Nittio procent av de pengar som rör sig över gränserna har
inte med handel att göra. Denna extrema rörlighet är en
ganska ny företeelse. När de marknadsekonomiska teorierna
byggdes upp var kapitalets rörlighet mycket begränsad. Det
bestod av mark, skog, fabriker och andra byggnader. Man
kunde inte stoppa kapitalet i fickan och än mindre sända iväg
det genom att trycka på en knapp på sin dator.
Förutsättningarna har förändrats. Idag kan kapitalet gå på
tillväxtjakt varhelst det vill i världen på sekunder utan snart
sagt någon begränsning. Samtidigt är genomlysningen och
etiken på valutamarknaden i stort sett obefintlig -- till
skillnad från t ex den långt mindre aktiemarknaden. Man kan
närmast tala om att anarki råder. Få vet vad som händer, få
har en närmast total makt.
När en otidsenlig valutareglering monterades ner var det
få som sörjde. Trots att den inte alls ersattes av någon annan
mer tidsenlig form av reglering eller tröghetsfaktor. Skälet
för den totala avregleringen kan ha varit att Sveriges riksdag
redan då var inne på att anpassa vårt land till EU. Helt fria
kapitalrörelser är en grundbult inom EU.
Problem uppstår vid en total avreglering av kapitalrörelser.
Makt flyttas från politiskt valda församlingar till
kapitalvalda. Det innebär att ett demokratiskt underskott
uppstår, som till slut medför att marknaden kan jonglera med
demokratin. Ett stort problem är att de som flyttar pengar
bara har en enda uppgift, nämligen att förränta pengarna. Om
allt mer makt flyttas till dem vars enda mål är att förränta
pengar kommer mycket av samhällets verksamheter att
underställas detta enda mål: förräntning av pengar. Det är
Miljöpartiet de grönas uppfattning att detta blir ett dåligt
samhälle.
Vill vi leva i ett samhälle där det saknas spelregler för
kapitalrörelser? Är det värt priset i försämrad demokrati och
minskat inflytande för demokratiskt valda församlingar? Är
det rimligt att 90 procent av valutarörelserna inte har med
varor eller mer påtagliga tjänster att göra? Det är dessa
elementära frågor vi måste ställa oss! Anser vi att det inte är
rimligt med en sådan utveckling måste vi göra något åt det.
Det räcker inte med att slå ifrån sig och hävda att det inte går
att göra något.
Miljöpartiet de gröna anser inte att denna utveckling är
rimlig. Vi är övertygade om att vi har en stor majoritet av
svenska folket med oss i denna fråga. Miljöpartiet de gröna
menar att regeringen bör ta internationella initiativ för att öka
trögheten i systemet. En friktionsavgift -- även om den vore
låg eller ännu hellre rörlig -- skulle medföra att det värsta
skvalpet över gränserna skulle upphöra. Vi skulle kunna
utveckla en mer robust ekonomi.
Självfallet är det inte det mest optimala att ett enstaka land
inför en friktionsavgift. Som medlem i EU har vi dessutom
inte rätten att göra det. Däremot har regeringen full rätt att
driva kravet på internationella spelregler för
gränsöverskridande valutamarknader och finansmarknader.
Detta krav bör drivas på två plan: dels internationellt, dels
inom EU så att friktionsavgifter också kan användas mellan
stater inom unionen.
Samtidigt som initiativ tas både internationellt och inom
EU är det viktigt att en expertutredning tillsätts i syfte att
granska olika tekniska utformningar och dess effekter, t ex
hur en rörlig friktionsavgift, vars storlek bestäms av
riksbanken, kan utformas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en expertutredning
tillsätts för att granska olika tekniska utformningar av bl.a.
friktionsavgifter som medel att öka trögheten på marknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det demokratiska underskott som
uppstår då valutamarknaden inte omgärdas av spelregler,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka inom EU
för att möjlighet skall ges för stater att införa
tröghetsskapande åtgärder för kapitalflöden mellan unionens
medlemmar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall ta initiativ för att
upprätta internationella spelregler för valutaflöden med syfte
att öka trögheten i valuta- och andra kapitalflöden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av genomlysning och
regler för valuta- och finansmarknader.
Stockholm den 11 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)