Motion till riksdagen
1994/95:Fi209
av Johan Lönnroth m.fl. (v)

Sänkta arvoden i offentlig sektor


När extremt höga löner och styrelsearvoden i offentligägda
bolag har motiverats har det vanligen skett genom
hänvisningar till den så kallade marknaden, dvs.
motsvarande löner och arvoden i privata bolag. Men i själva
verket handlar det om en maktens mytologi: det handlar om
vänskapskorruption mer än om en fungerande
konkurrensmarknad när storfinansens män utser varandra till
olika styrelseposter eller när man väljer VD för stora bolag.
När riksdag och regering nu skall förklara för svenska
folket varför det är nödvändigt att spara på olika bidrag eller
varför det behövs en återhållsam avtalsrörelse försvåras detta
avsevärt av de orimligt höga löner och arvoden som
förekommer också i offentligägda bolag -- och även i olika
offentliga institutioner och ämbetsverk. Vänsterpartiet har
också krävt att riksdagsmännens traktamenten ses över.
Ledamöter skall ej kunna erhålla traktamenten som ger
kompensation utöver de kostnader man haft i sitt uppdrag.
Det förekommer också hutlösa arvoden till
extraknäckande offentliganställda. SE-Bankens s. k.
samhällsvetenskapliga råd lär betala ett antal tusenlappar till
ett antal professorer, generaler etc. för den ringa
ansträngningen att lyssna på föredrag och äta en brakmiddag.
Arvoden på över 10 000 kronor förekommer när
offentliganställda presenterar sådant som är resultatet av det
ordinarie heltidsbetalda arbetet. Man undrar också hur vissa
med ansvarsfulla heltidsjobb har tid att ta en mängd olika
bisysslor.
Det finns mot denna bakgrund starka skäl att skära ner på
extremt höga löner och arvoden. Staten kan gå i spetsen för
att förankra en sådan princip i hela samhället. Regeringen
kan ge (skarpa) instruktioner till sina företrädare på
bolagsstämmor och i olika avtalsförhandlingar i detta syfte.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att minska storleken på arvoden.

Stockholm den 18 januari 1995

Johan Lönnroth (v)

Gudrun Schyman (v)

Ulla Hoffmann (v)

Björn Samuelson (v)

Tanja Linderborg (v)

Per Rosengren (v)

Jan Jennehag (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Eva Zetterberg (v)

Ingrid Burman (v)

Lennart Beijer (v)

Stig Sandström (v)