Regeringen föreslår i prop 1994/95:25 beträffande ekonomisk-politiska åtgärder att ramen för u-landsbiståndet under de närmaste fyra åren skall frysas till nuvarande belopp om 13 360 miljoner kronor. Därtill föreslås en ytterligare avräkning med 300 miljoner kronor avseende asylkostnader.
Vi har full förståelse för behovet av kraftfulla åtgärder för att kunna sanera statens ekonomi. Det är därför nödvändigt att på alla områden iaktta stor restriktivitet med statens utgifter. Vi kan emellertid inte acceptera att Sverige nu binder sig för en successiv nedtrappning av u- landsbiståndets andel av BNI som förslaget innebär.
Efter lång och envis kamp under många år kunde Sverige som en av de första nationerna nå det uppsatta enprocentsmålet för bistånd till utvecklingsländerna. I krisuppgörelsen mellan den borgerliga regeringen och socialdemokraterna hösten 1992 gjordes emellertid ett stort avsteg från denna målsättning genom en minskning av biståndsvolymen med 1 500 miljoner kronor. Biståndet kom därmed att sjunka till ca 0,9 procent av BNI. Samtidigt gjordes klara deklarationer om att enprocentsmålet stod fast och skulle återuppnås så snart som möjligt.
Om biståndsramen nu fryses till nominellt oförändrat belopp fram till 1998 innebär det, enligt vår bedömning, att dess andel av BNI successivt sjunker till under 0,8 procent. Skulle förväntningarna om en snabbare tillväxt i ekonomin som en följd av Sveriges anslutning till EU komma att infrias, sjunker det svenska biståndet kanske ned mot 0,7 procent av BNI. I sammanhanget bör uppmärksammas att värdet av det svenska biståndet har reducerats kraftigt också på grund av deprecieringen av den svenska kronan.
I propositionen framhålls att ''det är regeringens målsättning att när den ekonomiska utvecklingen tillåter det successivt uppfylla enprocentsmålet''. Vi menar att om man nu låter biståndet sjunka så kraftigt som föreslås i propositionen förlorar regeringens här uttalade målsättning sin trovärdighet. Vi kan därför inte acceptera regeringens förslag till riktlinjer i detta avseende. Biståndsvolymen bör, enligt vår mening, inte frysas under de närmaste fyra åren. Riksdagen bör i sin budgetbehandling varje år ha möjlighet att ta ställning till biståndets storlek. Ambitionen bör därvid vara att inte avlägsna sig utan så snart som möjligt närma sig det gällande enprocentsmålet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsvolymen under de närmaste åren.
Stockholm den 22 november 1994 Georg Andersson (s) Mariann Ytterberg (s) Martin Nilsson (s) Tomas Eneroth (s)