard går
som fakultetsanslag till universiteten med direktiv att
fullfölja övergången från utbildningsbidrag till
doktorandtjänster samt bygga ut antalet doktorandtjänster
med ca 300 tjänster.
Svenskt universitetsväsende har en organisation och
struktur som allvarligt hämmar vetenskaplig utveckling.
Utan att gå in i detalj tas här upp några exempel:
1. Tvärvetenskaplig forskning hindras genom de regler
som används för tilldelning av medel till institutioner och
fakulteter. Fakultetsgränserna utgör det grundläggande
hindret, vars effekter förstärks av regler som missgynnar
institutioner som stöder doktorander som disputerar vid
annan institution.
2. Tjänstestrukturen är, i jämförelse med andra länder,
ovanligt stel i och med att såväl adjunktstjänster som
lektorstjänster och professurer tillsätts som livstidstjänster.
För att öka rörligheten i systemet (underlätta utbytet mellan
universitet, mellan universitet och näringsliv samt mellan
svenska och utländska universitet samt öppna universiteten
och högskolorna för yngre forskare och lärare) bör dessa
tjänster till stor del bytas ut mot ett flertal olika tjänster med
kortare visstidsförordnande.
3. Universiteten saknar goda instrument för självsanering.
En tydlig brist är den svaga ledningsfunktion som
rektorsämbetet har. En annan tydlig brist i systemet är att
forskningsmedlen disponeras i ett internt cirkulärt system
utan nämnvärd yttre kontroll.
4. Bristen på jämställdhet vid universiteten är ett stort
problem. Här finns väl dokumenterade skevheter i form av
social snedrekrytering över alla nivåer och
underrepresentation av ena könet (t.ex. endast 7 % kvinnor i
professorsgruppen och endast 1 % män i gruppen
högskolesekreterare).
För att komma tillrätta med ovan nämnda problem föreslår
Miljöpartiet att regeringen ger Högskoleverket i uppdrag att
förhandla med universiteten i syfte att eliminera hindren för
tvärvetenskapliga forskarutbildningar samt ta fram förslag
som gynnar de universitet som öppnar rörligheten i
tjänstestrukturen och se till att fördelningen av medlen sker
utan jävsmisstankar (så att inte samma eller av varandra
beroende beslutsfattare har alla beslutsinstanser i egen hand).
Miljöpartiet föreslår också att Högskoleverket i samarbete
med universitet och högskolor noga ser över och eliminerar
de karriärhinder som för närvarande finns t.ex. i kvinnors
forskarkarriär. (Detaljer ges i bl.a. i vår motion Ub905)
Sammanfattningsvis innebär alltså miljöpartiets förslag ett
rimligt rationaliseringskrav på tillämpad forskning
(industriforskning ej medräknad) som ger en förstärkning av
forskningsrådens resurser med 1,0 miljard kronor och en
förstärkning av fakultetsanslag med 1,0 miljard kronor per
år. Som villkor för att universiteten skall kunna tillgodoräkna
sig denna förstärkning krävs att universitetet redovisar en
rimlig plan för att komma tillrätta med problemen enligt de
förslag som givits ovan i punkterna 1--4.
5.3.7 Jordbruksdepartementet
I och med EU-medlemskapet kommer EU:s
jordbrukspolitik att vara rådande i Sverige. Miljöpartiet har
tidigare framfört synpunkter på det miljöstöd, som då utgår
och anser, att det borde vara större och ha en annan inriktning
än regeringen. Lantbruket är idag inte långsiktigt ekologiskt
hållbart och det är av yttersta vikt att stimulera det lantbruk,
det ekologiska, som är det och vars produkter i så hög grad
efterfrågas av konsumenterna.
De politiska signalerna måste vara entydiga. Det är därför
viktigt att stödet till det ekologiska jordbruket är så väl
tilltaget att det ekologiskt hållbara också blir det ekonomiskt
mest lönande. Vi anser att en stödnivå på 2000 kronor per
hektar är nödvändig för att ge den stimulans som behövs för
att på sikt få ett ekologiskt långsiktigt hållbart lantbruk i
Sverige. Det av riksdagen antagna målet att 10 % av
åkerarealen skall vara ekologiskt odlad år 2000 ser vi som
ett delmål.
För att stimulera övergången till ekologiskt lantbruk vill
vi förstärka stödet till rådgivning och utbildning för denna
odlingsform med 50 miljoner kronor. Vi vill också satsa
ytterligare 13 miljoner kronor utöver regeringens förslag på
information och marknadsföring om ekologiska produkter.
Här ingår även ett förstärkt stöd på 3 miljoner kronor till
kontrollorganisationen KRAV.
Det kemikaliserade jordbruket anser vi inte hör framtiden
till och vill därför höja miljöavgifter på konstgödsel och
bekämpningsmedel. Vi anser att miljöavgiften på kväve i
gödselmedel med en andel av minst 2 % kväve skall vara
5,60 kronor, att miljöavgiften på kadmium i gödselmedel
skall vara 50 kronor per gram för Cd-innehållet över 5 gram
per ton fosfor och att miljöavgiften på bekämpningsmedel
skall vara 100 kronor per kilogram verksam substans.
I och med EU-medlemskapet blir många av de frösorter
som används i Sverige idag inte längre tillåtna. För att en
frösort skall vara godkänd för försäljning krävs att den vara
dokumenterad och certifierad och därmed upptagen på EU:s
lista över godkända fröer. Många av de traditionellt odlade
köksväxtsorterna har genetiska egenskaper lämpliga för vårt
nordiska klimat och odlas därför i mindre skala. EU:s krav
för försäljning av fröer blir mycket kännbart för små
fröfirmor med stort utbud och förhållandevis liten försäljning
av varje frösort. Risken är uppenbar att många sorter kommer
att försvinna, något som också skett i andra EU-länder.
Resultatet blir att den biologiska mångfalden minskar och att
många egenskaper, gener, som kan behövas i framtiden,
försvinner. För att förhindra detta vill vi anslå 4 miljoner
kronor till Statens växtsortnämnd för att garantera att de
gamla sorterna, i första hand köksväxter, kan sortgodkännas
på EU:s vis.
5.3.8 Arbetsmarknadsdepartementet
Normalarbetstiden måste sänkas till 37 timmar redan
1/7 1995. Detta ger en minskad arbetslöshet och därmed
mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Denna
minskade kostnad beräknar vi till 2800 miljoner kronor för
budgetåret.
Vi föreslår också ett s.k. ''brutet tak'' i
arbetslöshetsförsäkringen. Den totala besparingen utfaller
med 600 miljoner på ett kalenderår eller med 900 miljoner
för budgetåret 95/96. Åtgärden innebär att taket i
arbetslöshetsförsäkringen höjs från 564 kr/dag till 612
kr/dag.
Vi kompenserar kommunsektorn för höjda egenavgifter
med drygt 5 miljarder år 1996 genom sänkta
arbetsgivaravgifter. Detta ger mindre arbetslöshet, och vi
beräknar att det leder till en mindre belastning på
arbetslöshetsförsäkringen med ca 2 miljarder kronor för
budgetåret.
Detta innebär sammantaget att anslaget A5 Bidrag till
arbetslöshetsförsäkringen m.m. minskas med 3 206 miljoner
kronor.
Som tidigare påpekat är det också mycket viktigt ur
sysselsättningssynpunkt att förkorta arbetstiden. Vi anser att
detta kan göras redan från 3/7 1995. Regeringen bör dock
återkomma med förslag om förkortad arbetstid.
5.3.9 Kulturdepartementet
För att klara den allvarliga situationen som Sverige
befinner sig i är det viktigt att den kultur som erhåller
offentligt stöd och som är tillgänglig för stora grupper i
samhället inte drabbas av kvalitetsförsämringar. Genom
kulturen kan människan få hjälp att ta fram sina bästa
egenskaper. Att bli delaktiv av kulturlivets frukter och få sin
fantasi, känsla och förståelse stärkt ger näring till själen.
Därför anser De Gröna det extra viktigt att nu satsa på
kultur. Vi anser det rimligt att under perioden börja
prospektera för ett kvinnomuseum, ett filmmuseum och ett
teater- och dansmuseum.
Vi anser vidare att det är viktigt att kultur som erhåller
offentligt stöd även fortsättningsvis måste kunna vara
tillgänglig för alla. För att biljettpriserna ska kunna hållas på
en rimlig nivå och de nationella uppdragen följas, anser vi att
Riksteatern, Dramaten och Operan inte ska förlora i köpkraft
under perioden.
Likaså är det ytterst viktigt att Sveriges Radio,
Televisionen och Utbildningsradion, som idag är väl
fungerande public service-företag och anger tonen i
förhållande till det reklamfinansierade utbudet, inte ska
drabbas av sparbeting. Verksamheten betalas med
licensmedel och kan ej jämföras med annan statlig
konsumtion. Deras roll som kulturell motkraft i det
kommersiella mediabruset kan inte nog uppskattas.
Samordningsvinster inom företaget går förmodligen att göra
så att kvalitén på utbudet ytterligare kan förstärkas. Vi vill
dock påtala vikten av att bevara en mångfald inom
nyhetsbevakningen.
Vad avser stöd till icke-statliga kulturlokaler så anser vi att
de 50 miljoner kronor som regeringen tidigare föreslog för
budgetåret 95/96 ligger kvar. Vi kan inte se att det
arbetsmarknadsmässiga läget förändrats på ett sådant sätt att
denna sysselsättningsinsats inte skulle vara motiverad i hela
sin omfattning. Att vårda och bevara kulturarv är tvärtom en
god arbetsmarknadsinsats.
5.3.10 Näringsdepartementet
Som framhölls i vår ekonomisk-politiska motion så bör
staten spara på NUTEK och Investeringsfrämjandet. Med
anledning av att regeringen nu vill ändra i dessa anslag
återkommer vi nu med samma besparingar som tidigare.
Däremot anser vi det direkt olämpligt att spara på anslaget
för Främjande av kvinnors företagande som är viktigt ur bl.a.
jämställdhetssynpunkt. Vi föreslår tvärtom en ökning av det
anslaget till 200 miljoner kronor för budgetåret.
Regeringen föreslår en minskning av anslaget Bidrag till
tekniköverföring. Vi anser nu att bidraget kan avskaffas och
istället ersättas med ett anslag Bidrag till ökad
energieffektivitet och förnybara energikällor. Bidraget ska
utgå som investeringsbidrag till anläggningar för produktion
av biobränslen, samt till långtgående
energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av
fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik. Det
bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen
väljer att närmare utforma bidragets storlek och fördelning.
Solen som energikälla för uppvärmning av t ex varmvatten
står vid tröskeln till att bli ekonomiskt lönsam. Höjda
elpriser, som en följd av elmarknadens avreglering, kommer
att ytterligare stärka solenergins konkurrenskraft.
Solenergin som värmekälla för villor, flerbostadshus,
mindre gruppcentraler och små fjärrvärmenät är det mest
intressanta för kommersiell drift de närmaste åren. Större
anläggningar har lägre energipriser, vilket gör solvärmen
mindre attraktiv. Investeringsstödet har hittills delats ut per
kvadratmeter installerad solfångare, vilket inte är effektivt.
För att stimulera en utveckling mot effektivare solfångare
bör stödet istället baseras på producerad/besparad kWh.
Första året bör ett sådant stöd vara 5 kr per besparad kWh, för
att sedan trappas ner med 50 öre årligen. Ett sådant system
kommer också att gynna svenska producenter (och därmed
sysselsättningen), då de svensk-tillverkade solfångarna
generellt är mer effektiva -- men ofta dyrare -- än t ex de
israeliska. För detta bör 50 miljoner kronor årligen avsättas.
Utvecklingen på solfångarsidan går snabbt, men behöver
ändå stimulans. För forskning på solfångare och
systemlösningar för desamma, anslår vi 15 miljoner årligen.
Dessa medel bör handhas av Boverket.
För att solvärmen ska bli brett tillgänglig fordras bättre
möjligheter till säsongslagring. Idag är endast lagring i
bergrum kommersiellt intressant, andra projekt såsom
lagring i lerskiffer befinner sig ännu på forskningsstadiet.
Investeringsstöd om 30% av kostnaden för säsongslagring
bör ges endast till bergrumslagring, medan andra former av
säsongs-lagring bör få forskningsstöd. Investeringsstödet
kan trappas ner till 25% om två år, 20% 1988 och 15% år
2000 för att helt avskaffas år 2005. Totalt bör
investeringsstödet till säsongslager ligga på 30 miljoner per
år de närmaste åren (den lägre kostnaden per enhet motsvaras
av ett ökat byggande). Forskningsstödet för säsongslagring
bör ligga på 15 miljoner årligen.
Solceller är idag nära nog kommersiellt intressanta i alla
system som inte är elanslutna. Däremot är systemet inte
moget för att marknadsmässigt ansluta till elnätet.
Forskningen på detta område bör stimuleras med 15 miljoner
årligen. Idag bedrivs sådan forskning bland annat vid
Mikrovågsinstitutet och vid Uppsala universitet.
Såväl forskningsanslag som investeringsstöd i dess olika
former bör även framöver handhas av Byggforskningsrådet,
Boverket och NUTEK, där NUTEK och Boverket handhar
stödet till teknik som finns kommersiellt tillgänglig idag
medan BFRs arbete inriktar sig på främjandet av framtida
teknik. Stödet till solenergi har de senaste åren skurits ner
kraftigt, vilket inte är acceptabelt. Ett ökat stöd måste
kombineras med öronmärkning av anslagen -- i debatten
framförs ofta att 500 miljoner har ''pumpats in'' i
solenergiprojekt, men en mycket stor del av dessa anslag har
gått till projekt som inte mer än högst marginellt berör
solenergi. Det är också av stor vikt att stödet blir långsiktigt,
så att tillverkare och andra kan planera sin verksamhet.
Regeringen aviserar i propositionen att den har för avsikt
att dra in 450 000 kronor från Samefonden för att i efterhand
bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från
Sametinget till partistöd. Detta anser vi är fel.
Statens naturvårdsverk och Sametinget har gemensamt
funnit en ny modell för ersättning för rovdjursrivna renar.
Enligt denna modell ersätts renägaren efter det antal rovdjur
som finns inom samebyns betesområde. Som exempel kan
nämnas att en vargkull ger en ersättning motsvarande 500
renar, en järvhona med ungar 200 renar. Det här systemet
har hälsats med stor tillfredsställelse av såväl renägare som
naturvården. Äntligen skulle vi få ett system, som är så
konstruerat att rennäring och rovdjur kan samexistera i
renbeteslandet. De hotade rovdjuren, som Sverige i flera
internationella konventioner skall vårda i sina naturliga
biotoper, skulle kunna få finnas i fjällvärlden i samexistens
med rennäringen.
Detta system är dock dyrare än det gamla, där betalning
utgick efter antal funna rivna renar. Enligt beräkning
kommer kostnaden att vara ca 35 miljoner kronor per år.
Regeringen har dock bara anslagit 14 miljoner kronor per år
i budgetpropositionen för detta. Det är den summa det gamla
systemet kostade. Om inte ytterligare medel anslås kommer
det nya systemet inte att kunna förverkligas den 1 januari
1996, som beslutats. För att avhjälpa det måste 20 miljoner
kronor anslås för 1996. Medlen krävs också för
genomförande av nödvändiga inventeringar av
rovdjursstammarna. Miljöpartiet föreslår att anslaget för
ersättning till rovdjursrivna renar ökas med 20 miljoner
kronor under budgetperioden.
5.3.11 Civildepartementet
Kooperativt företagande är en viktig företagsform som bör
gynnas och stimuleras. Vi har tidigare föreslagit en höjning
av anslaget. Vi motsätter oss nu regeringens förslag att sänka
anslaget och föreslår istället en höjning till 18,5 miljoner för
budgetåret.
Konsumenterna kan vara en viktig drivkraft för att få ett
miljövänligare samhälle som hushållar med naturresurserna.
Det kräver kunskap hos konsumenten och krav på
producenten att ge för konsumenten relevant information på
ett tydligt sätt.
Regeringen har i sin konsumentpolitiska proposition
angett en miljövänlig konsumtion som ett mål för
konsumentpolitiken. Man kan genomföra vissa
ompioriteringar och samordningsvinster för att uppnå detta
mål. Men det räcker inte. I initialskedet behöver man satsa
ytterligare resurser.
En viktig del i detta arbete görs av de frivilliga konsument-
och miljöorganisationerna, som bör få ett ökat stöd. Vi anser
att nedskärningen på konsumentorganisationerna och
Konsumentverket på 6 miljoner i regeringens
budgetproposition är orimlig och vill dessutom anslå
ytterligare medel till arbetet med en miljövänlig konsumtion.
Anslag: 3 miljoner till konsumentorganisationer
7 miljoner till konsumentverket 5.3.12
Miljödepartementet
Satsningar på miljön är satsningar på framtiden. Att spara
på miljön innebär bara att miljöskulden ökas och skjuts på
framtiden att betalas av kommande generationer. I
Miljöpartiets motion finns därför en rad förslag som innebär
en omläggning av samhället åt ett grönare hållbarare håll.
För Miljödepartementets del innebär våra förslag att vi
avslår regeringes förslag att minska bidraget till kalkning av
sjöar och vattendrag, liksom minskningen av medel för
miljöforskning. Vi vill istället satsa ytterligare på just dessa
områden.
Att sjöar och vattendrag behöver kalkas är djupt
beklagligt, men så länge försurningen är ett av de största
miljöproblemen är det nödvändigt. I vårt förslag vidhåller vi
att anslaget istället för att minska bör öka med 30 miljoner
kronor, en skillnad mot regeringens nuvarande förslag på 60
miljoner kronor.
Forskning om miljö är av yttersta vikt för att finna
smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant
underlag att politiska beslut kan fattas. Ett exempel på detta
är de nya miljögifterna, hormongifterna, som riskerar att
störa reproduktionen hos levande organismer inklusive
människan. Andra exempel är kådblödande granar och M74
på lax- och numer även torskyngel. Miljöpartiet vill istället
för att sänka detta anslag öka det med 62 miljoner kronor
jämfört med det förslag som presenteras i denna proposition.
Runt om i landet finns gamla miljösynder i form av
kemikalier, som måste saneras. Det kan vara som i Södertälje
kvicksilver i ett sjösystem, rester efter sedan länge nedlagd
industri. Behovet är mycket stort och detta är en del av den
miljöskuld det är så angeläget att vi börjar betala av på.
Regeringen har tidigare anslagit 65 miljoner kronor för
budgetperioden för ändamålet. Det är bra, men vi anser att
anslaget är för litet. Miljöpartiet vill därför förstärka anslaget
med 50 miljoner kronor under budgetperioden.
Biotekniken är ny teknik där utvecklingen går mycket
snabbt. Många av de forskningsresultat, som vi igår trodde
vara omöjliga att nå, är idag verklighet. I dess spår följer en
mängd svåra frågeställningar av djupt etisk karaktär.
Biotekniken och dess möjligheter och konsekvenser innebär
en revolution på många områden. Vad vill vi veta om arvet,
vad är moraliskt riktigt att göra, vilka hot kan tekniken
innebära för miljön osv? Kunskapsnivån i samhället är idag
mycket bristfällig och de viktiga frågorna diskuteras i en allt
för snäv krets. För att råda bot på detta och för att öka
kompetensen och få ut diskussionen i samhället vill
Miljöpartiet anslå 50 miljoner kronor.
Vi motsätter oss indragningen av reservationsanslag för
1994/95 och anser att dessa medel ska få behållas även under
nästa budgetår.
5.4 Lånebehov, statsskuld och räntor
Av ovanstående reviderade förslag till budget innebär en
förstärkning på 7126,94 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag. Vi anser att detta är befogat då vi menar
att det privata sparandet kommer att stanna på en relativt hög
nivå mot vad som gällde under 80-talet. Vi föreslår att hela
budgetförstärkningen går till att minska den statliga
upplåningen under budgetåret 1995/96. Därigenom kan
statsskulden och räntorna begränsas i motsvarande grad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syftet med den ekonomiska
politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöskulden,
3. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordas i motionen,
4. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som förordas i motionen,
5. att riksdagen antar de förslag till förändringar av
statsbudgetens inkomster som föreslås i motionen,
6. att riksdagen antar de förslag till förändringar av
statsbudgetens utgifter som föreslås i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade
arbetsgivaravgifter och miljöskatter enligt den s.k.
skatteväxling som föreslås i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatteväxling för en bättre miljö
och ökad sysselsättning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för att
ta fram förslag till insyn på valuta- och penningmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av budgetpolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reservationsmedel för
innevarande budgetår som är avsedda för bistånd m.m. inte
skall dras in,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att anslå
ytterligare 7,2 miljoner kronor till Europainformation
m.m.,1
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
konvergensprogram för debatt och beslut i enlighet med vad
som anförts i motionen innan det skickas in till EU,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i
23 § riksbankslagen,
15. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret
1995/96 anvisar 7 000 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 52 260 534 000 kr,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen och sjukpenningen,
17. att riksdagen beslutar införa ett s.k. brutet tak i
föräldraförsäkringen och sjukpenningen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en
parlamentarisk utredning av effekterna av alla sparåtgärders
samlade inverkan på utsatta grupper och låginkomsttagare
m.m.,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det
särskilda anslaget Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska
anslaget till nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället
höjer anslaget med 1 737,5 miljoner kronor för budgetåret
1995/96,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag till att minska
anslaget till byggande av vägar och i stället sänker anslaget
med ytterligare 4 850 miljoner kronor för budgetåret
1995/96,
22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår
ytterligare 500 miljoner kronor till Bidrag till enskilda och
700 miljoner kronor till Byggande av länstrafikanläggningar,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt
vuxenstudiestöd m.m.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av ett
grundforskningsavdrag om 5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelning av anslag från
grundforskningsavdragsmedel på forskningsråd och
fakultetsanslag,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m.,
27. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning
m.m. för budgetåret 1995/96 anslår 3 206 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslår,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt
ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen,
29. att riksdagen antar förslaget om ett s.k. brutet tak i
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förkortad
arbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska
anslaget till icke-statliga kulturlokaler,
32. att riksdagen avslår regeringens förslag att öka anslaget
till Närings- och teknikutvecklingsverket och i stället anslår
221,975 miljoner kronor på anslaget för budgetåret
1995/96,2
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samerna som grupp inte skall
straffas genom indragning från Samefonden för att
Sametinget betalat ut partistöd,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska
anslaget Främjande av kvinnors företagande och i stället
anslår 200 miljoner kronor på anslaget för budgetåret
1995/96,
35. att riksdagen avslår regeringens förslag till Bidrag till
tekniköverföring och i stället helt ersätter detta med ett
anslag till Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara
energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen och
till detta sistnämnda anslag anslår 1 000 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i övrigt anförts angående förslaget till Bidrag för ökad
energieffektivitet och förnybara energikällor,
37. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning
av anslaget till Investeringsfrämjande och i stället anslår
48,25 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska
anslaget till Stöd till kooperativ utveckling och i stället höjer
anslaget till 18,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
39. att riksdagen för budgetåret 1995/96 anslår ytterligare
3 miljoner kronor till bidrag till konsumentorganisationer
och 7 miljoner kronor till Konsumentverket,3
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att indragningar av
reservationsmedel för innevarande budgetår inom
Miljödepartementets område inte skall genomföras,
41. att riksdagen anslår 76,476 miljoner mer än vad
regeringen nu föreslår till Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1995/96,4
42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag anslår 270 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96,
43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531
miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
44. att riksdagen vid bifall av motionens reviderade
budgetförslag godkänner det i motionen redovisade
minskade upplåningsbehovet.
Stockholm den 10 maj 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Roy Ottosson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Eva Goe s (mp)
Gunnar Goude (mp)
Per Lager (mp)
Thomas Julin (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Annika Nordgren (mp)
Peter Eriksson (mp)
1 Yrkande 12 hänvisat till KU.
2 Yrkande 32 hänvisat till NU.
3 Yrkande 39 hänvisat till LU.
4 Yrkande 41 hänvisat till JoU.