De statliga ekonomiska utjämningssystemen har konsekvent missgynnat Göteborg: Beslut i riksdagen om ett rättvist fördelningssystem som utjämnar skillnader i skatteinkomster och i strukturellt betingade kostnadsskillnader brådskar.
Kommunernas ekonomi
Regeringens förslag till budget minskar kommunernas skatteunderlag och ökar deras utgifter. Det är en direkt följd av pensionssänkningen, sänkt nivå i sjuk- och föräldraförsäkringen samt höjda arbetsgivaravgifter. Hur en eventuell kompensation till kommunerna skall utformas verkar regeringen osäker om. Höstens riksdagsbeslut om egenavgifter i sjuk- och pensionssystemen bidrar också till minskade skatteintäkter i kommunen.
Allmänt gäller också för kommunerna sannolikt ökade socialbidragskostnader. Det är en följd av nivåsänkningen i de sociala systemen men också av att arbetslösa ungdomar förlorar rätten till a-kassa.
En kraftig minskning av arbetslösheten skulle givetvis leda till en annan och mer positiv utveckling av den ekonomiska situationen för kommunerna.
Regeringens nuvarande insatser för att stimulera näringslivet och den vägen skapa nya och bestående jobb på arbetsmarknaden är dock föga framåtsyftande för Göteborgsregionen.
Göteborgs ekonomi
Ovannämnda förhållanden påverkar i synnerhet Göteborg och den nödvändiga ekonomiska återhämtningen där. Inte minst den dåliga arbetsmarknadssituationen för de senast anlända flyktingarna leder till ökade och mycket omfattande socialbidragskostnader för kommunen. Stadens ekonomi har under ett antal år, trots mycket kraftiga kostnadsreduceringar inom nästan alla verksamhetsområden, utvecklas mycket negativt. Budgeten för 1995 t.ex. förutsätter ett planerat underskott på nära 400 miljoner kronor samtidigt som kommunen intecknar de s.k. ''Perssonpengarna'' om 500 miljoner kronor i form av ett förväntat ökat statsbidrag.
Soliditeten -- kommunens ekonomiska styrka -- är 2,8
Staden är nu i en situation där kostnaderna överstiger intäkterna med 2.500 kr per invåndare. Räntekostnaden är 1.600 kr per invånare och motsvarar en kommunalskatt på l kr och 60 öre, vilket innebär att 5 % av kommunens eget skatteunderlag går till räntebetalningar. Stadens eget kapital är i realiteten förbrukat årsskiftet 1994/95.
Vi menar att analysen av kommunens allvarliga läge nu är väl underbyggd genom såväl egna som statliga utredningar, att orsakerna till att det uppstått inte längre behöver diskuteras. Det är nu de statliga besluten måste tas som kan ge de nödvändiga positiva korrigeringarna av kommunens intäktssida.
Göteborg har tvingats höja kommunalskatten med en krona fr.o.m. 1995.
För att lyckas balansera kostnadssidan får de kommande årens statsbidragsutfall en avgörande betydelse för stadens framtid. Detta är en ödesfråga som i realiteten berör hela Västsverige.
Riksdagens ställningstagande till konstruktionen av statsbidragssystemen till kommuner och landsting blir avgörande för utvecklingen i Västsverige.
Strukturkostnadsutredningen, Landstingsekonomiska utredningen och nu senast den parlamentariska utredningen har tydligt bekräftat att Göteborg varit kraftigt missgynnat i statsbidragssystmen i förhållande till de mål som gällt.
De grundprinciper för fördelning av statens bidrag till kommuner och landsting, som nu föreslås i utredningen ''Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting'' (SOU 1994:144) följer ytterst väl direktiven till utredningen och bör därmed antas av riksdagen.
Ett fortsatt missgynnande av Göteborg i detta avseende riskerar att totalt utarma stadens ekonomi med allvarliga konsekvenser inte bara i Göteborg utan också för Västsverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett rättvisare statligt utjämningssystem för bl.a. Göteborgs kommun.
Stockholm den 25 januari 1995 Erling Bager (fp) Eva Flyborg (fp)