med anledning av prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m.
I propositionen föreslås återinförande av
dubbelbeskattningen på bl.a. aktier och andelar i ekonomiska
föreningar.
Vi anser att en naturlig konsekvens av detta är att
avdragsrätten för insatsränta i ekonomiska föreningar också
återinförs. I propositionen (s. 49) sägs visserligen bl.a.
följande: ''...är det för närvarande inte aktuellt att återinföra
Annellavdraget eller motsvarande avdrag för ekonomiska
föreningar.'' Vi anser dock att jämförelsen med
Annellavdraget inte är helt självklar, och i vart fall inte
tillräckligt skäl för att inte återinföra avdragsrätten för
insatsränta.
Beskattningsreglerna för ekonomiska föreningar
överensstämmer i stort med de bestämmelser som gäller för
aktiebolag. I princip förelåg alltså dubbelbeskattning av
ekonomiska föreningar fram till slopandet av
dubbelbeskattningen. Dubbelbeskattningen hade dock
brutits igenom på tre punkter. Den ekonomiska föreningen
hade nämligen avdragsrätt för kooperativ utdelning,
insatsutdelning och ränta på förlagsinsatser. Avdragsrätten
för insatsränta tillkom från och med 1985 års taxering.
Beslutet hade föregåtts av Kooperationsutredningens
översyn av föreningarnas möjligheter till kapitalanskaffning
(SOU 1981:60). I propositionen (1983/84:84 s. 29)
konstaterade departementschefen bl.a. att den låga
självfinansieringsgraden var ett problem för den kooperativa
företagssektorn. Vid riksdagsbehandlingen uttalade
näringsutskottet (NU 1983/84:24 s. 7) följande:
De kooperativa företagen utgör, som industriministern
framhåller, vid sidan av privata och samhällsägda företag en
viktig del av det svenska näringslivet. Kooperationen har ett
stort inflytande på den ekonomiska och sociala utvecklingen
och tillgodoser väsentliga demokratiska värden.
Kooperationen kan bidra till en effektivisering av
näringslivet bland annat genom att verka för högre kvalitet
inom produktion och distribution. Kooperationen har visat
att ekonomisk effektivitet och demokrati väl låter sig
förenas.
Vi vill också erinra om att inkomstskatten för ekonomiska
föreningar tidigare av samma skäl var lägre än för aktiebolag.
Som en konsekvens av det generella slopandet av
dubbelbeskattningen och slopandet av Annellavdraget
beslutades att avdragsrätten för insatsränta och ränta på
förlagsinsatser skulle slopas. Därmed uppnåddes en i detta
avseende fullständig likhet mellan aktiebolag och
ekonomiska föreningar.
I motiveringen (prop. 1993/94:50 s. 190) till slopandet av
avdragsrätten för insatsränta förbigicks helt de motiv som
anfördes för införandet av avdragsrätt, nämligen dels att i
någon mån kompensera att det är svårare att klara
kapitalanskaffningen via medlemskretsen än via
aktiemarknaden, dels att en ekonomisk förening i realiteten
i stor utsträckning ändå var enkelbeskattad genom rätten till
avdrag för kooperativ utdelning. Vi noterar att slopandet av
avdragsrätten inte tagits upp i den utredning som föregick
slopandet av dubbelbeskattningen; det kom först i
propositionen.
Det har i praktiken visat sig att ekonomiska föreningar ofta
har en för låg andel riskkapital i form av inbetalda
medlemsinsatser. Det har visats bl.a. i Civildepartementets
rapport ''Kapitalanskaffning i nya kooperativa företag'' (Ds
1993:32). Vissa problem inom konsumentkooperationen kan
sannolikt också till viss del förklaras med för låg andel
insatskapital. Det är därför angeläget att ekonomiska
föreningar i någon mån kompenseras för bristen på tillgång
till den sedvanliga riskkapitalmarknaden.
Syftet är nu, i fråga om företagsbeskattningen, att återgå
till den nivå på skatteuttagen, som gällde till och med år
1993. Ett återinförande av det utdelningsavdrag, det så
kallade Annellavdraget, som aktiebolagen tidigare kunnat
göra har dock ansetts vara förknippat med vissa problem. Det
har pekats på att ett sådant avdrag är internationellt
avvikande och att det kan medföra en överflyttning av
skatteintäkter från Sverige till andra länder. För närvarande
är det därför inte aktuellt att återinföra Annellavdraget utan
frågan bör bli föremål för ytterligare prövning. I syfte att
justera ned skatteuttagen på företagen till den nivå som
gällde tidigare och för att främja riskkapitalförsörjningen
föreslås att stämpelskatten på nya aktier slopas.
De faktiska förhållandena är således helt andra för
kooperativa föreningar än för aktiebolag. Enligt vår
uppfattning är det därför fel att utan vidare behandla de
kooperativa föreningarna på samma sätt som aktiebolagen.
Föreningarna verkar enbart i Sverige för att främja
medlemmarnas ekonomiska intresse. De internationella
aspekterna är inte giltiga här och någon kompensation i form
av slopad stämpelskatt kommer föreningarna inte i
åtnjutande av. I stället finns anledning att ta fasta på de motiv
som låg bakom 1984 års lagstiftning om att införa
avdragsrätten för utdelning.
Vi yrkar därför att 2 § 8 mom. lagen om statlig
inkomstskatt återställs i den lydelse det hade till och med
1994 års taxering.
I samband med skattereformen fastställdes ett tak för hur
hög utdelning från fåmansföretag som får kapitalbeskattas. I
de fall personalägda företag drivs i form av ekonomisk
förening saknas möjlighet att fullt ut utnyttja detta på grund
av begränsningen i 10 kap. 2 § föreningslagen som begränsar
insatsräntan till diskontot + 3 procentenheter. Med dagens
statslåneränta respektive diskonto innebär skatteregeln en
tillåten ränta på ca 16 % medan föreningslagsregeln innebär
en högsta tillåten ränta på ca 9 %.
Begränsningsregeln i föreningslagen bör därför modifieras
bl.a. för att medlemmarna i personalkooperativ i full
utsträckning skall komma i åtnjutande av kapitalbeskattning
i samma utsträckning som delägarna i ett aktiebolag.
Det bör vidare i annat sammanhang utredas huruvida det
är lämpligt att terminologin i 2 § 8 mom. första stycket
anpassas till motsvarande terminologi i 10 kap. 1 § lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar. Lagen om statlig
inkomstskatt talar om ''rabatt och pristillägg'' medan
föreningslagen talar om ''efterlikvider, återbäringar eller
liknande''. Det torde stå klart att det är samma sak som
åsyftas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att återinföra 2 § 8 mom. lagen om
statlig inkomstskatt i den lydelse den hade t.o.m. 1994 års
taxering.
Stockholm den 22 november 1994
Inga-Britt Johansson (s)
Marianne Carlström (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Ann-Kristine Johansson (s)
Nils T Svensson (s)