Sverige befinner sig i dag i marknadens grepp. Skälet till
detta är statens dåliga finanser. Upplåningsbehovet är
gigantiskt. De som lånar ut pengar till staten, d.v.s.
pensionsfonder, företag och kapitalstarka privatpersoner,
kräver höga räntor. Dessa räntor bestäms av räntenivåer i
bl.a. USA och Tyskland samt av marknadens förväntningar
av inflationsutvecklingen i Sverige. Marknadens recept för
att komma tillrätta med den statliga obalansen är
traditionellt, osolidariskt: Åstrama den offentliga
verksamheten.
De långa räntorna styrs alltså av marknadskrafterna. För
att få ner dessa räntor krävs att vi kommer ur marknadens
grepp. Detta kan ske genom ett minskat budgetunderskott
och en statsskuld under kontroll. Socialdemokraternas sätt
att åstadkomma detta handlar om en blandning mellan rättvis
beskattning och solidariska besparingar. Ett annat sätt att
minska marknadens grepp kan vara att arbeta för spelregler
för de fria kapitalrörelserna. Någon form av reglering av
kapitalflöden behövs i dag på internationell nivå. Vi bör
verka för detta inom t.ex. Internationella valutafonden,
WTO, Världsbanken och OECD. Frågan bör också tas upp
på dagordningen på 1996 års stora revisionskonferens inom
EU.
De långfristiga räntorna styr väldigt mycket av
samhällsverksamheten t.ex. investeringar och
boendekostnader. Boendets kapitalkostnad avgörs av det
ränteläge som var när huset byggdes samt de räntelägen som
gäller när hypotekslån skall omsättas. Kostnaderna för
boendet blir därmed litet av ett lotteri. Det borde gå att
komma ifrån dessa orimligheter via någon form av
buffertsystem. Man kan tänka sig att samhället stakar ut en
s.k. normränta, som skall vara den högsta som något
hypoteksinstitut får ta ut av sina kunder, de får gärna ta lägre.
Denna normränta kan basera sig på ett genomsnitt under en
ganska lång period. Differensen mellan denna normränta och
den marknadsränta som gäller för dagen skulle sedan kunna
regleras via en gemensam fond för samtliga hypoteksinstitut.
Är marknadsräntan högre än normräntan så blir det påfyllnad
i fonden. Är marknadsräntan lägre kan hypoteksinstitutet ges
möjlighet att erhålla pengar från fonden.
Statens egen bank, Nordbanken, skulle också kunna spela
en roll när det gäller rimliga räntenivåer. Detta förutsätter
givetvis att denna bank inte säljs ut. I stället bör den formas
till en mönsterbank när det gäller rimliga räntenivåer. Staten
bör således använda Nordbanken till att via en sund
konkurrens få ner bankräntorna i samhället. Måhända skulle
t.o.m. en del av banken kunna användas i experimentsyfte,
självklart utan att äventyra kundernas pengar. Vi skulle
kunna ge kunder möjlighet att via någon form av räntefri
sparlåneverksamhet få ner sina boendekostnader. En sådan
''ideell'' finansieringsverksamhet förekommer på sina håll i
samhället. Ett sådant system för statens bank, Nordbanken
bör utredas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regler för de fria
kapitalrörelserna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett system med
normränta och buffertfond att användas i samband med lån
i hypoteksinstitut,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte sälja Nordbanken,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att använda Nordbanken till att få
ned räntan,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i Nordbankens regi inrätta en
räntefri sparlåneverksamhet.1