Inriktningen av den ekonomiska politiken måste utformas
så att vi får en långsiktigt hållbar utveckling. Det förutsätter
att dagens generation inte vältrar över problemen med både
en stor statsskuld och en stor miljöskuld på kommande
generationer.
Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att få en långsiktigt
hållbar ekonomisk tillväxt. Människor måste ha arbete och
en tryggad välfärd.
Sveriges statsfinanser måste saneras. En sundare ekonomi
ställer krav på systemförändringar och modernisering av
nuvarande välfärdssystemen. Centern ger inte avkall på att
den nödvändiga förnyelsen av välfärdssystemet skall ske
med utgångspunkt från en rättvis fördelning och
grundtrygghet.
Det behövs en ekonomisk politik som leder till sänkta
räntor, pressar ned arbetslösheten, håller tillbaka inflationen,
ger förutsättningar för en balanserad avtalsrörelse och en
fortsatt sanering av statsfinanserna.
Mot denna bakgrund föreslås betydande förändringar och
förbättringar i regeringens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för
budgetåret 1995/96.
Vårt förslag innebär, i förhållande till regeringens förslag,
en budgetförstärkning på budgetår med ca 13 miljarder
kronor. Samtidigt föreslår vi betydande insatser för att
återupprusta miljö-, regional- och arbetsmarknadspolitiken.
På miljöområdet föreslår vi förstärkningar om nära 300
miljoner kronor för budgetåret. Vi avvisar neddragningen
med 750 miljoner kronor till regionalpolitiken. Vi avvisar
försämringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
ungdomar. Den allmänna obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen skall återinföras.
Vi föreslår systemförändringar i
socialförsäkringssystemen, såsom ett barnkonto och en
samordnad arbetslivsförsäkring, och att den automatiska
uppräkningen av basbeloppet begränsas till 1 % 1996--1998.
Vi kan inte acceptera en minskning av barnbidraget. Det
skall ligga kvar på nuvarande nivå för de åldrar som ej
omfattas av det nya familjestödet i form av ett barnkonto.
Vi föreslår, för att skapa fler jobb och främja småföretagen,
en skatteväxling på fem miljarder kronor med höjd
koldioxidskatt och uranskatt i utbyte mot sänkta
arbetsgivaravgifter. Tillsammans med i budgetpropositionen
föreslagna två miljarder kronor för att förbättra
småföretagens situation möjliggör detta en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med sju miljarder kronor under
budgetåret 1995/96.
Centerpartiet föreslår därför att arbetsgivaravgifterna
sänks med sju miljarder kronor och utformas så att
sänkningen beräknas på lönesumman för upp till 10 anställda
i varje företag/företagskoncern, räknat på en genomsnittlig
lönesumma. Sänkningen avser även egenavgifter för
egenföretagare. Den föreslagna utformningen gäller lika för
alla företag men ger störst effekt i de mindre företagen. Den
främjar småföretagens utvecklingsmöjligheter. Därigenom
ges en bättre grund för tryggad sysselsättning och välfärd i
ett decentraliserat samhälle.
Vi föreslår också en ny modell för riskkapitalförsörjningen
till småföretag -- en företagsgaranti.
Vi föreslår en privatisering av Nordbanken genom att en
försäljning sker med upp till 49 % av aktiekapitalet under
budgetåret 1995/96.
Vi föreslår vidare att en återbetalning i form av en avgift
till staten införs för bank- och finanssektorn. Den närmare
utformningen av en återbetalningsplan i form av en
bankavgift måste utredas innan den kan bli föremål för
beslut. Den sammanlagda årliga avgiften bör ej understiga
en miljard kronor. Utformningen måste anpassas till strävan
att åstadkomma ett sänkt allmänt ränteläge och krympande
räntemarginaler. Avgiften bör i princip omfatta hela bank-
och finanssektorn. En utgångspunkt bör vara att avgiften tas
ut fr.o.m. två år efter det att en bank eller ett finansbolag visar
positivt helsårsresultat.
Sammantaget ger våra förslag betydande förutsättningar
för en sänkt ränta, bättre utrymme för nya investeringar, lägre
arbetslöshet och en balanserad ekonomi.
Det ekonomiska arvet
Krisen i ekonomin och dess orsaker
I proposition 1994/95:100 anges att ''hörnstenarna'' i den
socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik är
åtgärder för att sanera statsfinanserna och bekämpa
arbetslösheten samt en rättvis fördelningspolitik.
Orsaken till de akuta problemen anges i propositionen
vara, dels den långvariga internationella lågkonjunkturen,
dels att det under de senaste åren förts en inhemsk
ekonomisk politik som förstärkt lågkonjunkturen i stället för
att motverka den.
På samma sätt som i den ekonomisk-politiska
propositionen hösten 1994 beskrivs i budgetpropositionen
den ekonomiska utvecklingen under tidigare decennier på ett
ytterligt tendensiöst och propagandistiskt sätt. Den bild man
försöker ge i propositionen är att de nuvarande problemen
främst är en följd av den ekonomiska politik som bedrivits
under de tre senaste åren. Det finns ingen tillstymmelse till
analys av vilken betydelse tidigare socialdemokratiska
regeringar haft för den djupa ekonomiska krisen under de
senaste åren. Detta är anmärkningsvärt. De kurvor och
diagram som redovisas i finansplanen visar tydligt att den
kraftiga nedgången i ekonomin började 1989/90 och att
återhämtningen började 1993/94, bl.a. som följd av de
åtgärder fyrklöverregeringen vidtagit. Om den
socialdemokratiska regeringen inte erkänner dessa fakta är
det ett underbetyg för uppgifterna i den preliminära
nationalbudgeten (bilaga 1:1).
Som vi konstaterade i vår motion (1994/95:FI2), med
anledning av den ekonomisk-politiska propositionen i
höstas, är historieskrivningen synnerligen selektiv vad avser
fakta. Både i höstpropositionen och i finansplanen är
analysen och redovisningen av de grundläggande orsakerna
till de ekonomiska problemen för Sverige mycket
rudimentära. Det finns uppenbarligen inte någon insikt hos
den nuvarande socialdemokratiska regeringen om vad de
flesta ekonomiska bedömare numera är ense om, dvs. att de
ekonomiska problem som Sverige har upplevt och upplever
främst är en följd av den dåvarande socialdemokratiska
regeringens missgrepp under 1980-talet. Den politik som då
fördes utgör den största orsaken till de budget- och
statsskuldsproblem som Sverige idag har att hantera. Detta
bekräftas av den socialdemokratiska regeringskrisen våren
1990.
Socialdemokratins sätt att argumentera och dölja fakta är,
enligt vår uppfattning, oroande. På olika sätt försöker man
manipulera bilden av verkligheten. Genom att förvränga
fakta försöker man att skapa en bild av socialdemokratin som
ofelbar. Ytterst innebär denna attityd uppenbara risker för ett
ökande förakt för det politiska och parlamentariska arbetet.
En mer sanningsenlig bild av den ekonomiska
verkligheten visar att fyrklöverregeringen övertog en
ekonomi i djup kris vid regeringsskiftet 1991. I valrörelsen
1991 hävdade socialdemokraterna att man övervunnit
problemen och att vändpunkten var inom räckhåll. Såsom vi
tidigare konstaterat i anledning av den ekonomisk-politiska
propositionen var läget i verkligheten ett annat. Det
ekonomiska läget vid denna tidpunkt kännetecknades av låg
tillväxt, stigande arbetslöshet, en begynnande fastighets- och
finanskris samt försämrade offentliga finanser. Sanningen är
att efter perioden av extrem överhettning av ekonomin,
befann sig Sverige sedan 1989 i brant utförsbacke.
Industriproduktionen föll och i industrisektorn gick vart
fjärde jobb förlorat. Det förteg socialdemokraterna
sorgfälligt i valrörelsen 1991.
Fyrklöverregeringen fick hantera konsekvenserna av
ekonomisk-politiska beslut som tagits i fel kronologisk
ordning. Avregleringen av de finansiella marknaderna
genomfördes före förändringarna i skattesystemet.
Skattereformen innebar minskade skattemässiga fördelar
för lånefinansierad konsumtion och spekulativa
investeringar. I sak var detta ett korrekt beslut men i
kombination med den genomförda avregleringen av de
finansiella marknaderna, fick omläggningen av
skattesystemet förödande konsekvenser för ekonomin.
Nedväxlingen av inflationen, dyrare lån och kraftigt höjda
räntor fick i det närmaste depressiva följder, vars
konsekvenser främst manifesterades i fastighets- och
bankkriserna. De höga räntorna i kombination med en låg
inflation medförde en realräntechock som hårt drabbade
både enskilda och företag. Det privata sparandet ökade
exceptionellt, bl.a. genom att enskilda amorterade skulder
och sanerade sin ekonomi. Det innebar bl.a. att efterfrågan i
ekonomin minskade markant.
Sammanfattningvis innebar den av socialdemokraterna
initierade utvecklingen att aktiviteten i den svenska
ekonomin avtog snabbt. Allt fler blev arbetslösa.
Underskotten i ekonomin ökade därmed kraftigt. Den
främsta orsaken till dagens höga arbetslöshet är således den
socialdemokratiska regeringspolitik som fördes under 1980-
talet.
Fyrklöverregeringens politik börjar ge resultat
Fyrklöverregeringen lyckades efter långsiktigt, metodiskt
och offensivt arbete hejda den ekonomiska nedgången, en
nedgång som visade sig bli betydligt djupare än vad de flesta
bedömare räknade med. Effekterna på samhällsekonomin
var, som en följd av 1980-talspolitiken och den snabbt
vikande konjunkturen, dramatiska. Basen för
välfärdssystemen hotades.
Den ekonomiska politik fyrklöverregeringen förde tog
framför allt sikte på att, genom att långsiktigt öka tillväxten
i ekonomin, hejda den kraftiga ökningen av arbetslösheten
och forma hållbara trygghetssystem. Målsättningen var att
bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige
som en tillväxt- och företagarnation med en stark och
växande industri.
Den beskrivning som ges i finansplanen av målen för
fyrklöverregeringens ekonomiska politik är ytterligare ett
exempel på hur socialdemokratin försöker manipulera
verkligheten och ge sig själv hegemonin över begreppsvärld
och historieskrivning. Till yttermera visso försöker man även
hävda att det var socialdemokratins förtjänst att
krisuppgörelsen kom till stånd 1992. I realiteten krävdes det
långa förhandlingar och konstruktivt arbete från den
dåvarande regeringen för att få socialdemokraterna att
biträda uppgörelsen.
Problemens omfattning och djup gjorde det inte möjligt att
under en mandatperiod komma till rätta med alla de problem
1980-talets casinoekonomi skapat. För fyrklöverregeringen
var det avgörande att åtgärder inte vidtogs som förstärkte
lågkonjunkturen, tvärtemot vad som påstås i den
föreliggande propositionen. Vi kan t.ex. erinra om att på
fyrklöverregeringens initiativ satsats i storleksordningen 50
miljarder kronor under den föregående mandatperioden till
investeringar i syfte att pressa ned arbetslösheten. Det är i
historiska jämförelser utan motstycke.
Nu sker en återhämtning i ekonomin som en följd av
fyrklöverregeringens arbete. Omläggningen av den
ekonomiska politiken 1991 lade grunden för den ökning av
sysselsättningen som nu sker och därmed för en sundare
ekonomi. Förutsättningar har skapats för att underskotten i
de offentliga finanserna skall kunna minska.
Socialdemokraternas dubbelspel
Grunden för denna utveckling utgör de omfattande beslut
som tagits i syfte att sanera statsfinanserna. Riksdagen har
på fyrklöverregeringens förslag ställt sig bakom permanenta
budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt ca 170
miljarder kronor. Det motsvarar drygt 11 % av Sveriges BNP.
Inga åtgärder av engångskaraktär är då inkluderade. Av de
170 miljarder kronorna har specificerade beslut tagits
rörande drygt 90 miljarder kronor, varav 62 miljarder kronor
i besparingar och 28 miljarder kronor i skatte- och
avgiftshöjningar. I opposition avvisade socialdemokraterna
närmare 60 miljarder kronor av dessa förstärkningar av de
offentliga finanserna.
I opposition bedrev socialdemokratin en ekonomisk
politik som bara kan karaktäriseras som populism.
Beskrivningen av den ekonomiska verkligheten i de
ekonomisk-politiska motionerna under oppositionsåren
skiljer sig markant från den bild som den socialdemokratiska
regeringen ger i finansplanen. I motionerna är förslagen om
utgiftsnedskärningar synnerligen begränsade. Där
pläderades i stället för stora investeringar i bl.a.
kommunikationer, bostäder och miljö. Näringslivet skulle
gynnas med direktavskrivningar.
I budgetpropositionen dras investeringarna i
infrastrukturen i stället ned. Insatserna på miljöområdet är
devalverade. Stora löften ställdes ut i kampen mot
ungdomsarbetslösheten. Nu raseras i stället en fungerande
organisation för att ge ungdomar arbete utan att något reellt
kommer i stället. Den s.k. nationella handlingsplanen mot
arbetslösheten är till betydande delar ''luft''. Man ger
vinstrika stora exportföretag subventioner för att anställa
folk som de till stor del avser att anställa i vilket fall som
helst.
I socialdemokraternas motioner betonades även behovet
av fasta spelregler för företagen. Det hindrar inte att man i
regeringsställning -- uppenbarligen av prestigeskäl -- till
stora delar river upp beslut som fattats av den föregående
regeringen som syftade till att främja näringslivets
investeringar. Okänsligheten är nu total för att man förändrar
spelreglerna för näringslivets aktörer.
Slutsatsen av den historieskrivning som ges i finansplanen,
av såväl orsaker som faktiskt ekonomiskt läge i
samhällesekonomin, är att den nuvarande
socialdemokratiska regeringen försöker på falska premisser
måla upp en synnerligen pessimistisk bild av det ekonomiska
läge som rådde vid regeringssskiftet hösten 1994. Syftet kan
bara vara att ge sken av att den nuvarande uppgången i
ekonomin, som medför att statsfinanserna nu förbättras,
enbart är en följd av de åtgärder som socialdemokratin
genomfört under hösten och kommer att genomföra
framöver.
I verkligheten har uppgången i ekonomin mycket lite
samband med de åtgärder man vidtagit efter valet. Snarast är
det så att den politik man bedriver riskerar att försvåra och
försena förbättringen i ekonomin med hänsyn till att de
åtgärder man vidtar för att förstärka de offentliga finanserna
har en felaktig inriktning.
Ett tydligt exempel på detta är bedömningen av
budgetunderskott och lånebehov. Sannolikheten är stor att
underskotten i ekonomin är betydligt lägre än vad som anges
som följd av den ökade aktiviteten i ekonomin under 1993
och 1994, vilket har antytts av flera centralt placerade
aktörer.
I summeringen i finansplanen av det ekonomiska arvet
polemiserar regeringen mot den nidbild man målat upp av
fyrklöverregeringens ekonomiska politik. Detta är ett känt
socialdemokratiskt propagandistiskt grepp. Först ger man
falsk negativ verklighetsbeskrivning och därefter pådyvlar
man den politiske motståndaren denna uppfattning. Sedan
tar man med emfas avstånd från densamma och ställer den i
motsats till de egna förslagen.
Beskrivningen av fyrklöverregeringens
arbetsmarknadspolitik antyder att man medvetet negligerat
problemen på arbetsmarknaden. Sanningen är att de åtgärder
på arbetsmarknadsområdet som fyrklöverregeringen
vidtog -- i avsikt att ge utbildning och arbete samt bättre
förutsättningar för en bättre fungerande och mer flexibel
arbetsmarknad -- fick mycket positiva effekter.
Omfattningen av de ekonomiska satsningarna var utan
jämförelse den största någonsin.
På samma sätt försöker socialdemokraterna antyda att
skattepolitikens syfte var att ta från de fattiga och ge till de
rika. Sanningen är att reformeringen motiverades av
nödvändigheten att främja investeringar i näringslivet,
framför allt i småföretagen, i syfte att underlätta för dessa att
bedriva sin verksamhet och öka sysselsättningen.
Vad beträffar budgetdisciplinen har ovan redovisats
omfattningen av de förslag som lades och den inställning
socialdemokratin i opposition hade. Socialdemokraterna
sade nej till huvuddelen av förslagen och orkade inte med att
lägga några alternativa förslag. Fyrklöverregeringen
påbörjade en mycket omfattande sanering av statsfinanserna
och en inriktning där åtgärderna skulle vara långsiktigt
hållbara och fördelningspolitiskt acceptabla.
Sverige och den europeiska unionen
Möjligheterna att ur ett nationellt perspektiv bevara
välfärden bestäms av hur ett land nationellt kan hävda sig i
en allt mer globaliserad ekonomi och en allt tätare
sammanflätning över territorialgränserna av transnationella
företag. Storföretagen blir allt mer nationellt trolösa och i en
internationaliserad värld kränger de av sig nationella
begränsningar. Ekonomins internationalisering innebär i
detta hänseende att den nationella politikens genomslag och
räckvidd minskar. Det krävs därför ett mellanstatligt
samarbete för att framför allt små länder skall kunna hävda
sig mot den starka dominansen för ekonomi och teknik över
politiken.
Sverige är sedan årsskiftet medlem i EU. Därmed har
bättre förutsättningar skapats för Sverige att, gemensamt
med andra suveräna stater, driva en politik för ekonomisk
utveckling och ökad sysselsättning. En långsiktig
internationalisering och globalisering av politiken är
nödvändig för att inte den politiska demokratin skall bli en
chimär och de politiska besluten bara bli en spegelbild av vad
transnationella företag och internationella finansmarknader
önskar med ökade sociala klyftor, större konflikter,
exploatering av naturresurser och miljö m.m. som följd. Till
detta kommer att ett skuldtyngt land har än mindre
möjligheter att hävda sig mot dessa intressen än ett land med
en stark ekonomi.
Medlemskapet i EU skapar förutsättningar för en positiv
utveckling inom många områden och bygger på det avtal
som framförhandlats av den förra regeringen i samråd med
den socialdemokratiska oppositionen. För
fyrklöverregeringen var det viktigt att Sverige kunde stå
nationellt enat i de krav som ställdes. Svenska folket tog
också i folkomröstningen om EU ställning utifrån avtalets
innehåll.
Den socialdemokratiska regeringen har inte fullföljt de
möjligheter som avtalet ger Sverige. Det gäller även
regionalpolitiken. Medlemskapet innebär bl.a. att Sverige
deltar i den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP.
Målsättningen med CAP är att alla jordbrukare skall ges lika
villkor.
Den svenska socialdemokratiska regeringen har däremot
valt att diskriminera det egna landets jordbrukare och inte
fullföljt avtalets möjligheter vad avser stöd till miljöinsatser
inom jordbruket resp. stöd till s.k. LFA-områden. Vi har i en
särskild motion ställt krav på att avtalet och de löften som
utställts vad avser miljöstödet i jordbruket skall fullföljas.
Regeringens förslag innebär att stödet till miljöinsatser
jämfört med fyrklöverregeringens förslag totalt sett minskar
med ca 2 miljarder kronor, varav hälften utgör bidrag från
EU. Att inte utnyttja de möjligheter till bidrag som avtalet
ger är samhällsekonomiskt oförsvarbart.
Under den något pretentiösa rubriken ''Sätt Europa i
arbete'' konstaterar regeringen att medlemskapet i EU bör ge
nya möjligheter att stärka infrastrukturen. Det är
anmärkningsvärt att -- samtidigt som man väljer att ej
fullfölja avtalet vad avser miljöstöd till jordbruket -- man är
beredd att med hjälp av EU satsa betydande ekonomiska
resurser på att bygga ett av de mest miljöstörande
investeringsobjekten, Öresundsbron. Detta ger en tydlig bild
av vilka prioriteringar socialdemokratin har.
Konvergensfrågorna
Sverige skall som medlem i EU utarbeta ett s.k.
konvergensprogram. Avsikten är att de s.k.
konvergenskriterierna skall medverka till att de olika
länderna skall uppnå finansiell stabilitet.
I princip är således konvergensprogrammet en
rekommendation utifrån vilka kriterier den inhemska
ekonomiska politiken bör bedrivas. Regeringen anmäler i
finansplanen att man avser ''på basis av föreliggande
finansplan och dess behandling i riksdagen överlämna ett
konvergensprogram till finansministerrådet''. Denna
hanteringsordning är enligt vår uppfattning inte tillfyllest.
Vi anser att regeringen, efter riksdagens beslut om
inriktningen av den ekonomiska politiken, återkommer till
riksdagen med en redovisning av konvergensprogrammet.
Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att programmet
förankras parlamentariskt i riksdagen. Målsättningen måste
vara att nå en nationell enighet kring det program som
överlämnas till ministerrådet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Finansiering av medlemskapet i EU
Sveriges medlemsavgift till EU kommer 1998 att uppgå till
20 miljarder kronor. Regeringen har i prop 1994/94:122
föreslagit att den skall finansieras med en höjd
arbetsgivaravgift om 1,5 % och ökade mervärdesskatter,
totalt 7,4 miljarder kronor. Vidare anges de höjda
miljöavgifterna på bekämpningsmedel och
handelsgödselavgifterna vara en del i finansieringen. (0,2
mdr). Regeringen aviserar ytterligare skattehöjningar för att
finansiera avgiften, bl.a. fastighetsskatt på
jordbruksfastigheter, skogsmark, industribyggnader och
kommersiella lokaler (3,5 mdr). Vidare höjd koldioxidskatt
för industrin och skatt på dieselolja för arbetsredskap (1,3
mdr). Ovanstående skattehöjningar beräknas ge en intäkt
1998 med 12,4 miljarder kronor.
Utgiftsminskningar skall därutöver finansiera 4,6
miljarder kronor. Dessa innefattar en neddragning med drygt
1 miljard kronor inom områdena bistånd, östsamarbete och
slopade bidrag till Efta (drygt 0,5 mdr) som en direkt följd
av medlemskapet i EU. Vidare justeras anslagen ner till de
områden som berörs av EU:s s.k. gemensamma program (0,6
mdr). Utgifterna reduceras inom det arbetsmarknads- och
regionalpolitiska området med 2,1 miljarder kronor, varav
0,5 miljarder kronor avser regionalpolitiken.
Utgiftsbegränsningar görs också vad avser den del av
medlemsavgiften som rör EU-institutionernas
administration (0,4 mdr).
Slutligen skall på ett ej angivet sätt, ytterligare drygt 3
miljarder kronor tas in.
Från centerpartiets sida anser vi att medlemsavgiften till
EU skall finansieras inom ramen för det ordinarie
budgetarbetet. Inga specialdestinerade skatter tas ut för detta
ändamål.
Riksdagen har emellertid begärt att regeringen skall
återkomma med konsekvensanalys av de föreslagna skatte-
och avgiftshöjningarna. Detta har inte skett. Vi avvisar mot
denna bakgrund redan nu den aviserade riktade
fastighetsskatten. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi kan också godta de utgiftsneddragningar som
genomförs utom vad avser minskningen av stödet till
regionalpolitiken (0,5 mdr). Vi har närmare utvecklat vår syn
på dessa frågor i partimotionen om regionalpolitiken.
Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella ekonomin
Efter den djupa lågkonjunkturen sker nu en förbättring i
konjunkturen som innebär ökad aktivitet i den internationella
ekonomin. Totalproduktionen inom OECD-området ökade
markant under 1994 och förväntas under 1995 och 1996 öka
med ca 3 % vardera året.
Den ökande aktiviteten i världsekonomin kan också
förväntas leda till att inflationstrycket ökar. Därmed stiger
räntenivån.
Arbetslösheten väntas sjunka något inom OECD-området.
Sammantaget bedöms den internationella utvecklingen
innebära att den svenska ekonomin kan få en viss draghjälp,
särskilt som kostnadsläget för exportindustrin relativt sett
kraftigt förbättrats. I finansplanen saknas en djupare analys
av vad olika scenarier i det internationella skeendet kan få
för konsekvenser för världsekonomin.
Det finns många osäkra faktorer som negativt kan påverka
den nu uppåtgående konjunkturen. Oro på valutamarknaden
med stigande räntor och kursfall som följd kan inträffa på
grundval av de mest irrationella faktorer. Det finns vidare
betydande risker för att ökande konflikter internationellt
leder till påfrestningar på den globala ekonomin under de
närmaste åren. De pågående konflikterna i bl.a. Ryssland och
före detta Jugoslavien kan snabbt få internationella
återverkningar liksom ett misslyckande i
fredsförhandlingarna i Mellan-Östern. Ett annat
näraliggande exempel är osäkerheten i bedömningarna av
utvecklingen i den internationella ekonomin efter den
jordbävning som nyligen inträffat i Japan. En jordbävning i
t.ex. Tokyo skulle sannolikt få ännu kraftigare återverkningar
för den globala ekonomin.
Den svenska ekonomin
Avgörande för utvecklingen av den svenska ekonomin
under de närmaste åren är utvecklingen av räntor,
sysselsättning och utfallet av avtalsrörelsen. Det mest
centrala för att ekonomin skall utvecklas positivt är en lägre
räntenivå. Förutsättningen för lägre räntor är att underskotten
i ekonomin minskar. Det ställer krav på en fortsatt stram
finanspolitik under de närmaste åren.
Det är dock inte helt lätt att få en rättvisande bild av
utvecklingen, eftersom basår för beräkningarna har
förändrats, utan att jämförbara tabeller redovisas.
I finansplanen beskrivs utsikterna för den svenska
ekonomin som relativt goda. Det är dock sannolikt så att
regeringens beskrivning är mer pessimistisk än vad det
faktiska förhållandet motiverar. Den ekonomiska politik som
fördes före regeringsskiftet är, tillsammans med den
förbättrade internationella konjunkturen, grunden för en
mycket stark uppgång och återhämtning av ekonomin som
nu sker. Det finns snarare tecken som tyder på att aktiviteten
ökar betydligt snabbare än vad som framgår av finansplanen.
Underskotten kommer sannolikt att minska snabbare än vad
som anges.
Vår bedömning är att uppgången i ekonomin, bl.a.
beroende på fyrklöverregeringens åtgärder, är tillräckligt
stark för de närmaste åren. Riksbanken bedömer t ex att den
privata konsumtionen inte minskar under 1995, trots de
föreslagna åtstramningsåtgärderna.
Det finns allvarliga tecken som tyder på att
inflationstrycket i ekonomin ökar. Det finns därför också
betydande risker för att räntenivån kommer att ligga kvar på
en alltför hög nivå liksom räntedifferensen mot utlandet.
Regeringen räknade med, som en konsekvens av detta, att
arbetslösheten kommer att ligga kvar på en oacceptabelt hög
nivå.
Det finns en fortsatt risk att tudelningen av den svenska
ekonomin ytterligare förstärks.
Enligt vår uppfattning kommer således omläggningen av
den ekonomiska politiken att hämma investeringar och
tillväxt för småföretagen. Det sker samtidigt som de mycket
stora vinsterna i den exportberoende industrin, riskerar att
driva upp lönekraven.
Avtalsrörelsen
Arbetsmarknadens parter har ett mycket stort ansvar för att
den kommande avtalsrörelsen inte leder till en löne- och
kostnadsspiral som rycker undan grunden för den
nödvändiga konsolideringen av den svenska ekonomin.
Avgörande är emellertid också att statsmakterna inte vidtar
åtgärder som innebär att löntagarkollektiven uppfattar att
redan vinstrika företag omotiverat får ökat stöd, som t.ex.
förslaget om införandet av ett nyanställningsstöd (NYS). Det
är väsentligt att utfallet av avtalsrörelsen blir sådant att
kompensatoriska lönekrav inte uppstår.
En fortsatt positiv utveckling i den svenska ekonomin
förutsätter således åtgärder som pressar ned räntor och
arbetslöshet och skapar förutsättningar för en lugn
avtalsrörelse. Insatser måste därför ske som befrämjar det
inhemska näringslivet, framför allt de små och medelstora
företagen. Dynamiken i den inhemska svenska ekonomin
måste öka. Inriktningen av regeringens förslag ger inte dessa
förutsättningar.
Regeringens förslag till förstärkning av de offentliga
finanserna
Regeringen beskriver i finansplanen sitt förslag till
omläggning av den ekonomiska politiken som det största
program som någonsin lagts för att sanera statsfinanserna.
Detta är inte sant, eftersom den föregående regeringen lade
program till förstärkningar av de offentliga finanserna i
samma storleksordning.
Regeringen hävdar att -- tillsammans med tidigare beslut,
varav t.ex. drygt 18 miljarder kronor fattats under föregående
mandatperiod -- programmet leder till en förstärkning av de
offentliga finanserna med ca 114 miljarder kronor. I dessa
siffror medräknas bl.a. minskade ränteeffekter på statskulden
och opreciserade aviserade förslag på mer än 20 miljarder
kronor. Detta är knappast att anse som reella förstärkningar
av de offentliga finanserna. Vi kommer dock nedan att, för
jämförbarhetens skull, utgå från regeringens sätt att redovisa
sina åtgärder.
Regeringen hävdar att man introducerar det största och
mest ambitiösa åtgärdsprogrammet för att öka
sysselsättningen. I den arbetsmarknadspolitiska motionen
har vi visat att de beräkningar av sysselsättningseffekter
m.m., som programmet påstås ge, är mycket kraftigt
överdrivna. Regeringen förvanskar fakta genom att påstå att
ökningen i sysselsättningen sker först 1995, när sanningen
är att ökningen började under 1994. Hösten 1991 ökade
arbetslösheten med 8 000 per månad medan sysselsättningen
minskade med 13 000 per månad. Hösten 1994, inför valet,
var situationen den omvända.
Samtidigt som man hävdar att programmet tar hänsyn till
de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden läggs förslag
som drabbar bl.a. ungdomar och barnfamiljer mycket
kraftigt, dvs grupper med mycket smala ekonomiska
marginaler.
Regeringens förslag till förstärkning av de offentliga
finanserna motverkar ökad sysselsättning, eftersom skatte-
och avgiftsuttaget i första hand koncentrerats till
arbetskraften, såväl i höstpropositionen som i
budgetpropositionen. Dessutom läggs förslag som är
fördelningspolitiskt oacceptabla.
Vi kommer nedan att föreslå att inriktningen av den
ekonomiska politiken förändras så att angivna mål om sänkt
räntenivå, lägre arbetslöshet och en balanserad avtalsrörelse
kan uppnås. Det ställer krav på korrigeringar i regeringens
förslag. Med hänsyn till behovet av långsiktighet och fasta
spelregler föreslår vi enbart förändringar, där vi anser att
regeringens förslag motverkar sänkt ränta, ökad
sysselsättning och en balanserad avtalsrörelse.
Vi föreslår mot denna bakgrund, t.ex. på skatteområdet,
bara de allra nödvändigaste förändringarna. Vi bedömer
samtidigt att den förbättrade ekonomiska aktiviteten under
de närmaste åren skapar förutsättningar för en stramare
budget utan att de disponibla inkomsterna minskar och
åtstramningen därmed blir alltför hård. Det viktiga är att
åtstramningen får effekt innan konjunkturen dämpas på nytt.
Politik för decentralisering, grundtrygghet och kretslopp --
för en moderniserad och bevarad välfärd
Den ekonomiska politikens inriktning
Kretsloppssamhälle för hållbar utveckling
En hållbar ekonomisk utveckling ställer krav på att
samhället formas i harmoni med naturen -- ett
kretsloppssamhälle. Det förutsätter att de lösningar som väljs
inte vältrar över problemen på kommande generationer i
form av en stor statsskuld och dessutom miljöskuld. Det är
därför nödvändigt att den ekonomiska politiken utformas så
att kostnader i form av miljöförstöring och resursförbrukning
blir synliga. I dagsläget vältras kostnaden över på staten eller
på kommande generationer. Det ekonomiska systemet måste
förändras så att det håller sig inom hållbara ekologiska
ramar. I annat fall är det inte möjligt att få till stånd en
långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt för full sysselsättning,
tryggad välfärd och god miljö.
Människan i centrum
En långsiktigt stabil ekonomisk utveckling förutsätter en
politik som tar till vara människors engagemang och vilja till
samverkan och personligt ansvar. Den bygger på mångfald
och personligt ägande. Förutsättningar måste skapas för
boende, utbildning, service och arbete, för alla i hela landet.
Vägen till en stabil ekonomi och ett långsiktigt hållbart
samhälle i samspel med naturen går via decentralisering av
befolkning, näringliv, politisk och ekonomisk makt.
Rättvis fördelning och grundtrygghet
En sundare ekonomi förutsätter systemförändringar i de
nuvarande välfärdssystemen med syfte att skapa en bättre
fungerande ekonomi och en starkare välfärd. Förändringar
och moderniseringar krävs. Många av välfärdssystemen har
byggts upp i en annan tid och för ett annat samhälle.
Måluppfyllelsen blir annars allt sämre. De människor som
verkligen behöver stöd och omsorg riskerar att bli utan
berättigat stöd, medan de som har det bättre ställt får del av
detta. Kostnaderna för systemen har också ökat kraftigt.
Samtidigt har tillförlitligheten i trygghetssystemen minskat.
Det är nödvändigt att förändringar i systemen sker som
bryter automatiken i statens kostnadsutveckling. Sådana
åtgärder blir i sig starkt inflationsdämpande. Långsiktiga och
svåröverblickbara subventionsåtaganden från statens sida
måste undvikas. Vägledande för saneringen av de offentliga
finanserna bör vara att staten skall sörja för garanterade
miniminivåer i välfärdssystemen, kombinerat med att
arbetslinjen hävdas.
Förnyelsen av välfärdssystemen måste bygga på den
ekonomiska verkligheten. Resurser skapas genom arbete och
produktion. Enligt centerns uppfattning måste en långsiktigt
bevarad välfärd ha grundtrygghet och rättvisa som bas. Ett
system som bygger på grundtrygghet innebär att människor
med bättre ekonomiska marginaler får bära en tyngre börda
i förhållande till de stöd som utgår. Individer med stor
försörjningsbörda och smala ekonomiska marginaler får
därmed en större andel av samhällets stöd. Det är denna
inriktning som ger förutsättningar för en rättvis fördelning.
Decentralisering
En fungerande ekonomi förutsätter också att politiken som
nu bedrivs läggs om. Med en socialdemokratisk regering
riskerar Sverige på nytt få uppleva en av statsmakterna
stimulerad och förstärkt koncentration av befolkning och
näringsliv. En central del i den socialdemokratiska
regeringens ekonomiska politik är åtgärder för att främja en
ökad geografisk rörlighet. För att Sverige skall komma till
rätta med obalanserna i ekonomin krävs att
produktionsresurserna i hela landet tas tillvara.
Med många expansiva små och medelstora företag
minskar risken för överhettning på lokala arbets- och
bostadsmarknader och risken för kostnadsdrivande inflation.
Samtidigt skapas förutsättningar för jobb även i de delar av
landet som av hävd haft en svagare arbetsmarknad.
Påståendena om att en lägre inflation förutsätter en
geografisk rörlighet är felaktiga.
Investeringar för ''gröna'' jobb
Nytillkommande sysselsättningstillfällen måste främst
komma till stånd inom den privata sektorn. Det är därför
viktigt att ökade statliga utgifter i form av
investeringsstimulanser främst inriktas på områden, där de
långsiktigt gynnar en hållbar ekonomisk utveckling t.ex. på
miljö- och energiområdena samt satsningar för att ta tillvara
tillgängliga produktionsresurser i hela landet. Vi har i en
särskild motion lagt förslag om investeringssatsningar för
skapa nya ''gröna'' jobb.
I övrigt måste restriktivitet iakttas med utgiftsökningar av
denna karaktär. Investeringsstimulanser, motiverade av
arbetsmarknadsläget, måste utformas så att
sysselsättningseffekten ligger nära i tiden. I annat fall
riskerar dessa stimulanser att öka inflationen och bidra till en
överhettning av ekonomin vid en kommande högkonjunktur.
Det är endast med en politik med ovan angiven inriktning
som Sverige även i fortsättningen kan förbli en välfärdsstat
med generell trygghet, där välfärden delas av alla och betalas
av alla. Det bör ges regeringen till känna.
Finans- och penningpolitiken
Finanspolitiken måste ha en inriktning som möjliggör
lägre räntor och låg inflation och därmed en låg realränta.
Detta är i sin tur mycket viktiga förutsättningar för ökad
sysselsättning, tryggad välfärd och en stabil arbetsmarknad
med lugna avtalsrörelser. Den förutsätter också ett
decentraliserat samhälle, som tar till vara resurserna i
befolkning och näringsliv i landets olika delar.
En sådan inrikning ger förutsättningar för en balanserad
ekonomisk utveckling och att långsiktigt pressa ned
arbetslösheten. Det av riksbanksfullmäktige definierade
inflationsmålet bör ligga fast. En ökad inflation är ingen
långsiktig lösning på de samhällsekonomiska problemen.
Vi har ovan understrukit nödvändigheten av att
underskotten i den svenska ekonomin minskar. Det är också
viktigt att de åtgärder som vidtas fasas in i en tid då företag
och enskilda bättre förmår bära de ökade bördorna. Det
innebär att utgiftsminskningar och intäktshöjningar bör ske
i ett läge där konjunkturen är god, i syfte att kunna dras ned
när konjunkturen viker.
Omfattningen av åtgärderna måste anpassas till
målsättningen att statsskulden skall ha stabiliserats senast
1998. En fortsatt långsiktig ökning av statsskulden innebär
att det höga ränteläget blir bestående. Arbetslösheten
kommer att ligga kvar på en hög nivå och välfärden kan inte
försvaras. I sämsta fall riskeras även folkstyret att urholkas
genom att Sverige tvingas anpassa sig till de internationella
långivarnas villkor. Underskotten i den svenska ekonomin
riskerar att leda till att handlingsutrymmet för regering och
riksdag blir minimalt. Sveriges kreditvärdighet har också av
internationella bedömare alltmer ifrågasatts.
Underskotten i statens ekonomi medför vidare att Sverige
tvingas leva med högre räntor än omvärlden. Detta hämmar
näringslivets investeringar och försvagar hushållens
ekonomi. Ränteläget riskerar också leda till att uppgången i
ekonomin försvagas och att dagens underskott i statens
ekonomi belastar kommande generationer. Det är för centern
en oacceptabel utveckling.
Underskotten i ekonomin måste således angripas med
besparingar, systemförändringar och inkomstförstärkningar.
Besparingar i de offentliga utgifterna ställer också enligt vår
uppfattning extra krav på en rättvis fördelningspolitik. Vi ger
inte avkall på att det skall finnas en grundtrygghet lika för
alla.
Det är således väsentligt att Sverige som nation i tid
försöker bemästra de ekonomiska problemen och få balans i
den ekonomiska utvecklingen. Den socialdemokratiska
regeringens förslag har inte i tillräcklig utsträckning tagit
hänsyn till detta förhållande. Ett flertal av åtgärderna föreslås
träda i kraft vid en tidpunkt då konjunkturen kan antas vara
på nedgång. Trots de löften regeringen givit om
''framtunga'' besparingar, är förslagen synnerligen
''baktunga'' som t.ex. förslaget om sänkta ersättningsnivåer
i föräldraförsäkringen, där ikraftträdandedatum är först
1/1 1997.
De nödvändiga förstärkningarna av de offentliga
finanserna måste därför i större utsträckning ske tidigare
under perioden. Därmed blir risken mindre att den uppgång
som inleddes under den förra mandatperioden bryts, genom
att åtstramningen kommer för sent.
Miljöpolitik för hållbar tillväxt
Vi har ovan understrukit att ekologi och ekonomi måste
förenas för att vi skall få ett samhälle med hållbar utveckling.
En ekonomisk tillväxt utan miljöhänsyn eller med överuttag
av ändliga naturresurser blir inte hållbar över tiden. Under
fyrklöverregeringens tid såg centern till att miljöskulden som
begrepp introducerades. Att övervältra en skuldbörda på
kommande generationer är lika oacceptabelt på miljöns som
på ekonomins område.
För att undvika ständigt ökande miljöbelastningar och
miljöskuld måste den som förorenar åläggas kostnadsansvar.
På samma sätt måste den som producerar en vara ta ansvar
för denna även sedan den tjänat ut. På så sätt täcks även de
externa kostnaderna in. Annars blir de istället skatter eller
avgifter för medborgarna för att städa i efterhand, men utan
att vi som konsumenter fått veta hela priset för en vara eller
verksamhet, som belastar miljön.
Miljöpolitiken måste således inriktas på att förebygga
istället för att reparera i efterhand. Fler ekonomiska
styrmedel måste introduceras, bl. a. som ett led i en
omfattande skatteväxling fram till sekelskiftet med sänkt
skatt på arbete och höjda miljöskatter. Kretsloppsarbetet
måste drivas vidare.
Miljöpolitiken är i högsta grad internationell. Sverige
måste vara pådrivande i FN, EU och Norden samt andra
internationella fora för mer långtgående och bindande
överenskommelser, inte minst när det gäller miljöhänsyn i
de internationella regelsystemen för handel. Östersjön och
miljöåtgärder i Östeuropa prioriteras av centern -- till
skillnad från regeringen.
Vi utvecklar dessa frågor både i partimotioner om
kretslopp för hållbar utveckling samt om skatteväxling.
Totalt innebär våra förslag att vi förstärker miljöinsatserna
med drygt en miljard kronor. I skatteväxlingens korta
perspektiv införs miljöskatter på totalt 5 miljarder kronor.
Arbetsmarknad och sysselsättning
Arbetsmarknads- och regionalpolitiken
Vi har från centerpartiets sida vid upprepade tillfällen
framhållit vikten av en ekonomisk politik som tar tillvara
hela landets produktionsmöjligheter.
Arbetsmarknadspolitiken måste vara en del av den
ekonomiska politiken och bygga på målen om full
sysselsättning, låg inflation och regional balans.
Många människor har självfallet naturliga skäl för att flytta
mellan olika delar av landet. Det finns dock ingen anledning
att staten av centraliseringsskäl och med ekonomiska
stimulanser skall förmå enskilda männniskor att flytta.
Jobben skall skapas där människorna bor. Hela landets
produktionsförmåga måste tas tillvara.
Vi vill även understryka att det på landsbygden och i
mindre städer och tätorter finns betydande
produktionsmöjligheter som bl a med ny och småskalig
teknik och informationsteknologi måste tas tillvara och
utnyttjas.
Av såväl den ekonomisk-politiska propositionen som
budgetpropositionen framgår att en central del i
socialdemokraternas ekonomiska politik är att främja en
geografisk rörlighet och stimulera en inflyttning till
koncentrationsområden. Vi har utförligt beskrivit de negativa
konsekvenserna av en sådan politik i våra motioner med
anledning av prop 1994/95:25.
Den nedrustning av regionalpolitiken som regeringen
aviserar i budgetpropositionen måste stoppas. Vi föreslår
därför i vår regionalpolitiska motion att den regionalpolitiska
ramen ökas med 751 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag.
Den omläggning av den ekonomiska politiken som den
socialdemokratiska regeringen nu genomför, riskerar att få
betydande negativa konsekvenser för den ekonomiska
tillväxten. Omläggningen är en återgång till den misslyckade
politik som förde in Sverige i den djupaste ekonomiska
krisen sedan 1930-talet. Samma politik som förde Sverige in
i krisen kan inte föra Sverige ur den.
Vid regeringsskiftet 1991 var antalet varsel och konkurser
av mycket stor omfattning. Arbetsmarknadspolitiken ställdes
inför en unik situation och en förnyelse av politiken var
nödvändig för att den svåra arbetsmarknadspolitiska
situationen skulle kunna bemästras. Avgörande för den
dåvarande regeringens politik var dels att undvika
långtidsarbetslöshet dels ge förutsättningar för ungdomar att
ta sig in på arbetsmarknaden. På centerinitiativ vidtogs en
rad åtgärder som nu medför att arbetsmarknaden förbättras.
Regeringen bedömer att arbetslösheten mot slutet av 1990-
talet ligger kvar på 10%-nivån, varav ca 6 % är öppen
arbetslöshet. Med de långsiktigt varaktiga skattehöjningar
för produktionen och en återgång till en stelbent
arbetsrättslig lagstiftning försitter regeringen chansen att
utnyttja de möjligheter den ökande ekonomiska aktiviteten i
ekonomin nu ger. Detta är allvarligt inför en kommande
lågkonjunktur. Den konjunkturellt betingade arbetslösheten
tenderar därför att bli strukturell (permanent) med åtföljande
varaktiga ekonomiska påfrestningar på samhällsekonomin.
Den kvarstående höga arbetslösheten ställer stora krav på
den ekonomiska politiken, närings- och
arbetsmarknadspolitiken. Inriktningen av de åtgärder som
vidtas inom dessa områden måste ha ett regionalt perspektiv.
I annat fall kan Sverige aldrig öka sysselsättningen och
pressa ned arbetslösheten.
I en särskild partimotion om arbetsmarknadspolitikens
inriktning redovisar vi vår syn på arbetsmarknadspolitiken
och regeringens förslag. Vi understryker i denna partimotion
att arbetslinjen skall vara vägledande för
arbetsmarknadspolitiken. Det innebär att arbete, utbildning
och arbetsträning m.fl. aktiviteter skall ha företräde före ett
passivt kontantstöd. De olika stödsystemen skall ha en
utformning som främjar denna målsättning.
Vi påtalar vidare vikten av att arbetsmarknaden måste bli
mera flexibel och mer lättillgänglig för de arbetssökande.
Det ställer krav på förändringar i främst arbetsrätten och
lönebildningen.
Lönebildningen är främst ett ansvar för parterna på
arbetsmarknaden. Parterna har därför ett stort ansvar för att
åstadkomma lösningar som innebär att arbetsmarknanden är
tillgänglig för alla. Detta är särskilt viktigt för såväl nya
grupper på väg in på arbetsmarknaden som för de som
försöker ta sig tillbaka efter en lång arbetslöshet. Mycket
avgörande för en positiv utveckling är hur parterna förmår
att lösa ungdoms- och introduktionsvillkoren.
Vi framhåller även att den enskilde individens ställning på
arbetsmarknaden måste förstärkas. Det gäller generellt, t.ex.
kompetensutveckling och möjligheter till förnyelse och
ansvarstagande. Det gäller framför allt för grupper som har
svårt att få tillgång till arbetsmarknaden eller har att hantera
en förändrad arbetsmarknadssituation. Vi anser därför att
särskilda åtgärder måste vidtas för att stärka de
långtidsarbetslösas situation.
De konkreta förslagen i budgetpropositionen innebär att
den arbetsmarknadspolitiska arsenal som skapar
förutsättningar för att pressa ned arbetslösheten nästan helt
raseras, t. ex. systemen med ungdomspraktik och
arbetslivsutveckling. Regeringen inför nya system vars
effekter för arbetsmarknaden kraftigt överskattas och blir
väsentligt dyrare. Arbetsmarknadspolitiken måste vara
kostnadseffektiv, dvs. man måste få mesta möjliga utbyte av
insatta ekonomiska resurser. Vår bedömning är att
regeringen överskattar effekterna av sina förslag med ca
200 000 personer.
Arbetsrätten
I korthet innebär de förslag som vi lägger i den
arbetsmarknadspolitiska motionen att den arbetsrättsliga
lagstiftningen ges en mer flexibel och modern utformning.
De försämringar som den socialdemokratiska regeringen
genomfört bör därför rivas upp. Vidare är det viktigt att
kommande förändringar i arbetsrätten tar särskild hänsyn till
de villkor som gäller för småföretagen.
Arbetslöshetsförsäkringen
Vi kräver vidare att såväl den allmänna obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen som övriga regler, som gällde
andra halvåret 1994, återinförs. Det innebär dels ett generellt
system, dels ett system som utesluter en evig passiviserande
rundgång inom arbetsmarknadspolitiken. Förslaget om
särskild åldersgräns vid 20 år i arbetslöshetsförsäkringen
avvisas. Behovet av skärpningar, som understryker
skyldigheten för den enskilde att ta anvisat arbete, framhålls.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har som
utgångspunkt att arbetslinjen skall upprätthållas -- inte
avskaffas. Vi motsätter oss därför att företagsutbildningen,
ungdomspraktiken och systemet med arbetslivsutveckling
(ALU) kraftigt skärs ned. Vi skapar utrymme för ett betydligt
ökat antal jobb genom regionalpolitiskt motiverade
satsningar respektive småföretagsutveckling.
Rekryteringsstödet föreslås bli ett mer aktivt och
individinriktat stöd för att få varaktiga jobb.Vi föreslår vidare
införande av ett nytt, individanknutet, personligt
rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa (PR) samt ett
regionalpolitiskt stöd för vissa högskoleutbildade.
Anställningsstöd
Vi yrkar avslag på förslaget om införande av ett särkilt
nyanställningsstöd, (NYS). Förslaget är till stora delar en
subvention till starka och expansiva företag, som oberoende
av stöd är i färd med att nyrekrytera. Stödet blir således ett
rent bidrag till företag för de personer, som de i vilket fall
som helst skulle ha anställt till en kostnad om 7 miljarder
kronor för samhället. Det kommer främst att utnyttjas av
företag som redan i dagsläget uppvisar stora vinster.
Arbetsmarknadsfonden
Regeringen föreslår att utbetalningarna av
arbetslöshetsersättningen skall redovisas över statsbudget
och att arbetsmarknadsfonden avskaffas. Motivet för detta är
att angivet budgetunderskott skall spegla statens lånebehov.
Vi avvisar detta förslag.
Enligt vår uppfattning skall en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring bekostas av egenavgifter från de
försäkrade, arbetsgivaravgifter från arbetsgivarna samt av
staten. Med hänsyn till de skilda finansieringskällorna för
arbetslöshetsförsäkringen är det logiskt om medlen inbetalas
till ett från statsbudgeten fristående konto. Den återinförda
finansieringsavgiften blir, t.ex. med det system regeringen
föreslår, en ren skatt.
Vårt förslag innebär att något nytt anslag, Bidrag till
arbetslöshetsersättningen, om 59 765 miljoner kronor inte
skall föras upp under Arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel utan att fonden skall finnas kvar som ett konto i
Riksgäldskontoret.
Sätt samhället i arbete
Sammantaget innebär våra förslag i jämförelse med
regeringens att den totala arbetslösheten bedöms kunna
minska med ytterligare 1 % av arbetskraften, varav hälften
utgör en minskning av den öppna arbetslösheten. De åtgärder
som vi föreslår underlättar framför allt för ungdomar och
långtidsarbetslösa att få jobb, men breddar också kvinnors
arbetsmarknad.
Våra förslag innebär samtidigt en kraftig effektivisering av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samtidigt som
belastningen på de offentliga finanserna blir betydligt lägre.
Förutom de ovan redovisade förslagen föreslås att AMS
förvaltningskostnader centralt minskas, vidare att 800
miljoner kronor av den föreslagna medelsanvisningen till
AMS ställs till länsstyrelsernas förfogande för
landsbygdsutveckling och småföretagsutveckling i likhet
med föregående budgetår. Vi föreslår i en särskild
regionalpolitisk motion att insatserna för regionalpolitiken
återställs till föregående budgetårs nivå, samtidigt som
anvisade medel för flyttbidrag reduceras.
Förslaget om sänkta lönebidrag avvisas liksom införande
av det särskilda s.k. N/T arvodet. Vi föreslår även att av
upplupna outnyttjade reservationer på AMS budget 2,6
miljarder kronor dras in utöver regeringens förslag.
Näringspolitiken
Avgörande för en ekonomisk utveckling i hela landet är
gynnsamma villkor för de mindre och medelstora företagen.
Det är inom dessa företag som huvuddelen av
nytillkommande jobb måste skapas.
I dagsläget är det ytterst angeläget att villkoren för
hemmamarknadsbaserade små och medelstora företag
förbättras. Dessa har inte den draghjälp som de stora
exportföretagen har av uppgången i den internationella
konjunkturen.
Istället för regeringens förslag om nyanställningsstödet
(NYS) föreslår vi ett stöd som är riktat mot de små och
medelstora företagen. Vi anser att arbetsgivaravgifterna bör
sänkas för egen- och småföretagen. Sänkningen finansieras
dels genom de medel som avsatts för skattelättnader för
företag, dels genom en skatteväxling.
Vi anser även att riskkapitalförsörjningen måste förbättras
för de mindre företagen. Vi föreslår införandet av en ny
modell, företagsgaranti. Denna modell ger förutsättningar
för många företagare att förverkliga sina affärsidéer. Vårt
förslag finns utförligt beskrivet i vår motion om
näringspolitiken.
Utbildningspolitiken
Utbildning och forskning är strategiska tillväxtfaktorer för
ekonomin. Under den föregående mandatperioden
genomfördes en omfattande satsning på forskning genom
medel från löntagarfonderna. Detta gav förutsättningar för en
mycket kraftig utbyggnad.
Den socialdemokratiska regeringen har på olika sätt
aviserat sin strävan att minska resurserna för forskningen. En
sådan utveckling vore synnerligen olycklig. Vi motsätter oss
därför att resurserna dras ned i den omfattning som föreslås
i budgetpropositionen. Det är också väsentligt att de mindre
högskolorna får förstärkta resurser. Vi lägger i särskilda
motioner förslag om en förbättrad och effektiviserad
forskning och utbildning.
Strukturpolitiken
En viktig del av den fortsatta saneringen av de offentliga
finanserna är åtgärder som förnyar och moderniserar
förlegade system och strukturer. Det är nödvändigt eftersom
enbart skattehöjningar/utgiftminskningar i ett statiskt
perspektiv aldrig kan lösa de långsiktiga strukturella
problemen i ekonomin.
Statlig konsumtion
Arbetet med att minska underskotten i ekonomin ställer
krav på utgiftsneddragningar inom den statliga
konsumtionen. Regeringen har lagt ut ett generellt sparbeting
inom alla områden.
Vi delar uppfattningen att neddragningar måste göras i den
statliga konsumtionen men vill samtidigt understryka att
inriktningen på utgiftsneddragningarna måste vara
långsiktiga och utgå från de berättigade kraven på rättvisa
och en grundläggande trygghet.
Skatteväxling
En skatteväxling med sänkt skatt på arbete och höjd skatt
på miljöstörande verksamhet skapar förutsättningar för ett
mer miljöanpassat samhälle och fler jobb.
Vi föreslår en skatteväxling på 5 miljarder kronor med bl.a.
höjd koldioxidskatt och uranskatt i utbyte mot sänkta
arbetsgivaravgifter. Tillsammans med i budgetpropositionen
föreslagna 2 miljarder kronor för att förbättra småföretagens
situation möjliggör detta en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med 7 miljarder kronor under
budgetåret.
Omställning av energisystemet
I en särskild partimotion föreslår vi att energisystemet
förnyas genom att en energins förnyelsefond inrättas,
finansierad genom en ökad skatt på kärnkrafts- och
vattenkraftsproducerad el med totalt 2 miljarder kronor.
Dessa medel skall utnyttjas som investeringsstöd för sol-,
vind- och biobränslebaserade anläggningar.
Familjestödet
Vi lägger förslag om betydande strukturella förändringar i
familjestödet. Vi vidareutvecklar familjestödet för att skapa
större rättvisa. Syftet med förslagen är att ge detta en mer
rättvis utformning.
Vi förordar att föräldraförsäkringen och barnbidraget i
åldersgruppen 0--6 år läggs samman till ett familjestöd -- ett
beskattat barnkonto. Det är en vidareutveckling och
förbättring av familjestödet.
Genom vårt förslag till barnkonto, med lika stöd till varje
barn, kan utgiftsminskningar göras samtidigt som
familjerna, av vilka många lever under knappa ekonomiska
omständigheter, får ett förstärkt stöd. Den orättvisa som idag
råder där föräldraförsäkringen varierar mellan 60 och 600
kr/dag för samma insats undanröjs. Dessutom utjämnas det
samhälleliga stödet mellan de som har offentlig barnomsorg
och de som inte har en sådan.
Vi har i särskild partimotion beskrivit systemet utförligare
och föreslår att det införs fr.o.m. den 1/1 1996.
Rådrum för reformering av socialförsäkringssystemen
Vi föreslår vidare i annan partimotion en mer kortsiktig
strukturell reform innebärande att basbeloppet räknas upp
med högst 1,0 % av inflationen 1996--1999.
Åtgärden har stora fördelar. Den bryter sambandet mellan
statens kostnader och inflationen. Den bör också öka trycket
på arbetsmarknadens parter att hålla tillbaka
kostnadsökningar.
Totalt beräknas detta ge en varaktig förstärkning av de
offentliga finanserna med 3,8 miljarder kronor.
En samordnad arbetslivsförsäkring
Vi föreslår vidare reformering av försäkringssystemen,
innebärande att en enhetlig arbetslivsförsäkring införs.
Vårt förslag innebär att de olika statliga försäkringar som
nu ersätter inkomstbortfall under den yrkesverksamma delen
av livet sammanförs i en obligatorisk arbetslivsförsäkring.
Försäkringen skall omfatta alla mellan 18 och 65 år.
Arbetslivsförsäkringen ersätter och samordnar därmed den
nuvarande ersättningen vid sjukdom, arbetsskada,
arbetslöshet, förtidspension, tillfällig föräldrapenning och
lönegaranti vid konkurser. Detta innebär en avsevärd
förenkling genom att olika system med skiftande
ersättningsnivåer slås samman. Systemet blir enkelt.
Arbetslivsförsäkringen är avsedd att ge ett inkomstskydd
upp till en normal löntagarinkomst -- dvs 175 000--180 000
kr -- och därmed en nivå som garanterar alla en
grundtrygghet.
Vi föreslår även i annat sammanhang att sjuklöneperioden
förlängs från 14 till 28 dagar. Denna åtgärd förstärker de
offentliga finanserna med 1,4 miljarder kronor.
Bostadsfinansieringssystemet
Vi har från centerpartiets sida länge drivit kravet på en
långsiktigt hållbar reform av bostadsfinansieringssystemet.
Vi föreslår i en partimotion att riksdagen hos regeringen
begär att ett utredningsarbete igångsätts som syftar till
avskaffande av räntebidragen vid nyproduktion och
ombyggnad. Byggmomsen sänks som kompensation till
12 %, vilket innebär att investeringskostnaden kan pressas
ned.
De tidigare beslutade neddragningarna av
räntesubventionerna bör genomföras. Det innebär en
ytterligare förstärkning av de offentliga finanserna med
1 750 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Ekonomisk brottslighet
Brottsligheten måste bekämpas. Vi ser allvarligt på all
brottslig verksamhet, inte minst den ekonomiska. Centern
anser att närpolisverksamheten är en viktig bas i
polisverksamheten. En ökad satsning på denna verksamhet
är av största vikt för att tillgodose verksamheten i glesbygd.
Vi anser att den av regeringen föreslagna besparingen inom
polisväsendet inte bör genomföras fullt ut och anvisar 75
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Vi menar också att den av regeringen föreslagna
besparingen inom kriminalvården inte är förenlig med våra
mål om narkotikafria anstalter och vård av intagna med
psykiska problem. Vi anvisar därför 25 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit till kriminalvården.
Skatter och avgifter
Enligt vår uppfattning måste skattepolitiken vara en
väsentlig del i en ekonomisk-politisk strategi för en hållbar
tillväxt, ökad sysselsättning och bevarad välfärd.
En hållbar ekonomisk utveckling förutsätter både goda
skattemässiga villkor och stabila spelregler för företagande,
arbete och investeringar. Producenter och konsumenter
måste vidare genom skatter och avgifter ges incitament som
styr verksamheter bort från en negativ miljöpåverkan och
stimulerar till hushållning med knappa naturresurser.
Vi framhöll i vår motion 1994/95:Fi2 att det i sak inte var
motiverat att riva upp det beslut om sänkning av
kapitalbeskattningen till 25 % som riksdagen beslutat.
Riksdagens beslut innebär emellertid att skatt på kapital nu
utgår med 30 %. Som vi tidigare framhållit är det inte
försvarbart att årligen ändra skattesatser som påverkar såväl
företag som enskilda. En eventuell sänkning får bedömas
med hänsyn till den ekonomiska situationen inför 1997.
Riksdagen beslutade hösten 1994 att den statliga
inkomstskatten skulle höjas från 20 till 25 %. Enligt beslutet
skall höjningen vara tillfällig. Samtidigt återinfördes
grundavdraget vid den statliga taxeringen.
Enligt vår uppfattning är det inte försvarbart att inom några
månader fatta beslut om nya förändringar i skatteuttaget.
Riksdagens beslut bör därför ligga fast tills vidare. Vi anser
emellertid att skattesatsen bör sänkas till 20 % fr.o.m. den
1/1 1998, dvs.. ett år tidigare än gällande beslut.
I konsekvens med vårt tidigare ställningstagande
accepterar vi att grundavdraget finns kvar så länge
skattesatsen i den statliga beskattningen är 25 %.
Minskad indexering i skatteskalan
I enlighet med vårt förslag om maximalt 1 % uppräkning
av basbeloppet åren 1996--98 har vi beräknat en varaktig
budgeteffekt på 1,8 miljarder kronor i skatteskalan enligt
samma frysningsprincip.
Slopat reallöneskydd i inkomstskatteskalan
Vi anser att reallöneskyddet för höginkomsttagare måste
slopas eftersom utrymmet för reallöneökningar totalt sett är
litet. Detta beräknas ge en intäktsförstärkning på 0,8
miljarder kronor.
Företagsbeskattningen
Riksdagen har i anledning av prop 1994/95:50 bl.a.
beslutat att den skattefria upplösningen av
skatteutjämningsreserven (SURV) ska begränsas och att den
generella rätten att kvitta underskott i nystartad
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst skall avskaffas. Vi
motsatte oss dessa förslag. Vi anser därför att de genomförda
försämringarna vad avser begränsningen av upplösningen av
skatteutjämningsreserven (SURV) och avskaffandet av
kvittningsrätten bör rivas upp, eftersom de motverkar
riskkapitalförsörjning och nyföretagande. För budgetåret
1995/96 har vi beräknat den totala kostnaden till 700
miljoner kronor.
Sänkt preliminärskatteuttag
Riksdagen har fattat beslut om en höjning av uttaget av
preliminär F-skatt och särskild A-skatt. Enligt vår
uppfattning drabbar detta framför allt de mindre företagen,
som fortfarande har en svag likviditet. Vi anser därför att
preliminärskatteuttaget av F-skatt och särskild A-skatt bör
sänkas till den nivå som gällde 1994. Vi beräknar att
inkomstökningen till staten minskar med 100 milj kr.
Moms på spel och dobbel
Vi föreslog i vår motion 1994/95:Fi2 att skattebasen bör
breddas så att moms på 25% också omfattar spel och dobbel.
Vi kvarstår vid denna uppfattning. Det beräknas ge en intäkt
på 2 miljarder kr.
Effektivare skatteindrivning m m
Vi konstaterade även i motion 1995/95:Fi2 att en
automatisk vinstberäkning av aktievinster, som idag enkelt
kan döljas i deklarationen, kan ge en intäktsförstärkning. Vi
anser även att kvittning av skatteskuld mot intjänad
pensionsrätt för personer som återkommande och
uppsåtligen undanhållit skatt skall kunna ske. Sammantaget
bedöms detta ge en inkomstförstärkning om 700 miljoner kr.
Uttaget av egenavgifter
Riksdagens beslut att den egna avgiften för den enskilde i
arbetslöshetsförsäkringen avskaffas samtidigt som avgiften i
sjukförsäkringen höjs i motsvarande utsträckning är enligt
vår uppfattning felaktig. Vi föreslår i annat sammanhang att
beslutet rivs upp och att egenavgifter tas ut för att direkt
finansiera arbetlöshetsförsäkringen. Avgiften till A-kassan
tas ut på hela lönesumman och inte enbart upp till 7,5
basbelopp.
Socialavgifter och vinstandelsmedel
Riksdagen har på förslag av regeringen beslutat att
avgiftsfriheten slopas för vissa vinstandelsstiftelser. Vi anser
att denna under vissa villkor givna avgiftsfrihet bör
återinföras med hänsyn till den positiva effekt detta kan ha
för anställdas engagemang och intresse för ett företags
verksamhet. För budgetåret 1995/96 har vi beräknat
kostnaden till 100 miljarder kronor.
Kommunerna
Kommunsektorn, dvs.. primärkommuner och landsting,
svarar för en betydande del av den svenska välfärden. Det
gäller omsorg om barn och äldre, sjukvård, utbildning m m.
Starkt styrande specialdestinerade statsbidrag med
detaljföreskrifter har hämmat sektorns möjligheter att
utnyttja lokala lösningar och önskemål. Eftersom sektorn
dessutom under decennier expanderat, under successiva
skattehöjningar och bristande konkurrens, har effektiviteten
i den kommunala verksamheten eftersatts.
Under den förra mandatperioden avvecklades de
specialdestinerade bidragen och ersattes av ett generellt
utjämningssystem. Därigenom blev det möjligt för
kommuner och landsting att anordna verksamheten efter sina
egna förutsättningar och önskemål. Resultatet har inte låtit
vänta på sig -- effektiviteten har ökat markant. Den
kostnadspress sektorn utsatts för, bl.a. till följd av det
statsfinansiella läget, har också bidragit. Förändringarna --
som till stor del varit initierade av centerpartiet -- har
genomförts utan medverkan från socialdemokraterna i
opposition. De har i stället antingen varit passiva eller
motsatt sig framlagda förslag.
Vi noterar därför med tillfredsställelse att
socialdemokraterna numera, efter att ha lämnat
oppositionsrollen, bejakar och accepterar de åtgärder den
tidigare regeringen vidtagit och dessutom har för avsikt att
fortsätta på den inslagna vägen. Denna förändrade
inställning står i bjärt kontrast till såväl partiets agerande i
riksdagen som dess valpropaganda.
Det kommunala skatteuttaget
Höjda kommunalskatter drabbar relativt sett
låginkomsttagare mer än höginkomsttagare.
Låginkomsttagare är samtidigt generellt sett mest beroende
av tillgången på kommunal service och därmed de som är
mest betjänta av en effektivt bedriven kommunal
verksamhet.
För 1995 har kommunalskatten höjts med i genomsnitt 43
öre. En del av dessa höjningar har skett i tidigare
moderatledda kommuner, vilka sänkt skatten av enbart
ideologiska skäl. En genomsnittlig höjning av denna
storleksordning leder dock till stora påfrestningar i den totala
samhällsekonomin. Det är därför av stor vikt att den samlade
kommunsektorn förmår agera så att skattehöjningar i några
kommuner kompenseras med skattesänkningar i andra
kommuner så att det genomsnittliga skatteuttaget i vart fall
inte ökar.
Den kommunala skatteutjämningen
Utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan
primärkommunerna respektive landstingen är ett
komplicerat problem. Under senare år har förbättringar skett,
men ytterligare justeringar och preciseringar erfordras.
Nyligen har en parlamentarisk beredning presenterat sitt
betänkande.
Sammanfattningsvis delar vi i huvudsak de redovisade
bedömningarna i budgetpropositionen. Vad gäller
kommunerna avser vi att återkomma i anslutning till
kompletteringspropositionen då förslag om den kommunala
ekonomin läggs fram.
Övriga budgetförstärkningar
Försvaret
Vi har tidigare föreslagit att försvarskostnaderna i samband
med nästa försvarsbeslut, om det säkerhetspolitiska läget så
medger, kan minskas med 10 % fram till 1999, dvs 4
miljarder kr. Det innebär en förstärkning av de offentliga
finanserna i förhållande till regeringens förslag med 940 milj
kr. Vi kvarstår vid denna uppfattning. Förslaget påverkar
dock inte anslagen till Försvaret budgetåret 1995/96.
Återvinning av stöd till bankerna
Bankkrisen har direkt kostat skattebetalarna mer än sextio
miljarder kronor och aktivt medverkat till lågkonjunkturen.
De indirekta kostnaderna är dessutom betydande. Det är
enligt vår uppfattning angeläget att statens kostnader för
bankkrisen kan minimeras. Staten bör tillse att en betydande
del av de direkta kostnaderna kan återföras till statskassan.
Vi föreslår en privatisering av Nordbanken. Vi föreslår
därför att en försäljning sker med upp till 49 % av
aktiekapitalet under budgetåret 1995/96.
Vi föreslår vidare att en återbetalning i form av en avgift
till staten införs för bank- och finanssektorn. Den närmare
utformningen av en återbetalningsplan i form av en
bankavgift måste utredas innan den kan bli föremål för
beslut. Den sammanlagda årliga avgiften bör ej understiga
en miljard kronor. Utformningen måste anpassas till strävan
att åstadkomma ett sänkt allmänt ränteläge och krympande
räntemarginaler. Avgiften bör i princip omfatta hela bank-
och finanssektorn. En utgångspunkt bör vara att avgiften tas
ut fr.o.m. två år efter det att en bank eller ett finansbolag visar
positivt helsårsresultat. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi föreslår att ytterligare försäljningar av statliga företag
bör övervägas, t.ex. del av Assi-Domän liksom del av
Procordia.
Vi beräknar att den engångsvisa förstärkningen totalt
genom försäljning av statliga företag vid en försiktig
värdering kan uppgå till minst 15 miljarder kronor för
budgetåret 1995/96.
Sammanfattning av centerns förslag till åtgärder för att
stärka de offentliga finanserna
Sammanställning av utgifter och inkomster
I tabell 1 redovisas den varaktigt sammanlagda
förstärkningen av de offentliga finanserna. Redovisningen
omfattar beslut som fattats under föregående mandatperiod,
hösten 1994 och de förslag som vi lägger med anledning av
budgetpropositionen. I redovisningen innefattas effekterna
av riksdagsbeslutet i de delar som vi ej yrkar ändringar.
I tabell 2 redovisas de förändringar, som vårt förslag till
budgetalternativ innebär i jämförelse med regeringens
förslag. Tabellen redovisar dels förändringarna jämfört med
budgetåret 1995/96 (18 mån) dels saldoeffekten vid 1998 års
början samt en helårseffekt. Regeringen har i sina
redovisningar inte varit konsekvent på denna punkt utan ''t.o
m 1998'' betyder ibland ''fram till'' 1998. De i
budgetpropositionen redovisade sammanställningarna är
ofta inte helt jämförbara eftersom man i dessa utgår från
olika basår och prisnivåer.
I tabellen redovisas budgetförstärkningar med (+) och
budgetbelastningar med (-) fördelade departementsvis. Vid
sidan av redovisningen för respektive departement ligger de
engångsvisa budgetförstärkningarna, t.ex. vårt förslag om
försäljning av vissa statliga företag, bl.a. Nordbanken.
I sammanställningen särredovisas också effekterna av vårt
förslag att arbetsmarknadsfonden redovisas utanför
statsbudgeten liksom de ekonomiska effekterna av vårt
förslag till skatteväxling. Inom ramen för den föreslagna
sänkningen utnyttjas de 2 miljarder kronor, som reserverats
i höstens riksdagsbeslut om skattelättnader till företag.
Detta skall ställas mot regeringens förslag i
budgetpropositionen för 1995/96. Vi lämnar nedan en
kortfattad redovisning departement för departement på vilka
punkter vi avviker från regeringens förslag.
Tabell 1. Förstärkning av de offentliga finanserna,
miljarder kr.
(Saldoeffekt 1998)
Reg (s)
(c)
1. Beslut föreg. mandatperiod
(I regeringens redovisning är inte de konkreta beslut som
fattas om indexering av miljö- och punktskatter resp
skatteindrivning om 8,7 mdr)
18,3
27,0
Summa
11,1
4,1
Summa beslutade och föreslagna åtg exkl prop 1995/96:100
94,2
92,3 5.
Medlemsavgift till EU
--20,0
--20,0
SUMMA FÖRSTÄRKNING AV DE OFFENTLIGA
FINANSERNA 1998 MED AVDRAG FÖR
MEDLEMSAVGIFTEN MEN EXKL. PROP 1995/96:100
74,2
72,3 6.
Prop 1994/95:100
Mot 1994/95:Fi219
ränteeffekt engångsförstärkn. och indragningar av
anslagsbeh.
Summa
21,7
22,8 7.
Minskad räntebetalning statsskuld
18,0
18,0
TOTAL FÖRSTÄRKNING 1998
113,9
113,1
Sammanställningen visar att förstärkningen totalt av de
offentliga finanserna är i samma storleksordning i vårt
alternativ. För budgetåret tillkommer engångsförstärkningar
om 17,6 miljarder kronor, på motsvarande sätt som
regeringen redovisar återstående finansiering av EU-avgiften
som kommande förstärkning.
nJustitiedepartementet
I förhållande till regeringens förslag föreslår vi ökade
satsningar på polisen och kriminalvården. För budgetåret
1995/96 innebär förslaget en merkostnad med 100 miljoner
kronor.
Utrikesdepartementet
På utrikesdepartementets område föreslås att föreslagen
anvisning över UD:s huvudtitel vad gäller medel för
miljöinsatser m.m. i Central- och Östeuropa förs över till
Miljödepartementets huvudtitel för miljöinsatser m.m. i
Östersjöregionen. Vi föreslår vidare att biståndet räknas upp
med 300 miljoner kronor.
Försvarsdepartementet
Våra förslag på försvarsdepartementets område innebär
ingen förändring med regeringens förslag vad avser
budgetåret 1995/96 utan förstärkningen av de offentliga
finanserna sker först i samband med nästa försvarsbeslut.
(940 milj kr)
Socialdepartementet
Vi föreslår inom socialdepartementets område betydande
förändringar i förhållande till regeringens förslag.
Vi avvisar regeringens förslag till försämrade barnbidrag
och föreslår istället införande av ett barnkonto från den
1/1 1996. Om riksdagen avvisar centerpartiets förslag till
barnkonto, föreslår vi att barnbidraget behålls på nuvarande
nivå. Detta innebär en merkostnad i förhållande till
regeringens förslag för budgetåret 1995/96 på 850 miljoner.
Regeringen föreslår att grundavdraget vid beräkning av
SGA trappas av mot inkomst av kapital. Förslag till hur detta
ska utformas återkommer regeringen till vid senare tillfälle.
Vi föreslår att regeringens beräknade besparing på 1,2
miljarder kronor per år från 1997 reduceras med 600
miljoner kronor. Vi föreslår att slopandet av BTP ej
genomförs.
Vi föreslår att 150 miljoner kronor avsätts för att
kompensera de förtidspensionärer som har försörjningsplikt.
Detta sker genom att ett särskilt barntillägg införs för denna
grupp.
I syfte att skapa rådrum för systemförändringar och
förstärka de offentliga finanserna föreslår vi att
beräkningsgrunden för basbeloppet förändras så att hänsyn
tas till endast 1 % inflation under en 12-månadersperiod för
åren 1996, 1997 och 1998. Detta ger en intäkt för budgetåret
1995/96 på 1,2 miljarder kronor. Det ger en helårseffekt för
1998 på 3,8 miljarder kronor.
Vi föreslår att sjuklöneperioden utvidgas till att omfatta
även dag 15 -- 28 fr.o.m. den 1/1 1996. Detta ger en minskad
belastning på statsbudgeten på 1,4 miljarder kronor för
budgetåret 1995/96.
Centerpartiets förslag till en arbetslivsförsäkring innebär
stora samordningsvinster då flera trygghetssystem slås
samman. Detta innebär långsiktigt en beräknad besparing på
1,5 miljarder kronor.
Kommunikationsdepartementet
Vi föreslår i förhållande till regeringen höjt anslag med 600
miljoner kronor inom kommunikationsdepartemententets
verksamhetsområde. Dessa medel avser anslag till enskilda
vägar, bidrag till kommunala flygplatser i skogslänen och
ersättning till posten för upprätthållande av en rikstäckande
kassaservice. Dessutom föreslås en omfördelning på 1
miljard kronor från byggande av motorvägar till upprustning
och bärighetshöjande åtgärder på länsvägnätet.
Finansdepartementet
Vi godtar övergångsvis merparten av de under hösten
beslutade skattehöjningarna. Vi gör det p.g.a att pågående
högkonjunktur dämpar de negativa effekterna av höjningarna
och för att inte skapa alltför stor ryckighet i skattereglerna.
Den allmänna löneavgiften för finansiering av EU-avgiften
återtas genom vårt förslag till skatteväxling.
På företagsskatteområdet föreslår vi reåterställare när det
gäller kvittningsrätten vid nyföretagande, avskattandet av
SURV och preliminärskatteuttaget för enskild
näringsverksamhet. Dessa förslag belastar kortsiktigt
statskassan med 0,8 miljarder kronor per år.
Av fördelningspolitiska skäl föreslår vi en begränsning av
indexeringen i skatteskalan till 1 % årligen under åren 1996,
1997 och 1998 samt slopat reallöneskydd. Vi beräknar den
långsiktiga inkomstförstärkningen till 2,6 miljarder kronor
per år.
Vi föreslår vidare att spel och dobbel blir föremål för
mervärdebeskattning och vi föreslår en effektivare
skatteindrivning. Dessa inkomstförstärkningar beräknas
sammantaget till 2,7 mdr/år.
Inom ramen för skatteväxling föreslår vi inledningsvis
ökade miljö- och energiskatter med 5 miljarder kronor.
I syfte att inleda återbetalningen av stödet till banksektorn
föreslår vi en återbetalningsplan innefattande försäljning av
del av Nordbanken, samt en avgift till staten på bank- och
finanssektorn.
Vi avvisar regeringens öronmärkning av pengar till EU-
avgiften, men finansierar den inom vårt totala
budgetalternativ.
Utbildningsdepartementet
Kostnaderna för större satsning på forskning, mindre och
medelstora högskolor, bevarat CSN-kort och oförändrad nivå
på studiebidraget uppgår till 689 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
Jordbruksdepartementet
Vi föreslår sammantaget en förstärkning av miljöstödet till
jordbruket samt stödet till mindre gynnade områden. Enligt
vår uppfattning bör även det statliga stödet till
avbytarverksamheten inom jordbruket återställas. Slutligen
föreslår vi även att besparingarna på SLU reduceras.
Sammantaget innebär våra förslag i förhållande till
regeringens en ökad belastning på 1,4 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsdepartementet
Vi föreslår i förhållande till regeringen minskade kostnader
med 12946 tkr inom arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde.
Vi avvisar den föreslagna nedrustningen av
regionalpolitiken. Vi motsätter oss också att
arbetsmarknadsfonden införlivas i statsbudgeten. Våra
förslag innebär bl.a. att vi motsätter oss borttagandet av A-
kasseersättning för ungdomar under 20 år, införande av
flyttbidrag och N/T-arvode och sänkningen av lönebidragen.
Ungdomspraktik och ALU skall finnas kvar som viktiga
arbetsmarknadspolitiska instrument. Vi säger nej till
införandet av nyanställningsstödet (NYS). Dessutom görs en
indragning av en icke utnyttjad reservation hos AMS. Vi
föreslår också att miljöteknikcentra inrättas i varje län, med
Nutek som ansvarig myndighet i samarbete med
länsstyrelserna.
Flyktingmottagningen effektiviseras genom ett utökat
anslag till Invandrarverket på 100 miljoner kr. Utifrån de
antaganden om antalet asylsökanden och
förläggningskostnader som återfinns i budgetpropositionen
sänks samtidigt kostnaderna för dessa ändamål med 400
miljoner kr. Sammanlagt innebär våra förslag i denna del 300
miljoner kronor i besparing i förhållande till regeringens
förslag.
Kulturdepartementet
Vi föreslår en samlad beredning om Radio och TV innan
stora beslut om besparingar tas. Det gäller nytt
ställningstagande till en förlängning av TV 4:s
sändningskoncession, eventuellt ytterligare marksänd TV-
kanal samt de ekonomiska villkoren för Sveriges Radio. I
avvaktan på denna beredning avslår vi förslaget om
indragningen av TV 4:s koncessionsavgifter från
rundradiokontot till statskassan, liksom höjningarna av TV-
licensen för budgetåret 1995/96.
För budgetåret 1995/96 innebär detta en ökad belastning
med 280 miljoner kronor.
Näringsdepartementet
Vi föreslår att riksdagens tidigare beslut om att fullfölja
besparingen på räntebidragen fullföljs. Det innebär en
besparing i förhållande till regeringens förslag för budgetåret
med 1 750 miljoner kronor. Vårt förslag om en
parlamentarisk utredning av bostadsfinansieringen siktar på
att ett nytt system införs från den 1 januari 1996. Statens
långsiktiga subventionsåtagande i räntebidrag ersätts med
sänkt byggmoms. Vårt förslag till ny bostadsfinansiering
innebär en besparing när systemet är fullt utbyggd med en
helårseffekt om 1 000 miljoner kronor.
Till Byggforskningsrådet anslås 15 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Miljö- och naturresursdepartementet
Inom miljö- och naturresursdepartementet föreslår vi
ökade satsningar som budgetåret 1995/96 uppgår till 282
miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Tabell 2. Sammanfattning av centerns budgetalternativ för
budgetåret 1995/96.
Skattekvoten
Regeringens förslag innebär att skattekvoten ökar mellan
1994 och 1996. Vårt förslag innebär att det samlade uttaget
av skatter och avgifter för år 1996 är i samma
storleksordning som regeringens förslag. Vårt förslag om en
omfattande skatteväxling innebär också ett långsiktigt
sjunkande skattetryck, då efterhand den ökade
miljöbeskattningen kan förväntas leda till att skattebasen
minskar.
Inom ramen för vår skatteväxlingsmotion föreslås att
miljö- och energiskatterna årligen ökar med 5 mdr.
Arbetsgivaravgifterna sänks, inkl tidigare avdelade 2 mdr i
utlovade skattelättnader till företag, med 7 mdr.
Arbetsmarknadsfonden
Det föreslagna nya anslaget Bidrag till
arbetslöshetsförsäkringen om 59 765
milj kr förs enligt vårt förslag inte upp på
statsbudgeten utan motsvaras i belastningen på de offentliga
finanserna av arbetsmarknadsfonden. Våra förslag på det
arbetsmarknadspolitiska området innebär dock att denna
belastning blir drygt 300 milj kr mindre för budgetåret. Den
totala förstärkningen av de offentliga finanserna för
budgetåret 1995/96 blir därmed med våra förslag, inkl
engångsförstärkningar, ökade bidrag från EU, ändrad
finansiering av arbetslöshetsförsäkringen m m, sammantaget
ca 36 miljarder kr i förhållande till regeringens förslag.
Statsbudgetens saldo förbättras med ca 95 miljarder, varav
ca 59,5 miljarder hänför sig till att arbetsmarknadsfonden ej
redovisas över statsbudgeten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 bil.
1 i motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjerna för
den ekonomiska politiken i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 bil.
1 i motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjerna för
budgetregleringen i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 bil.
1 i motsvarande del godkänner riktlinjerna för finans- och
penningpolitiken i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 bil.
1 i motsvarande del godkänner inriktning och omfattning av
utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar i enlighet
med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om parlamentarisk förankring av det
s.k. konvergensprogrammet,
6. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:100
om avskaffande av arbetsmarknadsfonden i enlighet med vad
i motionen anförts, 1
7. att riksdagen i anledning av proposition 1994/95:100
beslutar om minskade räntesubventioner med 1
750
000
000 kr för budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i
motionen anförts,2
8. att riksdagen i anledning av proposition 1994/95:100
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av kapital-, inkomst- och
företagsbeskattningen,3
9. att riksdagen i anledning av proposition 1994/95:100
beslutar om begränsning i indexuppräkning i skattesystemet
i enlighet med vad i motionen anförts,3
10. att riksdagen i anledning av proposition 1994/95:100
beslutar att reallöneskyddet i skatteskalan bör avskaffas i
enlighet med vad i motionen anförts,3
11. att riksdagen i anledning av proposition 1994/95:100
beslutar om ändring i lagen om återföring av
skatteutjämningsreserv i enlighet med vad i motionen
anförts,3
12. att riksdagen i anledning av proposition 1994/95:100
beslutar om sänkt preliminärskatteuttag i enlighet med vad i
motionen anförts,3
13. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 i
motsvarande delar som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av uttaget av
egenavgifter,1
14. att riksdagen med anledning av proposition
1994/95:100 beslutar om slopad avgiftsfrihet för vissa
vinstandelsstiftelser i enlighet med vad i motionen
anförts,4
15. att riksdagen beslutar om ändring i
kommunalskattelagen vad avser kvittning av underskott i
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskad statlig konsumtion och
den kommunala ekonomin,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande
av mervärdesskatt på spel och lotterier och effektivare
skatteindrivning i enlighet med vad i motionen anförts,3
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om besparing inom försvaret,5
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäljning av statliga
företag,6
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäljning av Nordbanken,6
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en
återbetalningsplan i form av en bankavgift.6
Stockholm den 25 januari 1995
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Marianne Andersson (c)
Elving Andersson (c)
1 Yrkandena 6 och 13 hänvisade till AU.
2 Yrkande 7 hänvisat till BoU.
3 Yrkandena 8--12, 15 och 17 hänvisade till SkU.
4 Yrkande 14 hänvisat till SfU.
5 Yrkande 18 hänvisat till FöU.
6 Yrkande 19--21 hänvisade till NU.
Bilaga Tabell 3