Under de senaste åren har kommunernas ekonomiska
förutsättningar kraftigt förändrats. Övergången från
specialdestinerade statsbidrag till den s.k. påsen är en
mycket stor systemförändring. Till detta kommer de
förändringar som genomförts och föreslagits beträffande
såväl kostnads- som intäktsutjämning mellan kommunerna.
Processen har präglats av mycket stor ryckighet och
osäkerhet om vilka ekonomiska förutsättningar som
kommunerna har att arbeta med på längre sikt. Detta står i
stark motsatsställning till det behov kommunerna har av att
ha klara, säkra och långsiktiga spelregler för den långsiktiga
planeringen.
De svenska kommunernas ekonomiska förutsättningar har
också kraftigt försämrats de senaste åren. Kommunernas
intäkter från skatter och bidrag har minskat med 10 %
i fasta priser sedan 1992 även när 1995 års
skattehöjningar räknats in. Samtidigt möter kommunerna
nya kostnader på grund av omständigheter de inte kan
påverka, fler socialbidragstagare, insatser för
arbetsmarknadspolitiken, statliga rättighetslagar för bl.a.
barnomsorgen.
Till osäkerheten om statsbidragen skall läggas risken för
att kommunernas skatteinkomster urholkas genom
avdragsgilla egenavgifter som staten enbart delvis
kompenserar kommunerna för.
Principen att även andra än fysiska personer drar nytta av
den kommunala servicen markerades tidigare genom den
kommunala beskattningen av juridiska personer.
Avskaffandet av denna skatt innebär att fysiska personer drar
nytta av ett förhållande som inte upplevs som rättvist.
Alternativet för kommunerna kan då bli att dra ned på den
service som juridiska personer är beroende av.
Tidigare hade kommunerna också intäkter av
kommunalskatt för de fastigheter som ligger inom
kommunens geografiska område. I dag är inte så fallet. Dessa
exempel medför icke önskvärda konsekvenser genom att
kostnader som kommunen har inte kan finansieras genom
skatteuttag från berörda.
Enligt vår mening finns det flera skäl för att överväga en
utvidgning av den kommunala beskattningsrätten. En aktuell
fråga är kommunernas möjligheter att få intäkter från alla
som har nytta av kommunens service, inte bara de egna
invånarna utan även företagen och de fritidsboende.
En god kommunal infrastruktur liksom övriga kommunala
tjänster som barnomsorg, äldreomsorg, utbildning m.m. är
mycket viktiga för en fungerande företagssektor. Därför är
det rimligt att även företagen bidrar till kommunernas
finansiering. Om företagssektorn var en del av kommunernas
skatteunderlag skulle varje kommuns motiv för att utveckla
det lokala näringslivet bli ännu starkare. Något som skulle
gagna hela landets ekonomiska utveckling.
Det finns ett flertal kommuner med många fritidshus, där
ägarna bor en större eller mindre del av året. De fritidsboende
medför kostnader för kommunen för infrastruktur m.m. men
ger inga direkta intäkter. Ett stort inslag av fritidsfastigheter,
där ägarna inte är skattebetalare i kommunen, innebär därför
en orättmätigt stor belastning på kommunens invånare. En
utvidgad kommunal beskattningsrätt, som för in även de
fritidsboende och näringslivet i kommunernas
skatteunderlag, skulle korrigera en viss extra belastning i
fördelningen av vissa kostnader och intäkter mellan
kommuner samt ge alla kommuner ett långsiktigt
skatteunderlag.
För kommuner med stort inslag av fritidsfastigheter eller
industrifastigheter där ägarna visserligen är
kommunmedlemmar men inte skattebetalare i kommunen
får detta en orättmätig belastning på kommunens egna
skattebetalare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunalt skatteunderlag.
Stockholm den 20 januari 1995
Per Erik Granström (s)
Ingemar Josefsson (s)