med anledning av prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m.
Inledning
Det socialdemokratiska valmanifestet presenterades i
valrörelsen med en inramning som försökte ge intryck av ett
statsbärande parti, som avsåg både att ta ansvar och ha
förmåga att noggrant och seriöst hantera Sveriges ekonomi.
På en A4-sida redovisades vad man kallade ett sparprogram
om 61 miljarder kr, vilket dock mest bestod av
skattehöjningar. Dessutom var åtminstone 10 miljarder kr
''luft'' i form av förväntade uteblivna ränteeffekter. Den
nuvarande finansministern tog på sig rikshushållarens
skepnad och beskrev sin ''Perssonplan'' i pompösa ordalag.
Han meddelade samtidigt att ett ''antal skarpa förslag''
skulle läggas på riksdagens bord om socialdemokraterna
vann valet. De begärde dessutom ett ''öppet mandat'' att
vidta ytterligare åtgärder, om läget så krävde.
Valutgången innebar att socialdemokraterna övertog
regeringsmakten och fick möjlighet att i regeringsställning
förelägga riksdagen en proposition med förslag om
genomförande av dessa ''skarpa'' förslag.
Denna proposition har nu presenterats för riksdagen.
Perssonplanens A4-sida har visserligen utvecklats till 200
sidor men innehållet har inte blivit klarare för den skull. Den
långsiktiga strategin har i stället blivit ett dokument utan
visioner och strategi för vad en långsiktig offensiv politik för
sanering av statens finanser kräver.
Propositionen är synnerligen rörig och fylld av
inkonsekvenser. Tabeller, diagram och uppgifter i texten
stämmer inte. Ändringsblad droppar in och är av den
karaktären att innehållet i propositionen blir ett helt annat.
Skrivfelen är många och t o m sådana att redovisningar i
tabeller av förslagens ekonomiska konsekvenser blir helt
annorlunda. Enligt uppgift är även t ex det angivna
besparingsmålet vad avser säkerhets-, försvars-, bistånds-
och flyktingpolitiken fel och skall vara 3 miljarder kr i stället
för angivna 4 miljarder kr.
Det föreligger också stor oklarhet om
investeringsstimulan- sernas omfattning, villkor, regler och
finansiering. Det gäller inte minst förslaget om extra
subvention om 15 % för ROT-åtgärder avseende boende. En
seriös analys av propositionen blir mot denna bakgrund
nästan omöjlig.
Propositionen, som uppenbarligen är en gemensam
produkt av socialdemokraterna och vänsterpartiet, är
behäftad med sådana brister att den som underlag för
riksdagsbeslut är helt undermålig. Det visar bristande
respekt för riksdagen och dess arbete att lägga en så dåligt
genomarbetad proposition på riksdagens bord. Rimligen
borde den dras tillbaka och återkomma i ett skick som
uppfyller kravet på ett anständigt beslutsunderlag.
Propositionen är t ex synnerligen luddig vad gäller hur
olika åtgärder skall finansieras. En del skall tydligen
finansieras med indragning av reservationer, avsedda för
regionalpolitiska satsningar, och ökade avkastningskrav på
statliga företag och myndigheter. Av uppgifter att döma
avser man från regeringen inte heller att redovisa hur
föreslagna kostnadskrävande åtgärder skall finansieras ens i
budgetpropositionen utan i vissa fall först i
kompletteringspropositionen våren 1995.
Det finns inga redovisningar av statsbudgetens saldo eller
aktuellt lånebehov för staten. Inga bedömningar finns heller
av hur statsskuldräntorna utvecklas. Propositionen kan
sammanfattningsvis karaktäriseras som en politisk
pamflett -- fast tjockare.
I propositionen betonas att den bygger på det valmanifest
som socialdemokraterna lade fram inför valet i avsikt att ge
intryck av att man står för sitt ord. Det kan dock konstateras
att de förslag som där presenterades bara delvis följts upp.
Uppenbarligen var vissa av förslagen i valmanifestet så
dåligt underbyggda att de inte kunde läggas till grund för en
proposition. Det gäller t ex förslagen inom
Jordbruksdepartementets område, ungdomsgarantin,
karensdag för vård av sjukt barn samt förslaget om
direktavdrag för investeringar.
Vi skall, trots det bristfälliga underlaget från regeringen,
nedan redovisa vår syn på hur arbetet med saneringen av de
offentliga finanserna bör bedrivas och orsakerna till det
statsfinansiella läge som uppkommit. Vi kommer därvid att
ge en mer rättvisande bild av den ekonomiska situationen än
den som ges i propositionen som gemensamt
framförhandlats av socialdemokraterna och vänsterpartiet.
Krisen i ekonomin och dess orsaker
I proposition 1994/95:25 anges att den ekonomiska
politikens huvuduppgift bestäms av nödvändigheten av att
sanera de akuta problemen i den svenska ekonomin. Orsaken
till de akuta problemen anges i propositionen vara dels den
långvariga internationella lågkonjunkturen, dels att det under
de senaste åren förts en inhemsk politik som förstärkt
lågkonjunkturen i stället för att motverka den.
Det kan konstateras att historieskrivningen kring Sveriges
ekonomiska problem är synnerligen selektiv vad avser urval
av fakta. I propositionen berörs överhuvudtaget inte att de
grundläggande orsakerna till de ekonomiska problemen
skapades av den dåvarande socialdemokratiska regeringens
grava missgrepp under 1980-talet. Det är den politik som då
fördes som utgör den största orsaken till de budget- och
statskuldsproblem som Sverige idag har att hantera. Detta
bekräftas av den socialdemokratiska regeringskrisen våren
1990. Det var i sin tur denna handlingsförlamning som var
den dominerande orsaken bakom valutakrisen hösten 1992.
Vid regeringsskiftet 1991 övertog fyrklöverregeringen en
ekonomi i djup kris. I valrörelsen 1991 hävdade
socialdemokraterna att man övervunnit problemen och att
vändpunkten var inom synhåll. I verkligheten var läget ett
helt annat. Det ekonomiska läget vid denna tidpunkt
kännetecknades av låg tillväxt, stigande arbetslöshet, en allt
djupare finanskris och försämrade offentliga finanser.
Sanningen var att efter en extremt överhettad ekonomi hade
Sverige sedan 1989 en ekonomi i brant utförsbacke. Det
förteg socialdemokraterna sorgfälligt i valrörelsen 1991.
Den ekonomiska politik, som den dåvarande
socialdemokratiska regeringen fört under slutet av 1980-talet
och fram till 1991, innebar att den tillträdande
fyrklöverregeringen ärvde en ekonomi med bl a kraftigt
fallande industriproduktion och en industrisektor där vart
fjärde jobb gick förlorat.
Vidare fick fyrklöverregeringen hantera konsekvenserna
av ekonomisk-politiska beslut som tagits i fel kronologisk
ordning. Avregleringen av de finansiella marknaderna
genomfördes före förändringarna i skattesystemet.
Skattereformen innebar minskade skattemässiga fördelar för
lånefinansierad konsumtion och spekulativa investeringar. I
sak var detta ett korrekt beslut, men i kombination med den
genomförda avregleringen av de finansiella marknaderna
fick omläggningen av skattesystemet förödande
konsekvenser för ekonomin. Nedväxlingen av inflationen,
dyrare lån och kraftigt höjda räntor fick i det närmaste
depressiva följder, vars konsekvenser främst manifesterades
i fastighets- och bankkriserna. De höga räntorna i
kombination med en låg inflation medförde en
realräntechock som hårt drabbade både enskilda och företag.
Det privata sparandet ökade exceptionellt, bl a genom att
enskilda amorterade skulder och sanerade sin ekonomi. Det
innebar bl a att efterfrågan i ekonomin minskade.
Sammanfattningsvis innebar den av socialdemokraterna
initierade utvecklingen att aktiviteten i den svenska
ekonomin var på väg att helt upphöra. Alltfler blev
arbetslösa. Underskotten i ekonomin ökade därmed kraftigt.
Den främsta orsaken till dagens höga arbetslöshet är således
den socialdemokratiska regeringspolitik som fördes under
1980-talet.
Fyrklöverregeringens politik börjar ge resultat
Fyrklöverregeringen lyckades efter långsiktigt, metodiskt
och tålmodigt arbete hejda den ekonomiska nedgången.
Problemens omfattning och djup gjorde det dock varken
möjligt eller lämpligt att under en mandatperiod försöka
komma till rätta med alla de problem 1980-talets
casinoekonomi skapat. Det var också för
fyrklöverregeringen avgörande att åtgärder inte vidtogs som
förstärkte lågkonjunkturen, tvärtemot vad som påstås i den
föreliggande propositionen. Vi kan t ex erinra om att på
fyrklöverregeringens initiativ har satsats i storleksordningen
50 miljarder kr under den föregående mandatperioden till
investeringar i syfte att pressa ned arbetslösheten, vilket i
historiska jämförelser är utan motstycke.
Nu sker en återhämtning i ekonomin som en följd av
fyrklöverregeringens arbete. Omläggningen av den
ekonomiska politiken 1991 lade grunden för den ökning av
sysselsättningen som nu sker och därmed en sundare
ekonomi. Förutsättningar har skapats för att underskotten i
de offentliga finanserna skall kunna minska.
Grunden för denna utveckling utgör de omfattande beslut
som tagits i syfte att sanera statsfinanserna. Riksdagen har
på fyrklöverregeringens förslag ställt sig bakom permanenta
budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt ca 170
miljarder kr. Det motsvarar drygt 11 % av Sveriges BNP.
Inga åtgärder av engångskaraktär är då inkluderade. Av de
170 miljarderna har specificerade beslut tagits rörande drygt
90 miljarder kr, varav 62 miljarder kr i besparingar
respektive 28 miljarder kr i skatte- och avgiftshöjningar.
I kompletteringspropositionen 1993 konstaterade
fyrklöverregeringen att de offentliga finanserna måste
förstärkas ytterligare. På den dåvarande regeringens initiativ
ställde sig riksdagen bakom ett särskilt saneringsprogram för
ekonomin, innebärande en förstärkning av statens budget om
81 miljarder kr. Minskade transfereringar och ökade
inkomster skulle leda till en budgetförstärkning på 46
miljarder kr. En realt oförändrad offentlig konsumtion (dvs
ökningen av kostnaderna för verksamheten får inte överstiga
inflationen) beräknades innebära en förstärkning på 35
miljarder kr.
Utvecklingen har också inneburit rationaliseringar och
effektivisering av verksamheten i kommunerna. Utgifterna
har minskat och av de målsatta 35 miljarderna har 15
miljarder kr uppnåtts. De åtgärder som riksdagen har fattat
konkreta beslut om uppgår till 19,5 miljarder kr. För att
saneringsprogrammet fullt ut skall förverkligas återstår
således att fatta beslut om ca 26 miljarder kr av totalt 46
miljarder kr.
I kompletteringspropositionen 1994 aviserade
fyrklöverregeringen att den avsåg att lägga förslag om
ytterligare 20 miljarder kr i budgetförstärkande åtgärder,
vilka borde genomföras till senast 1998/99.
I opposition visade socialdemokraterna litet intresse av att
medverka till saneringen av statsfinanserna. De yrkade
avslag på saneringsprogrammet. Partiet avvisade vidare ca
60 miljarder kr av de preciserade förslag till
budgetförstärkningar som riksdagen beslutat om. Till en viss
del kompenseras detta av förslag om avgiftshöjningar, vilka
dock bara delvis påverkar statsbudgetens saldo. Om
socialdemokraternas förslag vunnit majoritet hade
emellertid de offentliga finanserna försvagats med mer än 40
miljarder kr.
I vad mån den socialdemokratiska regeringen, i strid med
tidigare ställningstaganden från det socialdemokratiska
partiet, fullt ut accepterar programmet, framgår inte klart av
den nu föreliggande propositionen. Möjligen motsvarar de
18,3 miljarder kr som redovisas i proposition 1994/95:25
som fattade beslut och är de åtgärder som tidigare beräknats
till 19,5 miljarder kr inom ramen för saneringsprogrammet.
Vi förutsätter att riksdagen vid behandlingen av
propositionen analyserar och klarlägger vad som i realiteten
gäller.
Det kan konstateras att regeringen -- om den avser att
fullfölja de ställningstaganden socialdemokraterna intog i
opposition -- i utgångsläget ålagt sig själva ett beting för
budgetförstärkning på 40--60 miljarder kr. Annars försämras
statsfinanserna i jämförelse med den förbättring som
riksdagen, på fyrklöverregeringens förslag, beslutat om.
Med den mest välvilliga tolkningen innebär således den
föreliggande propositionen att regeringen minskar
underskotten till den nivå i statens finanser som skulle
uppnås om de tidigare fattade riksdagsbesluten fullföljs.
Bakgrund
Den ekonomiska politikens inriktning
Enligt centerpartiets uppfattning måste den ekonomiska
politiken utformas så att Sverige även i fortsättningen är en
välfärdsstat med generell trygghet, där välfärden delas av
alla och betalas av alla. Det motsäger inte att förändringar
och moderniseringar måste ske i välfärdssystemen. Många
av dessa har byggts upp i en annan tid och för ett annat
samhälle. Måluppfyllelsen blir allt sämre. De människor som
verkligen behöver stöd och omsorg riskerar att bli utan
berättigat stöd, medan de som har det bättre ställt får del av
detta. Kostnaderna för systemen har också ökat kraftigt.
Samtidigt har tillförlitligheten i trygghetssystemen, som
skall kunna fungera långsiktigt, minskat alltmer.
Möjligheterna att ur ett nationellt perspektiv rädda
välfärdsstaten och bevara välfärden bestäms också av hur ett
land nationellt kan hävda sig i en allt mer globaliserad
ekonomi och en allt tätare sammanflätning över territorial-
gränserna av transnationella företag. Storföretagen blir allt
mer nationellt trolösa och i en internationaliserad värld
kränger de av sig nationella begränsningar. Ekonomins
internationalisering innebär i detta hänseende att den
nationella politikens genomslag och räckvidd minskar. Det
krävs därför ett mellanstatligt samarbete för att framförallt
små länder skall kunna hävda sig mot den starka dominansen
för ekonomi och teknik över politiken.
Utgången av folkomröstningen om Sveriges medlemskap
i EU har därmed skapat bättre förutsättningar för Sverige att,
gemensamt med andra suveräna stater, driva en politik för
ekonomisk utveckling och ökad sysselsättning. En
internationalisering och globalisering av politiken
långsiktigt är nödvändig för att inte den politiska demokratin
skall bli en chimär och de politiska besluten bara bli en
spegelbild av vad transnationella företag och internationella
finansmarknader önskar med ökade sociala klyftor, större
konflikter, exploatering av naturresurser och miljö m m som
följd. Till detta kommer att ett skuldtyngt land har än mindre
möjligheter att hävda sig mot dessa intressen än ett land med
en stark ekonomi.
Principiella utgångspunkter
Centerpartiet har utifrån ovan redovisade synsätt inför
valet 1994 redovisat partiets principiella syn på hur Sverige
skall kunna få en långsiktigt stabil och hållbar ekonomisk
utveckling med målsättningen att rädda välfärdsstaten.
En hållbar ekonomisk utveckling ställer krav på att
samhället formas i samklang med naturen -- ett
kretsloppssamhälle. En sådan utveckling har också påbörjats
under centerns ledning i fyrklöverregeringen.
Denna utveckling bygger på en politik som syftar till att ta
till vara människors engagemang och delaktighet, vilja till
samverkan och personligt ansvar, som myndigförklarar
individen och ökar lokalt inflytande. Den bygger på ökat
personligt ägande och ökad mångfald. Den bygger på att
förutsättningar skapas för boende, utbildning, service och
arbete, oavsett kön, i hela landet. Vägen till en stabil
ekonomi och ett långsiktigt hållbart samhälle i samspel med
naturen går via decentralisering av befolkning och näringliv,
av politisk och ekonomisk makt.
I vårt valprogram konstaterades att den viktigaste
uppgiften under den nu påbörjade mandatperioden är att
skapa balans i landets ekonomi.
Vi underströk att underskotten i statens ekonomi medför
att Sverige tvingas leva med högre räntor än omvärlden.
Detta hämmar näringslivets investeringar och försvagar
hushållens ekonomi. Ränteläget riskerar också att leda till att
uppgången i ekonomin försvagas och att dagens underskott
i statens ekonomi belastar kommande generationer. Det är
för centern en oacceptabel utveckling.
Det slogs vidare fast i programmet att underskotten måste
angripas med besparingar, systemförändringar och
inkomstförstärkningar. Besparingar i de offentliga utgifterna
ställer också enligt vår uppfattning extra krav på en rättvis
fördelningspolitik. Vi kan aldrig ge avkall på att det skall
finns en grundtrygghet lika för alla.
Skatteförändringar måste ges en inriktning som inte
stäcker företagens investeringsvilja och motverkar
möjligheterna till en ökad sysselsättning i det privata
näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små
och medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen
får inte försämras genom en felaktig utformning av
kapitalbeskattningen m m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället
i första hand tas ut genom skatter och avgifter på främst
miljöbelastande verksamhet och energi. En ökad skatte- och
avgiftsbelastning på arbete och kapital bör undvikas. Vi
anser därför att en skatteväxling, dvs sänkt skatt på arbete
och företag respektive en högre skatt på koldioxidutsläpp
och miljöstörande råvaruanvändning och verksamhet, måste
ske. Under 1990-talet bör en skatteväxling i
storleksordningen 25 miljarder kr genomföras. Långsiktigt
innebär en sådan åtgärd att förutsättningar för minskad
miljöskuld, sänkt skattetryck och nya jobb skapas.
På vårt initiativ tillsatte fyrklöverregeringen en utredning
med direktiv om att lägga förslag till hur en skatteväxling
inom ramen för ett miljörealterat skattesystem kan ske. Vi
vill understryka vikten av att utredningens arbete fortsätter
och kan fullföljas enligt de direktiv som lämnats. Detta bör
ges regeringen till känna.
Vi vill också understryka det självklara i att besparingar
och intäktsförstärkningar läggs ut på ett sådant sätt att de är
rättvisa. Det är också enligt vår uppfattning rimligt att
nödvändig konsumtion som mat, boende och
persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion.
Detta bör ges regeringen till känna.
En central del i en hållbar ekonomisk utveckling är också
att politiken nu inte läggs om på ett sådant sätt att stora delar
av landet utarmas. Med en socialdemokratisk regering
riskerar uppenbarligen nu Sverige på nytt att få uppleva en
av statsmakterna stimulerad och förstärkt koncentration av
befolkning och näringsliv.
Av föreliggande proposition att döma kommer en central
del i regeringens ekonomiska politik att vara att främja en
ökad geografisk rörlighet. I propositionen anförs bl a att
''genom en ökad flexibilitet underlättas överföringen av
arbetskraft till expansiva yrken, branscher och regioner''.
Vidare uttalas att ''satsningar som främjar den geografiska
och yrkesmässiga rörligheten kommer att prioriteras framför
traditionella sysselsättningsskapande åtgärder''. (sid 16).
Dessa uttalanden är djupt oroväckande och ett knytnävsslag
i mellangärdet på boende i glesbygdsområden och de många
väljare som stödde socialdemokraterna särskilt i de delar av
landet som nu uppenbarligen skall dräneras på arbetskraft för
att tillfredsställa centraliseringsivrarnas behov.
Motivet för denna nya överföring av arbetskraft till
expansiva regioner anges vara att hålla nere lönerna. Det
innebär således, enligt regeringens uppfattning, att
arbetslösa i glesbygdsområden skall förflyttas till
storstadsområden med syftet att hålla nere lönerna totalt sett
i landet.
Det är stor risk att en sådan politik befrämjar den splittring
mellan storstäderna och övriga delar av landet som kom till
uttryck i folkomröstningen om medlemskapet i EU. Denna
politik bekräftar för dessa väljare att nu bedrivs centralt en
medveten politik för koncentration av befolkning och
näringsliv. En sådan utveckling kommer att innebära mycket
svåra påfrestningar för Sverige som nation. Med ökade
sociala klyftor och allt större skillnader mellan
utvecklingsmöjligheterna i landets olika delar hotas
stabiliteten. Socialdemokraterna och vänsterpartiet tar här på
sig ett oerhört stort ansvar för framtiden och utmanar direkt
befolkningen i en stor del av landet.
Vi anser att det är helt avgörande för en positiv utveckling
av ekonomin att den förnyelse av regionalpolitiken som
initierats av oss i fyrklöverregeringen inte bryts.
För att Sverige skall komma till rätta med obalanserna i
ekonomin krävs att produktionsresurserna i hela landet tas
tillvara. Många expansiva små och medelstora företag
minskar risken för överhettning på lokala arbets- och
bostadsmarknader och risken för kostnadsdrivande inflation.
Samtidigt skapas förutsättningar för jobb även i de delar av
landet som av hävd haft en svagare arbetsmarknad.
Påståendena i regeringens proposition att en lägre inflation
förutsätter en geografisk rörlighet är således grovt felaktiga
och falska.
Många människor har naturliga skäl för att flytta mellan
olika delar av landet. Det finns dock ingen anledning att
staten av centraliseringsskäl och med ekonomiska
stimulanser eller tvångsmedel skall förmå enskilda
människor att flytta. Jobben skall skapas där människorna
bor. Hela landets produktionsförmåga måste tas tillvara.
Vi vill även understryka att det på landsbygden och i
mindre städer och tätorter finns betydande
produktionsmöjligheter som bl a med ny och småskalig
teknik och informationsteknologi måste tas tillvara och
utnyttjas. Med centern i regeringsställning genomfördes
betydande satsningar för att rusta upp infrastrukturen i hela
landet. Det är med denna inriktning som Sveriges
ekonomiska problem måste angripas.
Enligt vår uppfattning bör riksdagen med avslag på
propositionen i dessa delar ge regeringen till känna vad som
ovan anförts om vikten av att stävja en utveckling mot ökad
geografisk rörlighet med koncentration av befolkning och
näringsliv som följd.
Vi vill också understryka att problemens djup och
omfattning motiverar en nationell samling med
gemensamma insatser från de politiska partierna för att
bemästra den svåra ekonomiska situationen. Vi kan nu
konstatera att socialdemokratins tal om brett samarbete inte
var allvarligt menat.
De förslag, som regeringen lägger i den här och i andra
propositioner, är på flera punkter direkt riktade mot centern.
Flera av de beslut som nu rivs upp rör frågor som centern
drivit i decennier och under den senaste mandatperioden
lyckats få gehör för. Det gäller t ex vårdnadsbidraget, den
obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen och en efter
småföretagens villkor mer rättvis skattepolitik och arbetsrätt.
Dessutom står förslagen om en ökad geografisk rörlighet
som markant försvårar boende och arbete i de mer glest
befolkade delarna av vårt land i strid med centerns
värderingar.
Utvecklingen sedan i våras har inneburit att de förslag om
ytterligare 20 miljarder kr i förstärkningar av de offentliga
finanserna som aviserades i kompletteringspropositionen
1994 sannolikt inte är tillräckliga. Det är emellertid omöjligt
att mer precist avgöra hur stora behoven av
budgetförstärkningar är med utgångspunkt från
propositionen, eftersom det förvånande nog inte finns någon
redovisning av statsbudgetens saldo.
Omfattningen av åtgärderna måste anpassas efter
målsättningen att statsskulden skall ha stabiliserats till senast
1998. Problemens omfattning kan illustreras med att
statsskulden ökar med i genomsnitt 17 miljarder kr per
månad. Tillåts denna utveckling att fortgå kommer en allt
större andel av statens inkomster att gå åt för att betala räntor
på statsskulden. För närvarande utgör ränteavgifterna ca
15 % av utgifterna i statsbudgeten 1994/95. Drygt 20 % av
statens inkomster går åt till att betala räntor på statsskulden.
Det är således utom allt tvivel att om statsskulden fortsätter
att långsiktigt öka kommer ett högt ränteläge att bestå.
Arbetslösheten kommer att ligga kvar på en hög nivå och
välfärden kan inte försvaras. I sämsta fall riskerar även
folkstyret att urholkas genom att Sverige tvingas anpassa sig
till de internationella långivarnas villkor. Underskotten i den
svenska ekonomin riskerar att leda till att
handlingsutrymmet för regering och riksdag blir minimalt.
Vi vill understryka att det läge, som kan uppstå om vi inte
i tid försöker bemästra de ekonomiska problemen och få
balans i den ekonomiska utvecklingen, kan få allvarliga
konsekvenser. Det är därför väsentligt att arbetet med att
sanera statsfinanserna som fyrklöverregeringen inledde inte
raseras av en felaktig ekonomisk politik. Då riskeras
nämligen förutsättningarna för att vi skall kunna få balans i
ekonomin.
Det är mot denna bakgrund vårt förslag till fortsatt
sanering av den svenska ekonomin skall ses. Förslaget
bygger i huvudsak på den saneringsplan som centern
presenterade inför 1994 års val. Planen omfattar besparingar
och inkomstförstärkningar på totalt drygt 40 miljarder kr
utöver det ekonomiska saneringsprogram på 81 miljarder kr
som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Politik för decentralisering, grundtrygghet och kretslopp --
för en moderniserad och bevarad välfärd i hela landet
Inledning
Målet för den ekonomiska politiken måste vara att
långsiktigt skapa uthållig ekonomisk tillväxt för full
sysselsättning och tryggad välfärd. En central del i en sådan
politik är målsättningen att statsskulden stabiliserats senast
1998.
Detta ställer krav på en trovärdig finanspolitik som
möjliggör lägre räntor och låg inflation och därmed en låg
realränta. I sin tur är detta mycket viktiga förutsättningar för
ökad sysselsättning och tryggad välfärd. Den förutsätter
också decentralisering av befolkning och näringsliv.
En långsiktigt hållbar ekonomisk politik förutsätter också
att de lösningar som väljs inte vältrar över problemen på
kommande generationer i form av en stor statsskuld och
miljöskuld. Det är därför nödvändigt att inriktningen av den
ekonomiska politiken utformas så att kostnader i form av
miljöförstöring och resursförbrukning blir synliga. I
dagsläget vältras kostnaden över på staten eller på
kommande generationer. Det ekonomiska systemet måste
förändras så att det speglar den ekologiska verkligheten.
En sundare ekonomi förutsätter vidare systemförändringar
i de nuvarande välfärdssystemen med syfte att på sikt få en
bättre fungerande ekonomi och en starkare välfärd. En
grundtanke i dessa systemförändringar är att bryta
automatiken i statens kostnadsutveckling. En sådan åtgärd
blir i sig starkt inflationsdämpande. Långsiktiga och
svåröverblickbara subventionsåtaganden från statens sida
måste undvikas. Vägledande för saneringen av statens
finanser bör vara att staten skall sörja för garanterade
miniminivåer i välfärdssystemen, kombinerat med att
arbetslinjen hävdas.
Den ekonomiska politiken för den fortsatta saneringen av
statsfinanserna måste utformas så att
inflationsförväntningarna inte ökar samtidigt som
förutsättningar skapas för en ökad sysselsättning, främst
inom den privata sektorn.
Ökade statliga utgifter i form av investeringsstimulanser
måste främst inriktas på områden där de långsiktigt gynnar
en hållbar ekonomisk utveckling såsom t ex miljö- och
energiområdena resp satsningar för att ta tillvara tillgängliga
produktionsresurser på landsbygden och mindre tätorter över
hela landet. I övrigt måste restriktivitet iakttas med
utgiftsökningar av denna karaktär. Investeringsstimulanser,
motiverade av arbetsmarknadsläget, måste utformas så att
sysselsättningseffekten ligger nära i tid. I annat fall riskerar
dessa stimulanser att öka inflationen och bidra till en
överhettning av ekonomin vid en kommande högkonjunktur.
Detta bör ges regeringen till känna.
Finans- och penningpolitiken
I den allmänna historiska nidbilden i propositionen av den
föregående mandatperioden, trots att alla kurvor visar att
nedgången började 1989, ingår även att budgetpolitiken varit
alltför svag.
Ovan har redovisats omfattningen av de
budgetförstärkande åtgärder som fyrklöverregeringen lade,
kompletterat med en redovisning av hur socialdemokraterna
i opposition motsatte sig huvuddelen av dessa åtgärder.
Påståendena om en alltför svag budgetpolitik klingar
synnerligen falskt. De är politiskt betingade av försök att
skyla över hur den nuvarande regeringen tvingas inse att den
oppositionspolitik som bedrevs var rent opportunistisk.
De åtgärder som fyrklöverregeringen vidtog präglades av
en strävan att genomföra besparingar som var långsiktigt
hållbara och inte bara gav kortsiktiga effekter på
budgetsaldot. Denna insikt tycks nu helt saknas hos den
socialdemokratiska regeringen. De s k ''besparingslistor''
som cirkulerar innebär t ex att stora delar av anslagen till
miljöarbetet och regionalpolitiken skall tas bort. Det riskerar
på sikt att möjligheterna till en hållbar utveckling kraftigt
försvåras.
Centrala mål för den ekonomiska politiken måste även
fortsättningsvis vara att bibehålla en låg inflationstakt och
låg arbetslöshet. Det av riksbanksfullmäktige definierade
inflationsmålet bör därför ligga fast. Den ekonomiska politik
som regeringen för bidrar -- om den vinner riksdagens
gehör -- till ett ökat inflationstryck med hänsyn till den
karaktär åtgärdsförslagen har.
Budgetpolitiken
De åtgärder som redovisas i propositionen anges leda till
en förstärkning av de offentliga finanserna med 57,1
miljarder kr 1998. Besparingarna anges till 25,5 miljarder kr
i propositionen, men skall enligt uppgift nu vara 24,5
miljarder kr. Ökade intäkter till följd av höjda skatter och
avgifter anges till 36,3 miljarder kr. Budgetförstärkningen
nästkommande 12-månadersperiod uppgår till knappt 30
miljarder kr.
I propositionen redovisas en sammanställning av åtgärder,
där förstärkningen av de offentliga finanserna anges uppgå
till 113,4 miljarder kr. I denna redovisning har man räknat in
tidigare, på fyrklöverregeringens förslag, av riksdagen
beslutade budgetförstärkningar om 18,3 miljarder kr. Vidare
beräknas effekterna av aviserade men okända åtgärder om
20 miljoner kr, som avses presenteras i budgetpropositionen.
Slutligen har man redovisat en post minskade ränteutgifter
om 18 miljarder kr. Den sistnämnda posten är ingen reell
besparing.
I detta sammanhang redovisas däremot inte den belastning
på de offentliga finanserna som föreslagna
investeringsstimulanser m m innebär. Belastningen, vilken
oegentligt läggs på innevarande budgetår, uppgår till ca 5,5
miljarder exklusive kostnader för förslaget om direktavdrag
för bygginveste- ringar.
Huruvida denna budgettekniska hantering ökar
budgetunderskottet kan inte avgöras, eftersom det inte
framgår av propositionen om anvisad finansiering enbart
består av tidigare anvisade men ej utnyttjade regional- och
arbetsmarknadspolitiska medel. Denna finansiering innebär
emellertid att regeringen i en uppåtgående konjunktur
använder de regionalpolitiska medlen för andra ändamål.
Detta är ytterligare ett exempel på hur socialdemokraterna
missgynnar de delar av landet som har de största problemen
på arbetsmarknaden. Den nuvarande regeringen har
uppenbarligen ingenting lärt av 1980-talets misslyckade
ekonomiska politik med överhettning i
koncentrationsområden.
Denna finansiering av åtgärder inom arbetsmarknads- och
regionalpolitiken kan således vara uttryck för samma
ohederliga budgetteknik som den dåvarande
socialdemokratiska regeringen använde hösten 1982, då de
ökade budgetunderskottet budgetåret 1982/83 med 15
miljarder kr. Om så är fallet försöker regeringen ge sken av
att fyrklöverregeringen ansvarar för att det uppkommit ett
större budgetunderskott än vad som i realiteten är fallet för
innevarande budgetår.
Propositionens förslag om växling av egenavgifter från
arbetslöshetsförsäkringen till socialförsäkringen innebär
också att man lyfter in inkomster på statsbudgeten som idag
inte redovisas över budgeten. I realiteten påverkar denna
transaktion inte de offentliga finanserna utan är ur dessa
synpunkter kosmetika. Ett långsiktigt ökat avgiftsuttag
utöver vad som idag tas ut minskar däremot statens
lånebehov.
Propositionens sammanställning av förslagens effekter ger
således inte någon korrekt bild av läget. Vi förutsätter att
riksdagen vid behandlingen av propositionen klarlägger
innebörden och ger en korrekt analys av förslagets innebörd
för budgetsaldo och på de offentliga finanserna.
Centerns förslag till åtgärder för att stärka de offentliga
finanserna
Det ekonomiska saneringsprogram som vi förordar
innebär en förstärkning av statsfinanserna med totalt 41,8
miljarder kr vid full effekt 1999. Vårt förslag bygger på de
beslut riksdagen tidigare fattat och vi har i annat
sammanhang yrkat avslag på de propositioner som
regeringen lagt med förslag om att riva upp tidigare beslut
om införande av vårdnadsbidrag m.m. Vårt förslag är vidare
en budgetförstärkning utöver de 81 miljarder kr som
riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Förslaget är en precisering och utökning av de ytterligare
20 miljarder kr som aviserats i kompletteringspropositionen
1994. I de fall den socialdemokratiska regeringen anslutit sig
till förslag som vi tidigare lagt har vi självfallet inget att
erinra. Det gäller bl a förmögenhetsbeskattningen och
avkastningsskatten på pensioner.
Socialdepartementets verksamhetsområde
Familjestödet
I propositionen föreslås att flerbarnstillägget och
bidragsförskotten minskas. I annat sammanhang föreslås att
vårdnadsbidraget avskaffas. Vidare aviseras att en utredning
för översyn och effektivisering av det samlade ekonomiska
familjestödet skall tillkallas med direktiv att föreslå
minskningar av familjestödet med 3 miljarder kr.
Sammanlagt innebär propositionen att stödet till
familjerna ska skäras ned med 8,2 miljarder kr till 1998.
Centerns saneringsplan innebär att det direkta statliga
familjestödet minskas med 4,5 miljarder kr jämfört med
nuvarande nivå. Statens direkta stöd till barnfamiljerna
uppgår till sammanlagt 51 miljarder kr. Då är stödet till den
kommunala barnomsorgen som ingår i statens ''påse'' till
kommunerna inte inräknat. Stödet har sammantaget låg
fördelningspolitisk måluppfyllelse.
Enligt vår uppfattning bör således familjestödet
reformeras. Vi förordar att föräldraförsäkringen,
barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget
läggs samman till ett familjestöd -- ett beskattat barnkonto.
Principerna för barnkontot innebär att föräldrarnas uttag på
barnkontot kan ske med ett lägsta belopp varje månad under
de sex åren. Den del av barnkontot som överstiger lägsta
månadsuttag disponeras fritt under de sex åren. Därmed ger
barnkontot möjlighet för den som så önskar att under ett av
åren ta ut ett belopp motsvarande nuvarande
föräldraförsäkring. Familjestödet blir därmed rättvist,
flexibelt, enkelt, robust och lättöverskådligt. Det ökar också
familjernas valfrihet och möjligheter att efter egna önskemål
planera sin situation.
Genom vårt förslag till barnkonto med lika stöd till varje
barn kan utgiftsminskningar göras samtidigt som familjerna,
av vilka många lever under knappa ekonomiska
omständigheter, får ett förstärkt stöd. Den orättvisa som idag
råder där föräldraförsäkringen varierar mellan 60 och 600
kr/dag för samma insats undanröjs. Dessutom utjämnas det
samhälleliga stödet mellan de som har offentlig barnomsorg
och de som inte har en sådan.
Vi förutsätter att den av regeringen aviserade utredningen
om besparingar inom familjestödet blir parlamentariskt
sammansatt. Den bör syfta till förslag om införande av ett
system med barnkonto med den utformning som ovan
skisserats. Detta bör ges regeringen till känna.
Begränsad uppräkning av basbeloppet
I propositionen föreslås att uppräkningen av basbeloppet
begränsas. Detta förslag ansluter i pricip till det förslag som
centern presenterade i sin saneringsplan för svensk ekonomi
inför 1994 års val. Regeringens förslag har dock en mer
tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk utformning,
där begränsningen anges som en procentuell andel av
basbeloppet och varierande med storleken på
budgetunderskottet.
Vi föreslår en enkel och rak utformning av begränsningen
innebärande att basbeloppet fryses vid 1,5 % ökning. Detta
innebär en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kr vid ett
inflationsantagande om 3 %.
Åtgärden har stora fördelar. Den bryter sambandet mellan
statens kostnader och inflationen. Den bör också öka trycket
på arbetsmarknadens parter och andra aktörer att hålla
tillbaka kostnadsökningar. Frysningen av basbeloppet får
genomslag för enskilda människor enbart om inflationen blir
hög. Den beräknade besparingen innefattar att även
inflationsskyddet i skatteskalan maximeras till 1,5 % årlig
inflation.
I enlighet med vår grundtrygghetsfilosofi bör dock en
mindre del av besparingen användas till att kompensera
utsatta grupper såsom studerande och äldre med låga
pensioner. Vi anser att vad gäller pensionärerna bör detta
stöd utgå både i form av pensionstillskott och särskilt
bostadstillägg till pensionärer, vilket bättre gynnar alla de
pensionärer som är i en svår ekonomisk situation. För detta
avdelas 500 miljoner kr.
Pris- och följsamhetsindexering av utgående
pensionsförmåner
I propositionen anmäls att det skall prövas om den pris-
och följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner
som riksdagen har beslutat om vad avser det framtida
pensionssystemet skall införas i nuvarande system före år
2001. Frågan skall enligt riksdagens beslut beredas vidare
och utreds för närvarande inom ramen för den s k
Genomförandegruppens arbete.
Vi ansluter oss därför till den föreslagna
hanteringsordningen. Principiellt anser vi att pris- och
följsamhetsindexeringen i nuvarande pensionssystem skall
tidigareläggas och den planerade besparingen inom ramen
för saneringsprogrammet genomföras.
Taket i föräldraförsäkring, sjukförsäkring och arbetsskade-
försäkring sänks från 7,5 till 5 basbelopp
Detta förslag innebär en utgiftsminskning på 1,5 miljarder
kr. Fem basbelopp motsvarar en årsinkomst på 176 000
kronor, vilket väl sammanfaller med taket i
arbetslöshetsförsäkringen.
En samordnad arbetslivsförsäkring
En samordning av taket i olika försäkringssystem ligger i
linje med det förslag om en enhetlig arbetslivsförsäkring som
vi från centern presenterat i annat sammanhang. Vårt förslag
innebär att de olika statliga försäkringar som nu ersätter
inkomstbortfall under den yrkesverksamma delen av livet
sammanförs i en obligatorisk arbetslivsförsäkring.
Försäkringen skall omfatta alla mellan 18 och 65 år.
Arbetslivsförsäkringen ersätter och samordnar därmed den
nuvarande ersättningen vid sjukdom, arbetsskada,
arbetslöshet, förtidspension, tillfällig föräldrapenning och
lönegaranti vid konkurser. Detta innebär en avsevärd
förenkling genom att olika system med skiftande
ersättningsnivåer slås samman. Systemet blir enkelt.
Arbetslivsförsäkringen är avsedd att ge ett inkomstskydd
upp till en normal löntagarinkomst -- dvs 175 000--180 000
kr -- och därmed en nivå som garanterar alla en
grundtrygghet. Den innehåller tre delar: en grundpenning, en
arbetslivspenning samt en möjlighet till personliga lösningar
genom avtals- eller privata försäkringar.
Arbetslivsförsäkringen skall finansieras till hälften med
arbetsgivaravgifter och till hälften med egenavgifter.
Försäkringsavgifterna skall förvaltas i ett särskilt fondsystem
utanför statsbudgeten. Nuvarande fonder samordnas till ett
fondsystem.
I propositionen anmäls att sjuk- och
arbetsskadeutredningen skall få tilläggsdirektiv att överväga
grunderna för beräkningen av förtidspension och
sjukersättning. Vi anser i stället att ett preciserat förslag om
en arbetslivsförsäkring bör tas fram och föreslår att
riksdagen hos regeringen begär att sjuk- och
arbetsskadeutredningen får tilläggsdirektiv med uppdrag att
utreda en enhetlig arbetslivsförsäkring enligt de riktlinjer
som ovan skisserats. Detta utredningsarbete bör då ersätta
den av regeringen aviserade utredningen för översyn av
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Detta bör ges regeringen till känna.
Sjuklöneperioden förlängs från 14 till 28 dagar
Budgetförstärkningen av denna åtgärd uppgår till 1,4
miljarder kr och innebär att ett större ansvar för de anställdas
hälsa flyttas över på företagen. Det bör ytterligare förstärka
intresset för att förbättra arbetsmiljön och minska
sjukfrånvaron. De problem som denna åtgärd kan medföra
för de allra minsta företagen kan lösas genom ett särskilt
försäkringssystem. Detta bör ges regeringen till känna.
Förstärkt arbetslinje
Inom ramen för saneringsprogrammet skall ytterligare
besparingar i pensionssystemet ske. En höjning av den
genomsnittliga pensionsåldern med ett år från 59,7 år till
60,7 år kan dock förväntas ge en besparing för staten på ca
12 miljarder kr jämfört med de 6 miljarder kr som förutsätts
i saneringsprogrammet. För att uppnå denna effekt måste
framförallt förtidspensioneringarna minska. Det förutsätter
ökade insatser för rehabilitering.
Dessutom bör andra åtgärder vidtas som till exempel:en
skärpning av begreppet arbetsoförmågaavskaffande av de
s.k. äldrereglerna (förtidspension av arbetsmarknadsskäl)
krav på tvåläkarintygåterkommande omprövning av
förtidspensionekonomiska stimulanser för återinträde på
arbetsmarknadenberäkning av ersättningen på
genomsnittlig inkomst under de två senaste årenövergång
till förtida uttag från och med 61 års ålder.
Dessa åtgärder bör tillsammans ge sänkta kostnader 1999
på minst 2 miljarder kr, utöver redan beslutade besparingar
i pensionssystemet.
Relativt små förändringar i sjukförsäkringssystemet, som
ersättning för resekostnader istället för sjukpenning och en
tidigt fördjupad bedömning av sjukfall, kan ge en snabbare
återgång till arbetslivet och därigenom besparingar i detta
system på cirka 1 miljard kr.
Ytterligare åtgärder för att stärka arbetslinjen och
motverka att systemen utnyttjas fel kan vara:samordnade
utbetalningar mellan a-kassa och försäkringskassa, samt
ökade krav på att ta anvisat arbete.
Detta beräknas ge ytterligare 1 miljard kr i besparing.
Sammantaget innebär vårt förslag om en förstärkt arbetslinje
utgiftsminskningar om minst 4 miljarder kr.
Omläggning och höjning av allmänna egna avgifter m m
Regeringens förslag innebär att den egna avgiften för den
enskilde i arbetslöshetsförsäkringen avskaffas samtidigt som
avgiften i sjukförsäkringen höjs i motsvarande utsträckning.
Arbetsgivaravgifterna till arbetsmarknadsfonden höjs med
2,2 % medan socialförsäkringsavgifterna sänks i
motsvarande grad.
Gällande bestämmelser innebär också att såväl den
enskilde som företagen bidrar till att finansiera kostnaderna
för ersättningen till de arbetslösa, vilket är ett uttryck för
solidaritet mellan de som har arbete och de som inget har.
Av detta skäl bör också avgiften till a-kassan tas ut på hela
lönesumman och inte enbart upp till 7,5 basbelopp. Det
sistnämnda ger en intäktsförstärkning på 300 miljoner kr.
Denna omläggning är enligt vår uppfattning omotiverad.
De stora underskotten finns i arbetsmarknadsfonden.
Propositionen bör därför avslås i denna del.
Socialavgifter och vinstandelsmedel
I propositionen föreslås att avgiftsfriheten slopas för vissa
vinstandelsstiftelser. Vi anser att den under vissa villkor
givna avgiftsfriheten bör bibehållas med hänsyn till den
positiva effekt detta kan ha för anställdas engagemang och
intresse för ett företags verksamhet. Propositionen bör
således avslås i denna del.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitik
I propositionen hävdas att säkerhets-, försvars-, bistånds-
och flyktingpolitiken skall effektiviseras genom en ökad
samordning. Det framgår dock inte av propositionen hur
denna samordning skall ske. Förslaget är således mycket
ofullständigt i likhet med andra delar av propositionen.
De anslagsmässiga konsekvenserna avses lämnas i
budgetpropositionen. I propositionen anges att
utgiftsbegränsningarna efter nya uppgifter i rättelseblad skall
uppgå till drygt 3 miljarder kr senast 1998.
Propositionens förslag innebär att ambitionsnivån i
bistånds- och flyktingpolitiken sänks. Denna brist på
solidaritet kan vi inte acceptera. Detta anslag bör behandlas
separat. Vi avvisar en sänkt ambitionsnivå i
biståndspolitiken. Vad beträffar biståndet bör i stället
målsättningen vara att åter uppfylla enprocentsmålet.
Flyktingpolitiken är inriktad på att ge resurser till människor
som tvingas fly undan förtryck och krig. Detta anslag är
också ett förslagsanslag. Vi yrkar således avslag på
propositionen i denna del.
Försvarskostnaderna kan minskas i samband med nästa
försvarsbeslut. Under innevarande planeringsperiod
omsluter totalförsvaret cirka 41 miljarder kr årligen.
Omstruktureringar ska kunna leda till att kostnaderna kan
minska med 10 % fram till år 1999, dvs 4 miljarder kr. Vi vill
understryka att denna förändring förutsätter en stabil
säkerhetspolitisk situation i vår del av världen vid
genomförandetidpunkten. Detta bör ges regeringen till
känna.
Minskad statlig konsumtion
I propositionen aviseras att besparingar skall göras i den
statliga verksamheten. Jämfört med redan fattade beslut skall
utgifterna minska med 2 miljarder kr, dvs 3 % av de statliga
förvaltningsanslagen. Utgiftsminskningen avses genomföras
under budgetåret 1995/96. Det anges vidare att huvuddelen
kommer att läggas på Justitie-, Social-, Finans- och
Utbildningsdepartementens verksamhetsområden.
Propositionens förslag ansluter till de riktlinjer som angavs
i 1994 års kompletteringsproposition vad avser innehållet i
20 miljarder kr i ytterligare budgetförstärkningar utöver det
tidigare saneringsprogrammet om 81 miljarder kr.
Ambitionsnivån är dock lägre än i
kompletteringspropositionen 1994. Vi kan dock i avvaktan
på en klarare redovisning av utgifts- och intäktssida i
statsbudgeten och storleken på underskotten i statsbudgeten
godkänna denna lägre ambitionsnivå.
Kommunernas ekonomi
Kommunerna har en central roll för människornas välfärd.
Kraven måste dock samtidigt ställas att verksamheten skall
vara rationell och effektiv. I det beslutade
saneringsprogrammet ställdes krav på en oförändrad real
konsumtion innebärande att utgifterna för stat och
kommuner skulle bli 35 miljarder kr lägre än vid en
oförändrad ökningstakt. Utvecklingen har inneburit att 15
miljarder kr redan har uppnåtts. Kommunerna har visat att
de med en lägre kostnad kan få en bra kvalitet på
verksamheten. Vi anser även att bidraget till den kommunala
skatteutjämningen skall vara nominellt oförändrat.
Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn
I propositionen föreslås att minskning vid utbetalning av
kommunal- och landstingsskattemedel skall bli lägre än vad
som tidigare beslutats.
Skälet till detta är att kommunernas skatteunderlag
minskar till följd av att regeringen föreslår att de beslut som
tagits om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen upphävs,
vårdnadsbidraget slopas samt att kvittningsrätten mellan
inkomst av tjänst och underskott i näringsverksamhet
avskaffas.
Med våra förslag uppkommer inte detta behov av att
förändra reglerna för utbetalningarna av skattemedel till
kommuner och landsting och propositionen bör således
avslås i denna del. Det innebär att statsbudgeten stärks med
0,8 miljarder kr i förhållande till propositionen.
Finansdepartementets verksamhetsområde
Centerns syn på skattepolitik, beskattning av kapital,
företag och förvärvsinkomster
I propositionen föreslås att huvuddelen av genomförda
förändringar på det skattepolitiska området rivs upp. Det
motiveras med att det inte funnits några skäl att ändra de
regler som lades fast i 1990 års skattereform. Det intryck
man får av propositionstexten är snarast att den nuvarande
regeringen mest är stött i kanten för att åtgärder vidtagits i
syfte att ytterligare anpassa skattesystemet så att det blir
samhällsekonomiskt effektivt samtidigt som de mest utsatta
grupperna har skyddats.
Enligt vår uppfattning måste skattepolitiken vara en
väsentlig del i en ekonomisk-politisk strategi för en hållbar
tillväxt, ökad sysselsättning och bevarad välfärd.
En hållbar ekonomisk utveckling förutsätter goda
skattemässiga villkor för företagande, arbete och
investeringar. Producenter och konsumenter måste vidare
genom skatter och avgifter ges incitament som styr
verksamheter bort från en negativ miljöpåverkan och
stimulerar till hushållning med knappa naturresurser. En
differentiering av miljöskatter inom områden där det finns
substitut och man har möjligheter att påverka sin egen
användning leder till ett sänkt skattetryck.
Utformningen av skilda skatteregler får enligt vår
uppfattning inte heller innebära att de glest befolkade
delarna av landet missgynnas och koncentrationen till
storstadsregionerna förstärks. En skatteväxling genom sänkt
skatt på arbete och höjd skatt inom miljö- och
energiområdena måste också ske.
Sammantaget har de förändringar som genomförts efter
1991 i huvudsak inneburit att förutsättningarna för att öka
aktiviteten i ekonomin underlättats. De har också varit ett led
i att fullfölja intentionerna i skattereformen. Vi anser därför
att propositionens förslag i dessa delar skall avslås förutom
i de fall då regeringen accepterat de förslag vi tidigare har
lagt. Vi återkommer till dessa frågor nedan.
Beskattning av kapitalinkomster
Aktiebeskattningen
Med hänvisning till vad som ovan anförts om motiven för
ändringar som genomförts efter 1991 i kapitalbeskattningen
är det inte motiverat att återgå till den mer
investeringshämmande utformningen av aktiebeskattningen
som lades fast i 1991 års skattereform. Vi yrkar således
avslag på propositionen i denna del.
Vi anser dock att följande förändringar bör ske i
inkomstslaget kapital jämfört med dagsläget:
Avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital
Vi anser i enlighet med vårt saneringsprogram att
avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital bör höjas
från 9 % till 15 %. Det nya pensionssystemet, som innehåller
en betydande premiereservdel, minskar samhällets intresse
av att kraftigt subventionera just pensionssparande framför
annat sparande. Vårt förslag innebär en inkomstförstärkning
med 2 miljarder kr.
Förmögenhetsbeskattningen
Vi anser även, i enlighet med förslaget i vårt
saneringsprogram, att förmögenhetsbeskattningen skall
bibehållas på nuvarande nivå. Det är enligt vår uppfattning
nödvändigt av rättviseskäl att även de som har en tryggad
ekonomi och stor förmögenhet bidrar till sanering av
statsfinanserna. Det är inte nödvändigt att helt avskaffa
förmögenhetsskatten för att Sverige ska ha en skatt på kapital
som fungerar även i en internationaliserad ekonomi. Vårt
förslag innebär en inkomstförstärkning med 2 miljarder kr.
Fastighetsbeskattningen
I propositionen föreslås att den av riksdagen beslutade
extra höjningen av den garanterade räntan 1995 och 1996
avseende räntebidrag för nybyggnad, ombyggnad,
energisparande eller förvärv av bostäder enligt 1992 års
regler och äldre regler inte skall genomföras. Den
budgetförstärkning på 2,5 miljarder denna besparing skulle
medföra kompenseras genom att fastighetsskatten föreslås
höjd med 0,2 % och en rullande fastighetstaxering, vilken
redan förutsatts i gällande saneringsprogram.
Enligt vår uppfattning bör de fattade besluten ligga fast i
avvaktan på att en kontrollstation 1995 genomförts. Den
skall analysera hur boendekostnaderna utvecklats med
hänsyn till de beslut som fattats.
Detta innebär att någon generell höjning av
fastighetsskatten nu inte bör ske samt att beslutade höjningar
av den garanterade räntan bör ligga fast. Vi återkommer
nedan till hur bostadsfinansieringssystemet långsiktigt bör
utformas.
Bostadsfinansieringssystemet
Vi har från centerns sida under lång tid påtalat behovet av
ett reformerat och moderniserat bostadsfinansieringssystem.
Vi vill dock understryka att den mest centrala faktorn för att
pressa ned boendekostnaderna för den enskilde är
räntenivån. Följderna av den av socialdemokraterna
initierade överhettningen av ekonomin i slutet av 1980-talet
ser vi nu i form av höga boendekostnader för de enskilda och
dryga räntebidragskostnader för staten.
I en ekonomi med en avreglerad valutamarknad och en
öppen och internationell ekonomi blir en hög och
fluktuerande räntenivå mycket påfrestande för
bostadssektorn. Det skapar ryckighet i byggandet och gör
boendekalkylerna osäkra. Det är därför ur bostadssektorns
synpunkt av största vikt att statsbudgeten bringas i balans.
Enligt vår uppfattning bör statens subvention av boendet
förändras till att avse investeringstillfället i syfte att pressa
ned produktionskostnaderna mer långsiktigt med lägre
boendekostnad som följd. En sådan åtgärd skapar
förutsättningar för trovärdighet och stabilitet i
finansieringssystemen.
Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär att ett
utredningsarbete igångsätts som innebär att förslag snarast
kan föreläggas riksdagen om avskaffande av räntebidragen
vid nyproduktion och ombyggnad. Byggmomsen sänks som
kompensation till 12 %, vilket innebär att
investeringskostnaden kan pressas ned.
För egnahemmen ersätts räntebidragen helt med sänkt
byggmoms. För flerfamiljshus och bostadshus maximeras
räntebidragen till den procentsats som motsvarar
egnahemsägarnas värde för avdragsrätten för
bostadsräntorna.
Skiftet från räntesubventioner till lägre byggmoms ger i
början en viss utgiftsökning för staten men bör på sikt leda
till stora besparingar och en stabilare utveckling av de
offentliga finanserna. Arbetet bör bedrivas med sikte på att
en omläggning kan ske fr o m 1996 för nyproducerade
bostäder. Besparingen beräknas vid ett fullt genomfört
system bli 1 miljard kr.
Beskattningen av förvärvsinkomster
Höjd marginalskatt
I propositionen föreslås att den statliga skatten höjs från
20 till 25 %. Höjningen anges vara tillfällig och i det korta
perspektivet bidra till finansieringen av insatserna på det
arbetsmarknadspolitiska området och nödvändigheten av att
hejda statsskuldens ökning. Samtidigt återinförs dock
grundavdraget vid den statliga taxeringen.
Effekten av skattehöjningen förtas delvis av att grundav-
draget vid den statliga taxeringen återinförs. Centerpartiet
avvisar den föreslagna skattehöjningen och förordar istället
att grundavdraget vid statlig taxering slopas. I konsekvens
härmed avslås också höjningen av det s k spärrbeloppet.
Slopat reallöneskydd i inkomstskatteskalan
De närmaste åren kommer att ge starkt begränsade
möjligheter till reallöneökningar. Det finns därmed heller
ingen som helst anledning att, utöver inflationsskyddet,
kompensera höginkomsttagare för reallöneökningar som de
aldrig haft. Detta beräknas ge en intäktsförstärkning om 0,8
miljarder.
Grundavdraget slopas permanent vid den statliga
beskattningen
Denna åtgärd kan främst motiveras med behovet av att
nödvändiga minskningar av subventioner och bidrag ska få
acceptans hos svenska folket. Det är enligt vår uppfattning
väsentligt att det vidtas åtgärder som klart visar att också
högavlönade med en god ekonomi får bära sin del av bördan.
Vi föreslår därför att propositionen avslås i denna del och
att slopandet av grundavdraget i den statliga inkomstskatten
permanentas. Vi beräknar att detta ger en intäktsförstärkning
på 2 miljarder kr.
Höjd gräns för avdrag för kostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats
I propositionen föreslås att avdragsbegränsningen i
inkomstslaget tjänst avseende kostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats höjs från 4 000 till 6 000 kr.
Enligt vår uppfattning innebär alltför stora begränsningar
i avdragsrätten för arbetsresor att möjligheterna till boende
och arbete i de delar av landet, där det inte finns några reella
kollektiva resmöjligheter, försvåras. Vi föreslår mot denna
bakgrund att den nuvarande gränsen för avdrag för
arbetsresor bibehålls och propositionen avslås i denna del.
Höjning av de särskilda löneskatterna och premieskatten
för grupplivförsäkringar
I propositionen föreslås som en konsekvens av de
föreslagna ändringarna i de allmänna egenavgifterna en
höjning av de särskilda löneskatterna med 2 %. En
motsvarande höjning av premieskatten för
grupplivförsäkringar skall även ske.
Vi har ovan yrkat avslag på omläggningen av de allmänna
egenavgifterna och i konsekvens härmed bör ingen höjning
av de särskilda löneskatterna och premieskatten för
grupplivförsäkringar ske. Propositionen bör således avslås
även i denna del.
Företagsbeskattningen
I det socialdemokratiska valmanifestet aviserades ett
förslag om direktavdrag för investeringar. I propositionen har
detta förslag krympt till ett tidsbegränsat direktavdrag med
50 % för bygginvesteringar under tiden 1/11 1994--
31/5 1996. Detta är ett skarpt svek i förhållande till det
skarpa löftet i valrörelsen.
Vidare föreslås att den skattefria upplösningen av
skatteutjämningsreserven (SURV) begränsas och att den
generella rätten att kvitta underskott i nystartad
näringsverksamhet skall avskaffas. Slutligen anges att
stämpelskatten på aktier skall slopas.
Enligt vår uppfattning har de föreslagna förändringarna av
företagsbeskattningen fått en sådan utformning att det
eftersträvade syftet inte kommer att uppnås. Det framgår av
textmassan i propositionen att förslaget om införande av ett
temporärt direktavdrag för bygginvesteringar är krångligt,
oöverskådligt och dyrt. Sannolikheten är stor, av
propositionen att döma, att sysselsättningseffekterna blir
större i skatteförvaltningen än inom byggsektorn.
Avskaffandet av kvittningsrätten mellan inkomstslagen
tjänst och underskott i näringsverksamhet leder enligt vår
uppfattning till att villkoren för nyföretagande starkt
försämras. Genom vårt arbete utvidgades även
kvittningsrätten våren 1994 till att gälla även vid vissa
generationsskiften. Motivet för förslaget är uppenbarligen
endast irritation över att man ändrat i skattereformen och inte
sakligt betingad. Vi anser att propositionen skall avslås vad
avser begränsningen av upplösningen av
skatteutjämningsreserven (SURV), temporärt direktavdrag
för bygginvesteringar samt avskaffandet av kvittningsrätten.
Moms på spel och dobbel
I centerns saneringsplan föreslogs att skattebasen bör
breddas så att moms på 25 % också omfattar spel och dobbel.
Vi kvarstår vid denna uppfattning. Det beräknas ge en intäkt
på 2 miljarder kr.
Effektivare skatteindrivning m m
Vi konstaterade även i saneringsplanen att en automatisk
vinstberäkning av aktievinster, som idag enkelt kan döljas i
deklarationen, kan ge en intäktsförstärkning. Vi anser även
att kvittning av skatteskuld mot intjänad pensionsrätt för
personer som återkommande och uppsåtligen undanhållit
skatt skall kunna ske. Sammantaget bedöms detta ge en
inkomstförstärkning om 700 miljoner kr.
Ökade miljö- och energiskatter
Vi föreslår att fordonsskatten höjs för alla bilar utan
katalysatorer med 300 kronor per år, vilket ska motsvara
kapitalkostnaden av en katalysator. Avsikten är att staten inte
ska subventionera bilar med sämre avgasrening. Vidare bör
skatten på äldre vattenkraft återställas till den reala nivå som
den hade när den infördes, vilket innebär en fördubbling.
Skatten har varit nominellt konstant sedan 1982.
Vi förordar även en fördubblad miljöavgift på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. Skälet till detta är att
förändrade prisrelationer tillsammans med kvarstående
miljö- och resursproblem motiverar en höjning av dessa
miljöavgifter i jordbruket. Inkomsten bedöms bli ca 100
miljoner kr.
Sammantaget innebär dessa åtgärder en
inkomstförstärkning på 1,1 miljard kr.
Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
I propositionen föreslås vissa åtgärder i syfte att minska
statens kostnader med 300 milj kr. Förslagen är dock
uppenbarligen inte desamma som avsågs i det
socialdemokratiska valmanifestet.
Vi kan acceptera att kostnaderna för beredskapslagringen
minskas med 200 milj kr.
I propositionen föreslås att stödet till avbytarverksamheten
skall minskas med 100 milj kr.
Enligt vår uppfattning är detta ytterligare ett exempel på
hur den nuvarande regeringen på olika sätt försöker försvåra
villkoren för jordbrukarna. Avbytarverksamheten är en
social verksamhet och för många nödvändig om man
överhuvudtaget skall kunna få någon ledig tid. Förslaget
måste således avslås i denna del.
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
I propositionen hävdas att kraftfulla insatser för att öka
sysselsättningen är en av två huvuduppgifter för den
socialdemokratiska regeringen. Arbetsmarknadspolitiken
har en ''nyckelroll'' för att ge Sverige en ny färdriktning,
framhålls det i propositionen.
Både beskrivningen av arbetsmarknadsläget och den s k
strategi som redovisas saknar emellertid nästan helt det
historiska perspektivet. Någon vilja att förstå bakgrunden
och orsakerna till utvecklingen på arbetsmarknaden sedan
1990 finns inte.
Den nya färdriktningen är, såvitt vi kan bedöma av
propositionen, en rörlighetsstimulerande och
koncentrationsbefrämjande politik. Det är ingen ny
färdriktning utan en återgång till den misslyckade politik
som förde in Sverige i den djupaste lågkonjunktur landet haft
sedan 1930-talet. Vid regeringsskiftet 1991 var antalet varsel
och konkurser av mycket stor omfattning.
Arbetsmarknadspolitiken ställdes inför en unik situation och
en förnyelse av politiken var nödvändig för att den
arbetsmarknadspolitiska situationen skulle kunna bemästras.
Avgörande för fyrklöverregeringens politik var dels att
undvika långtidsarbetslöshet, dels att ge förutsättningar för
ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. Under
centerpartiets ledning vidtogs också en rad åtgärder som har
medfört att arbetsmarknaden nu stadigt förbättrats.
I en särskild motion redovisar vi vår syn på
propositionens förslag. I korthet innebär våra förslag att
ungdomspraktiken får en tydligare inriktning mot
kommande anställningar och propositionens förslag om
ungdomsintroduktion blir obehövlig. Enligt vår uppfattning
bör också möjligheten för akademiker att få praktikplatser
finnas kvar. Vi anser även att systemet med
utbildningsbidrag med lånedel bör finnas kvar i avvaktan på
att en ordenlig utvärdering av dess effekter genomförts.
Vi kan acceptera förslagen om ökat antal platser inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen,
högskoleutbildningen, komvux och folkbildningen. Det bör
dock understrykas att med hänsyn till de massiva satsningar
som fyrklöverregeringen genomfört har -- framförallt från
universitet och högskolor -- framförts farhågor för att man
inte kan bereda plats för ytterligare studerande i den
omfattning som man skulle vilja. Vi har heller inget att erinra
mot att omfattningen på utbildningsvikariat utökas till
20 000 per månad. Vi motsätter oss däremot förslaget att
slopa den påbörjade försöksverksamheten med den s k
traineeutbildningen.
I propositionen förslås att antalet s k ALU-platser halveras.
Detta system infördes i samförstånd med
socialdemokraterna efter krisuppgörelsen 1992 och har visat
sig vara mycket verkningsfullt. Det har inneburit att många
arbetslösa har kunnat vara kvar på arbetsmarknaden och göra
betydelsefulla insatser, vilka annars inte hade kommit till
stånd. Samtidigt har den enskilde breddat sin
arbetslivserfarenhet. Enligt vår uppfattning bör man inte
efter så kort tid som två år förändra förutsättningarna för
denna verksamhet. Vi anser därför att antalet ALU-platser
bör vara minst motsvarande den nuvarande faktiska
volymen, dvs ca 50 000 platser.
Vi avvisar vidare med kraft regeringens förslag om
införande av ett flyttbidrag, oegentligt kallat starthjälp, till
dem som söker sig från de regioner som behöver stöd till de
stora befolkningskoncentrationerna. Detta förslag är ett
flagrant exempel på okänslighet och bristande intresse för att
utveckla förutsättningarna för ett expansivt näringsliv i hela
landet.
Investeringssatsningar
I propositionen föreslås särskilda investeringssatsningar
om totalt 4,7 miljarder kr, exklusive kostnaderna för
direktavdraget vid bygginvesteringar. Det hävdas i
propositionen att dessa insatser skall skapa ca 50 000 direkta
och indirekta arbetstillfällen på årsbasis. Någon redovisning
av under vilken tid, respektive förutsättningarna för vad som
krävs för att erhålla de olika investeringsbidragen finns inte,
vilket är synnerligen anmärkningsvärt. Insatserna anges vara
finansierade genom minskade utgifter för arbetsmarknads-
och regionalpolitiken.
I det socialdemokratiska valmanifestet utställdes ett löfte
om att satsningar om 15 miljarder kr skulle ske. Regeringen
har således inte heller i denna fråga följt upp vad man lovat
i opposition.
Investeringsstimulanserna är också i jämförelse med vad
fyrklöverregeringen genomfört under den föregående
mandatperioden av blygsam karaktär. Enbart de ROT-
insatser inom kultur- och miljöområdena som riksdagen på
fyrklöverregeringens initiativ beslöt om våren 1994 uppgick
till 1,5 miljarder kr. Totalt under mandatperioden har 4,9
miljarder kr satsats i ROT-åtgärder.
Investeringar inom näringslivet
Under denna rubrik återkommer förslaget om införande av
ett direktbidrag för alla byggprojekt utom bostäder. Vi har
tidigare avvisat detta förslag och i stället förordat att en mer
långsiktig stimulans ges genom att momsen för byggande
sänks till 12 % samtidigt som räntebidragen avskaffas i
nyproduktionen.
Miljöinvesteringar
I propositionen föreslås en begränsad satsning på
investeringar inom miljöområdet. Totalt avses anvisas 400
milj kr för detta ändamål. Investeringsstöden avser
utbyggnad av fjärrvärmenätet, insatser som motverkar
trafikbuller, åtgärder inom VA-sektorn, upprustning av
naturvårdsområden samt efterbehandling av gamla
industriområden.
Vi finner det djupt oroande att regeringen och dess
stödparti, vänsterpartiet, inte har insett den centrala roll som
investeringar inom miljöområdet spelar för att uppnå en
långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning. Det
krävs omfattande insatser för att komma till rätta med den
miljöskuld som Sverige och andra länder dragit på sig genom
en felaktig och misshushållande ekonomi. En väl fungerande
marknadsekonomi förutsätter ett kretsloppsanpassat
samhälle. Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen
begär förslag om investeringsstimulanser för åtgärder som
främjar ett kretsloppsanpassat samhälle.
Ett sådant åtgärdsprogram måste bl a innefatta
producentansvar, starka ekonomiska styrmedel vad avser
miljöskadliga varor, skatteväxling, förmånligare
avskrivningsregler för företagens miljöinvesteringar och
satsningar på förnybar energi.
Investeringar för ett kretsloppsanpassat samhälle har
långsiktigt en direkt effekt på de offentliga finanserna. Utan
sådana insatser kommer miljöskulden att växa och efter hand
bli en allt tyngre börda för statsfinanserna. Dessa
investeringar bidrar till en industriell förnyelse och
utveckling samt skapar förutsättningar för ett stort antal nya
jobb inom de gröna sektorerna av ekonomin.
Kulturområdet
I propositionen föreslås vidare olika typer av stöd för
insatser inom kulturområdet. Insatserna består av bidrag till
icke-statliga kulturlokaler, kulturmiljövård och
byggnadsvård. Stödet till allmänna samlingslokaler och i
lokaler för trossamfund förstärks.
Dessa åtgärder är en viss utökning av stödet till insatser
som redan vidtagits. Vi kan därför acceptera dessa.
Bostäder och offentliga lokaler
I propositionen föreslås att 360 milj kr avsätts för ROT-
åtgärder i skolor och andra offentliga lokaler bl a för att öka
tillgängligheten för personer med funktionshinder. Inom
bostadsområdet föreslås att 1 500 milj kr avsätts för
investeringar för reparationer, ombyggnad och tillbyggnad
inom bostadsområdet. Stödet är utformat som ett
investeringsbidrag. I propositionen anges dock inte under
vilken tid bidraget skall utgå. Vidare föreslås att 200 milj kr
avsätts för åtgärder i syfte att förbättra inomhusklimatet
respektive 100 milj kr för ombyggnader avsedda att
handikappanpassa vissa bostäder.
Vi har i det föregående konstaterat att
investeringsstimulanserna på byggområdet måste få en
annan och mer effektiv inriktning än det föreslagna
direktbidraget och det särskilda investeringsbidraget om
15% för ROT-åtgärder.
Vi anser i stället att nuvarande möjlighet till
skattereduktion för ROT-åtgärder skall förlängas, med
oförändrade regler, och gälla även under 1995. Denna åtgärd
har visat sig vara mycket verkningsfull och samtidigt
inneburit att svartjobben kraftigt minskat. Vi föreslår med
avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del att 1,5
miljarder kr avsätts för detta ändamål.
Investeringar i infrastruktur
I propositionen föreslås slutligen att 2 000 miljoner kr
avsätts för sysselsättningsskapande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets område. Dessa medel skall
användas för underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar
och järnvägar, åtgärder mot trafikbuller samt
tidigareläggning av ''andra'' investeringar inom
kommunikationssektorn.
Vi anser även att de medel, som avsätts för
sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet, främst skall avse
bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av
länsvägnätet.
Finansiering
Beträffande finansieringen avvisar vi att medel avsatta för
olika typer av regionalpolitiskt stöd utnyttjas för de ovan
angivna ändamålen. En sådan finansiering är enligt vår
uppfattning rent kontraproduktiv. Den riskerar i stället att
leda till minskade insatser i områden med en svag
arbetsmarknad. Insatserna bör således finansieras enbart
med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Övriga budgetförstärkningar
Vi anser dessutom att åtgärder bör vidtas så att kostnaderna
för bankkrisen, som följd av den socialdemokratiskt
initierade inflations- och spekulationsekonomin, kan
minimeras för skattebetalarna. Staten bör se till att de ca 60
miljarder kr som bankkrisen kostat i direkta bidrag och
garantier återbetalas.
Enligt vår uppfattning kan detta till en del ske genom att
Nordbanken privatiseras. Möjligheterna att införa en
bankgarantiavgift bör prövas, innebärande att en särskild
avgift tas ut på innestående garantier.
Fastighetsskatten för kommersiella lokaler avskaffades
för att lindra kostnaderna för lokalinnehavarna och därmed
undvika konkurser, vilka skulle ha drabbat bankerna i form
av kreditförluster. Även om bankerna nu har en bättre
finansiell situation, kvarstår problem för framförallt de
företag som är inriktade på den inhemska marknaden. Vi
anser dock att det nu bör prövas när skatten på kommersiella
lokaler kan återinföras som en del av återbetalningen till
staten av bankstödet. Förutsättningen bör dock vara att detta
bedöms kunna ske utan att det leder till ett ökat antal
konkurser.
Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag om
en återbetalningsplan av utgivna bidrag och kostnader för
garantier till banker och kreditinstitut med den inriktning
som ovan angivits.
Sammanställning över utgifter och inkomster
I tabellen nedan redovisas en sammanställning av utgifter
och inkomster som vårt förslag till sanering av de offentliga
finanserna innebär. Utgångspunkten är att de tidigare beslut,
som riksdagen tagit på fyrklöverregeringens förslag, ligger
fast. Redovisningen avser varaktiga helårseffekter.
Jämförelsen mellan de olika åtgärdernas ekonomiska
effekter görs i förhållande till dagsläget och ej till
propositionen.
I propositionen anges också som en del av saneringen av
de offentliga finanserna växlingen av egenavgifterna mellan
socialförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringarna. Vi har
tidigare yrkat avslag på denna omläggning.
Höjda egenavgifter intecknar också framtida löneökningar
och därmed minskar också skatteunderlaget. Från vår sida
kvarstår att avgiften till arbetslöshetsförsäkringen skall tas ut
med 2 % och då på hela lönebeloppet, dvs inte bara upp till
7,5 basbelopp som i dagsläget.
Det är inte rimligt att, med den utformning som
regeringens förslag nu har, bokföra detta som en förstärkning
av de offentliga finanserna. Denna omläggning måste ses
enbart som en omföring av medel mellan olika konton.
Centerns alternativ till förstärkning av de offentliga
finanserna
Försvagningar
av de offentliga finanserna i jämförelse med
propositionen -- ej belastande centerns alternativ
Kapitalbeskattningen
-- 7,5
Höjd inkomstskatt
-- 1,4
Avbytarverksamhet
-- 0,1
Reseavdrag
-- 0,7
Kvittning underskott
-- 0,1
Fastighetsskatt
-- 1,5
Ändrad uppbörd av skatter
-- 0,4
Övrigt
-- 1,3
Sammanfattning av åtgärder -- en jämförelse
(s)
(c)
Tidigare beslutade
18,3
81,0
Utgiftsminskningar
24,5
32,3
Inkomstförstärkningar
21,9
10,6
Avgår
-- 4,7
-- 1,1
Summa
60,0
122,8
(Egenavgifter
14,4
10,0)
Därutöver aviseras i propositionen ytterligare 20 miljarder
kr i intäktsförstärkningar som avses redovisas i
budgetpropositionen. Detta kan inte betraktas som en reell
förstärkning förrän eventuella konkreta förslag föreligger. Ej
heller är posten minskade ränteutgifter någon reell
besparing. En konkret budgetförstärkande åtgärd måste ha
sin grund i ett faktiskt beslut. Dessa poster medtas därför inte
i jämförelsen. I jämförelsen har ej heller medtagits de
budgetförstärkningar i tidigare beslut som tagits under
föregående mandatperiod utöver saneringsprogrammet --
åtgärder som socialdemokraterna till stor del avvisat.
Sammanfattning av Centerns alternativ för sanering av de
offentliga finanserna
Centerns förslag till saneringsplan för de offentliga
finanserna uppgår, utöver de redan beslutade 81 miljarderna,
till 41,8 miljarder kr, varav drygt 30 miljarder kr i
utgiftsminskningar resp 10 miljarder kr i skattehöjningar.
Saneringsplanen skall ses som en helhet och inte någon
lista över separata åtgärder för att skapa balans i Sveriges
ekonomi. De föreslagna komponenterna i planen bygger på
att åtgärderna skall ha god fördelningspolitisk effekt. De får
inte försvåra möjligheterna till investeringar inom
näringslivet. De skall främja en utveckling mot
decentralisering, ökad sysselsättning och en hållbar tillväxt.
De skall bryta automatiken i statens kostnader och vara
inflationsdämpande.
Saneringsplanen, tillsammans med de av oss i motionen
förordade investeringsstimulanserna och övriga mer
långsiktiga åtgärder, ger förutsättningar för att Sverige i
slutet på 1990-talet har stabiliserat ekonomin och minst har
halverat den öppna arbetslösheten.
Mot denna bakgrund yrkar vi avslag på såväl inriktning
som utformning av de föreliggande förslagen i proposition
1994/95:25 om sanering av de offentliga finanserna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del ansluter sig till de principiella
utgångspunkterna och riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att utredningen om ett
mer miljörelaterat skattesystem fullföljs enligt givna
direktiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nivån på beskattningen av
nödvändig konsumtion som mat, boende och
persontransporter,
4. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de negativa följderna av en
koncentrationsinriktad politik i syfte att öka den geografiska
rörligheten för såväl samhällsekonomin som möjligheterna
att få till stånd en fungerande arbetsmarknad i hela landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av regionalpolitiken
och betydelsen av en hållbar utveckling av ekonomin så att
produktionsmöjligheterna i hela landet tas till vara,
6. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande delar uttalar vikten av att det förs en politik för
decentralisering, grundtrygghet och kretslopp i syfte att
modernisera och bevara välfärden i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del godkänner de riktlinjer för finans- och
penningpolitiken som förordas i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det av riksdagen antagna
ekonomiska saneringsprogrammet om 81 miljarder kronor
skall ligga fast samt i övrigt godkänner inriktning och
omfattning av de utgiftsminskningar och
inkomstförstärkningar som förordas i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt
sammansatt utredning om en förändrad inriktning av
familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om
den framtida sjuk- och arbetsskadeförsäkringen får direktiv
att lägga förslag om enhetlig arbetslivsförsäkring enligt de
riktlinjer som redovisas i motionen,
11. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande delar som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av det framtida
uttaget av egenavgifter,
12. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del godkänner vad i motionen anförts om
inriktningen av det ekonomiska stödet till pensionärer,
13. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag om ändringar i lagen om allmänna barnbidrag
i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del återkommer med förslag om ändring i lagen
om allmän försäkring vad avser utformningen av reglerna för
uppräkning av basbeloppet enligt de riktlinjer som förordas
i motionen,
15. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser slopad avgiftsfrihet för vissa andelsstiftelser i enlighet
med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
av taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen,
arbetsskadeförsäkringen, förlängd sjuklöneperiod samt
förstärkt arbetslinje i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt
försäkringssystem för de allra minsta företagen vid en
förlängd sjuklöneperiod,
18. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om slopad avgiftsfrihet för vissa
vinstandelsstiftelser,
19. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av utgiftsminskningarna inom
säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskad statlig konsumtion och
den kommunala ekonomin,
21. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om direktavdrag för byggnader m.m.,
22. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om skattelättnader för sparande i
allemansfond,
23. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar,
24. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändringar i kommunalskattelagen
vad avser reseavdrag och kvittning av underskott i
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,
25. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändringar i lagen om statlig
inkomstskatt, uppbördslagen och kupongskattelagen,
26. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om statlig
fastighetsskatt,
27. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om återföring av
obeskattade reserver,
28. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster,
29. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om
ersättningsfonder,
30. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring m.m.,
31. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt
på pensionskostnader,
32. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om räntefördelning
vid beskattning,
33. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om
expansionsmedel,
34. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om
periodiseringsfonder,
35. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om avdrag för
underskott av näringsverksamhet,
36. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om återföring av
skatteutjämningsreserv,
37. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om beräkning av
kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
38. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om upphävande av lagen om
begränsning av skatt i vissa fall vad avser höjning av
spärrbeloppet,
39. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen om skatt på
vinstsparande,
40. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om upphävande av lagen om beräkning
av beskattningsbar förvärvsinkomst till statlig inkomstskatt
och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och
1996 års taxering,
41. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om upphävande av lagen om beskattning
av viss vidareutdelning,
42. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad
avser förslag till lag om ändring i lagen med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 vad
avser 1 §,
43. att riksdagen hos regeringen begär förslag om såväl
slopat grundavdrag vid statlig beskattning som slopat
reallöneskydd för inkomster över brytpunkten i
inkomstskatteskalan,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformning och inriktning av
inkomstbeskattningen, kapitalbeskattningen och
företagsbeskattningen,
45. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av begränsningarna
av statens stöd till boendet och hos regeringen begär att en
förändrad utformning av bostadsfinansieringssystemet
utreds enligt de riktlinjer som redovisas i motionen i avsikt
att ett nytt system med denna inriktning kan träda i kraft den
1 januari 1996,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande
av mervärdesskatt på spel och lotterier, effektivare
skatteindrivning, höjd skatt på bilar utan katalysatorer och
äldre vattenkraft samt en fördubbling av miljöavgiften på
handelsgödsel och bekämpningsmedel inom jordbruket i
enlighet med vad som anförts i motionen,
47. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av utgiftsminskningarna
inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde och
behovet av medel för en fortsatt avbytarverksamhet inom
jordbruket,
48. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens
inriktning,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om formerna för utnyttjande av
anvisade medel för regionalpolitiska insatser,
50. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslagsbelastning och formerna
för finansieringen av föreslagna investeringsstimulanser,
51. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i
motsvarande del beslutar förlänga möjligheten till
skattereduktion enligt gällande regler vid s.k. ROT-åtgärder
inom bostadsområdet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av investeringar inom
miljöområdet för en långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad
sysselsättning,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
program för att stimulera investeringar för att främja en
utveckling mot ett kretsloppsanpassat samhälle och gröna
jobb enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
54. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
återbetalningsplan för utgivet stöd till banksektorn i enlighet
med vad som anförts i motionen,
55. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25
godkänner planen för förstärkning av de offentliga
finanserna såväl vad avser inriktning som konkret
utformning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 november 1994
Olof Johansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Helena Nilsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Karin Starrin (c)
Agne Hansson (c)
Elving Andersson (c)