De statliga ekonomiska utjämningssystemen har
konsekvent missgynnat Göteborg: Beslut i riksdagen om ett
rättvist fördelningssystem som utjämnar skillnader i
skatteinkomster och i strukturellt betingade
kostnadsskillnader brådskar.
Kommunernas ekonomi
Regeringens förslag till budget minskar kommunernas
skatteunderlag och ökar deras utgifter. Det är en direkt följd
av pensionssänkningen, sänkt nivå i sjuk- och
föräldraförsäkringen samt höjda arbetsgivaravgifter. Hur en
eventuell kompensation till kommunerna skall utformas
verkar regeringen osäker om. Höstens riksdagsbeslut om
egenavgifter i sjuk- och pensionssystemen bidrar också till
minskade skatteintäkter i kommunen.
Allmänt gäller också för kommunerna sannolikt ökade
socialbidragskostnader. Det är en följd av nivåsänkningen i
de sociala systemen men också av att arbetslösa ungdomar
förlorar rätten till a-kassa.
En kraftig minskning av arbetslösheten skulle givetvis leda
till en annan och mer positiv utveckling av den ekonomiska
situationen för kommunerna.
Regeringens nuvarande insatser för att stimulera
näringslivet och den vägen skapa nya och bestående jobb på
arbetsmarknaden är dock föga framåtsyftande för
Göteborgsregionen.
Göteborgs ekonomi
Ovannämnda förhållanden påverkar i synnerhet Göteborg
och den nödvändiga ekonomiska återhämtningen där. Inte
minst den dåliga arbetsmarknadssituationen för de senast
anlända flyktingarna leder till ökade och mycket omfattande
socialbidragskostnader för kommunen. Stadens ekonomi har
under ett antal år, trots mycket kraftiga kostnadsreduceringar
inom nästan alla verksamhetsområden, utvecklas mycket
negativt. Budgeten för 1995 t.ex. förutsätter ett planerat
underskott på nära 400 miljoner kronor samtidigt som
kommunen intecknar de s.k. ''Perssonpengarna'' om 500
miljoner kronor i form av ett förväntat ökat statsbidrag.
Soliditeten -- kommunens ekonomiska styrka -- är 2,8
Staden är nu i en situation där kostnaderna överstiger
intäkterna med 2.500 kr per invåndare. Räntekostnaden är
1.600 kr per invånare och motsvarar en kommunalskatt på l
kr och 60 öre, vilket innebär att 5 %
av kommunens eget skatteunderlag går till
räntebetalningar. Stadens eget kapital är i realiteten förbrukat
årsskiftet 1994/95.
Vi menar att analysen av kommunens allvarliga läge nu är
väl underbyggd genom såväl egna som statliga utredningar,
att orsakerna till att det uppstått inte längre behöver
diskuteras. Det är nu de statliga besluten måste tas som kan
ge de nödvändiga positiva korrigeringarna av kommunens
intäktssida.
Göteborg har tvingats höja kommunalskatten med en
krona fr.o.m. 1995.
För att lyckas balansera kostnadssidan får de kommande
årens statsbidragsutfall en avgörande betydelse för stadens
framtid. Detta är en ödesfråga som i realiteten berör hela
Västsverige.
Riksdagens ställningstagande till konstruktionen av
statsbidragssystemen till kommuner och landsting blir
avgörande för utvecklingen i Västsverige.
Strukturkostnadsutredningen, Landstingsekonomiska
utredningen och nu senast den parlamentariska utredningen
har tydligt bekräftat att Göteborg varit kraftigt missgynnat i
statsbidragssystmen i förhållande till de mål som gällt.
De grundprinciper för fördelning av statens bidrag till
kommuner och landsting, som nu föreslås i utredningen
''Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och
landsting'' (SOU 1994:144) följer ytterst väl direktiven till
utredningen och bör därmed antas av riksdagen.
Ett fortsatt missgynnande av Göteborg i detta avseende
riskerar att totalt utarma stadens ekonomi med allvarliga
konsekvenser inte bara i Göteborg utan också för
Västsverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett rättvisare statligt
utjämningssystem för bl.a. Göteborgs kommun.
Stockholm den 25 januari 1995
Erling Bager (fp)
Eva Flyborg (fp)