Kommunernas och landstingens ekonomi har livligt
debatterats under senare år, bl.a. under förra årets valrörelse.
Det är bra! Kommunerna har viktiga uppgifter som tryggar
en bra välfärd. De senaste decennierna har den offentliga
sektorn tagit allt större del av samhällets resurser i anspråk.
Nu måste den privata sektorn och näringslivet få utgöra
motorn i ekonomin. Den offentliga konsumtionen måste
hållas realt oförändrad, dvs den får inte växa snabbare än
ekonomin i övrigt. Det innebär att kommuner och landsting
måste fortsätta arbetet med att rationalisera och effektivisera
verksamheterna. Statsbidragen föreslås bli nominellt
oförändrade, dvs de dryga 45 miljarder som går till
kommuner och landsting skall ligga fast i kronor.
Folkpartiet vill fortsätta utveckla välfärdspolitiken -- mer
av valfrihet, mindre regleringar. Det är nädvändigt att
skattepengarna används på ett effektivare sätt för att klara
kvaliteten och få ut mer valuta för skattepengarna.
Regeringen och kommunerna
Socialdemokraterna har en förkärlek till skattehöjningar
och att detaljregler och mer av statlig kontroll skall lösa
fördelningen mellan kommunerna och mellan staten och
kommunsektorn.
Varje gång en utredning presenterar ett försök till ett
utjämningssystem som bygger på någorlunda relevanta och
mätbara faktorer ryar alla socialdemokratiska kommunalråd
norr om Dalälven i högan sky. Så ock nu!
Då föreslås i vanlig ordning en ny utredning och tills dess
får kommunsektorn nöja sig med olika bidrag och tillfälliga
skatter som botemedel. Socialdemokraternas syn på
kommunernas ekonomi var länge fördold i en kaskad av ord.
Men en sak har i varje fall framgått: De som trott att
kommunerna skulle få tillbaka de 7,5 miljarder kr som drogs
in häromåret, en besparing som (s) högljutt motsatte sig, har
misstagit sig. Det ''löftet'' har glömts bort!
Bakgrund
Den parlamentariska beredningen om nya regler för
skatteutjämning presenterade sitt förslag i höstas. Som grund
har man bl.a. de båda enmansutredningarna om
kommunernas resp. landstingens framtida utformning av
statsbidragen, inkomst- och kostnadsutjämningen. Två
utredningar som prisats av kommun- och landstingsfolk.
Båda dessa utredningar har tagit fram ett mycket grundligt
material med jämförelsefakta baserade på mätbara
strukturkostnader för att på så sätt utjämna skillnaderna
mellan kommuner och landsting. Lovordade av många för
sin träffsäkerhet och begriplighet.
Regeringen utlovar att i kompletteringspropositionen
återkomma till den kommunala ekonomin och redovisa det
statsfinansiella utrymmet samt föreslå nya regler för den
kommunala skatteutjämningen. Att regeringen inte i januari
1995 kan ge kommuner och landsting besked om vilka
spelregler som gäller för 1996 är ytterst olyckligt. Det ger
svåra planeringsproblem för redan hårt trängda kommun-
och landstingspolitiker.
Jag vill redan nu anmäla nödvändigheten att vi snarast får
ett nytt mer rättvist skatteutjämningssystem, som fångar upp
de relevanta kostnadsskillnaderna mellan kommuner och
landsting. Som det är idag har riksdagen skapat ett
utjämningssystem som i grunden är orättvist och som
omfördelar resurser mellan kommuner och landsting på ett
högst godtyckligt sätt. Förlorare genom åren i dragkampen
om de statliga bidragen har varit södra Sverige och
storstäderna. Skall inte en storstad som Malmö helt utarmas
och förlora de egna möjligheterna att klara av en besvärlig
ekonomi, måste radikala och snara förändringar till.
Det förslag till förändringar som föreslås i den statliga
utredningen ledd av f statssekreteraren Kjell-Åke Henstrand
har på ett bra sätt sammanvägt de olika förslagen.
Övergångsbestämmelserna är dessutom av den arten att det
systemet ger goda möjligheter för de kommuner och
landsting som tidigare varit överkompenserade att anpassa
sin kostnadsbild.
Beredningens förslag till bidrags- och utjämningssystem
kan sammanfattas i följande punkter:Inkomstutjämning
som innebär omfördelning av skattekraft mot en
genomsnittlig nivå för alla kommuner och landsting
Utjämning av strukturella kostnadsskillnader, med en
behovsdel som uppdateras årligen och en strukturdel som
uppdateras vart femte årGenerellt invånarbaserat
statsbidragInföranderegler som begränsar
bidragsförändringarna.
Beredningens förslag visar på stora omfördelningar, när
modellen verkar fullt ut. Malmö får det största tillskottet med
3,5 skattekronor, över 800 mkr. Men också bl.a. Helsingborg
och Lund gynnas av de nya reglerna.
Dessa kommuner missgynnas följaktligen i motsvarande
grad av nuvarande system.
Den nya modellen bygger på standardkostnader och skall
utjämna opåverkbara skillnader mellan kommunerna mätt i
en viss standard. Det är en bra grundmodell.
Beredningen föreslår således modeller som bättre tar
hänsyn till kommunernas verkliga kostnader, bl.a. de sociala
merkostnaderna, arbetslöshet, socialbidragsberoende, andel
äldre och barn och om det rör sig om obligatoriska
verksamheter. Ett likartat synsätt har använts för att få grepp
om sjukvårdskostnaderna, bl.a. medellivslängd och andelen
ensamboende.
Valet av s.k. strukturfaktorer undanröjer de flesta bristerna
i det nuvarande systemet. Det är rimligt att de sociala
kostnaderna får ökat genomslag bl.a.genom antalet äldre och
att behovet av barnomsorg kopplat till förvärvsfrekvensen
vägs in.
Sammantaget fångar det här upp kommunernas och
landstingens kostnader på ett helt annat sätt än tidigare. Att
t.ex. Malmö som ''regionhuvudstad'' har speciellt höga
strukturella sociala kostnader just beroende på att Malmö är
ett regionalt centrum har kunnat fastläggas i åtskilliga
utredningar. Det handlar bl.a. om högre arbetslöshet, lägre
utbildningsnivå, lägre genomsnittslöner, fler ensamhushåll,
större andel äldre, fler invandrare -- allt detta ger bl.a. högre
socialbidrag, ökade insatser inom barnomsorg, skola och
sjukvård.
Nu måste regeringen agera!
Folkpartiet och kommunerna
Folkpartiets recept för att lösa statens skuldkris är förvisso
ingen dans på rosor. Löntagarna får betala högre egenavgifter
och huvuddelen av det tillgängliga utrymmet för
löneökningar kommer att gå åt. Men kommuner och
landsting kommer att ha rimliga chanser att klara kvaliteten
i vård, omsorg och utbildning.
Även folkpartiets besked innebär att kommuner och
landsting måste fortsätta att effektivisera. Det kräver nya
grepp för att få ut mera verksamhet för samma summa
pengar. Folkpartiets politik ger anställda och politiker en
rimlig chans att lyckas med uppgiften, alltså att klara
besparingskraven utan att de människor, som är beroende av
kommunal service, blir lidande. Spelreglerna kommuner och
landsting emellan måste bli rättvisare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en snar förändring av det
kommunala och landstingskommunala
skatteutjämningssystemet.
Stockholm den 24 januari 1995
Margitta Edgren (fp)