Svensk ekonomi har under de senaste tio åren öppnats mot
omvärlden via omfattande avregleringar och utökat
handelsutbyte. Vår omfattande handel och allt friare
kapitalrörelser har möjliggjort för oss att förstärka och
utveckla vårt välstånd, men det har också gjort oss mer
sårbara. För att nå full vetskap om tillståndet för svensk
ekonomi krävs mer än att känna till inhemska faktorer och
bedömningar.
Sverige granskas fortlöpande av en lång rad internationella
bedömare. Detta sker för att utröna värdet av Sverige som
investeringsland men också för att forskare och
internationella organ långsiktigt skall kunna uttala sig om
utvecklingen av svensk ekonomi. IMF, den internationella
valutafonden, är ett av dessa organ som granskar Sverige.
IMF genomför en gedigen analys på plats i Sverige,
inkluderande samtal med representanter för regeringen,
oppositionen, riksbanken, näringslivet och ekonomkåren. På
detta sätt kan IMF sägas skaffa sig en bättre underbyggd
grund för sina sammanfattande synpunkter, s.k. concluding
remarks, än vad som gäller för en del andra ekonomiska
bedömare.
I dagsläget är dock den krets som får tillgång till IMF:s
rapporter mycket begränsad. I stort sett endast
statsministern, finansministern och riksbankschefen har
tillgång till materialet.
Detta är en olycklig ordning och mycket skulle vinnas på
att rapporterna offentliggjordes.
Sverige är inte beroende av IMF, eftersom vi inte lånar av
valutafonden. Omvänt bestäms IMF:s intresse för vårt land
enbart av en vilja att vår ekonomi skall fungera väl och inte
belasta andra länder. Den offentliga debatten skulle vinna på
att en tung, respekterad ekonomisk bedömare utan
partipolitisk anknytning eller belastad av nationella
hänsynstaganden får sin bedömning av svensk ekonomi
offentliggjord.
IMF har en unik ekonomisk kompetens sedd i ett globalt
perspektiv. Organisationen verkar idag i nästan samtliga
jordens länder. Dess företrädare kan därför göra givande
jämförelser mellan länder med liknande problem.
IMF-delegationen får dessutom en unik inblick i hur det
svenska ekonomisk-politiska etablissemanget tänker. Deras
bedömningar baseras till del på vad de ansvariga för svensk
ekonomi tycker.
En rad länder har börjat publicera IMF-rapporterna. I
Italien och Israel sker detta sedan mer än tio år. Andra länder
som publicerar rapporten är Grekland, Schweiz och Spanien.
Detta är en utveckling som välkomnas av IMF. Det borde
passa väl ihop med den svenska traditionen med stor
öppenhet och en omhuldad offentlighetsprincip att också i
vårt land börja offentliggöra IMF:s rapporter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att offentliggöra IMF:s
årliga sammanfattande synpunkter.
Stockholm den 13 januari 1995
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Lennart Hedquist (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Per Bill (m)
Anna Åkerhielm (m)
Stig Rindborg (m)
Tom Heyman (m)
Margit Gennser (m)
Bo Lundgren (m)
Rune Rydén (m)