Inledning
Det socialdemokratiska valmanifestet presenterades i valrörelsen med en inramning som försökte ge intryck av ett statsbärande parti, som avsåg både att ta ansvar och ha förmåga att noggrant och seriöst hantera Sveriges ekonomi. På en A4-sida redovisades vad man kallade ett sparprogram om 61 miljarder kr, vilket dock mest bestod av skattehöjningar. Dessutom var åtminstone 10 miljarder kr ''luft'' i form av förväntade uteblivna ränteeffekter. Den nuvarande finansministern tog på sig rikshushållarens skepnad och beskrev sin ''Perssonplan'' i pompösa ordalag. Han meddelade samtidigt att ett ''antal skarpa förslag'' skulle läggas på riksdagens bord om socialdemokraterna vann valet. De begärde dessutom ett ''öppet mandat'' att vidta ytterligare åtgärder, om läget så krävde.
Valutgången innebar att socialdemokraterna övertog regeringsmakten och fick möjlighet att i regeringsställning förelägga riksdagen en proposition med förslag om genomförande av dessa ''skarpa'' förslag.
Denna proposition har nu presenterats för riksdagen. Perssonplanens A4-sida har visserligen utvecklats till 200 sidor men innehållet har inte blivit klarare för den skull. Den långsiktiga strategin har i stället blivit ett dokument utan visioner och strategi för vad en långsiktig offensiv politik för sanering av statens finanser kräver.
Propositionen är synnerligen rörig och fylld av inkonsekvenser. Tabeller, diagram och uppgifter i texten stämmer inte. Ändringsblad droppar in och är av den karaktären att innehållet i propositionen blir ett helt annat. Skrivfelen är många och t o m sådana att redovisningar i tabeller av förslagens ekonomiska konsekvenser blir helt annorlunda. Enligt uppgift är även t ex det angivna besparingsmålet vad avser säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken fel och skall vara 3 miljarder kr i stället för angivna 4 miljarder kr.
Det föreligger också stor oklarhet om investeringsstimulan- sernas omfattning, villkor, regler och finansiering. Det gäller inte minst förslaget om extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder avseende boende. En seriös analys av propositionen blir mot denna bakgrund nästan omöjlig.
Propositionen, som uppenbarligen är en gemensam produkt av socialdemokraterna och vänsterpartiet, är behäftad med sådana brister att den som underlag för riksdagsbeslut är helt undermålig. Det visar bristande respekt för riksdagen och dess arbete att lägga en så dåligt genomarbetad proposition på riksdagens bord. Rimligen borde den dras tillbaka och återkomma i ett skick som uppfyller kravet på ett anständigt beslutsunderlag.
Propositionen är t ex synnerligen luddig vad gäller hur olika åtgärder skall finansieras. En del skall tydligen finansieras med indragning av reservationer, avsedda för regionalpolitiska satsningar, och ökade avkastningskrav på statliga företag och myndigheter. Av uppgifter att döma avser man från regeringen inte heller att redovisa hur föreslagna kostnadskrävande åtgärder skall finansieras ens i budgetpropositionen utan i vissa fall först i kompletteringspropositionen våren 1995.
Det finns inga redovisningar av statsbudgetens saldo eller aktuellt lånebehov för staten. Inga bedömningar finns heller av hur statsskuldräntorna utvecklas. Propositionen kan sammanfattningsvis karaktäriseras som en politisk pamflett -- fast tjockare.
I propositionen betonas att den bygger på det valmanifest som socialdemokraterna lade fram inför valet i avsikt att ge intryck av att man står för sitt ord. Det kan dock konstateras att de förslag som där presenterades bara delvis följts upp. Uppenbarligen var vissa av förslagen i valmanifestet så dåligt underbyggda att de inte kunde läggas till grund för en proposition. Det gäller t ex förslagen inom Jordbruksdepartementets område, ungdomsgarantin, karensdag för vård av sjukt barn samt förslaget om direktavdrag för investeringar.
Vi skall, trots det bristfälliga underlaget från regeringen, nedan redovisa vår syn på hur arbetet med saneringen av de offentliga finanserna bör bedrivas och orsakerna till det statsfinansiella läge som uppkommit. Vi kommer därvid att ge en mer rättvisande bild av den ekonomiska situationen än den som ges i propositionen som gemensamt framförhandlats av socialdemokraterna och vänsterpartiet.
Krisen i ekonomin och dess orsaker
I proposition 1994/95:25 anges att den ekonomiska politikens huvuduppgift bestäms av nödvändigheten av att sanera de akuta problemen i den svenska ekonomin. Orsaken till de akuta problemen anges i propositionen vara dels den långvariga internationella lågkonjunkturen, dels att det under de senaste åren förts en inhemsk politik som förstärkt lågkonjunkturen i stället för att motverka den.
Det kan konstateras att historieskrivningen kring Sveriges ekonomiska problem är synnerligen selektiv vad avser urval av fakta. I propositionen berörs överhuvudtaget inte att de grundläggande orsakerna till de ekonomiska problemen skapades av den dåvarande socialdemokratiska regeringens grava missgrepp under 1980-talet. Det är den politik som då fördes som utgör den största orsaken till de budget- och statskuldsproblem som Sverige idag har att hantera. Detta bekräftas av den socialdemokratiska regeringskrisen våren 1990. Det var i sin tur denna handlingsförlamning som var den dominerande orsaken bakom valutakrisen hösten 1992.
Vid regeringsskiftet 1991 övertog fyrklöverregeringen en ekonomi i djup kris. I valrörelsen 1991 hävdade socialdemokraterna att man övervunnit problemen och att vändpunkten var inom synhåll. I verkligheten var läget ett helt annat. Det ekonomiska läget vid denna tidpunkt kännetecknades av låg tillväxt, stigande arbetslöshet, en allt djupare finanskris och försämrade offentliga finanser. Sanningen var att efter en extremt överhettad ekonomi hade Sverige sedan 1989 en ekonomi i brant utförsbacke. Det förteg socialdemokraterna sorgfälligt i valrörelsen 1991.
Den ekonomiska politik, som den dåvarande socialdemokratiska regeringen fört under slutet av 1980-talet och fram till 1991, innebar att den tillträdande fyrklöverregeringen ärvde en ekonomi med bl a kraftigt fallande industriproduktion och en industrisektor där vart fjärde jobb gick förlorat.
Vidare fick fyrklöverregeringen hantera konsekvenserna av ekonomisk-politiska beslut som tagits i fel kronologisk ordning. Avregleringen av de finansiella marknaderna genomfördes före förändringarna i skattesystemet. Skattereformen innebar minskade skattemässiga fördelar för lånefinansierad konsumtion och spekulativa investeringar. I sak var detta ett korrekt beslut, men i kombination med den genomförda avregleringen av de finansiella marknaderna fick omläggningen av skattesystemet förödande konsekvenser för ekonomin. Nedväxlingen av inflationen, dyrare lån och kraftigt höjda räntor fick i det närmaste depressiva följder, vars konsekvenser främst manifesterades i fastighets- och bankkriserna. De höga räntorna i kombination med en låg inflation medförde en realräntechock som hårt drabbade både enskilda och företag. Det privata sparandet ökade exceptionellt, bl a genom att enskilda amorterade skulder och sanerade sin ekonomi. Det innebar bl a att efterfrågan i ekonomin minskade.
Sammanfattningsvis innebar den av socialdemokraterna initierade utvecklingen att aktiviteten i den svenska ekonomin var på väg att helt upphöra. Alltfler blev arbetslösa. Underskotten i ekonomin ökade därmed kraftigt. Den främsta orsaken till dagens höga arbetslöshet är således den socialdemokratiska regeringspolitik som fördes under 1980-talet.
Fyrklöverregeringens politik börjar ge resultat
Fyrklöverregeringen lyckades efter långsiktigt, metodiskt och tålmodigt arbete hejda den ekonomiska nedgången. Problemens omfattning och djup gjorde det dock varken möjligt eller lämpligt att under en mandatperiod försöka komma till rätta med alla de problem 1980-talets casinoekonomi skapat. Det var också för fyrklöverregeringen avgörande att åtgärder inte vidtogs som förstärkte lågkonjunkturen, tvärtemot vad som påstås i den föreliggande propositionen. Vi kan t ex erinra om att på fyrklöverregeringens initiativ har satsats i storleksordningen 50 miljarder kr under den föregående mandatperioden till investeringar i syfte att pressa ned arbetslösheten, vilket i historiska jämförelser är utan motstycke.
Nu sker en återhämtning i ekonomin som en följd av fyrklöverregeringens arbete. Omläggningen av den ekonomiska politiken 1991 lade grunden för den ökning av sysselsättningen som nu sker och därmed en sundare ekonomi. Förutsättningar har skapats för att underskotten i de offentliga finanserna skall kunna minska.
Grunden för denna utveckling utgör de omfattande beslut som tagits i syfte att sanera statsfinanserna. Riksdagen har på fyrklöverregeringens förslag ställt sig bakom permanenta budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt ca 170 miljarder kr. Det motsvarar drygt 11 % av Sveriges BNP. Inga åtgärder av engångskaraktär är då inkluderade. Av de 170 miljarderna har specificerade beslut tagits rörande drygt 90 miljarder kr, varav 62 miljarder kr i besparingar respektive 28 miljarder kr i skatte- och avgiftshöjningar.
I kompletteringspropositionen 1993 konstaterade fyrklöverregeringen att de offentliga finanserna måste förstärkas ytterligare. På den dåvarande regeringens initiativ ställde sig riksdagen bakom ett särskilt saneringsprogram för ekonomin, innebärande en förstärkning av statens budget om 81 miljarder kr. Minskade transfereringar och ökade inkomster skulle leda till en budgetförstärkning på 46 miljarder kr. En realt oförändrad offentlig konsumtion (dvs ökningen av kostnaderna för verksamheten får inte överstiga inflationen) beräknades innebära en förstärkning på 35 miljarder kr.
Utvecklingen har också inneburit rationaliseringar och effektivisering av verksamheten i kommunerna. Utgifterna har minskat och av de målsatta 35 miljarderna har 15 miljarder kr uppnåtts. De åtgärder som riksdagen har fattat konkreta beslut om uppgår till 19,5 miljarder kr. För att saneringsprogrammet fullt ut skall förverkligas återstår således att fatta beslut om ca 26 miljarder kr av totalt 46 miljarder kr.
I kompletteringspropositionen 1994 aviserade fyrklöverregeringen att den avsåg att lägga förslag om ytterligare 20 miljarder kr i budgetförstärkande åtgärder, vilka borde genomföras till senast 1998/99.
I opposition visade socialdemokraterna litet intresse av att medverka till saneringen av statsfinanserna. De yrkade avslag på saneringsprogrammet. Partiet avvisade vidare ca 60 miljarder kr av de preciserade förslag till budgetförstärkningar som riksdagen beslutat om. Till en viss del kompenseras detta av förslag om avgiftshöjningar, vilka dock bara delvis påverkar statsbudgetens saldo. Om socialdemokraternas förslag vunnit majoritet hade emellertid de offentliga finanserna försvagats med mer än 40 miljarder kr.
I vad mån den socialdemokratiska regeringen, i strid med tidigare ställningstaganden från det socialdemokratiska partiet, fullt ut accepterar programmet, framgår inte klart av den nu föreliggande propositionen. Möjligen motsvarar de 18,3 miljarder kr som redovisas i proposition 1994/95:25 som fattade beslut och är de åtgärder som tidigare beräknats till 19,5 miljarder kr inom ramen för saneringsprogrammet. Vi förutsätter att riksdagen vid behandlingen av propositionen analyserar och klarlägger vad som i realiteten gäller.
Det kan konstateras att regeringen -- om den avser att fullfölja de ställningstaganden socialdemokraterna intog i opposition -- i utgångsläget ålagt sig själva ett beting för budgetförstärkning på 40--60 miljarder kr. Annars försämras statsfinanserna i jämförelse med den förbättring som riksdagen, på fyrklöverregeringens förslag, beslutat om. Med den mest välvilliga tolkningen innebär således den föreliggande propositionen att regeringen minskar underskotten till den nivå i statens finanser som skulle uppnås om de tidigare fattade riksdagsbesluten fullföljs.
Bakgrund
Den ekonomiska politikens inriktning
Enligt centerpartiets uppfattning måste den ekonomiska politiken utformas så att Sverige även i fortsättningen är en välfärdsstat med generell trygghet, där välfärden delas av alla och betalas av alla. Det motsäger inte att förändringar och moderniseringar måste ske i välfärdssystemen. Många av dessa har byggts upp i en annan tid och för ett annat samhälle. Måluppfyllelsen blir allt sämre. De människor som verkligen behöver stöd och omsorg riskerar att bli utan berättigat stöd, medan de som har det bättre ställt får del av detta. Kostnaderna för systemen har också ökat kraftigt. Samtidigt har tillförlitligheten i trygghetssystemen, som skall kunna fungera långsiktigt, minskat alltmer.
Möjligheterna att ur ett nationellt perspektiv rädda välfärdsstaten och bevara välfärden bestäms också av hur ett land nationellt kan hävda sig i en allt mer globaliserad ekonomi och en allt tätare sammanflätning över territorial- gränserna av transnationella företag. Storföretagen blir allt mer nationellt trolösa och i en internationaliserad värld kränger de av sig nationella begränsningar. Ekonomins internationalisering innebär i detta hänseende att den nationella politikens genomslag och räckvidd minskar. Det krävs därför ett mellanstatligt samarbete för att framförallt små länder skall kunna hävda sig mot den starka dominansen för ekonomi och teknik över politiken.
Utgången av folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU har därmed skapat bättre förutsättningar för Sverige att, gemensamt med andra suveräna stater, driva en politik för ekonomisk utveckling och ökad sysselsättning. En internationalisering och globalisering av politiken långsiktigt är nödvändig för att inte den politiska demokratin skall bli en chimär och de politiska besluten bara bli en spegelbild av vad transnationella företag och internationella finansmarknader önskar med ökade sociala klyftor, större konflikter, exploatering av naturresurser och miljö m m som följd. Till detta kommer att ett skuldtyngt land har än mindre möjligheter att hävda sig mot dessa intressen än ett land med en stark ekonomi.
Principiella utgångspunkter
Centerpartiet har utifrån ovan redovisade synsätt inför valet 1994 redovisat partiets principiella syn på hur Sverige skall kunna få en långsiktigt stabil och hållbar ekonomisk utveckling med målsättningen att rädda välfärdsstaten.
En hållbar ekonomisk utveckling ställer krav på att samhället formas i samklang med naturen -- ett kretsloppssamhälle. En sådan utveckling har också påbörjats under centerns ledning i fyrklöverregeringen.
Denna utveckling bygger på en politik som syftar till att ta till vara människors engagemang och delaktighet, vilja till samverkan och personligt ansvar, som myndigförklarar individen och ökar lokalt inflytande. Den bygger på ökat personligt ägande och ökad mångfald. Den bygger på att förutsättningar skapas för boende, utbildning, service och arbete, oavsett kön, i hela landet. Vägen till en stabil ekonomi och ett långsiktigt hållbart samhälle i samspel med naturen går via decentralisering av befolkning och näringliv, av politisk och ekonomisk makt.
I vårt valprogram konstaterades att den viktigaste uppgiften under den nu påbörjade mandatperioden är att skapa balans i landets ekonomi.
Vi underströk att underskotten i statens ekonomi medför att Sverige tvingas leva med högre räntor än omvärlden. Detta hämmar näringslivets investeringar och försvagar hushållens ekonomi. Ränteläget riskerar också att leda till att uppgången i ekonomin försvagas och att dagens underskott i statens ekonomi belastar kommande generationer. Det är för centern en oacceptabel utveckling.
Det slogs vidare fast i programmet att underskotten måste angripas med besparingar, systemförändringar och inkomstförstärkningar. Besparingar i de offentliga utgifterna ställer också enligt vår uppfattning extra krav på en rättvis fördelningspolitik. Vi kan aldrig ge avkall på att det skall finns en grundtrygghet lika för alla.
Skatteförändringar måste ges en inriktning som inte stäcker företagens investeringsvilja och motverkar möjligheterna till en ökad sysselsättning i det privata näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små och medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen får inte försämras genom en felaktig utformning av kapitalbeskattningen m m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället i första hand tas ut genom skatter och avgifter på främst miljöbelastande verksamhet och energi. En ökad skatte- och avgiftsbelastning på arbete och kapital bör undvikas. Vi anser därför att en skatteväxling, dvs sänkt skatt på arbete och företag respektive en högre skatt på koldioxidutsläpp och miljöstörande råvaruanvändning och verksamhet, måste ske. Under 1990-talet bör en skatteväxling i storleksordningen 25 miljarder kr genomföras. Långsiktigt innebär en sådan åtgärd att förutsättningar för minskad miljöskuld, sänkt skattetryck och nya jobb skapas.
På vårt initiativ tillsatte fyrklöverregeringen en utredning med direktiv om att lägga förslag till hur en skatteväxling inom ramen för ett miljörealterat skattesystem kan ske. Vi vill understryka vikten av att utredningens arbete fortsätter och kan fullföljas enligt de direktiv som lämnats. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi vill också understryka det självklara i att besparingar och intäktsförstärkningar läggs ut på ett sådant sätt att de är rättvisa. Det är också enligt vår uppfattning rimligt att nödvändig konsumtion som mat, boende och persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion. Detta bör ges regeringen till känna.
En central del i en hållbar ekonomisk utveckling är också att politiken nu inte läggs om på ett sådant sätt att stora delar av landet utarmas. Med en socialdemokratisk regering riskerar uppenbarligen nu Sverige på nytt att få uppleva en av statsmakterna stimulerad och förstärkt koncentration av befolkning och näringsliv.
Av föreliggande proposition att döma kommer en central del i regeringens ekonomiska politik att vara att främja en ökad geografisk rörlighet. I propositionen anförs bl a att ''genom en ökad flexibilitet underlättas överföringen av arbetskraft till expansiva yrken, branscher och regioner''. Vidare uttalas att ''satsningar som främjar den geografiska och yrkesmässiga rörligheten kommer att prioriteras framför traditionella sysselsättningsskapande åtgärder''. (sid 16). Dessa uttalanden är djupt oroväckande och ett knytnävsslag i mellangärdet på boende i glesbygdsområden och de många väljare som stödde socialdemokraterna särskilt i de delar av landet som nu uppenbarligen skall dräneras på arbetskraft för att tillfredsställa centraliseringsivrarnas behov.
Motivet för denna nya överföring av arbetskraft till expansiva regioner anges vara att hålla nere lönerna. Det innebär således, enligt regeringens uppfattning, att arbetslösa i glesbygdsområden skall förflyttas till storstadsområden med syftet att hålla nere lönerna totalt sett i landet.
Det är stor risk att en sådan politik befrämjar den splittring mellan storstäderna och övriga delar av landet som kom till uttryck i folkomröstningen om medlemskapet i EU. Denna politik bekräftar för dessa väljare att nu bedrivs centralt en medveten politik för koncentration av befolkning och näringsliv. En sådan utveckling kommer att innebära mycket svåra påfrestningar för Sverige som nation. Med ökade sociala klyftor och allt större skillnader mellan utvecklingsmöjligheterna i landets olika delar hotas stabiliteten. Socialdemokraterna och vänsterpartiet tar här på sig ett oerhört stort ansvar för framtiden och utmanar direkt befolkningen i en stor del av landet.
Vi anser att det är helt avgörande för en positiv utveckling av ekonomin att den förnyelse av regionalpolitiken som initierats av oss i fyrklöverregeringen inte bryts.
För att Sverige skall komma till rätta med obalanserna i ekonomin krävs att produktionsresurserna i hela landet tas tillvara. Många expansiva små och medelstora företag minskar risken för överhettning på lokala arbets- och bostadsmarknader och risken för kostnadsdrivande inflation. Samtidigt skapas förutsättningar för jobb även i de delar av landet som av hävd haft en svagare arbetsmarknad. Påståendena i regeringens proposition att en lägre inflation förutsätter en geografisk rörlighet är således grovt felaktiga och falska.
Många människor har naturliga skäl för att flytta mellan olika delar av landet. Det finns dock ingen anledning att staten av centraliseringsskäl och med ekonomiska stimulanser eller tvångsmedel skall förmå enskilda människor att flytta. Jobben skall skapas där människorna bor. Hela landets produktionsförmåga måste tas tillvara.
Vi vill även understryka att det på landsbygden och i mindre städer och tätorter finns betydande produktionsmöjligheter som bl a med ny och småskalig teknik och informationsteknologi måste tas tillvara och utnyttjas. Med centern i regeringsställning genomfördes betydande satsningar för att rusta upp infrastrukturen i hela landet. Det är med denna inriktning som Sveriges ekonomiska problem måste angripas.
Enligt vår uppfattning bör riksdagen med avslag på propositionen i dessa delar ge regeringen till känna vad som ovan anförts om vikten av att stävja en utveckling mot ökad geografisk rörlighet med koncentration av befolkning och näringsliv som följd.
Vi vill också understryka att problemens djup och omfattning motiverar en nationell samling med gemensamma insatser från de politiska partierna för att bemästra den svåra ekonomiska situationen. Vi kan nu konstatera att socialdemokratins tal om brett samarbete inte var allvarligt menat.
De förslag, som regeringen lägger i den här och i andra propositioner, är på flera punkter direkt riktade mot centern. Flera av de beslut som nu rivs upp rör frågor som centern drivit i decennier och under den senaste mandatperioden lyckats få gehör för. Det gäller t ex vårdnadsbidraget, den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen och en efter småföretagens villkor mer rättvis skattepolitik och arbetsrätt. Dessutom står förslagen om en ökad geografisk rörlighet som markant försvårar boende och arbete i de mer glest befolkade delarna av vårt land i strid med centerns värderingar.
Utvecklingen sedan i våras har inneburit att de förslag om ytterligare 20 miljarder kr i förstärkningar av de offentliga finanserna som aviserades i kompletteringspropositionen 1994 sannolikt inte är tillräckliga. Det är emellertid omöjligt att mer precist avgöra hur stora behoven av budgetförstärkningar är med utgångspunkt från propositionen, eftersom det förvånande nog inte finns någon redovisning av statsbudgetens saldo.
Omfattningen av åtgärderna måste anpassas efter målsättningen att statsskulden skall ha stabiliserats till senast 1998. Problemens omfattning kan illustreras med att statsskulden ökar med i genomsnitt 17 miljarder kr per månad. Tillåts denna utveckling att fortgå kommer en allt större andel av statens inkomster att gå åt för att betala räntor på statsskulden. För närvarande utgör ränteavgifterna ca 15 % av utgifterna i statsbudgeten 1994/95. Drygt 20 % av statens inkomster går åt till att betala räntor på statsskulden.
Det är således utom allt tvivel att om statsskulden fortsätter att långsiktigt öka kommer ett högt ränteläge att bestå. Arbetslösheten kommer att ligga kvar på en hög nivå och välfärden kan inte försvaras. I sämsta fall riskerar även folkstyret att urholkas genom att Sverige tvingas anpassa sig till de internationella långivarnas villkor. Underskotten i den svenska ekonomin riskerar att leda till att handlingsutrymmet för regering och riksdag blir minimalt.
Vi vill understryka att det läge, som kan uppstå om vi inte i tid försöker bemästra de ekonomiska problemen och få balans i den ekonomiska utvecklingen, kan få allvarliga konsekvenser. Det är därför väsentligt att arbetet med att sanera statsfinanserna som fyrklöverregeringen inledde inte raseras av en felaktig ekonomisk politik. Då riskeras nämligen förutsättningarna för att vi skall kunna få balans i ekonomin.
Det är mot denna bakgrund vårt förslag till fortsatt sanering av den svenska ekonomin skall ses. Förslaget bygger i huvudsak på den saneringsplan som centern presenterade inför 1994 års val. Planen omfattar besparingar och inkomstförstärkningar på totalt drygt 40 miljarder kr utöver det ekonomiska saneringsprogram på 81 miljarder kr som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Politik för decentralisering, grundtrygghet och kretslopp -- för en moderniserad och bevarad välfärd i hela landet
Inledning
Målet för den ekonomiska politiken måste vara att långsiktigt skapa uthållig ekonomisk tillväxt för full sysselsättning och tryggad välfärd. En central del i en sådan politik är målsättningen att statsskulden stabiliserats senast 1998.
Detta ställer krav på en trovärdig finanspolitik som möjliggör lägre räntor och låg inflation och därmed en låg realränta. I sin tur är detta mycket viktiga förutsättningar för ökad sysselsättning och tryggad välfärd. Den förutsätter också decentralisering av befolkning och näringsliv.
En långsiktigt hållbar ekonomisk politik förutsätter också att de lösningar som väljs inte vältrar över problemen på kommande generationer i form av en stor statsskuld och miljöskuld. Det är därför nödvändigt att inriktningen av den ekonomiska politiken utformas så att kostnader i form av miljöförstöring och resursförbrukning blir synliga. I dagsläget vältras kostnaden över på staten eller på kommande generationer. Det ekonomiska systemet måste förändras så att det speglar den ekologiska verkligheten.
En sundare ekonomi förutsätter vidare systemförändringar i de nuvarande välfärdssystemen med syfte att på sikt få en bättre fungerande ekonomi och en starkare välfärd. En grundtanke i dessa systemförändringar är att bryta automatiken i statens kostnadsutveckling. En sådan åtgärd blir i sig starkt inflationsdämpande. Långsiktiga och svåröverblickbara subventionsåtaganden från statens sida måste undvikas. Vägledande för saneringen av statens finanser bör vara att staten skall sörja för garanterade miniminivåer i välfärdssystemen, kombinerat med att arbetslinjen hävdas.
Den ekonomiska politiken för den fortsatta saneringen av statsfinanserna måste utformas så att inflationsförväntningarna inte ökar samtidigt som förutsättningar skapas för en ökad sysselsättning, främst inom den privata sektorn.
Ökade statliga utgifter i form av investeringsstimulanser måste främst inriktas på områden där de långsiktigt gynnar en hållbar ekonomisk utveckling såsom t ex miljö- och energiområdena resp satsningar för att ta tillvara tillgängliga produktionsresurser på landsbygden och mindre tätorter över hela landet. I övrigt måste restriktivitet iakttas med utgiftsökningar av denna karaktär. Investeringsstimulanser, motiverade av arbetsmarknadsläget, måste utformas så att sysselsättningseffekten ligger nära i tid. I annat fall riskerar dessa stimulanser att öka inflationen och bidra till en överhettning av ekonomin vid en kommande högkonjunktur. Detta bör ges regeringen till känna.
Finans- och penningpolitiken
I den allmänna historiska nidbilden i propositionen av den föregående mandatperioden, trots att alla kurvor visar att nedgången började 1989, ingår även att budgetpolitiken varit alltför svag.
Ovan har redovisats omfattningen av de budgetförstärkande åtgärder som fyrklöverregeringen lade, kompletterat med en redovisning av hur socialdemokraterna i opposition motsatte sig huvuddelen av dessa åtgärder. Påståendena om en alltför svag budgetpolitik klingar synnerligen falskt. De är politiskt betingade av försök att skyla över hur den nuvarande regeringen tvingas inse att den oppositionspolitik som bedrevs var rent opportunistisk.
De åtgärder som fyrklöverregeringen vidtog präglades av en strävan att genomföra besparingar som var långsiktigt hållbara och inte bara gav kortsiktiga effekter på budgetsaldot. Denna insikt tycks nu helt saknas hos den socialdemokratiska regeringen. De s k ''besparingslistor'' som cirkulerar innebär t ex att stora delar av anslagen till miljöarbetet och regionalpolitiken skall tas bort. Det riskerar på sikt att möjligheterna till en hållbar utveckling kraftigt försvåras.
Centrala mål för den ekonomiska politiken måste även fortsättningsvis vara att bibehålla en låg inflationstakt och låg arbetslöshet. Det av riksbanksfullmäktige definierade inflationsmålet bör därför ligga fast. Den ekonomiska politik som regeringen för bidrar -- om den vinner riksdagens gehör -- till ett ökat inflationstryck med hänsyn till den karaktär åtgärdsförslagen har.
Budgetpolitiken
De åtgärder som redovisas i propositionen anges leda till en förstärkning av de offentliga finanserna med 57,1 miljarder kr 1998. Besparingarna anges till 25,5 miljarder kr i propositionen, men skall enligt uppgift nu vara 24,5 miljarder kr. Ökade intäkter till följd av höjda skatter och avgifter anges till 36,3 miljarder kr. Budgetförstärkningen nästkommande 12-månadersperiod uppgår till knappt 30 miljarder kr.
I propositionen redovisas en sammanställning av åtgärder, där förstärkningen av de offentliga finanserna anges uppgå till 113,4 miljarder kr. I denna redovisning har man räknat in tidigare, på fyrklöverregeringens förslag, av riksdagen beslutade budgetförstärkningar om 18,3 miljarder kr. Vidare beräknas effekterna av aviserade men okända åtgärder om 20 miljoner kr, som avses presenteras i budgetpropositionen. Slutligen har man redovisat en post minskade ränteutgifter om 18 miljarder kr. Den sistnämnda posten är ingen reell besparing.
I detta sammanhang redovisas däremot inte den belastning på de offentliga finanserna som föreslagna investeringsstimulanser m m innebär. Belastningen, vilken oegentligt läggs på innevarande budgetår, uppgår till ca 5,5 miljarder exklusive kostnader för förslaget om direktavdrag för bygginveste- ringar.
Huruvida denna budgettekniska hantering ökar budgetunderskottet kan inte avgöras, eftersom det inte framgår av propositionen om anvisad finansiering enbart består av tidigare anvisade men ej utnyttjade regional- och arbetsmarknadspolitiska medel. Denna finansiering innebär emellertid att regeringen i en uppåtgående konjunktur använder de regionalpolitiska medlen för andra ändamål. Detta är ytterligare ett exempel på hur socialdemokraterna missgynnar de delar av landet som har de största problemen på arbetsmarknaden. Den nuvarande regeringen har uppenbarligen ingenting lärt av 1980-talets misslyckade ekonomiska politik med överhettning i koncentrationsområden.
Denna finansiering av åtgärder inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken kan således vara uttryck för samma ohederliga budgetteknik som den dåvarande socialdemokratiska regeringen använde hösten 1982, då de ökade budgetunderskottet budgetåret 1982/83 med 15 miljarder kr. Om så är fallet försöker regeringen ge sken av att fyrklöverregeringen ansvarar för att det uppkommit ett större budgetunderskott än vad som i realiteten är fallet för innevarande budgetår.
Propositionens förslag om växling av egenavgifter från arbetslöshetsförsäkringen till socialförsäkringen innebär också att man lyfter in inkomster på statsbudgeten som idag inte redovisas över budgeten. I realiteten påverkar denna transaktion inte de offentliga finanserna utan är ur dessa synpunkter kosmetika. Ett långsiktigt ökat avgiftsuttag utöver vad som idag tas ut minskar däremot statens lånebehov.
Propositionens sammanställning av förslagens effekter ger således inte någon korrekt bild av läget. Vi förutsätter att riksdagen vid behandlingen av propositionen klarlägger innebörden och ger en korrekt analys av förslagets innebörd för budgetsaldo och på de offentliga finanserna.
Centerns förslag till åtgärder för att stärka de offentliga finanserna
Det ekonomiska saneringsprogram som vi förordar innebär en förstärkning av statsfinanserna med totalt 41,8 miljarder kr vid full effekt 1999. Vårt förslag bygger på de beslut riksdagen tidigare fattat och vi har i annat sammanhang yrkat avslag på de propositioner som regeringen lagt med förslag om att riva upp tidigare beslut om införande av vårdnadsbidrag m.m. Vårt förslag är vidare en budgetförstärkning utöver de 81 miljarder kr som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Förslaget är en precisering och utökning av de ytterligare 20 miljarder kr som aviserats i kompletteringspropositionen 1994. I de fall den socialdemokratiska regeringen anslutit sig till förslag som vi tidigare lagt har vi självfallet inget att erinra. Det gäller bl a förmögenhetsbeskattningen och avkastningsskatten på pensioner.
Socialdepartementets verksamhetsområde
Familjestödet
I propositionen föreslås att flerbarnstillägget och bidragsförskotten minskas. I annat sammanhang föreslås att vårdnadsbidraget avskaffas. Vidare aviseras att en utredning för översyn och effektivisering av det samlade ekonomiska familjestödet skall tillkallas med direktiv att föreslå minskningar av familjestödet med 3 miljarder kr.
Sammanlagt innebär propositionen att stödet till familjerna ska skäras ned med 8,2 miljarder kr till 1998. Centerns saneringsplan innebär att det direkta statliga familjestödet minskas med 4,5 miljarder kr jämfört med nuvarande nivå. Statens direkta stöd till barnfamiljerna uppgår till sammanlagt 51 miljarder kr. Då är stödet till den kommunala barnomsorgen som ingår i statens ''påse'' till kommunerna inte inräknat. Stödet har sammantaget låg fördelningspolitisk måluppfyllelse.
Enligt vår uppfattning bör således familjestödet reformeras. Vi förordar att föräldraförsäkringen, barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd -- ett beskattat barnkonto.
Principerna för barnkontot innebär att föräldrarnas uttag på barnkontot kan ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex åren. Den del av barnkontot som överstiger lägsta månadsuttag disponeras fritt under de sex åren. Därmed ger barnkontot möjlighet för den som så önskar att under ett av åren ta ut ett belopp motsvarande nuvarande föräldraförsäkring. Familjestödet blir därmed rättvist, flexibelt, enkelt, robust och lättöverskådligt. Det ökar också familjernas valfrihet och möjligheter att efter egna önskemål planera sin situation.
Genom vårt förslag till barnkonto med lika stöd till varje barn kan utgiftsminskningar göras samtidigt som familjerna, av vilka många lever under knappa ekonomiska omständigheter, får ett förstärkt stöd. Den orättvisa som idag råder där föräldraförsäkringen varierar mellan 60 och 600 kr/dag för samma insats undanröjs. Dessutom utjämnas det samhälleliga stödet mellan de som har offentlig barnomsorg och de som inte har en sådan.
Vi förutsätter att den av regeringen aviserade utredningen om besparingar inom familjestödet blir parlamentariskt sammansatt. Den bör syfta till förslag om införande av ett system med barnkonto med den utformning som ovan skisserats. Detta bör ges regeringen till känna.
Begränsad uppräkning av basbeloppet
I propositionen föreslås att uppräkningen av basbeloppet begränsas. Detta förslag ansluter i pricip till det förslag som centern presenterade i sin saneringsplan för svensk ekonomi inför 1994 års val. Regeringens förslag har dock en mer tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk utformning, där begränsningen anges som en procentuell andel av basbeloppet och varierande med storleken på budgetunderskottet.
Vi föreslår en enkel och rak utformning av begränsningen innebärande att basbeloppet fryses vid 1,5 % ökning. Detta innebär en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kr vid ett inflationsantagande om 3 %.
Åtgärden har stora fördelar. Den bryter sambandet mellan statens kostnader och inflationen. Den bör också öka trycket på arbetsmarknadens parter och andra aktörer att hålla tillbaka kostnadsökningar. Frysningen av basbeloppet får genomslag för enskilda människor enbart om inflationen blir hög. Den beräknade besparingen innefattar att även inflationsskyddet i skatteskalan maximeras till 1,5 % årlig inflation.
I enlighet med vår grundtrygghetsfilosofi bör dock en mindre del av besparingen användas till att kompensera utsatta grupper såsom studerande och äldre med låga pensioner. Vi anser att vad gäller pensionärerna bör detta stöd utgå både i form av pensionstillskott och särskilt bostadstillägg till pensionärer, vilket bättre gynnar alla de pensionärer som är i en svår ekonomisk situation. För detta avdelas 500 miljoner kr.
Pris- och följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner
I propositionen anmäls att det skall prövas om den pris- och följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner som riksdagen har beslutat om vad avser det framtida pensionssystemet skall införas i nuvarande system före år 2001. Frågan skall enligt riksdagens beslut beredas vidare och utreds för närvarande inom ramen för den s k Genomförandegruppens arbete.
Vi ansluter oss därför till den föreslagna hanteringsordningen. Principiellt anser vi att pris- och följsamhetsindexeringen i nuvarande pensionssystem skall tidigareläggas och den planerade besparingen inom ramen för saneringsprogrammet genomföras.
Taket i föräldraförsäkring, sjukförsäkring och arbetsskade- försäkring sänks från 7,5 till 5 basbelopp
Detta förslag innebär en utgiftsminskning på 1,5 miljarder kr. Fem basbelopp motsvarar en årsinkomst på 176 000 kronor, vilket väl sammanfaller med taket i arbetslöshetsförsäkringen.
En samordnad arbetslivsförsäkring
En samordning av taket i olika försäkringssystem ligger i linje med det förslag om en enhetlig arbetslivsförsäkring som vi från centern presenterat i annat sammanhang. Vårt förslag innebär att de olika statliga försäkringar som nu ersätter inkomstbortfall under den yrkesverksamma delen av livet sammanförs i en obligatorisk arbetslivsförsäkring. Försäkringen skall omfatta alla mellan 18 och 65 år.
Arbetslivsförsäkringen ersätter och samordnar därmed den nuvarande ersättningen vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet, förtidspension, tillfällig föräldrapenning och lönegaranti vid konkurser. Detta innebär en avsevärd förenkling genom att olika system med skiftande ersättningsnivåer slås samman. Systemet blir enkelt.
Arbetslivsförsäkringen är avsedd att ge ett inkomstskydd upp till en normal löntagarinkomst -- dvs 175 000--180 000 kr -- och därmed en nivå som garanterar alla en grundtrygghet. Den innehåller tre delar: en grundpenning, en arbetslivspenning samt en möjlighet till personliga lösningar genom avtals- eller privata försäkringar. Arbetslivsförsäkringen skall finansieras till hälften med arbetsgivaravgifter och till hälften med egenavgifter. Försäkringsavgifterna skall förvaltas i ett särskilt fondsystem utanför statsbudgeten. Nuvarande fonder samordnas till ett fondsystem.
I propositionen anmäls att sjuk- och arbetsskadeutredningen skall få tilläggsdirektiv att överväga grunderna för beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Vi anser i stället att ett preciserat förslag om en arbetslivsförsäkring bör tas fram och föreslår att riksdagen hos regeringen begär att sjuk- och arbetsskadeutredningen får tilläggsdirektiv med uppdrag att utreda en enhetlig arbetslivsförsäkring enligt de riktlinjer som ovan skisserats. Detta utredningsarbete bör då ersätta den av regeringen aviserade utredningen för översyn av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Detta bör ges regeringen till känna.
Sjuklöneperioden förlängs från 14 till 28 dagar
Budgetförstärkningen av denna åtgärd uppgår till 1,4 miljarder kr och innebär att ett större ansvar för de anställdas hälsa flyttas över på företagen. Det bör ytterligare förstärka intresset för att förbättra arbetsmiljön och minska sjukfrånvaron. De problem som denna åtgärd kan medföra för de allra minsta företagen kan lösas genom ett särskilt försäkringssystem. Detta bör ges regeringen till känna.
Förstärkt arbetslinje
Inom ramen för saneringsprogrammet skall ytterligare besparingar i pensionssystemet ske. En höjning av den genomsnittliga pensionsåldern med ett år från 59,7 år till 60,7 år kan dock förväntas ge en besparing för staten på ca 12 miljarder kr jämfört med de 6 miljarder kr som förutsätts i saneringsprogrammet. För att uppnå denna effekt måste framförallt förtidspensioneringarna minska. Det förutsätter ökade insatser för rehabilitering.
Dessutom bör andra åtgärder vidtas som till exempel:en skärpning av begreppet arbetsoförmågaavskaffande av de s.k. äldrereglerna (förtidspension av arbetsmarknadsskäl) krav på tvåläkarintygåterkommande omprövning av förtidspensionekonomiska stimulanser för återinträde på arbetsmarknadenberäkning av ersättningen på genomsnittlig inkomst under de två senaste årenövergång till förtida uttag från och med 61 års ålder.
Dessa åtgärder bör tillsammans ge sänkta kostnader 1999 på minst 2 miljarder kr, utöver redan beslutade besparingar i pensionssystemet.
Relativt små förändringar i sjukförsäkringssystemet, som ersättning för resekostnader istället för sjukpenning och en tidigt fördjupad bedömning av sjukfall, kan ge en snabbare återgång till arbetslivet och därigenom besparingar i detta system på cirka 1 miljard kr.
Ytterligare åtgärder för att stärka arbetslinjen och motverka att systemen utnyttjas fel kan vara:samordnade utbetalningar mellan a-kassa och försäkringskassa, samt ökade krav på att ta anvisat arbete.
Detta beräknas ge ytterligare 1 miljard kr i besparing. Sammantaget innebär vårt förslag om en förstärkt arbetslinje utgiftsminskningar om minst 4 miljarder kr.
Omläggning och höjning av allmänna egna avgifter m m
Regeringens förslag innebär att den egna avgiften för den enskilde i arbetslöshetsförsäkringen avskaffas samtidigt som avgiften i sjukförsäkringen höjs i motsvarande utsträckning. Arbetsgivaravgifterna till arbetsmarknadsfonden höjs med 2,2 % medan socialförsäkringsavgifterna sänks i motsvarande grad.
Gällande bestämmelser innebär också att såväl den enskilde som företagen bidrar till att finansiera kostnaderna för ersättningen till de arbetslösa, vilket är ett uttryck för solidaritet mellan de som har arbete och de som inget har. Av detta skäl bör också avgiften till a-kassan tas ut på hela lönesumman och inte enbart upp till 7,5 basbelopp. Det sistnämnda ger en intäktsförstärkning på 300 miljoner kr.
Denna omläggning är enligt vår uppfattning omotiverad. De stora underskotten finns i arbetsmarknadsfonden. Propositionen bör därför avslås i denna del.
Socialavgifter och vinstandelsmedel
I propositionen föreslås att avgiftsfriheten slopas för vissa vinstandelsstiftelser. Vi anser att den under vissa villkor givna avgiftsfriheten bör bibehållas med hänsyn till den positiva effekt detta kan ha för anställdas engagemang och intresse för ett företags verksamhet. Propositionen bör således avslås i denna del.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitik
I propositionen hävdas att säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken skall effektiviseras genom en ökad samordning. Det framgår dock inte av propositionen hur denna samordning skall ske. Förslaget är således mycket ofullständigt i likhet med andra delar av propositionen.
De anslagsmässiga konsekvenserna avses lämnas i budgetpropositionen. I propositionen anges att utgiftsbegränsningarna efter nya uppgifter i rättelseblad skall uppgå till drygt 3 miljarder kr senast 1998.
Propositionens förslag innebär att ambitionsnivån i bistånds- och flyktingpolitiken sänks. Denna brist på solidaritet kan vi inte acceptera. Detta anslag bör behandlas separat. Vi avvisar en sänkt ambitionsnivå i biståndspolitiken. Vad beträffar biståndet bör i stället målsättningen vara att åter uppfylla enprocentsmålet. Flyktingpolitiken är inriktad på att ge resurser till människor som tvingas fly undan förtryck och krig. Detta anslag är också ett förslagsanslag. Vi yrkar således avslag på propositionen i denna del.
Försvarskostnaderna kan minskas i samband med nästa försvarsbeslut. Under innevarande planeringsperiod omsluter totalförsvaret cirka 41 miljarder kr årligen. Omstruktureringar ska kunna leda till att kostnaderna kan minska med 10 % fram till år 1999, dvs 4 miljarder kr. Vi vill understryka att denna förändring förutsätter en stabil säkerhetspolitisk situation i vår del av världen vid genomförandetidpunkten. Detta bör ges regeringen till känna.
Minskad statlig konsumtion
I propositionen aviseras att besparingar skall göras i den statliga verksamheten. Jämfört med redan fattade beslut skall utgifterna minska med 2 miljarder kr, dvs 3 % av de statliga förvaltningsanslagen. Utgiftsminskningen avses genomföras under budgetåret 1995/96. Det anges vidare att huvuddelen kommer att läggas på Justitie-, Social-, Finans- och Utbildningsdepartementens verksamhetsområden.
Propositionens förslag ansluter till de riktlinjer som angavs i 1994 års kompletteringsproposition vad avser innehållet i 20 miljarder kr i ytterligare budgetförstärkningar utöver det tidigare saneringsprogrammet om 81 miljarder kr. Ambitionsnivån är dock lägre än i kompletteringspropositionen 1994. Vi kan dock i avvaktan på en klarare redovisning av utgifts- och intäktssida i statsbudgeten och storleken på underskotten i statsbudgeten godkänna denna lägre ambitionsnivå.
Kommunernas ekonomi
Kommunerna har en central roll för människornas välfärd. Kraven måste dock samtidigt ställas att verksamheten skall vara rationell och effektiv. I det beslutade saneringsprogrammet ställdes krav på en oförändrad real konsumtion innebärande att utgifterna för stat och kommuner skulle bli 35 miljarder kr lägre än vid en oförändrad ökningstakt. Utvecklingen har inneburit att 15 miljarder kr redan har uppnåtts. Kommunerna har visat att de med en lägre kostnad kan få en bra kvalitet på verksamheten. Vi anser även att bidraget till den kommunala skatteutjämningen skall vara nominellt oförändrat.
Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn
I propositionen föreslås att minskning vid utbetalning av kommunal- och landstingsskattemedel skall bli lägre än vad som tidigare beslutats.
Skälet till detta är att kommunernas skatteunderlag minskar till följd av att regeringen föreslår att de beslut som tagits om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen upphävs, vårdnadsbidraget slopas samt att kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i näringsverksamhet avskaffas.
Med våra förslag uppkommer inte detta behov av att förändra reglerna för utbetalningarna av skattemedel till kommuner och landsting och propositionen bör således avslås i denna del. Det innebär att statsbudgeten stärks med 0,8 miljarder kr i förhållande till propositionen.
Finansdepartementets verksamhetsområde
Centerns syn på skattepolitik, beskattning av kapital, företag och förvärvsinkomster
I propositionen föreslås att huvuddelen av genomförda förändringar på det skattepolitiska området rivs upp. Det motiveras med att det inte funnits några skäl att ändra de regler som lades fast i 1990 års skattereform. Det intryck man får av propositionstexten är snarast att den nuvarande regeringen mest är stött i kanten för att åtgärder vidtagits i syfte att ytterligare anpassa skattesystemet så att det blir samhällsekonomiskt effektivt samtidigt som de mest utsatta grupperna har skyddats.
Enligt vår uppfattning måste skattepolitiken vara en väsentlig del i en ekonomisk-politisk strategi för en hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och bevarad välfärd.
En hållbar ekonomisk utveckling förutsätter goda skattemässiga villkor för företagande, arbete och investeringar. Producenter och konsumenter måste vidare genom skatter och avgifter ges incitament som styr verksamheter bort från en negativ miljöpåverkan och stimulerar till hushållning med knappa naturresurser. En differentiering av miljöskatter inom områden där det finns substitut och man har möjligheter att påverka sin egen användning leder till ett sänkt skattetryck.
Utformningen av skilda skatteregler får enligt vår uppfattning inte heller innebära att de glest befolkade delarna av landet missgynnas och koncentrationen till storstadsregionerna förstärks. En skatteväxling genom sänkt skatt på arbete och höjd skatt inom miljö- och energiområdena måste också ske.
Sammantaget har de förändringar som genomförts efter 1991 i huvudsak inneburit att förutsättningarna för att öka aktiviteten i ekonomin underlättats. De har också varit ett led i att fullfölja intentionerna i skattereformen. Vi anser därför att propositionens förslag i dessa delar skall avslås förutom i de fall då regeringen accepterat de förslag vi tidigare har lagt. Vi återkommer till dessa frågor nedan.
Beskattning av kapitalinkomster
Aktiebeskattningen
Med hänvisning till vad som ovan anförts om motiven för ändringar som genomförts efter 1991 i kapitalbeskattningen är det inte motiverat att återgå till den mer investeringshämmande utformningen av aktiebeskattningen som lades fast i 1991 års skattereform. Vi yrkar således avslag på propositionen i denna del.
Vi anser dock att följande förändringar bör ske i inkomstslaget kapital jämfört med dagsläget:
Avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital
Vi anser i enlighet med vårt saneringsprogram att avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital bör höjas från 9 % till 15 %. Det nya pensionssystemet, som innehåller en betydande premiereservdel, minskar samhällets intresse av att kraftigt subventionera just pensionssparande framför annat sparande. Vårt förslag innebär en inkomstförstärkning med 2 miljarder kr.
Förmögenhetsbeskattningen
Vi anser även, i enlighet med förslaget i vårt saneringsprogram, att förmögenhetsbeskattningen skall bibehållas på nuvarande nivå. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt av rättviseskäl att även de som har en tryggad ekonomi och stor förmögenhet bidrar till sanering av statsfinanserna. Det är inte nödvändigt att helt avskaffa förmögenhetsskatten för att Sverige ska ha en skatt på kapital som fungerar även i en internationaliserad ekonomi. Vårt förslag innebär en inkomstförstärkning med 2 miljarder kr.
Fastighetsbeskattningen
I propositionen föreslås att den av riksdagen beslutade extra höjningen av den garanterade räntan 1995 och 1996 avseende räntebidrag för nybyggnad, ombyggnad, energisparande eller förvärv av bostäder enligt 1992 års regler och äldre regler inte skall genomföras. Den budgetförstärkning på 2,5 miljarder denna besparing skulle medföra kompenseras genom att fastighetsskatten föreslås höjd med 0,2 % och en rullande fastighetstaxering, vilken redan förutsatts i gällande saneringsprogram.
Enligt vår uppfattning bör de fattade besluten ligga fast i avvaktan på att en kontrollstation 1995 genomförts. Den skall analysera hur boendekostnaderna utvecklats med hänsyn till de beslut som fattats.
Detta innebär att någon generell höjning av fastighetsskatten nu inte bör ske samt att beslutade höjningar av den garanterade räntan bör ligga fast. Vi återkommer nedan till hur bostadsfinansieringssystemet långsiktigt bör utformas.
Bostadsfinansieringssystemet
Vi har från centerns sida under lång tid påtalat behovet av ett reformerat och moderniserat bostadsfinansieringssystem. Vi vill dock understryka att den mest centrala faktorn för att pressa ned boendekostnaderna för den enskilde är räntenivån. Följderna av den av socialdemokraterna initierade överhettningen av ekonomin i slutet av 1980-talet ser vi nu i form av höga boendekostnader för de enskilda och dryga räntebidragskostnader för staten.
I en ekonomi med en avreglerad valutamarknad och en öppen och internationell ekonomi blir en hög och fluktuerande räntenivå mycket påfrestande för bostadssektorn. Det skapar ryckighet i byggandet och gör boendekalkylerna osäkra. Det är därför ur bostadssektorns synpunkt av största vikt att statsbudgeten bringas i balans.
Enligt vår uppfattning bör statens subvention av boendet förändras till att avse investeringstillfället i syfte att pressa ned produktionskostnaderna mer långsiktigt med lägre boendekostnad som följd. En sådan åtgärd skapar förutsättningar för trovärdighet och stabilitet i finansieringssystemen.
Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär att ett utredningsarbete igångsätts som innebär att förslag snarast kan föreläggas riksdagen om avskaffande av räntebidragen vid nyproduktion och ombyggnad. Byggmomsen sänks som kompensation till 12 %, vilket innebär att investeringskostnaden kan pressas ned.
För egnahemmen ersätts räntebidragen helt med sänkt byggmoms. För flerfamiljshus och bostadshus maximeras räntebidragen till den procentsats som motsvarar egnahemsägarnas värde för avdragsrätten för bostadsräntorna.
Skiftet från räntesubventioner till lägre byggmoms ger i början en viss utgiftsökning för staten men bör på sikt leda till stora besparingar och en stabilare utveckling av de offentliga finanserna. Arbetet bör bedrivas med sikte på att en omläggning kan ske fr o m 1996 för nyproducerade bostäder. Besparingen beräknas vid ett fullt genomfört system bli 1 miljard kr.
Beskattningen av förvärvsinkomster
Höjd marginalskatt
I propositionen föreslås att den statliga skatten höjs från 20 till 25 %. Höjningen anges vara tillfällig och i det korta perspektivet bidra till finansieringen av insatserna på det arbetsmarknadspolitiska området och nödvändigheten av att hejda statsskuldens ökning. Samtidigt återinförs dock grundavdraget vid den statliga taxeringen.
Effekten av skattehöjningen förtas delvis av att grundav- draget vid den statliga taxeringen återinförs. Centerpartiet avvisar den föreslagna skattehöjningen och förordar istället att grundavdraget vid statlig taxering slopas. I konsekvens härmed avslås också höjningen av det s k spärrbeloppet.
Slopat reallöneskydd i inkomstskatteskalan
De närmaste åren kommer att ge starkt begränsade möjligheter till reallöneökningar. Det finns därmed heller ingen som helst anledning att, utöver inflationsskyddet, kompensera höginkomsttagare för reallöneökningar som de aldrig haft. Detta beräknas ge en intäktsförstärkning om 0,8 miljarder.
Grundavdraget slopas permanent vid den statliga beskattningen
Denna åtgärd kan främst motiveras med behovet av att nödvändiga minskningar av subventioner och bidrag ska få acceptans hos svenska folket. Det är enligt vår uppfattning väsentligt att det vidtas åtgärder som klart visar att också högavlönade med en god ekonomi får bära sin del av bördan. Vi föreslår därför att propositionen avslås i denna del och att slopandet av grundavdraget i den statliga inkomstskatten permanentas. Vi beräknar att detta ger en intäktsförstärkning på 2 miljarder kr.
Höjd gräns för avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats
I propositionen föreslås att avdragsbegränsningen i inkomstslaget tjänst avseende kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats höjs från 4 000 till 6 000 kr.
Enligt vår uppfattning innebär alltför stora begränsningar i avdragsrätten för arbetsresor att möjligheterna till boende och arbete i de delar av landet, där det inte finns några reella kollektiva resmöjligheter, försvåras. Vi föreslår mot denna bakgrund att den nuvarande gränsen för avdrag för arbetsresor bibehålls och propositionen avslås i denna del.
Höjning av de särskilda löneskatterna och premieskatten för grupplivförsäkringar
I propositionen föreslås som en konsekvens av de föreslagna ändringarna i de allmänna egenavgifterna en höjning av de särskilda löneskatterna med 2 %. En motsvarande höjning av premieskatten för grupplivförsäkringar skall även ske.
Vi har ovan yrkat avslag på omläggningen av de allmänna egenavgifterna och i konsekvens härmed bör ingen höjning av de särskilda löneskatterna och premieskatten för grupplivförsäkringar ske. Propositionen bör således avslås även i denna del.
Företagsbeskattningen
I det socialdemokratiska valmanifestet aviserades ett förslag om direktavdrag för investeringar. I propositionen har detta förslag krympt till ett tidsbegränsat direktavdrag med 50 % för bygginvesteringar under tiden 1/11 1994-- 31/5 1996. Detta är ett skarpt svek i förhållande till det skarpa löftet i valrörelsen.
Vidare föreslås att den skattefria upplösningen av skatteutjämningsreserven (SURV) begränsas och att den generella rätten att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet skall avskaffas. Slutligen anges att stämpelskatten på aktier skall slopas.
Enligt vår uppfattning har de föreslagna förändringarna av företagsbeskattningen fått en sådan utformning att det eftersträvade syftet inte kommer att uppnås. Det framgår av textmassan i propositionen att förslaget om införande av ett temporärt direktavdrag för bygginvesteringar är krångligt, oöverskådligt och dyrt. Sannolikheten är stor, av propositionen att döma, att sysselsättningseffekterna blir större i skatteförvaltningen än inom byggsektorn.
Avskaffandet av kvittningsrätten mellan inkomstslagen tjänst och underskott i näringsverksamhet leder enligt vår uppfattning till att villkoren för nyföretagande starkt försämras. Genom vårt arbete utvidgades även kvittningsrätten våren 1994 till att gälla även vid vissa generationsskiften. Motivet för förslaget är uppenbarligen endast irritation över att man ändrat i skattereformen och inte sakligt betingad. Vi anser att propositionen skall avslås vad avser begränsningen av upplösningen av skatteutjämningsreserven (SURV), temporärt direktavdrag för bygginvesteringar samt avskaffandet av kvittningsrätten.
Moms på spel och dobbel
I centerns saneringsplan föreslogs att skattebasen bör breddas så att moms på 25 % också omfattar spel och dobbel. Vi kvarstår vid denna uppfattning. Det beräknas ge en intäkt på 2 miljarder kr.
Effektivare skatteindrivning m m
Vi konstaterade även i saneringsplanen att en automatisk vinstberäkning av aktievinster, som idag enkelt kan döljas i deklarationen, kan ge en intäktsförstärkning. Vi anser även att kvittning av skatteskuld mot intjänad pensionsrätt för personer som återkommande och uppsåtligen undanhållit skatt skall kunna ske. Sammantaget bedöms detta ge en inkomstförstärkning om 700 miljoner kr.
Ökade miljö- och energiskatter
Vi föreslår att fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysatorer med 300 kronor per år, vilket ska motsvara kapitalkostnaden av en katalysator. Avsikten är att staten inte ska subventionera bilar med sämre avgasrening. Vidare bör skatten på äldre vattenkraft återställas till den reala nivå som den hade när den infördes, vilket innebär en fördubbling. Skatten har varit nominellt konstant sedan 1982.
Vi förordar även en fördubblad miljöavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Skälet till detta är att förändrade prisrelationer tillsammans med kvarstående miljö- och resursproblem motiverar en höjning av dessa miljöavgifter i jordbruket. Inkomsten bedöms bli ca 100 miljoner kr.
Sammantaget innebär dessa åtgärder en inkomstförstärkning på 1,1 miljard kr.
Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
I propositionen föreslås vissa åtgärder i syfte att minska statens kostnader med 300 milj kr. Förslagen är dock uppenbarligen inte desamma som avsågs i det socialdemokratiska valmanifestet.
Vi kan acceptera att kostnaderna för beredskapslagringen minskas med 200 milj kr.
I propositionen föreslås att stödet till avbytarverksamheten skall minskas med 100 milj kr.
Enligt vår uppfattning är detta ytterligare ett exempel på hur den nuvarande regeringen på olika sätt försöker försvåra villkoren för jordbrukarna. Avbytarverksamheten är en social verksamhet och för många nödvändig om man överhuvudtaget skall kunna få någon ledig tid. Förslaget måste således avslås i denna del.
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
I propositionen hävdas att kraftfulla insatser för att öka sysselsättningen är en av två huvuduppgifter för den socialdemokratiska regeringen. Arbetsmarknadspolitiken har en ''nyckelroll'' för att ge Sverige en ny färdriktning, framhålls det i propositionen.
Både beskrivningen av arbetsmarknadsläget och den s k strategi som redovisas saknar emellertid nästan helt det historiska perspektivet. Någon vilja att förstå bakgrunden och orsakerna till utvecklingen på arbetsmarknaden sedan 1990 finns inte.
Den nya färdriktningen är, såvitt vi kan bedöma av propositionen, en rörlighetsstimulerande och koncentrationsbefrämjande politik. Det är ingen ny färdriktning utan en återgång till den misslyckade politik som förde in Sverige i den djupaste lågkonjunktur landet haft sedan 1930-talet. Vid regeringsskiftet 1991 var antalet varsel och konkurser av mycket stor omfattning. Arbetsmarknadspolitiken ställdes inför en unik situation och en förnyelse av politiken var nödvändig för att den arbetsmarknadspolitiska situationen skulle kunna bemästras. Avgörande för fyrklöverregeringens politik var dels att undvika långtidsarbetslöshet, dels att ge förutsättningar för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. Under centerpartiets ledning vidtogs också en rad åtgärder som har medfört att arbetsmarknaden nu stadigt förbättrats.
I en särskild motion redovisar vi vår syn på propositionens förslag. I korthet innebär våra förslag att ungdomspraktiken får en tydligare inriktning mot kommande anställningar och propositionens förslag om ungdomsintroduktion blir obehövlig. Enligt vår uppfattning bör också möjligheten för akademiker att få praktikplatser finnas kvar. Vi anser även att systemet med utbildningsbidrag med lånedel bör finnas kvar i avvaktan på att en ordenlig utvärdering av dess effekter genomförts.
Vi kan acceptera förslagen om ökat antal platser inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen, högskoleutbildningen, komvux och folkbildningen. Det bör dock understrykas att med hänsyn till de massiva satsningar som fyrklöverregeringen genomfört har -- framförallt från universitet och högskolor -- framförts farhågor för att man inte kan bereda plats för ytterligare studerande i den omfattning som man skulle vilja. Vi har heller inget att erinra mot att omfattningen på utbildningsvikariat utökas till 20 000 per månad. Vi motsätter oss däremot förslaget att slopa den påbörjade försöksverksamheten med den s k traineeutbildningen.
I propositionen förslås att antalet s k ALU-platser halveras. Detta system infördes i samförstånd med socialdemokraterna efter krisuppgörelsen 1992 och har visat sig vara mycket verkningsfullt. Det har inneburit att många arbetslösa har kunnat vara kvar på arbetsmarknaden och göra betydelsefulla insatser, vilka annars inte hade kommit till stånd. Samtidigt har den enskilde breddat sin arbetslivserfarenhet. Enligt vår uppfattning bör man inte efter så kort tid som två år förändra förutsättningarna för denna verksamhet. Vi anser därför att antalet ALU-platser bör vara minst motsvarande den nuvarande faktiska volymen, dvs ca 50 000 platser.
Vi avvisar vidare med kraft regeringens förslag om införande av ett flyttbidrag, oegentligt kallat starthjälp, till dem som söker sig från de regioner som behöver stöd till de stora befolkningskoncentrationerna. Detta förslag är ett flagrant exempel på okänslighet och bristande intresse för att utveckla förutsättningarna för ett expansivt näringsliv i hela landet.
Investeringssatsningar
I propositionen föreslås särskilda investeringssatsningar om totalt 4,7 miljarder kr, exklusive kostnaderna för direktavdraget vid bygginvesteringar. Det hävdas i propositionen att dessa insatser skall skapa ca 50 000 direkta och indirekta arbetstillfällen på årsbasis. Någon redovisning av under vilken tid, respektive förutsättningarna för vad som krävs för att erhålla de olika investeringsbidragen finns inte, vilket är synnerligen anmärkningsvärt. Insatserna anges vara finansierade genom minskade utgifter för arbetsmarknads- och regionalpolitiken.
I det socialdemokratiska valmanifestet utställdes ett löfte om att satsningar om 15 miljarder kr skulle ske. Regeringen har således inte heller i denna fråga följt upp vad man lovat i opposition.
Investeringsstimulanserna är också i jämförelse med vad fyrklöverregeringen genomfört under den föregående mandatperioden av blygsam karaktär. Enbart de ROT- insatser inom kultur- och miljöområdena som riksdagen på fyrklöverregeringens initiativ beslöt om våren 1994 uppgick till 1,5 miljarder kr. Totalt under mandatperioden har 4,9 miljarder kr satsats i ROT-åtgärder.
Investeringar inom näringslivet
Under denna rubrik återkommer förslaget om införande av ett direktbidrag för alla byggprojekt utom bostäder. Vi har tidigare avvisat detta förslag och i stället förordat att en mer långsiktig stimulans ges genom att momsen för byggande sänks till 12 % samtidigt som räntebidragen avskaffas i nyproduktionen.
Miljöinvesteringar
I propositionen föreslås en begränsad satsning på investeringar inom miljöområdet. Totalt avses anvisas 400 milj kr för detta ändamål. Investeringsstöden avser utbyggnad av fjärrvärmenätet, insatser som motverkar trafikbuller, åtgärder inom VA-sektorn, upprustning av naturvårdsområden samt efterbehandling av gamla industriområden.
Vi finner det djupt oroande att regeringen och dess stödparti, vänsterpartiet, inte har insett den centrala roll som investeringar inom miljöområdet spelar för att uppnå en långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning. Det krävs omfattande insatser för att komma till rätta med den miljöskuld som Sverige och andra länder dragit på sig genom en felaktig och misshushållande ekonomi. En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter ett kretsloppsanpassat samhälle. Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag om investeringsstimulanser för åtgärder som främjar ett kretsloppsanpassat samhälle.
Ett sådant åtgärdsprogram måste bl a innefatta producentansvar, starka ekonomiska styrmedel vad avser miljöskadliga varor, skatteväxling, förmånligare avskrivningsregler för företagens miljöinvesteringar och satsningar på förnybar energi.
Investeringar för ett kretsloppsanpassat samhälle har långsiktigt en direkt effekt på de offentliga finanserna. Utan sådana insatser kommer miljöskulden att växa och efter hand bli en allt tyngre börda för statsfinanserna. Dessa investeringar bidrar till en industriell förnyelse och utveckling samt skapar förutsättningar för ett stort antal nya jobb inom de gröna sektorerna av ekonomin.
Kulturområdet
I propositionen föreslås vidare olika typer av stöd för insatser inom kulturområdet. Insatserna består av bidrag till icke-statliga kulturlokaler, kulturmiljövård och byggnadsvård. Stödet till allmänna samlingslokaler och i lokaler för trossamfund förstärks.
Dessa åtgärder är en viss utökning av stödet till insatser som redan vidtagits. Vi kan därför acceptera dessa.
Bostäder och offentliga lokaler
I propositionen föreslås att 360 milj kr avsätts för ROT- åtgärder i skolor och andra offentliga lokaler bl a för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. Inom bostadsområdet föreslås att 1 500 milj kr avsätts för investeringar för reparationer, ombyggnad och tillbyggnad inom bostadsområdet. Stödet är utformat som ett investeringsbidrag. I propositionen anges dock inte under vilken tid bidraget skall utgå. Vidare föreslås att 200 milj kr avsätts för åtgärder i syfte att förbättra inomhusklimatet respektive 100 milj kr för ombyggnader avsedda att handikappanpassa vissa bostäder.
Vi har i det föregående konstaterat att investeringsstimulanserna på byggområdet måste få en annan och mer effektiv inriktning än det föreslagna direktbidraget och det särskilda investeringsbidraget om 15% för ROT-åtgärder.
Vi anser i stället att nuvarande möjlighet till skattereduktion för ROT-åtgärder skall förlängas, med oförändrade regler, och gälla även under 1995. Denna åtgärd har visat sig vara mycket verkningsfull och samtidigt inneburit att svartjobben kraftigt minskat. Vi föreslår med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del att 1,5 miljarder kr avsätts för detta ändamål.
Investeringar i infrastruktur
I propositionen föreslås slutligen att 2 000 miljoner kr avsätts för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område. Dessa medel skall användas för underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar och järnvägar, åtgärder mot trafikbuller samt tidigareläggning av ''andra'' investeringar inom kommunikationssektorn.
Vi anser även att de medel, som avsätts för sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet, främst skall avse bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av länsvägnätet.
Finansiering
Beträffande finansieringen avvisar vi att medel avsatta för olika typer av regionalpolitiskt stöd utnyttjas för de ovan angivna ändamålen. En sådan finansiering är enligt vår uppfattning rent kontraproduktiv. Den riskerar i stället att leda till minskade insatser i områden med en svag arbetsmarknad. Insatserna bör således finansieras enbart med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Övriga budgetförstärkningar
Vi anser dessutom att åtgärder bör vidtas så att kostnaderna för bankkrisen, som följd av den socialdemokratiskt initierade inflations- och spekulationsekonomin, kan minimeras för skattebetalarna. Staten bör se till att de ca 60 miljarder kr som bankkrisen kostat i direkta bidrag och garantier återbetalas.
Enligt vår uppfattning kan detta till en del ske genom att Nordbanken privatiseras. Möjligheterna att införa en bankgarantiavgift bör prövas, innebärande att en särskild avgift tas ut på innestående garantier.
Fastighetsskatten för kommersiella lokaler avskaffades för att lindra kostnaderna för lokalinnehavarna och därmed undvika konkurser, vilka skulle ha drabbat bankerna i form av kreditförluster. Även om bankerna nu har en bättre finansiell situation, kvarstår problem för framförallt de företag som är inriktade på den inhemska marknaden. Vi anser dock att det nu bör prövas när skatten på kommersiella lokaler kan återinföras som en del av återbetalningen till staten av bankstödet. Förutsättningen bör dock vara att detta bedöms kunna ske utan att det leder till ett ökat antal konkurser.
Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag om en återbetalningsplan av utgivna bidrag och kostnader för garantier till banker och kreditinstitut med den inriktning som ovan angivits.
Sammanställning över utgifter och inkomster
I tabellen nedan redovisas en sammanställning av utgifter och inkomster som vårt förslag till sanering av de offentliga finanserna innebär. Utgångspunkten är att de tidigare beslut, som riksdagen tagit på fyrklöverregeringens förslag, ligger fast. Redovisningen avser varaktiga helårseffekter. Jämförelsen mellan de olika åtgärdernas ekonomiska effekter görs i förhållande till dagsläget och ej till propositionen.
I propositionen anges också som en del av saneringen av de offentliga finanserna växlingen av egenavgifterna mellan socialförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringarna. Vi har tidigare yrkat avslag på denna omläggning.
Höjda egenavgifter intecknar också framtida löneökningar och därmed minskar också skatteunderlaget. Från vår sida kvarstår att avgiften till arbetslöshetsförsäkringen skall tas ut med 2 % och då på hela lönebeloppet, dvs inte bara upp till 7,5 basbelopp som i dagsläget.
Det är inte rimligt att, med den utformning som regeringens förslag nu har, bokföra detta som en förstärkning av de offentliga finanserna. Denna omläggning måste ses enbart som en omföring av medel mellan olika konton.
Centerns alternativ till förstärkning av de offentliga finanserna
Av riksdagen antaget saneringsprogram varav
-- Utgiftsminskningar 26 -- Reformerat ATP-system 5 -- Ökade inkomster 15 -- Oförändrad real offentlig konsumtion 35 81,0
Centerns saneringsplan
Förstärkningar av den offentliga sektorns finanser
Familjestödet 4,5 Begränsad uppräkning 12,6 Tak i sjukförsäkringen 1,5 Sjuklöneperiod 1,4 Arbetslinjen 4,0 Försvar 4,0 Bostadssektorn 1,0 29,0 Reallöneskyddet ** 0,8 Grundavdraget ** 2,0 Moms spel och dobbel ** 2,0 Skatteindrivning m m ** 0,7 Miljö/energiskatter ** 1,1 6,6
Bifall till proposition
Förmögenhetsbeskattningen *** 2,0 Avkastningsskatt pensionsförsäkring *** 2,0 Minskad statlig konsumtion 2,0 Beredskapslagring 0,2 Bidragsförskott 0,8 Kyrkan 0,3 7,3 Summa Utgiftsminskning 32,3 Inkomstförstärkning 10,6 * centerns saneringsplan = prop. ** totalt 10,6 Avgår Slopad stämpelskatt -- 0,6 Bostadstillägg för pensionärer -- 0,2 Pensionstillskott -- 0,3 -- 1,1
Avslag på propositionen
Förstärkningar av de offentliga finanserna i jämförelse med propositionen -- ej tillgodoräknade i centerns alternativ
Direktbidrag bygginv 0,3 Sänkt bolagsskatt 2,0 Ej höjd kapitalbeskattning 0,1 Återreglering kommunerna 0,8
Försvagningar av de offentliga finanserna i jämförelse med propositionen -- ej belastande centerns alternativ
Kapitalbeskattningen
-- 7,5 Höjd inkomstskatt
-- 1,4 Avbytarverksamhet
-- 0,1 Reseavdrag
-- 0,7 Kvittning underskott
-- 0,1 Fastighetsskatt
-- 1,5 Ändrad uppbörd av skatter
-- 0,4 Övrigt
-- 1,3
Sammanfattning av åtgärder -- en jämförelse
(s) (c) Tidigare beslutade 18,3 81,0 Utgiftsminskningar 24,5 32,3 Inkomstförstärkningar 21,9 10,6 Avgår -- 4,7 -- 1,1 Summa 60,0 122,8 (Egenavgifter 14,4 10,0)
Därutöver aviseras i propositionen ytterligare 20 miljarder kr i intäktsförstärkningar som avses redovisas i budgetpropositionen. Detta kan inte betraktas som en reell förstärkning förrän eventuella konkreta förslag föreligger. Ej heller är posten minskade ränteutgifter någon reell besparing. En konkret budgetförstärkande åtgärd måste ha sin grund i ett faktiskt beslut. Dessa poster medtas därför inte i jämförelsen. I jämförelsen har ej heller medtagits de budgetförstärkningar i tidigare beslut som tagits under föregående mandatperiod utöver saneringsprogrammet -- åtgärder som socialdemokraterna till stor del avvisat.
Sammanfattning av Centerns alternativ för sanering av de offentliga finanserna
Centerns förslag till saneringsplan för de offentliga finanserna uppgår, utöver de redan beslutade 81 miljarderna, till 41,8 miljarder kr, varav drygt 30 miljarder kr i utgiftsminskningar resp 10 miljarder kr i skattehöjningar.
Saneringsplanen skall ses som en helhet och inte någon lista över separata åtgärder för att skapa balans i Sveriges ekonomi. De föreslagna komponenterna i planen bygger på att åtgärderna skall ha god fördelningspolitisk effekt. De får inte försvåra möjligheterna till investeringar inom näringslivet. De skall främja en utveckling mot decentralisering, ökad sysselsättning och en hållbar tillväxt. De skall bryta automatiken i statens kostnader och vara inflationsdämpande.
Saneringsplanen, tillsammans med de av oss i motionen förordade investeringsstimulanserna och övriga mer långsiktiga åtgärder, ger förutsättningar för att Sverige i slutet på 1990-talet har stabiliserat ekonomin och minst har halverat den öppna arbetslösheten.
Mot denna bakgrund yrkar vi avslag på såväl inriktning som utformning av de föreliggande förslagen i proposition 1994/95:25 om sanering av de offentliga finanserna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del ansluter sig till de principiella utgångspunkterna och riktlinjerna för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem fullföljs enligt givna direktiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på beskattningen av nödvändig konsumtion som mat, boende och persontransporter,
4. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de negativa följderna av en koncentrationsinriktad politik i syfte att öka den geografiska rörligheten för såväl samhällsekonomin som möjligheterna att få till stånd en fungerande arbetsmarknad i hela landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av regionalpolitiken och betydelsen av en hållbar utveckling av ekonomin så att produktionsmöjligheterna i hela landet tas till vara,
6. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande delar uttalar vikten av att det förs en politik för decentralisering, grundtrygghet och kretslopp i syfte att modernisera och bevara välfärden i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del godkänner de riktlinjer för finans- och penningpolitiken som förordas i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av riksdagen antagna ekonomiska saneringsprogrammet om 81 miljarder kronor skall ligga fast samt i övrigt godkänner inriktning och omfattning av de utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar som förordas i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning om en förändrad inriktning av familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om den framtida sjuk- och arbetsskadeförsäkringen får direktiv att lägga förslag om enhetlig arbetslivsförsäkring enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
11. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande delar som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av det framtida uttaget av egenavgifter,
12. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del godkänner vad i motionen anförts om inriktningen av det ekonomiska stödet till pensionärer,
13. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag om ändringar i lagen om allmänna barnbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del återkommer med förslag om ändring i lagen om allmän försäkring vad avser utformningen av reglerna för uppräkning av basbeloppet enligt de riktlinjer som förordas i motionen,
15. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser slopad avgiftsfrihet för vissa andelsstiftelser i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, förlängd sjuklöneperiod samt förstärkt arbetslinje i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt försäkringssystem för de allra minsta företagen vid en förlängd sjuklöneperiod,
18. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om slopad avgiftsfrihet för vissa vinstandelsstiftelser,
19. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av utgiftsminskningarna inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad statlig konsumtion och den kommunala ekonomin,
21. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om direktavdrag för byggnader m.m.,
22. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
23. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar,
24. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändringar i kommunalskattelagen vad avser reseavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,
25. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändringar i lagen om statlig inkomstskatt, uppbördslagen och kupongskattelagen,
26. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt,
27. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om återföring av obeskattade reserver,
28. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
29. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om ersättningsfonder,
30. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild premieskatt för grupplivförsäkring m.m.,
31. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader,
32. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om räntefördelning vid beskattning,
33. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om expansionsmedel,
34. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om periodiseringsfonder,
35. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
36. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om återföring av skatteutjämningsreserv,
37. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
38. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om upphävande av lagen om begränsning av skatt i vissa fall vad avser höjning av spärrbeloppet,
39. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om skatt på vinstsparande,
40. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om upphävande av lagen om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxering,
41. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om upphävande av lagen om beskattning av viss vidareutdelning,
42. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 vad avser 1 §,
43. att riksdagen hos regeringen begär förslag om såväl slopat grundavdrag vid statlig beskattning som slopat reallöneskydd för inkomster över brytpunkten i inkomstskatteskalan,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning och inriktning av inkomstbeskattningen, kapitalbeskattningen och företagsbeskattningen,
45. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av begränsningarna av statens stöd till boendet och hos regeringen begär att en förändrad utformning av bostadsfinansieringssystemet utreds enligt de riktlinjer som redovisas i motionen i avsikt att ett nytt system med denna inriktning kan träda i kraft den 1 januari 1996,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av mervärdesskatt på spel och lotterier, effektivare skatteindrivning, höjd skatt på bilar utan katalysatorer och äldre vattenkraft samt en fördubbling av miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel inom jordbruket i enlighet med vad som anförts i motionen,
47. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av utgiftsminskningarna inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde och behovet av medel för en fortsatt avbytarverksamhet inom jordbruket,
48. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för utnyttjande av anvisade medel för regionalpolitiska insatser,
50. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslagsbelastning och formerna för finansieringen av föreslagna investeringsstimulanser,
51. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del beslutar förlänga möjligheten till skattereduktion enligt gällande regler vid s.k. ROT-åtgärder inom bostadsområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av investeringar inom miljöområdet för en långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för att stimulera investeringar för att främja en utveckling mot ett kretsloppsanpassat samhälle och gröna jobb enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
54. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en återbetalningsplan för utgivet stöd till banksektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,
55. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 godkänner planen för förstärkning av de offentliga finanserna såväl vad avser inriktning som konkret utformning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 22 november 1994 Olof Johansson (c) Andreas Carlgren (c) Helena Nilsson (c) Per-Ola Eriksson (c) Karin Starrin (c) Agne Hansson (c) Elving Andersson (c)