Innehållsförteckning 1.
Sammanfattning7 2.
Bristande långsiktighet i regeringens politik8 2.1
Regeringen saknar strategi för tillväxt8 2.2
Vad bör göras?9 2.3
Paradoxernas politik10 3.
Den ekonomiska utvecklingen12 3.1
Den internationella utvecklingen12 3.2
Den svenska ekonomin12 4.
Kristdemokraterna ekonomiska alternativ13 4.1
Etikens betydelse14 4.2
En ekologiskt hållbar utveckling14 4.3
Ett gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb15 4.4
Utveckla tjänstesektorn15 4.5
Långsiktig utvecklingskraft16 4.6
Kristdemokraternas budgetalternativ16 5.
Hemställan22
Appendix24
1. Sammanfattning
Det är nu under den pågående konjunkturuppgången vi har
de bästa möjligheterna att genom smärtsamma men
nödvändiga besparingar stabilisera de offentliga finanserna.
Kristdemokraterna presenterar därför ett budgetförslag som
är ca 5 miljarder starkare än regeringens. Så sent som 1970
var Sverige det tredje rikaste landet inom OECD. Idag är
bara Nya Zeeland, Finland, Spanien, Irland, Portugal,
Grekland och Turkiet fattigare än Sverige bland OECD-
länderna. Varje svenskt hushåll skulle idag haft närmare
140.000 kronor mer i inkomst om vi sedan 1970 haft samma
tillxäxt i ekonomin som övriga OECD-länder. Vad som nu
krävs är en bred parlamentarisk uppslutning kring ett
nationellt räddningsprogram bortom budgetsaneringen. Vi
kristdemokrater föreslår därför att regeringen tillsätter en
kommission för en långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt.
Regeringens näringspolitik innehåller ett antal åtgärder
som alltså kommer att hämma en stark utveckling inom
näringslivet. Allra allvarligast är dock att regeringen
uppenbarligen saknar en långsiktig och konsistent
ekonomisk strategi för att åstadkomma nya jobb i
näringslivet. Tillväxthämmande skattehöjningar,
försämringar inom arbetsrätten, slopandet av
kvittningsrätten för förluster i nystartad enskild
näringsverksamhet, är exempel på åtgärder som är direkt
riktade mot företag och företagande och som hämmar
tillväxt och nya arbetstillfällen. Ett gynnsamt klimat för små-
och nyföretagande är därför av största vikt i kampen mot
arbetslösheten och därmed för saneringen av statsfinanserna.
Det räcker inte med en stark utveckling av industrisektorn
för att trygga de framtida jobben. Det är också av största
betydelse att den privata tjänstesektorn ges rimliga
förutsättningar att utvecklas för att vi ska ha en chans att få
fram de 100.000-tals nya jobb netto som krävs.
De ökade budgetförstärkningar jämfört med regeringens
proposition som vi kristdemokrater föreslår, används till
allra största del för att återställa strukturellt felaktiga och
tillväxthämmande åtgärder som regeringen vidtagit samt för
vissa rättvisereformer. Därigenom vill vi tillförsäkra Sverige
en bättre utvecklingskraft och förmåga att utveckla välfärden
för alla grupper i samhället.
Det handlar om att sänka löneskatten med 1,5 procent,
ersätta den så kallade värnskatten med ett slopat grundavdrag
för inkomsttagare ovanför brytpunkten, minska
egenavgiftshöjningen med en 1 procentenhet, slopa
dubbelbeskattningen av riskkapitalsparande, återinföra
kvittningsrätten vid förlust i nystartad enskild
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, befria
royaltyinkomster från patenterade uppfinningar från skatt.
Den sneda fördelningspolitiken i propositionen vill vi
kristdemokrater förbättra genom att kompensera de sämst
ställda pensionärerna med ökade pensionstillskott och
bostadstillägg, höja ersättningen till långtidssjuka till 80
procent, höja ersättningsniviåerna i sjuk- och arbetsskade-
och föräldraförsäkringen till 80 procent, återinföra
vårdnadsbidraget, höja nivån på biståndet och att genomföra
miljöförbättrande åtgärder.
2. Bristande långsiktighet i regeringens politik 2.1
Regeringen saknar en strategi för tillväxt
Vår allvarligaste kritik mot propositionen handlar i stora
stycken inte om det som står, utan om det som inte står i den.
Finansplanen är skriven som om regeringen ansvarade för
statens budget och inte för landets ekonomi. Den präglas av
ett kameralt, statiskt tänkande, till synes utan insikt om
tillväxtens betydelse och ekonomiska samband. Ju sämre
tillväxtkraft, desto större nedskärningar och skattehöjningar
krävs för att uppnå de uppställda balansmålen.
Så sent som 1970 var Sverige det tredje rikaste landet
(definierat som BNP per person med hänsyn till faktisk
prisnivå) i OECD. Bara USA och Schweiz var rikare. År
1991 hade vi passerats av Luxemburg, Tyskland, Japan,
Frankrike, Danmark, Belgien, Österrike, Italien och Norge.
Under den följande lågkonjunkturen fram till 1993
passerades vi också av Nederländerna, Island och
Strobritannien.
Idag är endast Nya Zeeland, Finland, Spanien, Irland,
Portugal, Grekland och Turkiet fattigare än Sverige bland
OECD-länderna.
Vad som borde utgjort en huvudfråga i finansplanen -- men
som förbigås med tystnad -- är att vi under perioden 1994 --
96 inte ens passerar genomsnittstillväxten bland OECD-
länderna. Vår relativa stagnation fortsätter alltså under en
period med vad vi uppfattar som god tillväxt. Det är t o m
troligt att också såväl Finland som Nya Zeeland kommer att
passera oss inom några år på grund av deras betydligt högre
tillväxt. Till synes långt efter oss finns då närmast Spanien
och Irland. Spaniens ekonomi växer dock med ca 3 procent
just nu och Irlands med ca 5 procent per år. Om vi fortsätter
med den tillväxt vi haft de sista 20 åren kommer även dessa
länder att passera oss innan personer i Göran Perssons ålder
nått pensionsåldern. Vi kommer dock av allt att döma att ha
en högre levnadsstandard än Turkiet, Grekland och Portugal
under överskådlig framtid.
Varje svenskt hushåll skulle idag haft närmare 140.000
kronor mer i inkomst om vi sedan 1970 haft samma tillväxt
i ekonomin som övriga OECD-länder. Mot denna bakgrund
kan några rader från Ekonomikommissionen under Assar
Lindbecks ledning vara värda att citera:
Även små skillnader i tillväxttakt över längre tidsperioder
får stor effekt på levnadsnivån.... Till de allra rikaste länderna
1930 hörde Argentina, Australien, Storbritannien,
Tjeckoslovakien och Uruguay. Inget av dessa återfinns idag
bland de rikaste länderna. Genom långsam ekonomisk
tillväxt kan ett rikt land glida ner till en mycket låg relativ
nivå inom loppet av ett halvt århundrade.
I det vardagliga livet tar det ofta tid innan förändringen i
den offentliga BNP-statistiken upplevs som ett problem. Det
beror på att levnadsstandarden för ett enskilt hushåll, liksom
för ett land, inte bara beror på flödet av inkomst under ett
givet år. Landet, liksom hushållet har till sitt förfogande en
stor tillgång på olika slag av kapitalföremål som
ackumulerats under tidigare år och avkastar tjänster vilka
inte registreras vare sig i BNP eller hushållsinkomster.
Viktiga exempel är hushållens bilar, fritidsbåtar och möbler,
liksom gemensam stadsmiljö och infrastruktur. Besökare i
1950-talets Buenos Aires, 1970-talets London och 1990-
talets Stockholm har därför svårt att se den pågående
ekonomiska nedgången. (sid 121 SOU 1993:16)
Det finns också fler tecken på Sverige som ett land i
permanent tillstånd av stagnation. Tre tydliga tecken på ett
tillväxtförlopp är tillväxten av realkapital (byggnader och
anläggningar), humankapitalet (utbildning) och teknisk
utveckling.
Jämfört med övriga OECD-länder har Sveriges
investeringar i realkapital visat en tydlig stagnation sedan
70-talet. På utbildningsområdet ser vi att få svenskar väljer
att utbilda sig på universitet och högskola i en internationell
jämförelse. I äldre åldersgrupper är andelen högre vilket
tyder på en negativ tendens. Utbildningsnivån inom industrin
förefaller generellt vara lägre i Sverige, bl a är andelen
civilingenjörer i industrin låg. De resurser vi satsar på
utbildning är dock höga i en internationell jämförelse. Endast
satsningarna vad gäller teknisk utveckling (FoU) är höga i en
internationell jämförelse. Det finns dock tecken på att antalet
utbildade forskare är oroande lågt, att kopplingen från FoU
till produktion som genererar ett förädlingsvärde är sämre än
i många andra länder, samt att vår FoU är alltför
koncentrerad till stora företag i några få branscher.
Inför denna dramatiska hotbild mot vårt nationella
välstånd är finansplanen och näringsdepartementets bilaga
en bekymmersam läsning. De krafter som krävdes för att
överge alla de ståndpunkter om ökande utgifter och motstånd
mot besparingar som socialdemokraterna drev under
oppositionstiden och i valrörelsen räckte uppenbarligen inte
till för att åstadkomma tillväxtbefrämjande strukturåtgärder.
Utöver förslagen till budgetförstärkningar orkade man inte ta
sig an förutsättningarna för landets långsiktiga ekonomiska
utveckling, utan tvärt om har man på avgörande punkter
förvärrat dessa.
Statens budget har förvandlats från ett medel i
utvecklingen av landets ekonomi till ett kameralt
nollsummespel. Medlen har blivit mål. Målen har också
blivit medel. Att få ordning i böckerna har bildligt talat ersatt
att skriva, sälja, köpa och läsa böcker. Regeringen verkar tro
att ekonomin styrs från ett kontrollrum någonstans i
finansdepartementets källare. Några doser skattehöjningar,
några doser arbetsmarknadspolitik så ökar BNP med x
procent och budgeten förstärks med y procent.
I verkligheten styrs utvecklingen av helt andra krafter. Det
är människor av kött och blod vars kreativitet måste frigöras,
som skall våga förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att
starta eget, utvidga, ta risker och nyanställa.
Transaktionskostnaderna måste hållas låga så att
medborgarna kan dra nytta av varandras vilja och kunnande.
Här finns den ekonomiska utvecklingens kanske viktigaste
drivkrafter. En bra fiskare ligger inte vid kaj och väntar på
att inkomsterna och utgifterna skall balansera. Han förbättrar
fångstredskap- och metoder, sätter segel och söker upp
fångstplatserna. Regeringen har med sin brist på
näringspolitiska visioner lagt nationen vid kaj och bett
besättningen äta mindre så att pengarna skall räcka. De
stabiliseringspolitiska målen i budgetpropositionien är en
nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för en god
ekonomisk utveckling.
2.2 Vad bör göras?
Sveriges tillväxtproblem har behandlats i olika utredningar
och forskarrapporter. Bland de viktigare kan nämnas
Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) och
Produktivitetsdelegationens betänkande (SOU 1991:82).
Vidare kan nämnas den så kallade NBER-rapporten från
SNS och professor Johan Myhrmans bok ''Hur Sverige blev
rikt''. Ett annat nyutkommet inlägg är Företagarnas ''Den
säkra vägen''.
Det finns i flera avseenden en betydande samstämmighet
bland dessa analyser om i vilken riktning flera förändringar
bör vidtas för att bryta den permanenta stagnation som vilat
över svensk ekonomi i ett kvarts sekel. Regeringen har på sin
korta tid vid makten valt att vidta en lång rad åtgärder som
står i direkt konflikt med en tillväxtskapande politik. Om
ingen kursändring sker under mandatperioden kommer inget
brott i vår stagnation gentemot övriga OECD-länder att vara
möjlig före år 2000. Med möjligen en starkare statskassa går
vi mot ett ekonomiskt allt svagare land.
Vad som nu krävs är en bred parlamentarisk uppslutning
kring ett nationellt räddningsprogram bortom
budgetsaneringen. Sveriges enda möjlighet att slippa en
permanent position som ett av Europas fattigare länder är en
förändring.
Vi kristdemokrater föreslår därför att regeringen tillsätter
en parlamentarisk kommission för en långsiktigt hållbar
ekonomisk tillväxt.
2.3 Paradoxernas politik
Utvecklingskraften i svensk ekonomi har under mer än
trettio år hämmats av en samhällsutveckling där
slutresultatet blivit att sysselsättningen inom det privata
näringslivet trängts ut av en ständigt expanderande offentlig
sektor. Överdrivna marknadsregleringar kombinerade med
dålig produktivitet och en inflationsdrivande löneutveckling,
urholkade svensk industris konkurrenskraft. I takt med att
industriarbetstillfällen slogs ut fick den offentliga sektorn
absorbera den övertaliga arbetskraften.
Det är värt att återigen begrunda att varje svenskt hushåll
idag skulle haft ca 140.000 kronor mer i inkomst om vi haft
samma tillväxt i ekonomin som övriga OECD-länder. Detta
skulle ha medfört såväl högre privat konsumtion, bättre
offentlig service, som gynnsammare statsfinanser. Den
standardsänkning som främst barnfamiljerna ska tvingas till
enligt regeringens förslag hade aldrig behövt föreslås med en
mindre tillväxthämmande politik. Denna kritik måste riktas
mot såväl socialdemokratiska regeringar under 1970- och
80-talen, som borgerliga regeringar åren 1976 -- 82.
Under de senaste decennierna har industrisysselsättningen
sjunkit medan svenska företag t ex under 1980-talet
investerat tio gånger mer i utlandet än i Sverige. 200.000 nya
jobb tillkom under de senaste tjugo åren i svenska företag i
utlandet.
De socialdemokratiska regeringarna har haft en
ideologiskt alltför snedvriden bild av den svenska
familjeföretagaren. Bilden av familjeföretagaren som
kapitalägaren och motparten har väglett socialdemokratiska
regeringar vid utformandet av företagarpolitiken. Detta har
resulterat i ett alltför dåligt företagsklimat för de små och
medelstora företagen, medan storföretagen ofta har gynnats.
Den förra fyrpartiregeringen genomförde ett antal viktiga
strukturreformer som förbättrade svensk ekonomis
förutsättningar att skapa en långsiktigt uthållig tillväxt för att
hävda sysselsättning och välfärd. Borttagandet av
förmögenhetsskatten på arbetande kapital och av
dubbelbeskattningen på riskvilligt sparande, strategiska
avregleringar, en mer flexibel arbetsrätt, kvittningsrätten för
förlust i nystartad enskild firma, sänkningar av skatten på
arbete. Denna politik var helt i linje med vad många länder
i vår närhet, inom EU och OECD nu genomför.
Efter valet har den nya regeringen, tillsammans med
vänsterpartiet genomfört ett antal återställare till den gamla
politik som ledde Sverige in i de strukturella problem som
blommade ut under den djupa lågkonjunkturen. Regeringens
näringspolitik innehåller flera åtgärder som alltså kommer
att hämma en stark utveckling inom näringslivet. Allra
allvarligast är att regeringen uppenbarligen saknar en
långsiktig och konsistent ekonomisk strategi för att
åstadkomma nya jobb i näringslivet. Tillväxthämmande
skattehöjningar, återställarna inom arbetsrätten, slopandet av
kvittningsrätten för förluster i nystartad enskild
näringsverksamhet, är exempel på åtgärder som är direkt
riktade mot företag och företagande och som hämmar
tillväxt och nya arbetstillfällen. Denna politik stimulerar inte
enskilda människor att våga språnget att starta eget, att
utveckla sina affärsidéer eller till att våga och vilja nyanställa
och växa. Därför riskerar tillväxten att fortsätta vara mycket
lägre i Sverige än i övriga OECD-länder.
Alla dessa ideologiskt betingade återställare drabbar ju
faktiskt ytterst de mest utsatta i samhället. Ju sämre
tillväxtkraft i svensk ekonomi, desto större nedskärningar
och skattehöjningar krävs ju för att nå balans i de offentliga
finanserna.
Den här ideologiska missvisningen i dagens verklighet
skapar en mängd motsägelser och paradoxer i den
föreliggande budgetpropositionen;Skatte- och
avgiftshöjningar på arbete med 30 miljarder, hämmar en
ökning av sysselsättningen inte minst i tjänsteföretag och
familjeföretag. Detta avser regeringen att kompensera med
en skatterabatt på 7 miljarder till främst landets större
exportföretag.Återställarna på arbetsrättens område leder
till att främst små och medelstora företags utveckling
hämmas. Detta kompenseras av fromma förhoppningar om
vissa lättnader för små och medelstora företag.
Arbetsföretagen är företag som skall drivas av
statstjänstemän på Arbetsmarknadsstyrelsen med statligt
subventionerade arbetslösa. Men arbetsföretagen som skulle
ge sysselsättning åt 20.000 arbetslösa verkar ha havererat
innan de ens lyft från ritbordet. Dessa företag, som inte är
företag, med anställda som inte är anställda, kommer om de
förverkligas att slå ut svenska familjeföretag på
tjänstemarknaden.Straffbeskattningen av riskvilligt kapital
är en ideologiskt betingad åtgärd som står i direkt strid med
en av finansplanens viktigaste målsättningar. På sidan 6 i
finansplanen står: ''Det är avgörande för tillväxten att få till
stånd en utveckling som leder till att det finansiella sparandet
i den privata sektorn -- över 170 miljarder kronor år 1994 --
investeras och skapar nya arbetstillfällen.'' Om detta är
målsättningen, hur kan man då lägga en straffskatt på 30
procent på just risksparande? Resultatet blir ju att det
banksparande man vill motverka gynnas framför just
investeringar för nya arbetstillfällen. Nu utlovas ett
riskkapitalavdrag för att kompensera för detta missgrepp.
En annan ideologiskt betingad motsättning är borttagandet
av karensdagen, en reform som kostar närmare 3 miljarder.
Den gynnar dem som är friska och har jobb men betalas
genom lägre ersättning till långtidssjukskrivna. Denna
opåkallade reform kostar avsevärt mer än den föreslagna
nedskärningen av barnbidragen eller det tidigare slopade
vårdnadsbidraget.
3. Den ekonomiska utvecklingen 3.1
Den internationella utvecklingen
Konjunkturuppsvinget i OECD-området är fortsatt starkt.
Tillväxten i Nordamerika är fortsatt stark och även i
Västeuropa har tillväxten tagit rejäl fart, inte minst i våra
nordiska grannländer. I Japan är tillväxten fortfarande
tämligen blygsam och det är oklart hur den tragiska
jordbävningskatastrofen kommer att påverka den
ekonomiska utvecklingen.
Tack vare fortsatt låga löneökningar och en markant
förbättring av produktiviteten stannade inflationstakten för
OECD-området som helhet vid ca 2,5 % under 1994.
Arbetslösheten har minskat i USA, men även om den planat
ut även i Västeuropa ligger den fortfarande kvar på en
mycket hög nivå.
I Västeuropa förutses tillväxten stiga till omkring 3 %
under såväl 1995 som 1996. För OECD-området som helhet
innebär det att BNP-tillväxten kommer att ligga kvar på
knappt 3 % under de närmaste 2 åren. Även inflationstakten
förväntas hålla sig strax under 3 % under 1995 och 1996.
3.2 Den svenska ekonomin
I regeringens finansplan kan noteras en mer optimistisk
syn på den svenska ekonomins utveckling de närmaste två
åren än vad exempelvis Konjunkturinstitutet redovisade i
slutet av förra året. Trots de optimistiska bedömningarna i
finansplanen kan vi notera att Sverige även under de
kommande två åren, som förmodligen är de starkaste i det
förbättrade konjunkturläge vi sedan drygt ett år sedan
befinner oss i, ändå förväntas få en lägre tillväxt än i såväl
OECD-området i sin helhet som EU. Dessutom beräknas
inflationstakten bli högre än i såväl OECD som EU.
Vi kristdemokrater befarar att regeringens
tillväxtprognoser är alltför optimistiska. De bygger på
mycket osäkra antaganden om en ökad privat konsumtion --
trots kraftigt sänkta disponibla inkomster -- som ska
åstadkommas genom ett kraftigt minskat hushållssparande.
Den socialdemokratiska regeringen fortsätter alltså att
hoppas på att ett minskat sparande ska få fart på hjulen.
Enligt vår uppfattning är det dock inte ett med internationella
mått högst normalt privat sparande av de inkomster vi har
som är problemet i den svenska ekonomin, utan istället de
inkomster vi inte har. Varje svenskt hushåll skulle som vi
tidigare nämnt ha haft i storleksordningen 140.000 kr större
inkomster per år om Sverige haft samma ekonomiska
utveckling som övriga länder inom OECD-området sedan
1970. Denna utveckling beror på den förda politiken med
ökade regleringar, en snabbare ökning av de offentliga
utgifterna än i jämförbara länder, stigande skattetryck och
höga skattekilar, dåligt företagsklimat, bristande konkurrens
och valfrihet och högre inflationstakt än i våra
konkurrentländer. Den politik som hittills presenterats av
regeringen -- 50 miljarder i skattehöjningar, varav 30
miljarder på arbete, försämrade investeringsförutsättningar,
sämre företagsklimat etc -- hotar allvarligt förutsättningarna
för en god ekonomisk utveckling och därmed skärps kraven
på de budgetförstärkningar som blir nödvändiga. Varje
tiondel i förlorad tillväxt p g a denna felaktiga politik,
medför att åtskilliga nya arbetstillfällen uteblir och att i
storleksordningen ytterligare 1 miljard kronor måste sparas.
Till detta ska läggas att regeringen nu till synes mer än
accepterat vår målsättning om realt oförändrad offentlig
konsumtion. Man har till och med räknat med en realt
minskad offentlig konsumtion 1996 med 1 procentenhet. Vi
kan konstatera att de förslag regeringen hittills presenterat
som berör den kommunala ekonomin visar att det finns fog
för detta antagande. Genom de kraftigt ökade egenavgifterna
minskar kommunernas skatteinkomster med ca 8,5 miljarder
fram till 1998. Med den beräknade inflationstakten kommer
de därtill frysta statsbidragen innebära att kommunerna
förlorar ytterligare närmare 5 miljarder. Regeringens beslut
att slopa vårdnadsbidraget samtidigt som barnomsorgslagen
finns kvar innebär enligt kommunförbundets beräkningar en
ökad kostnad för kommunerna på ca 5 miljarder årligen.
Sammantaget får kommunerna därmed 18 miljarder mindre
att röra sig med under de kommande åren.
Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättras -- om än
långsamt -- enligt såväl regeringens som
Konjunkturinstitutets beräkningar under de närmaste åren.
Vi kristdemokrater hoppas självklart att så blir fallet, men
som vi redan tidigare slagit fast innebär regeringens samlade
politik att tillväxtförutsättningarna väsentligt försämrats
sedan regeringsskiftet, vilket direkt hotar framväxten av de
nya jobben. Vi kan också konstatera att de kraftigt ökade
investeringarna i framförallt exportföretagen inte räcker till
för att skapa tillräckligt många nya jobb. Det är absolut
nödvändigt att den privata tjänstesektorn ges rimliga
förutsättningar att utvecklas om regeringens prognoser för
sysselsättningen ska kunna infrias och helst överträffas. Vi
återkommer till våra förslag senare i denna motion.
En indikation på osäkerheten i regeringens prognoser om
den ekonomiska utvecklingen är Byggentreprenörernas
nyligen publicerade konjunkturprognos. Efter en god
utveckling under 1995, bland annat p g a det stimulanspaket
riksdagen beslutat om, knäcks produktionsuppgången 1996
av ett fall i underhålls- och reparationsvolymen när inte
minst hushållens disponibla inkomster krymper.
4. Kristdemokraternas ekonomiska alternativ
Årtionden av missgrepp i den ekonomiska politiken, i
kombination med den mycket djupa lågkonjunkturen under
de första åren på 90-talet, har gjort förutsättningarna för att
bedriva en framgångsrik ekonomisk politik ytterst svåra.
Samtliga partier gör klokt i att visa en stor portion ödmjukhet
inför uppgiften att föra Sverige ur de svåra ekonomiska
problemen.
I detta avsnitt presenterar vi kristdemokrater vårt alternativ
till regeringens ekonomiska politik -- en samlad politik med
en klar strategi för att främja den ekonomiska utvecklingen.
På vissa punkter råder samstämmighet med regeringen, på
andra har vi helt motsatta uppfattningar. Genomgående
syftar vår ekonomiska politik till att skapa bättre
förutsättningar för framväxten av nya jobb -- först och främst
för att minska det sociala och mänskliga lidande
arbetslösheten medför, men självklart också för att en
minskad arbetslöshet är en av de viktigaste faktorerna för
förbättrade offentliga finanser.
4.1 Etikens betydelse
Under vår tid i regeringsställning betonades i varje
finansplan etikens betydelse för en långsiktigt god
ekonomisk utveckling. I regeringens finansplan är detta helt
utelämnat.
1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C North har
i sin forskning visat institutionernas -- dvs. de vanor, normer
och regler som utgör spelreglerna i ekonomin -- betydelse
för den ekonomiska utvecklingen. Effektiva institutioner,
som enligt ett kristdemokratiskt synsätt bäst skapas genom
en god etisk förankring, sänker transaktionskostnaderna i
ekonomin och underlättar utbytet av varor och tjänster. Ju
lägre transaktionskostnader desto effektivare ekonomi.
Den viktigaste långsiktiga uppgiften för en framgångsrik
ekonomisk politik är därför att skapa goda institutioner --
goda normer, vanor och regler. En politik baserad på
hederlighet, ansvar och rättsmedvetande är grunden för
detta.
Om den etiska ansatsen uteblir riskerar vi att ohederlighet
breder ut sig. I den långsiktiga kampen mot ekonomisk
brottslighet, som förorsakar enorma inkomstbortfall för
staten, är samhällets förankring i en god etik av avgörande
betydelse.
4.2 En ekologiskt hållbar utveckling
Utifrån den kristdemokratiska förvaltarskapstanken kan
ekonomisk utveckling inte mätas med ett snävt ekonomisk
tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär istället
tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I
nationalförmögenheten inräknas miljö och naturresurser, det
mänskliga kapitalet, produktionskapitalet samt en nations
finansiella nettotillgångar. En tillväxt av
nationalförmögenheten innebär en välfärdsökning endast om
hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människors
hälsa och förmåga.
Den ekonomiska politiken ska främja en ekologiskt hållbar
utveckling. Ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken, exempelvis genom en skatteväxling med
sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga
utsläpp, energi m.m., skulle främja både miljön och den
ekonomiska utvecklingen. Vi hälsar därför med
tillfredsställelse regeringens beslut att låta den utredning om
ett mer miljörelaterat skattesystem som tillkom på vårt
initiativ i regeringsställning får fullfölja sitt arbete.
4.3 Ett gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb
En samlad näringspolitik för ett gynnsamt företagsklimat
i allmänhet och småföretagsklimat i synnerhet är en
grundbult för en god ekonomisk utveckling. En god välfärd
förutsätter ett konkurrenskraftigt och differentierat
näringsliv.
Under de senaste åren har mer än 200.000 arbeten
försvunnit i den svenska industrin. Trots detta är den svenska
industriproduktionen nu större än under toppnoteringen i
slutet av 1980-talet. Detta understryker att den exportledda
uppgången i de stora svenska industriföretagen inte kan lösa
sysselsättningen för framtiden. De
produktivitetsförbättringar och strukturrationaliseringar som
kan göras i de stora företagen innebär att produktionen kan
öka väsentligt utan att fler människor får jobb.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför
av största vikt i kampen mot arbetslösheten och därmed för
saneringen av statsfinanserna. I en särskild motion har vi
utvecklat vår syn på hur näringspolitiken bör utformas för att
främja tillkomsten av nya jobb inom näringslivet. Bland våra
förslag finns en moderniserad och flexibel arbetsrätt,
lindring av dubbelbeskattningen på avkastningen på
riskvilligt kapital som satsas i företag, införande av
riskkapitalavdrag, återinförd kvittningsrätt på underskott i
nystartad näringsverksamhet, ökad ägarspridning,
skattebefriade royaltyinkomster på patenterade uppfinningar
under två år etc.
4.4 Utveckla tjänstesektorn
Under de senaste två decennierna har en halv miljon
arbetstillfällen försvunnit i den privata sektorn, medan
600.000 jobb tillkommit i den offentliga sektorn. I det skick
de offentliga finanserna befinner sig samtidigt som vi har ett
av världens högsta skattetryck är utrymmet för nya jobb i den
offentliga sektorn ytterligt begränsat. De nya jobben måste
tillkomma i den privata sektorn.
Som vi tidigare nämnt räcker det inte med en stark
utveckling av industrisektorn för att trygga de framtida
jobben. Det är av största betydelse att den privata
tjänstesektorn ges rimliga förutsättningar att utvecklas för att
vi ska ha en chans att få fram de 100.000-tals nya jobb netto
som krävs för att nå nödvändiga resultat i kampen mot
arbetslösheten.
Den privata tjänstesektorn rymmer allt från kvalificerad
tjänsteproduktion (datakonsulter, jurister, revisorer etc) till
s.k hushållstjänster. För att främja den kvalificerade
tjänstesektorn krävs en ambitiös satsning på utbildning,
kompetensutveckling och forskning. Men detta räcker inte.
Förändringar i skattesystemet är nödvändigt för att öppna
upp marknaden för tjänster riktade direkt mot hushållen.
Dagens höga skattekilar, drygt 60%, gör att marknaden för
den typ av tjänster som går att utföra i egen-regi i stort sett
är utplånad. För att ex.vis kunna betala en hantverkare
samma lön som man själv har för en dags arbete måste man
idag arbeta ca 2 1/2 dag. En skatteväxling, med sänkta
skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp,
energi och knappa naturresurser, skulle vara ett steg mot ett
skattesystem som främjade även tjänsteproduktion. Men en
differentierad skatt på olika typer av arbeten, där tjänster
beskattas lägre än varuproduktion, är också nödvändig för att
underlätta tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. Vi
har utvecklat förslag i denna riktning i en särskild
skattepolitisk motion.
4.5 Långsiktig utvecklingskraft
För att den svenska ekonomin långsiktigt ska kunna
utvecklas så att välfärden kan garanteras och arbetslösheten
minimeras är flera åtgärder av långsiktig och strukturell
natur nödvändiga.
En snabb produktivitetstillväxt är viktig. En god
produktivitet innebär att de tillgängliga resurserna ger ett
stort utbyte och därmed främjar ekonomisk utveckling, men
medför också att en viss produktion kan åstadkommas med
mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. För att en
god produktivitet ska främjas krävs att devalveringspolitik
undviks -- det visar erfarenheterna från de senaste två
decenniernas övningar på detta område.
En väl fungerande infrastruktur, inklusive
telekommunikationer och informationsteknologi, är också
en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet
ska kunna expandera. De satsningar som påbörjades under
den förra mandatperioden bör fullföljas.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt
näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är
internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är
viktiga för att behålla forsknings- och
utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan
högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera
kommersialiseringen av forskning måste förbättras.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer allt större
krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för
att stimulera incitament till såväl egen kompetensutveckling
som utbildning inom arbetslivet måste prövas.
4.6 Kristdemokraternas budgetalternativ
För oss kristdemokrater är en fortsatt sanering av de
offentliga finanserna i allra högsta grad en etisk fråga. Att
inte nu vidta nödvändiga åtgärder för att få balans i de
offentliga finanserna innebär oundvikligen att ännu större
problem vältras över på kommande generationer. Detta vore
djupt oetiskt och dessutom ett hot mot vårt demokratiska
system, då medborgarnas förtroende för hela det
parlamentariska systemet skulle riskera att urholkas.
Att skapa trovärdighet kring Sveriges förmåga att hantera
sin ekonomi inför omvärlden och våra långivare är av
avgörande betydelse för att få ner räntorna från de
oacceptabelt höga nivåer vi för närvarande har. En varaktigt
lägre ränta är den absolut viktigaste faktorn för att få upp
investeringarna, framför allt inom byggsektorn, och därmed
också en viktig drivkraft för att åstadkomma tillväxt, nya
jobb och förbättrade statsfinanser.
Det är nu under den pågående konjunkturuppgången vi har
de bästa möjligheterna att genomföra smärtsamma men
nödvändiga besparingar. Det är helt nödvändigt om vi inte
ska gå in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat -- och
förhoppningsvis sänkt -- den svenska statsskulden.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en
acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att
utveckla system såväl inom ett land som mellan länder för
att åstadkomma resursöverföringar för att skapa solidaritet
och en jämnare inkomstfördelning. Regeringen har i flera
viktiga avseenden misslyckats med detta i sin
budgetpropostion. Biståndet till de allra fattigaste på vår jord
skärs ner, de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna och
barnfamiljerna får dra ett oproportionellt stort lass av
besparingarna. Men det på sikt allvarligaste är att den
samlade regeringspolitiken på flera punkter allvarligt
försvårar tillkomsten av nya jobb och därmed allvarligt
hämmar den ekonomiska utvecklingen. Detta medför ökade
krav på besparingar som alltid riskerar att slå hårdast mot de
svagaste grupperna i samhället. På motsatt sätt kan en politik
som främjar en uthållig ekonomisk utveckling skapa resurser
och ökade möjligheter att förstärka vård och social omsorg
och åstadkomma en rättvis fördelning.
De ökade budgetförstärkningar jämfört med regeringens
proposition som vi kristdemokrater föreslår, används till
allra största del för att återställa strukturellt felaktiga och
tillväxthämmande åtgärder som regeringen vidtagit samt för
vissa rättvisereformer. Därigenom vill vi tillförsäkra Sverige
en bättre utvecklingskraft och förmåga att utveckla välfärden
för alla grupper i samhället. Det handlar om att sänka
löneskatten med 1,5 procent, ersätta den så kallade
värnskatten med ett slopat grundavdrag för inkomsttagare
ovanför brytpunkten, minska egenavgiftshöjningen med en
procentenhet, slopa dubbelbeskattningen av
riskkapitalsparande, slopa sociala avgifter på vinstandelar,
återinföra kvittningsrätten vid förlust i nystartad enskild
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, befria
royaltyinkomster från patenterade uppfinningar från skatt.
All ekonomisk vetenskap talar för att en sådan budgetpolitik
ger en högre tillväxt och därmed i ett medelfristigt perspektiv
en snabbare sanering och stabilisering av de offentliga
finanserna, än den regeringen föreslår i budgetpropositionen.
När det gäller riskkapitalavdraget avvaktar vi regeringens
förslag.
Den sneda fördelningspolitiken i propositionen vill vi
kristdemokrater förbättra genom att kompensera de sämst
ställda pensionärerna med ökade pensionstillskott och
bostadstillägg, höja ersättningen till långtidssjuka till 80
procent, höja ersättningsnivåerna i sjuk-, arbetsskade- och
föräldraförsäkringen till 80 procent, återinföra
vårdnadsbidraget och höja nivån på biståndet.
För att öka tryggheten och för att kunna bedriva en
effektivare kamp mot brottsligheten, särskilt smuggling av
narkotika, vapen och radioaktiva ämnen och ekonomisk
brottslighet, avvisar vi alla besparingar på
justitiedepartementets område och anslår resurser för att
förstärka polisen, tullen, domstolarna och kriminalvården
jämfört med regeringens förslag.
Vi avsätter också resurser utöver regeringens förslag för
miljöförbättrande åtgärder, bland annat avseende
miljöåtgärder för Östersjön, förvärv av värdefulla
naturområdet, sanering av förorenade områden och
kalkning.
För de areella näringarna avvisar vi kristdemokrater de
fastighetsskattehöjningar som föreslås på jord- och
skogsbruk, besparingarna på avbytartjänsten och
miljöstödet. Besparingarna på regionalpolitiken avvisas.
I vår motion redovisar vi våra förslag till förstärkningar av
de offentliga finanserna. Det är några principer som har varit
vägledande för oss kristdemokrater vid framtagandet av de
nödvändiga budgetförstärkningarna. I största möjliga
utsträckning ska de ha en fördelningspolitiskt riktig profil.
Det ekonomiska utfallet ska vara sådant att skillnader mellan
hushåll i olika inkomstlägen inte ökar utan helst minskar.
Samtidigt ska den samhällsekonomiska effektiviteten
gynnas eller störas så lite som möjligt. Det innebär att
förstärkningarna till övervägande del måste ske med
besparingar och att i den mån skatter ska höjas måste det ske
på ett sätt som har så lite skadliga effekter som möjligt på
samhällsekonomin.
Nedan går vi summariskt igenom vårt budgetförslag
departement för departement. Närmare beskrivningar av
våra olika delförslag finns i ett antal olika parti- och
kommittémotioner som också inlämnats med anledning av
budgetpropositionen.
Besparingar i statlig konsumtion
Kristdemokraterna accepterar huvudparten av
propositionens förslag till besparingar i den statliga
konsumtionen.
Justitiedepartementet
På justitiedepartementets område avvisas samtliga
föreslagna besparingar på polisen, domstolarna och
kriminalvården. De effektivitetsvinster som enligt
propositionen kan göras, skall enligt kristdemokraterna
användas för att förebygga och bekämpa brottlighet. Bl a bör
resurser anslås för att i samarbete med skattemyndigheterna
åstadkomma en effektivare bekämpning av ekonomisk
brottslighet.
Utrikesdepartementet
På utrikesdeparetementets område avvisas besparingen om
300 miljoner kr som uppstår när motsvarande belopp föreslås
finansiera del av kostnaden för flyktingmottagning, som
finansieras över arbetsmarknadsdepartementets budget.
Ytterligare 300 miljoner anslås för att inte minska
biståndsramen.
Försvarsdepartementet
På försvarsdepartementets område sammanfaller
regeringens förslag till största del med det förslag till
budgetförstärkning som kristdemokraterna presenterade
med anledning av höstpropositionen 94/95:25.
Socialdepartementet
I propositionen föreslås åtgärder som försämrar
förmånerna för sjukvård, pensioner och familjepolitik.
Enligt vår uppfattning har förslaget fått en felaktig
fördelningspolitisk profil. En grundläggande princip vid
utformandet av familjepolitiken måste vara att ingen svensk
familj skall behöva söka socialbidrag enbart för att man har
barn. Kristdemokraterna vill föra en politik som förbättrar
situationen för de ekonomiskt mest utsatta barnfamiljerna
och pensionärerna jämfört med förslagen i propositionen.
Vi föreslår att vårdnadsbidraget återinförs på samma nivå
som gällde fram till årsskiftet 1994/95 till en nettokostnad av
2,6 miljarder kronor. Detta finansieras genom en
motsvarande minskning av statsbidraget till kommunerna,
som ju avlastas en del av de ökade kostnader på 5 miljarder
kronor (enligt Kommunförbundets beräkningar) som
barnomsorgslagen annars medför.
När det gäller besparingen på barnbidragen föreslår vi
kristdemokrater en fördelningspolitiskt mer rättvis
konstruktion, med ett sänkt generellt bidrag med 150
kr/månad och samtidigt en höjning av bostadsbidragets
barnrelaterade del, vilket även kompenserar för det sänkta
flerbarnstillägget. Netto sparar vi 0,5 miljarder mindre än
regeringen.
När det gäller föräldraförsäkringen föreslår vi att
ersättningsnivån ska vara 80 % för såväl
föräldraförsäkringens 12 månader som för vård av sjukt
barn.
Det är en i många avseenden felaktig åtgärd att nu avskaffa
karensdagen i sjukförsäkringen. Den försvagar statens
budget med närmare 3 miljarder kr och gynnar dem som är
friska och har jobb men betalas genom lägre ersättning till
långtidssjukskrivna. Vi föreslår istället att sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen ska innehålla två karensdagar med
ett högkostnadsskydd på 10 dagar per år, medan
ersättningsnivån ligger kvar på 80 % och höjs till 80 % för
långtidssjuka.
En ytterligare besparing på 2 miljarder kronor föreslås
genom att ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen grundas på den genomsnittliga
inkomsten under de två senaste åren.
När det gäller förtidspensionerna accepterar vi regeringens
förslag som i stort överensstämmer med det förslag vi
presenterade i samband med prop. 1994/95:25. Därutöver
föreslår vi att förtidspension efter 61 år ersätts med förtida
uttag. Delpensionen bör avvecklas helt till 1998. Genom
aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner
bör den genomsnittliga reella pensionsåldern kunna höjas
med i genomsnitt ett halvt år fram till 1998 vilket medför en
besparing på 3 miljarder kronor. Dessutom satsas 0,8
miljarder mer på kompensation till de sämst ställda
pensionärerna. Ett riktat bidrag för vård och omsorg till
kommun- och landstingssektorn på 4,8 miljarder införs.
Kommunikationsdepartementet
På kommunikationsdepartementets område avvisas
propositionens tidsplan för genomförandet av
investeringsanslagen för vägar och järnvägar. Dock
accepteras neddragningen med 1,5 miljarder 1995/96 och
motsvarande senareläggningar så att besparingen om 2,9
miljarder uppnås 1998. Den av regeringen och riksdagen
beslutade nationella väghållningsplanen skall dock
genomföras senast år 2003. Besparingen om 15 miljoner på
kommunala flygplatser i skogslänen avvisas.
Finansdepartementet
Förslagen gällande finansdepartementet accepteras i
huvudsak. Dock skall resurser enligt kristdemokraternas
förslag anslås för att öka skatteindrivningen. Dessa åtgärder
har erfarenhetsmässigt hög lönsamhet. Varje satsad krona
bör ge ca 10 kr i ökade inkomster. Enbart när det gäller
redovisning av mervärdesskatt beräknas undanhållandet
uppgå till minst 20 miljarder kr. Hundra miljoner kr utöver
regeringens förslag anslås till tullen för främst bekämpning
av smuggling av narkotika, vapen och radioaktiva ämnen.
Vi kristdemokrater är väl medvetna om att den samlade
offentliga sektorn måste anpassas till vad det
samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste
hänsyn tas till att nyckelområden inom den offentliga
verksamheten -- vård, äldreomsorg m m -- under de senaste
åren redan tvingats till stora neddragningar och utrymmet för
nya besparingar är på flera håll ytterst begränsade. Vi kan
inte lova några nya stora anslag till kommunsektorn, men på
två punkter vill vi föra en annorlunda politik gentemot
kommunerna än regeringen. För det första vill vi begränsa
höjningarna av egenavgifterna till 2 procentenheter framtill
1998, vilket innebär att närmare 3 miljarder mer stannar i
kommunsektorn än med regeringens alternativ. För det andra
vill vi destinera ett riktat bidrag till vård och omsorg i
kommuner och landsting på 4,8 miljarder kronor, vilket
motsvarar 1 % av de egenavgiftshöjningar som ska
genomföras de kommande åren. Sammantaget innebär
kristdemokraternas alternativ att den samlade
kommunsektorn får 7--8 miljarder kronor mer än med
regeringens politik -- resurser som enligt vårt synsätt bör
prioriteras till vård och omsorg om våra äldre.
Ett fortsatt ägarspridande genom utförsäljning av statliga
företag med ca 10 miljarder/år ger en räntevinst på 1 miljard
1995/96 (12 månader) och 3 miljarder 1998.
Vi avvisar höjningen av fastighetsskatten och återgår till
den tidigare beslutade nedtrappningen av räntebidragen.
Utbildningsdepartementet
Kristdemokraterna avvisar det s k N/T-arvodet med en
budgetbelastning på 0,972 miljarder. Inte heller svux-
anslaget för YTH 42 miljoner eller stipendiet för
komvuxbasår om 10 miljoner accepteras. Inom övriga
utgifter inom grundutbildning och studiestöd sparas 176
miljoner. Detta ger en sammanlagd besparing på 1,2
miljarder kr kommande budgetår.
Samtidigt anslås resurser för att bland annat behålla den
garanterade undervisningstiden i gymnasiet, barntillägget i
SVUX/SVUXA och CSN-kortet.
Jordbruksdepartementet
Kristdemokraterna vill använda EU:s miljöstödsprogram
fullt ut. Besparingen på 500 miljoner kronor på
avbytartjänster och miljöstöd avvisas. Det aviserade
förslaget om skatt på jordbruks- och skogsfastigheter avvisas
likaså. En avfallsskatt införs, som bl a finansierar
miljöförbättrande åtgärder på ca 400 miljoner kr, samtidigt
som ett första steg mot en skatteväxling tas i och med att
resterande belopp utnyttjas för att sänka
arbetsgivaravgifterna.
Arbetsmarknadsdepartementet
Kristdemokraterna anser att arbetslöshetsförsäkringen bör
vara allmän och obligatorisk. Förslaget om en åldersgräns i
a-kassan avvisas. Kristdemokraterna avvisar det program
mot arbetslöshet som presenteras i propositionen. Det är inte
rimligt att anslå 7 miljarder i subvention till anställning av
arbetskraft som under alla förhållanden efterfrågas på
arbetsmarknaden och varav de allra flesta kommer att få
anställning utan denna åtgärd. Enligt kristdemokratisk
uppfattning är det bättre att inte höja skatten på arbete med
motsvarande belopp, vilket föreslås i motionen. De aviserade
engångsvisa åtgärderna förmodas allmänt vara en
utförsäljning av statlig egendom, t ex delar av Nordbanken.
Sådan försäljning bör gå till att minska statens skuldbörda,
vilket ger en räntevinst på 0,7 miljarder per år. Flyttbidraget
avvisas och en långsammare upptrappning av starta-eget-
bidraget föreslås. Detta innebär en besparing på 600 miljoner
kronor per år.
När det gäller åtgärder inom invandring m m, vill kds
avvakta de konkreta förslag till besparingar som skall lämnas
av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att se
över invandrings- och flyktingpolitiken.
På regionalpolitikens område var Sverige inriktning vid
medlemskapsförhandlingarna att skapa goda möjligheter för
återflödet från EU:s strukturfonder och genom den s k
additionalitetsprincipen förstärka de regionalpolitiska
satsningarna. Regeringens förslag att sänka anslaget till
regionalpolitiken avvisas.
Kulturdepartementet
Budgetförstärkningarna inom kulturdepartementets
område accepteras.
Näringsdepartementet
De föreslagna budgetförstärkningarna inom
näringsdepartementets område accepteras.
Civildepartementet
Budgetförstärkningarna inom civildepartementets område
accepteras.
Genom en breddad momsbas på spel och dobbel och
tidningar ökar inkomsterna med 2 miljarder 95/96 och 3
miljarder 1998. En bankgarantiavgift som tillför 1 miljard
kronor införs. Genom ett neutralt momsuttag på
kommunernas konkurrensutsatta verksamhet sparas 4,5
miljarder. I nuvarande system gör kommuner och landsting
ingen skillnad på skatt som kommer från skattepliktig
verksamhet och sådan som är hänförlig till skattefri
verksamhet, man deklarerar och drar av all ingående moms
i ett sammanhang. Överkompensationen i nuvarande system
avvecklas.
Finansieringen av medlemskapet i EU
Kristdemokraterna avvisar principen för finansieringen av
EU-medlemskapet som regeringen föreslår. Hela det svenska
folkhushållet är vinnare på medlemskapet. Däremot
instämmer vi i principen att medlemskapen inte får leda till
en ökning av statens upplåningsbehov, utan skall finansieras
fullt ut.
När det gäller inkomstförstärkningarna avvisas den
allmänna löneavgiften på 1,5 procent.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska
politiken som anges i motionen,
2. att riksdagen antar de riktlinjer för budgetpolitiken som
anges i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för
långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etikens betydelse för en god
ekonomisk utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken,
6. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om en breddad momsbas,1
7. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om höjd reell pensionsålder,2
8. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen,2
9. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om förtida uttag i stället för förtidspension efter 61
år,2
10. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om avveckling av delpensionen,2
11. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om utförsäljning av statliga företag,3
12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % och
återgång till den tidigare beslutade nedtrappningen av
räntebidragen,4
13. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om återinförande av karensdagar och
ersättningsnivåer i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,2
14. att riksdagen till övriga utgifter inom grundutbildning
(C 46) anvisar 140 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit för budgetåret 1995/96,5
15 att riksdagen till studiestöd (E 4) anvisar 36 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit för budgetåret
1995/96,2
16. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om bankavgift,3
17. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om neutralt momsuttag,1
18. att riksdagen till miljöförbättrande åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisar 410,5 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit,6
19. att riksdagen till avbytartjänst och miljöstöd för
budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit,6
20. att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1995/96
anvisar 100 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit,1
21. att riksdagen till polis, domstolar och kriminalvård för
budgetåret 1995/96 anvisar 400 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit,7
22. att riksdagen till Kommunala flygplatser i skogslänen
för budgetåret 1995/96 anvisar 15 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit,8
23. att riksdagen till kompensation till sämst ställda
pensionärer genom bostadstillägg, pensionstillskott och
SGA för budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit,2
24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om höjd ersättning till 80 % för de
långtidssjuka,2
25. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om ett riktat bidrag för vård och omsorg på 4,8
miljarder kronor till kommun och landsting.
Stockholm den 25 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Mats Odell (kds)
Göran Hägglund (kds)
Inger Davidson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkandena 6,17,20 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 7-10,13,15,23,24 hänvisade till SfU.
3 Yrkandena 11,16 hänvisade till NU.
4 Yrkande 12 hänvisat till BoU.
5 Yrkande 14 hänvisat till UbU.
6 Yrkandena18,19 hänvisade till JoU.
7 Yrkande 21 hänvisat till JuU.
8 Yrkande 22 hänvisat till TU.
Appendix
Budgetförstärkningar
Minskade utgifter utöver propositionen
95/96
98
Höjd reell pensionsålder
0,5
3,0
A-kassan allmän och obligatorisk
--
--
Ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen (snittinkomst de två senaste åren)
2,0
Förtidspensioner, regeringens förslag accepteras motsv KdS
förslag i saneringsprogrammet.
--
--
Förtida uttag istället för förtidspension efter 61 år
2,8
8,0
Delpensionen avvecklas helt
0,5
1,5
Utförsäljning av statliga företag, 10 mdr/år i tre år, räntevinst
1,0
3,0
Besparing på räntebidragen, i st. för höjning av
fastighetsskatt
1,5
1,5
Återinförande av en karensdag, införande av en andra
karensdag
--
3,9
Presstöd, partistöd, organisationsstöd m.m.
0,1
0,2
Arbetsmarknadsdepartementet
0,6
0,6
Utbildningsdepartementet brutto
1,2
--
Det nya riktade anställingsstödet avvisas, ränteeffekt,
0,7
0,7
Effektivare skatteindrivning
0,5
3,0
Minskade statsbidrag till kommunerna mht
vårdnadsbidraget
2,6
2,6
12,0
30,0
Höjda skatter
Breddad momsbas
2,0
3,0
Bankavgift
1,0
1,0
Avfallsskatt
2,0
2,0
Neutralt momsuttag
4,5
4,5
9,5
10,5
Summa budgetförstärkningar
21,5
40,5
Budgetförsvagningar
Skattesänkningar
Marginalskatten, netto efter införande av slopat grundavdrag
2,5
En procent av egenavgiftshöjningen avvisas
4,8
Slopad dubbelbeskattning av riskkapital
3,25
6,5
Kvittningsrätt vid förlust i enskilda näringsverksamheter
0,7
0,7
Riskkapitalavdrag
--
--
Royaltyinkomster befrias från skatt på patenterade
uppfinningar
0,05
0,05
Sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5 procent
3,15
6,3
Sänkning av fastighetsskatten
1,5
1,5
Ingen fastigh.skattehöjning, jord- och skogsbruk
1,0
1,0
Slopade sociala avgifter på anställdas vinstandelar i
företagen
0,1
0,1
12,25
20,95
Utgiftsökningar
Vårdnadsbidrag
2,6
2,6
Ett riktat bidrag för vård och omsorg till kommun och
landsting
4,8
Kompensation till sämst ställda pensionärer
0,5
0,8
Långtidssjuka 80 % ersättning
0,15
0,15
Ersättningsnivåhöjning i sjuk- och arbetsskadeförsäkring
80 %
2,0
Nej till åldersgräns i a-kassan
0,5
0,5
Familjepolitik, 80 % föräldraförs. barnbidragsomläggning
0,5
1,3
Ingen senare utbetalning av barnbidrag
0,025
0,05
Miljöförbättrande åtgärder
0,4
0,4
Jordbruk, avbytartjänst, miljöstöd
0,5
0,5
Regionalpolitik
0,5
0,5
Biståndsanslaget, nivåhöjning
0,3
0,3
Förstärkningar, tullen, polisen, domstolarna och
kriminalvården
0,5
1,1
Minskade utgifter utöver propositionen
95/96
98
Kommunala flygplatser i skogslänen
0,015
0,015
Satsningar på utbildningsområdet
0,7
--
7,19
15,015
Summa budgetförsvagningar
19,44
35,965
Budgetförstärkning utöver regeringens förslag
2,06
4,535