med anledning av prop. 1994/95:40 Budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
Budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen
Av de frågor som behandlas i prop. 1994/95:40 finner vi
anledning att här kommentera endast den del som avser
finansieringen av Sveriges medlemskap i EU.
Vi ställer upp på principen att statens upplåningsbehov inte
får stiga. Likaledes stöder vi ambitionen att förhindra en
ökning av statens utgifter för administration. Givetvis bör det
också vara en strävan att täcka utgifter för medlemskapet
genom omprioriteringar i statens budget.
Däremot kan vi inte instämma i den tanke som
framskymtar i propositionen, nämligen att finansieringen
skall belasta olika områden och verksamheter i proportion
till hur de gynnas av medlemskapet, främst genom
skattehöjningar.
Det är en grundläggande finanspolitisk princip att skatter
inte skall vara specialdestinerade till särskilda
utgiftsändamål. Denna grundtanke präglar för övrigt också,
som framgår av propositionen (s. 7), uppbyggnaden av EU:s
gemenskapsbudget.
Ett viktigt syfte med Sveriges anslutning till EU är
dessutom att öka landets ekonomiska tillväxt. Det är inte
möjligt att exakt förutsäga hur stor denna effekt blir.
Försiktiga uppskattningar pekar emellertid på en ökning av
den årliga tillväxten med ca en halv procent jämfört med om
Sverige stannat utanför EU. Redan efter några få år skulle
därmed skatteunderlaget ha vuxit så mycket att
medlemskostnaden täcks vid oförändrade skatteregler.
En annan avsedd effekt med medlemskapet har varit att
skänka kampen mot inflationen i Sverige större trovärdighet
och därmed minska räntemarginalen mot exempelvis
Tyskland. Skillnaden jämfört med ett utanförskap har
uppskattats till drygt en procentenhets lägre räntenivå.
Fastän ja-segern i folkomröstningen i betydande
utsträckning torde ha varit diskonterad, har ändå en
ränteglidning nedåt kunnat iakttas. En procentenhet lägre
räntekostnader för statsskulden innebär en besparing på
drygt 10 miljarder kronor.
Enligt propositionen (s. 14) skall effekter av detta slag
successivt beaktas i regeringens ekonomiska politik. Vi ser
ingen anledning att detta inte skall ske från första början.
Den tänkta uppläggningen att medlemskostnaden
inledningsvis skall betalas krona för krona genom riktade
skattehöjningar ger skäl för misstanken att regeringen vill
begagna tillfället att skaffa fram extra skatteintäkter till
täckande av budgetunderskottet, när det nu ter sig allt mer
besvärligt att få fram utgiftsbesparingar.
Sammanfattningsvis bör specialdestinerade skatter inte
införas utan EU-medlemskapet finansieras inom ramen för
budgetarbetet på gängse sätt. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansieringen av Sveriges
medlemskap i EU.
Stockholm den 21 november 1994
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Lennart Hedquist (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Per Bill (m)
Anna Åkerhielm (m)
Stig Rindborg (m)
Tom Heyman (m)
Margit Gennser (m)
Bo Lundgren (m)
Rune Rydén (m)