Innehållsförteckning 1. Sammanfattning7 2. Bristande långsiktighet i regeringens politik8 2.1 Regeringen saknar strategi för tillväxt8 2.2 Vad bör göras?9 2.3 Paradoxernas politik10 3. Den ekonomiska utvecklingen12 3.1 Den internationella utvecklingen12 3.2 Den svenska ekonomin12 4. Kristdemokraterna ekonomiska alternativ13 4.1 Etikens betydelse14 4.2 En ekologiskt hållbar utveckling14 4.3 Ett gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb15 4.4 Utveckla tjänstesektorn15 4.5 Långsiktig utvecklingskraft16 4.6 Kristdemokraternas budgetalternativ16 5. Hemställan22
Appendix24
1. Sammanfattning
Det är nu under den pågående konjunkturuppgången vi har de bästa möjligheterna att genom smärtsamma men nödvändiga besparingar stabilisera de offentliga finanserna. Kristdemokraterna presenterar därför ett budgetförslag som är ca 5 miljarder starkare än regeringens. Så sent som 1970 var Sverige det tredje rikaste landet inom OECD. Idag är bara Nya Zeeland, Finland, Spanien, Irland, Portugal, Grekland och Turkiet fattigare än Sverige bland OECD- länderna. Varje svenskt hushåll skulle idag haft närmare 140.000 kronor mer i inkomst om vi sedan 1970 haft samma tillxäxt i ekonomin som övriga OECD-länder. Vad som nu krävs är en bred parlamentarisk uppslutning kring ett nationellt räddningsprogram bortom budgetsaneringen. Vi kristdemokrater föreslår därför att regeringen tillsätter en kommission för en långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt.
Regeringens näringspolitik innehåller ett antal åtgärder som alltså kommer att hämma en stark utveckling inom näringslivet. Allra allvarligast är dock att regeringen uppenbarligen saknar en långsiktig och konsistent ekonomisk strategi för att åstadkomma nya jobb i näringslivet. Tillväxthämmande skattehöjningar, försämringar inom arbetsrätten, slopandet av kvittningsrätten för förluster i nystartad enskild näringsverksamhet, är exempel på åtgärder som är direkt riktade mot företag och företagande och som hämmar tillväxt och nya arbetstillfällen. Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt i kampen mot arbetslösheten och därmed för saneringen av statsfinanserna.
Det räcker inte med en stark utveckling av industrisektorn för att trygga de framtida jobben. Det är också av största betydelse att den privata tjänstesektorn ges rimliga förutsättningar att utvecklas för att vi ska ha en chans att få fram de 100.000-tals nya jobb netto som krävs.
De ökade budgetförstärkningar jämfört med regeringens proposition som vi kristdemokrater föreslår, används till allra största del för att återställa strukturellt felaktiga och tillväxthämmande åtgärder som regeringen vidtagit samt för vissa rättvisereformer. Därigenom vill vi tillförsäkra Sverige en bättre utvecklingskraft och förmåga att utveckla välfärden för alla grupper i samhället.
Det handlar om att sänka löneskatten med 1,5 procent, ersätta den så kallade värnskatten med ett slopat grundavdrag för inkomsttagare ovanför brytpunkten, minska egenavgiftshöjningen med en 1 procentenhet, slopa dubbelbeskattningen av riskkapitalsparande, återinföra kvittningsrätten vid förlust i nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, befria royaltyinkomster från patenterade uppfinningar från skatt.
Den sneda fördelningspolitiken i propositionen vill vi kristdemokrater förbättra genom att kompensera de sämst ställda pensionärerna med ökade pensionstillskott och bostadstillägg, höja ersättningen till långtidssjuka till 80 procent, höja ersättningsniviåerna i sjuk- och arbetsskade- och föräldraförsäkringen till 80 procent, återinföra vårdnadsbidraget, höja nivån på biståndet och att genomföra miljöförbättrande åtgärder.
2. Bristande långsiktighet i regeringens politik 2.1 Regeringen saknar en strategi för tillväxt
Vår allvarligaste kritik mot propositionen handlar i stora stycken inte om det som står, utan om det som inte står i den. Finansplanen är skriven som om regeringen ansvarade för statens budget och inte för landets ekonomi. Den präglas av ett kameralt, statiskt tänkande, till synes utan insikt om tillväxtens betydelse och ekonomiska samband. Ju sämre tillväxtkraft, desto större nedskärningar och skattehöjningar krävs för att uppnå de uppställda balansmålen.
Så sent som 1970 var Sverige det tredje rikaste landet (definierat som BNP per person med hänsyn till faktisk prisnivå) i OECD. Bara USA och Schweiz var rikare. År 1991 hade vi passerats av Luxemburg, Tyskland, Japan, Frankrike, Danmark, Belgien, Österrike, Italien och Norge. Under den följande lågkonjunkturen fram till 1993 passerades vi också av Nederländerna, Island och Strobritannien.
Idag är endast Nya Zeeland, Finland, Spanien, Irland, Portugal, Grekland och Turkiet fattigare än Sverige bland OECD-länderna.
Vad som borde utgjort en huvudfråga i finansplanen -- men som förbigås med tystnad -- är att vi under perioden 1994 -- 96 inte ens passerar genomsnittstillväxten bland OECD- länderna. Vår relativa stagnation fortsätter alltså under en period med vad vi uppfattar som god tillväxt. Det är t o m troligt att också såväl Finland som Nya Zeeland kommer att passera oss inom några år på grund av deras betydligt högre tillväxt. Till synes långt efter oss finns då närmast Spanien och Irland. Spaniens ekonomi växer dock med ca 3 procent just nu och Irlands med ca 5 procent per år. Om vi fortsätter med den tillväxt vi haft de sista 20 åren kommer även dessa länder att passera oss innan personer i Göran Perssons ålder nått pensionsåldern. Vi kommer dock av allt att döma att ha en högre levnadsstandard än Turkiet, Grekland och Portugal under överskådlig framtid.
Varje svenskt hushåll skulle idag haft närmare 140.000 kronor mer i inkomst om vi sedan 1970 haft samma tillväxt i ekonomin som övriga OECD-länder. Mot denna bakgrund kan några rader från Ekonomikommissionen under Assar Lindbecks ledning vara värda att citera:
Även små skillnader i tillväxttakt över längre tidsperioder får stor effekt på levnadsnivån.... Till de allra rikaste länderna 1930 hörde Argentina, Australien, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Uruguay. Inget av dessa återfinns idag bland de rikaste länderna. Genom långsam ekonomisk tillväxt kan ett rikt land glida ner till en mycket låg relativ nivå inom loppet av ett halvt århundrade.
I det vardagliga livet tar det ofta tid innan förändringen i den offentliga BNP-statistiken upplevs som ett problem. Det beror på att levnadsstandarden för ett enskilt hushåll, liksom för ett land, inte bara beror på flödet av inkomst under ett givet år. Landet, liksom hushållet har till sitt förfogande en stor tillgång på olika slag av kapitalföremål som ackumulerats under tidigare år och avkastar tjänster vilka inte registreras vare sig i BNP eller hushållsinkomster. Viktiga exempel är hushållens bilar, fritidsbåtar och möbler, liksom gemensam stadsmiljö och infrastruktur. Besökare i 1950-talets Buenos Aires, 1970-talets London och 1990- talets Stockholm har därför svårt att se den pågående ekonomiska nedgången. (sid 121 SOU 1993:16)
Det finns också fler tecken på Sverige som ett land i permanent tillstånd av stagnation. Tre tydliga tecken på ett tillväxtförlopp är tillväxten av realkapital (byggnader och anläggningar), humankapitalet (utbildning) och teknisk utveckling.
Jämfört med övriga OECD-länder har Sveriges investeringar i realkapital visat en tydlig stagnation sedan 70-talet. På utbildningsområdet ser vi att få svenskar väljer att utbilda sig på universitet och högskola i en internationell jämförelse. I äldre åldersgrupper är andelen högre vilket tyder på en negativ tendens. Utbildningsnivån inom industrin förefaller generellt vara lägre i Sverige, bl a är andelen civilingenjörer i industrin låg. De resurser vi satsar på utbildning är dock höga i en internationell jämförelse. Endast satsningarna vad gäller teknisk utveckling (FoU) är höga i en internationell jämförelse. Det finns dock tecken på att antalet utbildade forskare är oroande lågt, att kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är sämre än i många andra länder, samt att vår FoU är alltför koncentrerad till stora företag i några få branscher.
Inför denna dramatiska hotbild mot vårt nationella välstånd är finansplanen och näringsdepartementets bilaga en bekymmersam läsning. De krafter som krävdes för att överge alla de ståndpunkter om ökande utgifter och motstånd mot besparingar som socialdemokraterna drev under oppositionstiden och i valrörelsen räckte uppenbarligen inte till för att åstadkomma tillväxtbefrämjande strukturåtgärder. Utöver förslagen till budgetförstärkningar orkade man inte ta sig an förutsättningarna för landets långsiktiga ekonomiska utveckling, utan tvärt om har man på avgörande punkter förvärrat dessa.
Statens budget har förvandlats från ett medel i utvecklingen av landets ekonomi till ett kameralt nollsummespel. Medlen har blivit mål. Målen har också blivit medel. Att få ordning i böckerna har bildligt talat ersatt att skriva, sälja, köpa och läsa böcker. Regeringen verkar tro att ekonomin styrs från ett kontrollrum någonstans i finansdepartementets källare. Några doser skattehöjningar, några doser arbetsmarknadspolitik så ökar BNP med x procent och budgeten förstärks med y procent.
I verkligheten styrs utvecklingen av helt andra krafter. Det är människor av kött och blod vars kreativitet måste frigöras, som skall våga förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att starta eget, utvidga, ta risker och nyanställa. Transaktionskostnaderna måste hållas låga så att medborgarna kan dra nytta av varandras vilja och kunnande.
Här finns den ekonomiska utvecklingens kanske viktigaste drivkrafter. En bra fiskare ligger inte vid kaj och väntar på att inkomsterna och utgifterna skall balansera. Han förbättrar fångstredskap- och metoder, sätter segel och söker upp fångstplatserna. Regeringen har med sin brist på näringspolitiska visioner lagt nationen vid kaj och bett besättningen äta mindre så att pengarna skall räcka. De stabiliseringspolitiska målen i budgetpropositionien är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för en god ekonomisk utveckling.
2.2 Vad bör göras?
Sveriges tillväxtproblem har behandlats i olika utredningar och forskarrapporter. Bland de viktigare kan nämnas Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) och Produktivitetsdelegationens betänkande (SOU 1991:82). Vidare kan nämnas den så kallade NBER-rapporten från SNS och professor Johan Myhrmans bok ''Hur Sverige blev rikt''. Ett annat nyutkommet inlägg är Företagarnas ''Den säkra vägen''.
Det finns i flera avseenden en betydande samstämmighet bland dessa analyser om i vilken riktning flera förändringar bör vidtas för att bryta den permanenta stagnation som vilat över svensk ekonomi i ett kvarts sekel. Regeringen har på sin korta tid vid makten valt att vidta en lång rad åtgärder som står i direkt konflikt med en tillväxtskapande politik. Om ingen kursändring sker under mandatperioden kommer inget brott i vår stagnation gentemot övriga OECD-länder att vara möjlig före år 2000. Med möjligen en starkare statskassa går vi mot ett ekonomiskt allt svagare land.
Vad som nu krävs är en bred parlamentarisk uppslutning kring ett nationellt räddningsprogram bortom budgetsaneringen. Sveriges enda möjlighet att slippa en permanent position som ett av Europas fattigare länder är en förändring.
Vi kristdemokrater föreslår därför att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommission för en långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt.
2.3 Paradoxernas politik
Utvecklingskraften i svensk ekonomi har under mer än trettio år hämmats av en samhällsutveckling där slutresultatet blivit att sysselsättningen inom det privata näringslivet trängts ut av en ständigt expanderande offentlig sektor. Överdrivna marknadsregleringar kombinerade med dålig produktivitet och en inflationsdrivande löneutveckling, urholkade svensk industris konkurrenskraft. I takt med att industriarbetstillfällen slogs ut fick den offentliga sektorn absorbera den övertaliga arbetskraften.
Det är värt att återigen begrunda att varje svenskt hushåll idag skulle haft ca 140.000 kronor mer i inkomst om vi haft samma tillväxt i ekonomin som övriga OECD-länder. Detta skulle ha medfört såväl högre privat konsumtion, bättre offentlig service, som gynnsammare statsfinanser. Den standardsänkning som främst barnfamiljerna ska tvingas till enligt regeringens förslag hade aldrig behövt föreslås med en mindre tillväxthämmande politik. Denna kritik måste riktas mot såväl socialdemokratiska regeringar under 1970- och 80-talen, som borgerliga regeringar åren 1976 -- 82.
Under de senaste decennierna har industrisysselsättningen sjunkit medan svenska företag t ex under 1980-talet investerat tio gånger mer i utlandet än i Sverige. 200.000 nya jobb tillkom under de senaste tjugo åren i svenska företag i utlandet.
De socialdemokratiska regeringarna har haft en ideologiskt alltför snedvriden bild av den svenska familjeföretagaren. Bilden av familjeföretagaren som kapitalägaren och motparten har väglett socialdemokratiska regeringar vid utformandet av företagarpolitiken. Detta har resulterat i ett alltför dåligt företagsklimat för de små och medelstora företagen, medan storföretagen ofta har gynnats.
Den förra fyrpartiregeringen genomförde ett antal viktiga strukturreformer som förbättrade svensk ekonomis förutsättningar att skapa en långsiktigt uthållig tillväxt för att hävda sysselsättning och välfärd. Borttagandet av förmögenhetsskatten på arbetande kapital och av dubbelbeskattningen på riskvilligt sparande, strategiska avregleringar, en mer flexibel arbetsrätt, kvittningsrätten för förlust i nystartad enskild firma, sänkningar av skatten på arbete. Denna politik var helt i linje med vad många länder i vår närhet, inom EU och OECD nu genomför.
Efter valet har den nya regeringen, tillsammans med vänsterpartiet genomfört ett antal återställare till den gamla politik som ledde Sverige in i de strukturella problem som blommade ut under den djupa lågkonjunkturen. Regeringens näringspolitik innehåller flera åtgärder som alltså kommer att hämma en stark utveckling inom näringslivet. Allra allvarligast är att regeringen uppenbarligen saknar en långsiktig och konsistent ekonomisk strategi för att åstadkomma nya jobb i näringslivet. Tillväxthämmande skattehöjningar, återställarna inom arbetsrätten, slopandet av kvittningsrätten för förluster i nystartad enskild näringsverksamhet, är exempel på åtgärder som är direkt riktade mot företag och företagande och som hämmar tillväxt och nya arbetstillfällen. Denna politik stimulerar inte enskilda människor att våga språnget att starta eget, att utveckla sina affärsidéer eller till att våga och vilja nyanställa och växa. Därför riskerar tillväxten att fortsätta vara mycket lägre i Sverige än i övriga OECD-länder.
Alla dessa ideologiskt betingade återställare drabbar ju faktiskt ytterst de mest utsatta i samhället. Ju sämre tillväxtkraft i svensk ekonomi, desto större nedskärningar och skattehöjningar krävs ju för att nå balans i de offentliga finanserna.
Den här ideologiska missvisningen i dagens verklighet skapar en mängd motsägelser och paradoxer i den föreliggande budgetpropositionen;Skatte- och avgiftshöjningar på arbete med 30 miljarder, hämmar en ökning av sysselsättningen inte minst i tjänsteföretag och familjeföretag. Detta avser regeringen att kompensera med en skatterabatt på 7 miljarder till främst landets större exportföretag.Återställarna på arbetsrättens område leder till att främst små och medelstora företags utveckling hämmas. Detta kompenseras av fromma förhoppningar om vissa lättnader för små och medelstora företag. Arbetsföretagen är företag som skall drivas av statstjänstemän på Arbetsmarknadsstyrelsen med statligt subventionerade arbetslösa. Men arbetsföretagen som skulle ge sysselsättning åt 20.000 arbetslösa verkar ha havererat innan de ens lyft från ritbordet. Dessa företag, som inte är företag, med anställda som inte är anställda, kommer om de förverkligas att slå ut svenska familjeföretag på tjänstemarknaden.Straffbeskattningen av riskvilligt kapital är en ideologiskt betingad åtgärd som står i direkt strid med en av finansplanens viktigaste målsättningar. På sidan 6 i finansplanen står: ''Det är avgörande för tillväxten att få till stånd en utveckling som leder till att det finansiella sparandet i den privata sektorn -- över 170 miljarder kronor år 1994 -- investeras och skapar nya arbetstillfällen.'' Om detta är målsättningen, hur kan man då lägga en straffskatt på 30 procent på just risksparande? Resultatet blir ju att det banksparande man vill motverka gynnas framför just investeringar för nya arbetstillfällen. Nu utlovas ett riskkapitalavdrag för att kompensera för detta missgrepp. En annan ideologiskt betingad motsättning är borttagandet av karensdagen, en reform som kostar närmare 3 miljarder. Den gynnar dem som är friska och har jobb men betalas genom lägre ersättning till långtidssjukskrivna. Denna opåkallade reform kostar avsevärt mer än den föreslagna nedskärningen av barnbidragen eller det tidigare slopade vårdnadsbidraget.
3. Den ekonomiska utvecklingen 3.1 Den internationella utvecklingen
Konjunkturuppsvinget i OECD-området är fortsatt starkt. Tillväxten i Nordamerika är fortsatt stark och även i Västeuropa har tillväxten tagit rejäl fart, inte minst i våra nordiska grannländer. I Japan är tillväxten fortfarande tämligen blygsam och det är oklart hur den tragiska jordbävningskatastrofen kommer att påverka den ekonomiska utvecklingen.
Tack vare fortsatt låga löneökningar och en markant förbättring av produktiviteten stannade inflationstakten för OECD-området som helhet vid ca 2,5 % under 1994. Arbetslösheten har minskat i USA, men även om den planat ut även i Västeuropa ligger den fortfarande kvar på en mycket hög nivå.
I Västeuropa förutses tillväxten stiga till omkring 3 % under såväl 1995 som 1996. För OECD-området som helhet innebär det att BNP-tillväxten kommer att ligga kvar på knappt 3 % under de närmaste 2 åren. Även inflationstakten förväntas hålla sig strax under 3 % under 1995 och 1996.
3.2 Den svenska ekonomin
I regeringens finansplan kan noteras en mer optimistisk syn på den svenska ekonomins utveckling de närmaste två åren än vad exempelvis Konjunkturinstitutet redovisade i slutet av förra året. Trots de optimistiska bedömningarna i finansplanen kan vi notera att Sverige även under de kommande två åren, som förmodligen är de starkaste i det förbättrade konjunkturläge vi sedan drygt ett år sedan befinner oss i, ändå förväntas få en lägre tillväxt än i såväl OECD-området i sin helhet som EU. Dessutom beräknas inflationstakten bli högre än i såväl OECD som EU.
Vi kristdemokrater befarar att regeringens tillväxtprognoser är alltför optimistiska. De bygger på mycket osäkra antaganden om en ökad privat konsumtion -- trots kraftigt sänkta disponibla inkomster -- som ska åstadkommas genom ett kraftigt minskat hushållssparande. Den socialdemokratiska regeringen fortsätter alltså att hoppas på att ett minskat sparande ska få fart på hjulen. Enligt vår uppfattning är det dock inte ett med internationella mått högst normalt privat sparande av de inkomster vi har som är problemet i den svenska ekonomin, utan istället de inkomster vi inte har. Varje svenskt hushåll skulle som vi tidigare nämnt ha haft i storleksordningen 140.000 kr större inkomster per år om Sverige haft samma ekonomiska utveckling som övriga länder inom OECD-området sedan 1970. Denna utveckling beror på den förda politiken med ökade regleringar, en snabbare ökning av de offentliga utgifterna än i jämförbara länder, stigande skattetryck och höga skattekilar, dåligt företagsklimat, bristande konkurrens och valfrihet och högre inflationstakt än i våra konkurrentländer. Den politik som hittills presenterats av regeringen -- 50 miljarder i skattehöjningar, varav 30 miljarder på arbete, försämrade investeringsförutsättningar, sämre företagsklimat etc -- hotar allvarligt förutsättningarna för en god ekonomisk utveckling och därmed skärps kraven på de budgetförstärkningar som blir nödvändiga. Varje tiondel i förlorad tillväxt p g a denna felaktiga politik, medför att åtskilliga nya arbetstillfällen uteblir och att i storleksordningen ytterligare 1 miljard kronor måste sparas.
Till detta ska läggas att regeringen nu till synes mer än accepterat vår målsättning om realt oförändrad offentlig konsumtion. Man har till och med räknat med en realt minskad offentlig konsumtion 1996 med 1 procentenhet. Vi kan konstatera att de förslag regeringen hittills presenterat som berör den kommunala ekonomin visar att det finns fog för detta antagande. Genom de kraftigt ökade egenavgifterna minskar kommunernas skatteinkomster med ca 8,5 miljarder fram till 1998. Med den beräknade inflationstakten kommer de därtill frysta statsbidragen innebära att kommunerna förlorar ytterligare närmare 5 miljarder. Regeringens beslut att slopa vårdnadsbidraget samtidigt som barnomsorgslagen finns kvar innebär enligt kommunförbundets beräkningar en ökad kostnad för kommunerna på ca 5 miljarder årligen. Sammantaget får kommunerna därmed 18 miljarder mindre att röra sig med under de kommande åren.
Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättras -- om än långsamt -- enligt såväl regeringens som Konjunkturinstitutets beräkningar under de närmaste åren. Vi kristdemokrater hoppas självklart att så blir fallet, men som vi redan tidigare slagit fast innebär regeringens samlade politik att tillväxtförutsättningarna väsentligt försämrats sedan regeringsskiftet, vilket direkt hotar framväxten av de nya jobben. Vi kan också konstatera att de kraftigt ökade investeringarna i framförallt exportföretagen inte räcker till för att skapa tillräckligt många nya jobb. Det är absolut nödvändigt att den privata tjänstesektorn ges rimliga förutsättningar att utvecklas om regeringens prognoser för sysselsättningen ska kunna infrias och helst överträffas. Vi återkommer till våra förslag senare i denna motion.
En indikation på osäkerheten i regeringens prognoser om den ekonomiska utvecklingen är Byggentreprenörernas nyligen publicerade konjunkturprognos. Efter en god utveckling under 1995, bland annat p g a det stimulanspaket riksdagen beslutat om, knäcks produktionsuppgången 1996 av ett fall i underhålls- och reparationsvolymen när inte minst hushållens disponibla inkomster krymper.
4. Kristdemokraternas ekonomiska alternativ
Årtionden av missgrepp i den ekonomiska politiken, i kombination med den mycket djupa lågkonjunkturen under de första åren på 90-talet, har gjort förutsättningarna för att bedriva en framgångsrik ekonomisk politik ytterst svåra. Samtliga partier gör klokt i att visa en stor portion ödmjukhet inför uppgiften att föra Sverige ur de svåra ekonomiska problemen.
I detta avsnitt presenterar vi kristdemokrater vårt alternativ till regeringens ekonomiska politik -- en samlad politik med en klar strategi för att främja den ekonomiska utvecklingen. På vissa punkter råder samstämmighet med regeringen, på andra har vi helt motsatta uppfattningar. Genomgående syftar vår ekonomiska politik till att skapa bättre förutsättningar för framväxten av nya jobb -- först och främst för att minska det sociala och mänskliga lidande arbetslösheten medför, men självklart också för att en minskad arbetslöshet är en av de viktigaste faktorerna för förbättrade offentliga finanser.
4.1 Etikens betydelse
Under vår tid i regeringsställning betonades i varje finansplan etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. I regeringens finansplan är detta helt utelämnat.
1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C North har i sin forskning visat institutionernas -- dvs. de vanor, normer och regler som utgör spelreglerna i ekonomin -- betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Effektiva institutioner, som enligt ett kristdemokratiskt synsätt bäst skapas genom en god etisk förankring, sänker transaktionskostnaderna i ekonomin och underlättar utbytet av varor och tjänster. Ju lägre transaktionskostnader desto effektivare ekonomi.
Den viktigaste långsiktiga uppgiften för en framgångsrik ekonomisk politik är därför att skapa goda institutioner -- goda normer, vanor och regler. En politik baserad på hederlighet, ansvar och rättsmedvetande är grunden för detta.
Om den etiska ansatsen uteblir riskerar vi att ohederlighet breder ut sig. I den långsiktiga kampen mot ekonomisk brottslighet, som förorsakar enorma inkomstbortfall för staten, är samhällets förankring i en god etik av avgörande betydelse.
4.2 En ekologiskt hållbar utveckling
Utifrån den kristdemokratiska förvaltarskapstanken kan ekonomisk utveckling inte mätas med ett snävt ekonomisk tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär istället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I nationalförmögenheten inräknas miljö och naturresurser, det mänskliga kapitalet, produktionskapitalet samt en nations finansiella nettotillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människors hälsa och förmåga.
Den ekonomiska politiken ska främja en ekologiskt hållbar utveckling. Ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, exempelvis genom en skatteväxling med sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp, energi m.m., skulle främja både miljön och den ekonomiska utvecklingen. Vi hälsar därför med tillfredsställelse regeringens beslut att låta den utredning om ett mer miljörelaterat skattesystem som tillkom på vårt initiativ i regeringsställning får fullfölja sitt arbete.
4.3 Ett gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb
En samlad näringspolitik för ett gynnsamt företagsklimat i allmänhet och småföretagsklimat i synnerhet är en grundbult för en god ekonomisk utveckling. En god välfärd förutsätter ett konkurrenskraftigt och differentierat näringsliv.
Under de senaste åren har mer än 200.000 arbeten försvunnit i den svenska industrin. Trots detta är den svenska industriproduktionen nu större än under toppnoteringen i slutet av 1980-talet. Detta understryker att den exportledda uppgången i de stora svenska industriföretagen inte kan lösa sysselsättningen för framtiden. De produktivitetsförbättringar och strukturrationaliseringar som kan göras i de stora företagen innebär att produktionen kan öka väsentligt utan att fler människor får jobb.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt i kampen mot arbetslösheten och därmed för saneringen av statsfinanserna. I en särskild motion har vi utvecklat vår syn på hur näringspolitiken bör utformas för att främja tillkomsten av nya jobb inom näringslivet. Bland våra förslag finns en moderniserad och flexibel arbetsrätt, lindring av dubbelbeskattningen på avkastningen på riskvilligt kapital som satsas i företag, införande av riskkapitalavdrag, återinförd kvittningsrätt på underskott i nystartad näringsverksamhet, ökad ägarspridning, skattebefriade royaltyinkomster på patenterade uppfinningar under två år etc.
4.4 Utveckla tjänstesektorn
Under de senaste två decennierna har en halv miljon arbetstillfällen försvunnit i den privata sektorn, medan 600.000 jobb tillkommit i den offentliga sektorn. I det skick de offentliga finanserna befinner sig samtidigt som vi har ett av världens högsta skattetryck är utrymmet för nya jobb i den offentliga sektorn ytterligt begränsat. De nya jobben måste tillkomma i den privata sektorn.
Som vi tidigare nämnt räcker det inte med en stark utveckling av industrisektorn för att trygga de framtida jobben. Det är av största betydelse att den privata tjänstesektorn ges rimliga förutsättningar att utvecklas för att vi ska ha en chans att få fram de 100.000-tals nya jobb netto som krävs för att nå nödvändiga resultat i kampen mot arbetslösheten.
Den privata tjänstesektorn rymmer allt från kvalificerad tjänsteproduktion (datakonsulter, jurister, revisorer etc) till s.k hushållstjänster. För att främja den kvalificerade tjänstesektorn krävs en ambitiös satsning på utbildning, kompetensutveckling och forskning. Men detta räcker inte. Förändringar i skattesystemet är nödvändigt för att öppna upp marknaden för tjänster riktade direkt mot hushållen. Dagens höga skattekilar, drygt 60%, gör att marknaden för den typ av tjänster som går att utföra i egen-regi i stort sett är utplånad. För att ex.vis kunna betala en hantverkare samma lön som man själv har för en dags arbete måste man idag arbeta ca 2 1/2 dag. En skatteväxling, med sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp, energi och knappa naturresurser, skulle vara ett steg mot ett skattesystem som främjade även tjänsteproduktion. Men en differentierad skatt på olika typer av arbeten, där tjänster beskattas lägre än varuproduktion, är också nödvändig för att underlätta tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. Vi har utvecklat förslag i denna riktning i en särskild skattepolitisk motion.
4.5 Långsiktig utvecklingskraft
För att den svenska ekonomin långsiktigt ska kunna utvecklas så att välfärden kan garanteras och arbetslösheten minimeras är flera åtgärder av långsiktig och strukturell natur nödvändiga.
En snabb produktivitetstillväxt är viktig. En god produktivitet innebär att de tillgängliga resurserna ger ett stort utbyte och därmed främjar ekonomisk utveckling, men medför också att en viss produktion kan åstadkommas med mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. För att en god produktivitet ska främjas krävs att devalveringspolitik undviks -- det visar erfarenheterna från de senaste två decenniernas övningar på detta område.
En väl fungerande infrastruktur, inklusive telekommunikationer och informationsteknologi, är också en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet ska kunna expandera. De satsningar som påbörjades under den förra mandatperioden bör fullföljas.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskning måste förbättras.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera incitament till såväl egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas.
4.6 Kristdemokraternas budgetalternativ
För oss kristdemokrater är en fortsatt sanering av de offentliga finanserna i allra högsta grad en etisk fråga. Att inte nu vidta nödvändiga åtgärder för att få balans i de offentliga finanserna innebär oundvikligen att ännu större problem vältras över på kommande generationer. Detta vore djupt oetiskt och dessutom ett hot mot vårt demokratiska system, då medborgarnas förtroende för hela det parlamentariska systemet skulle riskera att urholkas.
Att skapa trovärdighet kring Sveriges förmåga att hantera sin ekonomi inför omvärlden och våra långivare är av avgörande betydelse för att få ner räntorna från de oacceptabelt höga nivåer vi för närvarande har. En varaktigt lägre ränta är den absolut viktigaste faktorn för att få upp investeringarna, framför allt inom byggsektorn, och därmed också en viktig drivkraft för att åstadkomma tillväxt, nya jobb och förbättrade statsfinanser.
Det är nu under den pågående konjunkturuppgången vi har de bästa möjligheterna att genomföra smärtsamma men nödvändiga besparingar. Det är helt nödvändigt om vi inte ska gå in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat -- och förhoppningsvis sänkt -- den svenska statsskulden.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att utveckla system såväl inom ett land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar för att skapa solidaritet och en jämnare inkomstfördelning. Regeringen har i flera viktiga avseenden misslyckats med detta i sin budgetpropostion. Biståndet till de allra fattigaste på vår jord skärs ner, de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna och barnfamiljerna får dra ett oproportionellt stort lass av besparingarna. Men det på sikt allvarligaste är att den samlade regeringspolitiken på flera punkter allvarligt försvårar tillkomsten av nya jobb och därmed allvarligt hämmar den ekonomiska utvecklingen. Detta medför ökade krav på besparingar som alltid riskerar att slå hårdast mot de svagaste grupperna i samhället. På motsatt sätt kan en politik som främjar en uthållig ekonomisk utveckling skapa resurser och ökade möjligheter att förstärka vård och social omsorg och åstadkomma en rättvis fördelning.
De ökade budgetförstärkningar jämfört med regeringens proposition som vi kristdemokrater föreslår, används till allra största del för att återställa strukturellt felaktiga och tillväxthämmande åtgärder som regeringen vidtagit samt för vissa rättvisereformer. Därigenom vill vi tillförsäkra Sverige en bättre utvecklingskraft och förmåga att utveckla välfärden för alla grupper i samhället. Det handlar om att sänka löneskatten med 1,5 procent, ersätta den så kallade värnskatten med ett slopat grundavdrag för inkomsttagare ovanför brytpunkten, minska egenavgiftshöjningen med en procentenhet, slopa dubbelbeskattningen av riskkapitalsparande, slopa sociala avgifter på vinstandelar, återinföra kvittningsrätten vid förlust i nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, befria royaltyinkomster från patenterade uppfinningar från skatt. All ekonomisk vetenskap talar för att en sådan budgetpolitik ger en högre tillväxt och därmed i ett medelfristigt perspektiv en snabbare sanering och stabilisering av de offentliga finanserna, än den regeringen föreslår i budgetpropositionen. När det gäller riskkapitalavdraget avvaktar vi regeringens förslag.
Den sneda fördelningspolitiken i propositionen vill vi kristdemokrater förbättra genom att kompensera de sämst ställda pensionärerna med ökade pensionstillskott och bostadstillägg, höja ersättningen till långtidssjuka till 80 procent, höja ersättningsnivåerna i sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringen till 80 procent, återinföra vårdnadsbidraget och höja nivån på biståndet.
För att öka tryggheten och för att kunna bedriva en effektivare kamp mot brottsligheten, särskilt smuggling av narkotika, vapen och radioaktiva ämnen och ekonomisk brottslighet, avvisar vi alla besparingar på justitiedepartementets område och anslår resurser för att förstärka polisen, tullen, domstolarna och kriminalvården jämfört med regeringens förslag.
Vi avsätter också resurser utöver regeringens förslag för miljöförbättrande åtgärder, bland annat avseende miljöåtgärder för Östersjön, förvärv av värdefulla naturområdet, sanering av förorenade områden och kalkning.
För de areella näringarna avvisar vi kristdemokrater de fastighetsskattehöjningar som föreslås på jord- och skogsbruk, besparingarna på avbytartjänsten och miljöstödet. Besparingarna på regionalpolitiken avvisas.
I vår motion redovisar vi våra förslag till förstärkningar av de offentliga finanserna. Det är några principer som har varit vägledande för oss kristdemokrater vid framtagandet av de nödvändiga budgetförstärkningarna. I största möjliga utsträckning ska de ha en fördelningspolitiskt riktig profil. Det ekonomiska utfallet ska vara sådant att skillnader mellan hushåll i olika inkomstlägen inte ökar utan helst minskar. Samtidigt ska den samhällsekonomiska effektiviteten gynnas eller störas så lite som möjligt. Det innebär att förstärkningarna till övervägande del måste ske med besparingar och att i den mån skatter ska höjas måste det ske på ett sätt som har så lite skadliga effekter som möjligt på samhällsekonomin.
Nedan går vi summariskt igenom vårt budgetförslag departement för departement. Närmare beskrivningar av våra olika delförslag finns i ett antal olika parti- och kommittémotioner som också inlämnats med anledning av budgetpropositionen.
Besparingar i statlig konsumtion
Kristdemokraterna accepterar huvudparten av propositionens förslag till besparingar i den statliga konsumtionen.
Justitiedepartementet
På justitiedepartementets område avvisas samtliga föreslagna besparingar på polisen, domstolarna och kriminalvården. De effektivitetsvinster som enligt propositionen kan göras, skall enligt kristdemokraterna användas för att förebygga och bekämpa brottlighet. Bl a bör resurser anslås för att i samarbete med skattemyndigheterna åstadkomma en effektivare bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Utrikesdepartementet
På utrikesdeparetementets område avvisas besparingen om 300 miljoner kr som uppstår när motsvarande belopp föreslås finansiera del av kostnaden för flyktingmottagning, som finansieras över arbetsmarknadsdepartementets budget. Ytterligare 300 miljoner anslås för att inte minska biståndsramen.
Försvarsdepartementet
På försvarsdepartementets område sammanfaller regeringens förslag till största del med det förslag till budgetförstärkning som kristdemokraterna presenterade med anledning av höstpropositionen 94/95:25.
Socialdepartementet
I propositionen föreslås åtgärder som försämrar förmånerna för sjukvård, pensioner och familjepolitik. Enligt vår uppfattning har förslaget fått en felaktig fördelningspolitisk profil. En grundläggande princip vid utformandet av familjepolitiken måste vara att ingen svensk familj skall behöva söka socialbidrag enbart för att man har barn. Kristdemokraterna vill föra en politik som förbättrar situationen för de ekonomiskt mest utsatta barnfamiljerna och pensionärerna jämfört med förslagen i propositionen.
Vi föreslår att vårdnadsbidraget återinförs på samma nivå som gällde fram till årsskiftet 1994/95 till en nettokostnad av 2,6 miljarder kronor. Detta finansieras genom en motsvarande minskning av statsbidraget till kommunerna, som ju avlastas en del av de ökade kostnader på 5 miljarder kronor (enligt Kommunförbundets beräkningar) som barnomsorgslagen annars medför.
När det gäller besparingen på barnbidragen föreslår vi kristdemokrater en fördelningspolitiskt mer rättvis konstruktion, med ett sänkt generellt bidrag med 150 kr/månad och samtidigt en höjning av bostadsbidragets barnrelaterade del, vilket även kompenserar för det sänkta flerbarnstillägget. Netto sparar vi 0,5 miljarder mindre än regeringen.
När det gäller föräldraförsäkringen föreslår vi att ersättningsnivån ska vara 80 % för såväl föräldraförsäkringens 12 månader som för vård av sjukt barn.
Det är en i många avseenden felaktig åtgärd att nu avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen. Den försvagar statens budget med närmare 3 miljarder kr och gynnar dem som är friska och har jobb men betalas genom lägre ersättning till långtidssjukskrivna. Vi föreslår istället att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen ska innehålla två karensdagar med ett högkostnadsskydd på 10 dagar per år, medan ersättningsnivån ligger kvar på 80 % och höjs till 80 % för långtidssjuka.
En ytterligare besparing på 2 miljarder kronor föreslås genom att ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen grundas på den genomsnittliga inkomsten under de två senaste åren.
När det gäller förtidspensionerna accepterar vi regeringens förslag som i stort överensstämmer med det förslag vi presenterade i samband med prop. 1994/95:25. Därutöver föreslår vi att förtidspension efter 61 år ersätts med förtida uttag. Delpensionen bör avvecklas helt till 1998. Genom aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner bör den genomsnittliga reella pensionsåldern kunna höjas med i genomsnitt ett halvt år fram till 1998 vilket medför en besparing på 3 miljarder kronor. Dessutom satsas 0,8 miljarder mer på kompensation till de sämst ställda pensionärerna. Ett riktat bidrag för vård och omsorg till kommun- och landstingssektorn på 4,8 miljarder införs.
Kommunikationsdepartementet
På kommunikationsdepartementets område avvisas propositionens tidsplan för genomförandet av investeringsanslagen för vägar och järnvägar. Dock accepteras neddragningen med 1,5 miljarder 1995/96 och motsvarande senareläggningar så att besparingen om 2,9 miljarder uppnås 1998. Den av regeringen och riksdagen beslutade nationella väghållningsplanen skall dock genomföras senast år 2003. Besparingen om 15 miljoner på kommunala flygplatser i skogslänen avvisas.
Finansdepartementet
Förslagen gällande finansdepartementet accepteras i huvudsak. Dock skall resurser enligt kristdemokraternas förslag anslås för att öka skatteindrivningen. Dessa åtgärder har erfarenhetsmässigt hög lönsamhet. Varje satsad krona bör ge ca 10 kr i ökade inkomster. Enbart när det gäller redovisning av mervärdesskatt beräknas undanhållandet uppgå till minst 20 miljarder kr. Hundra miljoner kr utöver regeringens förslag anslås till tullen för främst bekämpning av smuggling av narkotika, vapen och radioaktiva ämnen.
Vi kristdemokrater är väl medvetna om att den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste hänsyn tas till att nyckelområden inom den offentliga verksamheten -- vård, äldreomsorg m m -- under de senaste åren redan tvingats till stora neddragningar och utrymmet för nya besparingar är på flera håll ytterst begränsade. Vi kan inte lova några nya stora anslag till kommunsektorn, men på två punkter vill vi föra en annorlunda politik gentemot kommunerna än regeringen. För det första vill vi begränsa höjningarna av egenavgifterna till 2 procentenheter framtill 1998, vilket innebär att närmare 3 miljarder mer stannar i kommunsektorn än med regeringens alternativ. För det andra vill vi destinera ett riktat bidrag till vård och omsorg i kommuner och landsting på 4,8 miljarder kronor, vilket motsvarar 1 % av de egenavgiftshöjningar som ska genomföras de kommande åren. Sammantaget innebär kristdemokraternas alternativ att den samlade kommunsektorn får 7--8 miljarder kronor mer än med regeringens politik -- resurser som enligt vårt synsätt bör prioriteras till vård och omsorg om våra äldre.
Ett fortsatt ägarspridande genom utförsäljning av statliga företag med ca 10 miljarder/år ger en räntevinst på 1 miljard 1995/96 (12 månader) och 3 miljarder 1998.
Vi avvisar höjningen av fastighetsskatten och återgår till den tidigare beslutade nedtrappningen av räntebidragen.
Utbildningsdepartementet
Kristdemokraterna avvisar det s k N/T-arvodet med en budgetbelastning på 0,972 miljarder. Inte heller svux- anslaget för YTH 42 miljoner eller stipendiet för komvuxbasår om 10 miljoner accepteras. Inom övriga utgifter inom grundutbildning och studiestöd sparas 176 miljoner. Detta ger en sammanlagd besparing på 1,2 miljarder kr kommande budgetår.
Samtidigt anslås resurser för att bland annat behålla den garanterade undervisningstiden i gymnasiet, barntillägget i SVUX/SVUXA och CSN-kortet.
Jordbruksdepartementet
Kristdemokraterna vill använda EU:s miljöstödsprogram fullt ut. Besparingen på 500 miljoner kronor på avbytartjänster och miljöstöd avvisas. Det aviserade förslaget om skatt på jordbruks- och skogsfastigheter avvisas likaså. En avfallsskatt införs, som bl a finansierar miljöförbättrande åtgärder på ca 400 miljoner kr, samtidigt som ett första steg mot en skatteväxling tas i och med att resterande belopp utnyttjas för att sänka arbetsgivaravgifterna.
Arbetsmarknadsdepartementet
Kristdemokraterna anser att arbetslöshetsförsäkringen bör vara allmän och obligatorisk. Förslaget om en åldersgräns i a-kassan avvisas. Kristdemokraterna avvisar det program mot arbetslöshet som presenteras i propositionen. Det är inte rimligt att anslå 7 miljarder i subvention till anställning av arbetskraft som under alla förhållanden efterfrågas på arbetsmarknaden och varav de allra flesta kommer att få anställning utan denna åtgärd. Enligt kristdemokratisk uppfattning är det bättre att inte höja skatten på arbete med motsvarande belopp, vilket föreslås i motionen. De aviserade engångsvisa åtgärderna förmodas allmänt vara en utförsäljning av statlig egendom, t ex delar av Nordbanken. Sådan försäljning bör gå till att minska statens skuldbörda, vilket ger en räntevinst på 0,7 miljarder per år. Flyttbidraget avvisas och en långsammare upptrappning av starta-eget- bidraget föreslås. Detta innebär en besparing på 600 miljoner kronor per år.
När det gäller åtgärder inom invandring m m, vill kds avvakta de konkreta förslag till besparingar som skall lämnas av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att se över invandrings- och flyktingpolitiken.
På regionalpolitikens område var Sverige inriktning vid medlemskapsförhandlingarna att skapa goda möjligheter för återflödet från EU:s strukturfonder och genom den s k additionalitetsprincipen förstärka de regionalpolitiska satsningarna. Regeringens förslag att sänka anslaget till regionalpolitiken avvisas.
Kulturdepartementet
Budgetförstärkningarna inom kulturdepartementets område accepteras.
Näringsdepartementet
De föreslagna budgetförstärkningarna inom näringsdepartementets område accepteras.
Civildepartementet
Budgetförstärkningarna inom civildepartementets område accepteras.
Genom en breddad momsbas på spel och dobbel och tidningar ökar inkomsterna med 2 miljarder 95/96 och 3 miljarder 1998. En bankgarantiavgift som tillför 1 miljard kronor införs. Genom ett neutralt momsuttag på kommunernas konkurrensutsatta verksamhet sparas 4,5 miljarder. I nuvarande system gör kommuner och landsting ingen skillnad på skatt som kommer från skattepliktig verksamhet och sådan som är hänförlig till skattefri verksamhet, man deklarerar och drar av all ingående moms i ett sammanhang. Överkompensationen i nuvarande system avvecklas.
Finansieringen av medlemskapet i EU
Kristdemokraterna avvisar principen för finansieringen av EU-medlemskapet som regeringen föreslår. Hela det svenska folkhushållet är vinnare på medlemskapet. Däremot instämmer vi i principen att medlemskapen inte får leda till en ökning av statens upplåningsbehov, utan skall finansieras fullt ut.
När det gäller inkomstförstärkningarna avvisas den allmänna löneavgiften på 1,5 procent.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i motionen,
2. att riksdagen antar de riktlinjer för budgetpolitiken som anges i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etikens betydelse för en god ekonomisk utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
6. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om en breddad momsbas,1
7. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om höjd reell pensionsålder,2
8. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,2
9. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om förtida uttag i stället för förtidspension efter 61 år,2
10. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om avveckling av delpensionen,2
11. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om utförsäljning av statliga företag,3
12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % och återgång till den tidigare beslutade nedtrappningen av räntebidragen,4
13. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om återinförande av karensdagar och ersättningsnivåer i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,2
14. att riksdagen till övriga utgifter inom grundutbildning (C 46) anvisar 140 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit för budgetåret 1995/96,5
15 att riksdagen till studiestöd (E 4) anvisar 36 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit för budgetåret 1995/96,2
16. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om bankavgift,3
17. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om neutralt momsuttag,1
18. att riksdagen till miljöförbättrande åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar 410,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,6
19. att riksdagen till avbytartjänst och miljöstöd för budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,6
20. att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,1
21. att riksdagen till polis, domstolar och kriminalvård för budgetåret 1995/96 anvisar 400 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,7
22. att riksdagen till Kommunala flygplatser i skogslänen för budgetåret 1995/96 anvisar 15 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,8
23. att riksdagen till kompensation till sämst ställda pensionärer genom bostadstillägg, pensionstillskott och SGA för budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,2
24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om höjd ersättning till 80 % för de långtidssjuka,2
25. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om ett riktat bidrag för vård och omsorg på 4,8 miljarder kronor till kommun och landsting.
Stockholm den 25 januari 1995 Alf Svensson (kds) Mats Odell (kds) Göran Hägglund (kds) Inger Davidson (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkandena 6,17,20 hänvisade till SkU. 2 Yrkandena 7-10,13,15,23,24 hänvisade till SfU. 3 Yrkandena 11,16 hänvisade till NU. 4 Yrkande 12 hänvisat till BoU. 5 Yrkande 14 hänvisat till UbU. 6 Yrkandena18,19 hänvisade till JoU. 7 Yrkande 21 hänvisat till JuU. 8 Yrkande 22 hänvisat till TU. Appendix Budgetförstärkningar Minskade utgifter utöver propositionen 95/96 98 Höjd reell pensionsålder 0,5 3,0 A-kassan allmän och obligatorisk -- -- Ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen (snittinkomst de två senaste åren) 2,0 Förtidspensioner, regeringens förslag accepteras motsv KdS förslag i saneringsprogrammet. -- -- Förtida uttag istället för förtidspension efter 61 år 2,8 8,0 Delpensionen avvecklas helt 0,5 1,5 Utförsäljning av statliga företag, 10 mdr/år i tre år, räntevinst 1,0 3,0 Besparing på räntebidragen, i st. för höjning av fastighetsskatt 1,5 1,5 Återinförande av en karensdag, införande av en andra karensdag -- 3,9 Presstöd, partistöd, organisationsstöd m.m. 0,1 0,2 Arbetsmarknadsdepartementet 0,6 0,6 Utbildningsdepartementet brutto 1,2 -- Det nya riktade anställingsstödet avvisas, ränteeffekt, 0,7 0,7 Effektivare skatteindrivning 0,5 3,0 Minskade statsbidrag till kommunerna mht vårdnadsbidraget 2,6 2,6 12,0 30,0 Höjda skatter Breddad momsbas 2,0 3,0 Bankavgift 1,0 1,0 Avfallsskatt 2,0 2,0 Neutralt momsuttag 4,5 4,5 9,5 10,5 Summa budgetförstärkningar 21,5 40,5 Budgetförsvagningar Skattesänkningar Marginalskatten, netto efter införande av slopat grundavdrag 2,5 En procent av egenavgiftshöjningen avvisas 4,8 Slopad dubbelbeskattning av riskkapital 3,25 6,5 Kvittningsrätt vid förlust i enskilda näringsverksamheter 0,7 0,7 Riskkapitalavdrag -- -- Royaltyinkomster befrias från skatt på patenterade uppfinningar 0,05 0,05 Sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5 procent 3,15 6,3 Sänkning av fastighetsskatten 1,5 1,5 Ingen fastigh.skattehöjning, jord- och skogsbruk 1,0 1,0 Slopade sociala avgifter på anställdas vinstandelar i företagen 0,1 0,1 12,25 20,95 Utgiftsökningar Vårdnadsbidrag 2,6 2,6 Ett riktat bidrag för vård och omsorg till kommun och landsting 4,8 Kompensation till sämst ställda pensionärer 0,5 0,8 Långtidssjuka 80 % ersättning 0,15 0,15 Ersättningsnivåhöjning i sjuk- och arbetsskadeförsäkring 80 % 2,0 Nej till åldersgräns i a-kassan 0,5 0,5 Familjepolitik, 80 % föräldraförs. barnbidragsomläggning 0,5 1,3 Ingen senare utbetalning av barnbidrag 0,025 0,05 Miljöförbättrande åtgärder 0,4 0,4 Jordbruk, avbytartjänst, miljöstöd 0,5 0,5 Regionalpolitik 0,5 0,5 Biståndsanslaget, nivåhöjning 0,3 0,3 Förstärkningar, tullen, polisen, domstolarna och kriminalvården 0,5 1,1 Minskade utgifter utöver propositionen 95/96 98 Kommunala flygplatser i skogslänen 0,015 0,015 Satsningar på utbildningsområdet 0,7 -- 7,19 15,015 Summa budgetförsvagningar 19,44 35,965 Budgetförstärkning utöver regeringens förslag 2,06 4,535