med anledning av prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m.
Arbetsmarknadspolitiken har ställts inför unikt hårda krav
under perioden 1991--1994. Konsekvenserna av
Socialdemokraternas i allt väsentligt misslyckade
ekonomiska politik under 1980-talet i förening med den
djupa lågkonjunkturen gjorde från våren 1990 situationen på
arbetsmarknaden utomordentligt pressad.
Sensommaren 1991 hade industriproduktionen fallit i
drygt ett år. Exporten minskade och Sverige förlorade
marknadsandelar. Investeringarna gick ned kraftigt och
främst då inom industrin. Varslen om uppsägning steg
kraftigt sedan ett år och sysselsättningen minskade snabbt
under hela 1991.
Sensommaren 1994 efter tre år av fyrklöverregeringens
politik noterades den högsta industriproduktionen någonsin
och en kraftigt ökad orderingång pekade på fortsatt
expansion. Antalet varsel låg lågt, fler och fler jobb tillkom
och antalet anställda ökade.
Sommaren/hösten 1991 ökade arbetslösheten med 8 000
per månad och sysselsättningen minskade med 13 000 per
månad. Inför 1994 års riksdagsval var situationen den
omvända. Arbetslösheten minskade med 6 000 och antalet
sysselsatta ökade med 13 000 personer i månaden.
Fyrklöverregeringen tvingades till extraordinära insatser
för att lindra effekterna av arbetsmarknadssituationen. Den
arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen behövde
kompletteras. Mer ekonomiska resurser än någon tidigare
regering avsatt måste tas fram för att motverka
långtidsarbetslöshet och därmed motverka en permanent hög
arbetslöshet. Denna resursmobilisering skedde i ett läge när
regeringen också var tvungen att pressa fram cirka 60
miljarder kronor för att hålla det svenska banksystemet
under armarna. Såväl finanskris som arbetslöshetskrisen
föddes under den förra socialdemokratiska regeringens tid.
Ungdomspraktiken introducerades för att minimera risken
för långtidsarbetslöshet bland ungdomar. Samtidigt kunde
traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder förbehållas
äldre arbetskraft.
Fyrklöverregeringens åtgärder för att främja svenskt
näringsliv, bl a vad avser investeringsprogram på flera tiotals
miljarder, rimligare företagsbeskattning,
småföretagsanpassad arbetsrättslagstiftning, miljösatsningar
etc har tillsammans med saneringen av ekonomin skapat ett
bra kostnadsläge och stor framtidstro i näringslivet.
Utbildningsinsatser och övriga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder såsom ungdomspraktiken och ALU gör den svenska
arbetskraften väl rustad att ta de nya jobben.
Den förda politikens komponenter
Den nödvändiga förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken
under åren 1991--1994 möttes ofta av motstånd från LO och
socialdemokratin medan TCO och SACO medverkade
positivt. Socialdemokraterna vägrade inse såväl sin egen
stora skuld som situationens allvar. Gamla och helt
otillräckliga principer vägledde socialdemokratin och inte
insikter om situationens allvar. I vissa situationer t ex
Rosenbadsnattöverenskommelsen kunde dock bredare
uppgörelse träffas under perioden.
De svåra arbetsmarknadspolitiska följderna av 80-talets
inflations- och spekulationsekonomi krävde nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och därmed en större
bredd och ett större utbud.Sammantaget satsade
fyrklöverregeringen inemot 50 miljarder kronor på åtgärder
för att minska arbetslösheten. Antalet individer i aktiv
verksamhet istället för öppen arbetslöshet kunde därmed i
stort fördubblas.Arbetslösa ungdomar i åldern 18--25 år
kunde genom ungdomspraktiken (UP) beredas meningsfull
verksamhet och arbetslivserfarenhet. Som mest var samtidigt
nära 100 000 ungdomar samtidigt engagerade i UP. Alla
undersökningar som har utförts om hur ungdomar och
arbetsgivare har upplevt UP har gett osedvanligt gott resultat.
I motsats till flertalet andra länder möter vi nu i vårt land
konjunkturuppgång med ''fräsch'' ungdom.Särskilda
praktikmöjligheter skapades för långtidsutbildade,
akadmikerpraktiken. Åtgärden har uppskattats, inte minst av
Saco. För invandrare har invandrarpraktik inrättats.
Invandrarna har därmed fått en chans att arbeta sig in på en
arbetsplats samtidigt som kunskaperna i svenska förbättras.
Det var viktigt att tillgodogöra svensk arbetsmarknad,
särskilt de mindre företagen, denna kompetens. Det är ockå
av stor vikt att t ex välutbildade invandrare i våra
storstadsområden får chans till egen försörjning istället för
den av regeringen föreslagna flyttlasspolitiken.
Långtidsarbetslösa, med risk för utförsäkring och andra
arbetslösa, kunde genom arbetslivsutveckling (ALU)
återknyta kontakten med arbetsmarknaden, vidmakthålla sin
kompetens eller pröva något nytt. Inom ALU kunde många
också förbereda nya jobb och företag. Flera undersökningar
som gjorts av ALU-verksamheten har visat att både
arbetslösa och arbetsgivare uppskattat åtgärderna och att
undanträngningseffekterna är små.Starta-eget-bidrag var
under 1991 några hundra och är nu i årsskiftet uppe i 15--
20 000. Undersökningar visar på bra resultat när det gäller
företagsöverlevnad.Eftersom satsningen på traditionell
arbetsmarknadsutbildning inte visade sig vara effektiv i den
utomordentligt svaga arbetsmarknaden gjordes en stor
satsning i det ordinarie utbildningssystemet. Ett tredje
gymnasieår infördes för de tidigare tvååriga
gymnasielinjerna. Utbildningsplatserna i komvux och
folkhögskolor utökades kraftigt. Universitet och högskolor
har utökats med ca 50 000 platser. Inte minst har de mindre
högskolorna fått en väsentligt breddning.
Folkbildningsorganisationerna har också utfört ett avsevärt
arbete.Arbetslöshetsersättningen har getts en utformning
som stödjer arbetslinjen. Möjligheterna till evig rundgång
mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder föreslogs
ersättas av en offensiv arbetslinje. Maximalt två
ersättningsperioder med mellanliggande
arbetsmarknadsåtgärd skulle accepteras. Därefter skulle en
ny särskild och individuell åtgärd införas, som skulle
återföra den arbetslöse till arbete. Ersättningsnivån sänktes
från 90 till 80 %. De lägsta ersättningsnivåerna höjdes
däremot till 245 kr per dag eller mer än 1 000 kr/månad. En
allmän obligatorisk arbetslöshetsersättning infördes.Ett
mer enhetligt och rättvist system med utbildningsbidrag med
lånedel infördes där all grundutbildning samt
yrkesutbildning för dem under 25 år fick en mera likställd
förmån.En viktig ambition var att sänka tröskeln in på
arbetsmarknaden för dem som står utanför. Samarbetet
mellan arbetsförmedlingarna och företagen intensifierades.
Särskilda medel anvisades för detta. Reformeringen av
arbetsrätten tog bl a sikte på att öka företagens vilja att
nyanställa och därmed hjälpa arbetslösa.Under 1994 har ett
system med generellt anställningsstöd (GAS) provats. Det
innebär att de företag som utökar sin arbetskraft i förhållande
till vad som gällde i september 1993 får
arbetsgivaravgifterna sänkta med 15 procentenheter för den
del som motsvarar ökningen.Under innevarande budgetår
har av de arbetsmarknadspolitiska medlen 800 miljoner
kronor anvisats för särskilda småföretagssatsningar. Den
regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska situationen
har varit vägledande för fördelningen av medlen mellan
länen. Avsikten var att minska AMS-åtgärderna och istället
satsa på ordinarie jobb. Rapporter från länsstyrelserna pekar
på mycket goda resultat. Satsningen verkar ge minst
fyrdubbelt resultat jämfört med det socialdemokratiska
förslaget om ytterligare AMS-satsningar.På
investeringssidan gjordes omfattande satsningar (det senaste
budgetåret också här en fyrdubbling i förhållande till 80-
talet) i byggande av vägar och järnvägar. Särskilda ROT-
program genomfördes. Stora resurser anvisades för
tidigareläggning av statligt byggande och affärsverkens
investeringar.
Arbetsmarknaden har vänt uppåt
Redan 1993, men främst under 1994, har det kunnat
konstateras att arbetsmarknaden vänt uppåt. Det innebär att
på relativt kort tid har en arbetsmarknad i fritt fall kunnat
vändas till det bättre. Det är en signal om att den förda
politiken varit rätt och måste föras vidare. Vår kritik mot den
nu presenterade propositionen har sin utgångspunkt i att s-
regeringen i flera avseenden nu vill återföra politiken till de
metoder som under 80-talet orsakat ett utomordentligt
allvarligt läge för vårt land.
Ungdomarna
Ungdomspraktiken har allt mer inriktats på att leda fram
till anställningar. Detta har markerats genom att kraven på
motprestation från arbetsgivaren skärpts. Under de första sex
månaderna skall en avgift om 1 000 kr per månad betalas.
Fortsätter man i en andra praktikperiod hos samma
arbetsgivare skall en överenskommelse med denne träffas
om efterföljande anställning. Avgiften under denna andra
period är 3 000 kronor per månad. För den unge gäller i båda
perioderna ersättning med utbildningsbidrag.
Regeringen föreslår nu att ungdomspraktiken slopas för
alla över 20 år. Regeringen aviserar vidare att den skall tas
bort för de yngre fr o m halvårsskiftet 1995. Istället införs ett
system där ungdomarna gratis ställs till förfogande i fyra
månader. De skall därefter kunna anställas med bl a
rekryteringsstöd. Den erfarenhet som finns av ett liknande
system efter avtal mellan Verkstadsindustrin och Metall visar
att ett sådant system svårligen kan nå upp till de volymer som
tyvärr alltfort är nödvändigt för att inte 10 000-tals ungdomar
skall lämnas vind för våg.
Vi noterar att den jobbgaranti efter 100 dagars arbetslöshet
som var ett socialdemokratiskt huvudnummer i valrörelsen,
i propositionen förbigås med fullständig tystnad. Vi noterar
också att det arbtslöshetsprogram som statsministern lovade
omedelbart efter folkomröstningen lyser med sin frånvaro.
Enligt vår mening är det viktigt att nu ta ytterligare steg för
att utveckla ungdomspraktiken med ännu tydligare
inriktning mot kommande anställning. Det kan ske genom
att de båda perioderna i ungdomspraktik förkortas till
vardera fyra månader. Arbetsmarknadsverket arbetar redan
enligt liknande principer. Om inte anställning kunnat ske
under dessa fyra månader, vilket är önskvärt, kan anställning
med rekryteringsstöd därefter komma i fråga. En sådan
förändring innebär att den i propositionen föreslagna lagen
om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion blir
obehövlig. Gällande lagstiftning för UP har samma innebörd
och är tillräcklig. I sammanhanget bör påpekas att
Arbetsmarknadsverket redan med nuvarande regler tillämpar
ett flexibelt system och att man beroende på den lokala
konjunkturen, arbetsgivaren och den unge söker bästa
lösning.
Det finns alltså ingen anledning att föreslå ny regler utan
Arbetsmarknadsverket bör få förtroendet att arbeta med
ungdomspraktik och rekryteringsstöd på ett flexibelt sätt.
För många högskoleutbildade har akademikerpraktiken
alltfort en viktig uppgift att fylla. Det gäller inte minst för
vissa utbildningar och för högutbildade invandrare. Det
förbättrar också möjligheten att få in fler högutbildade i
småföretag. Enligt vår mening förmår
Arbetsmarknadsverket också att hantera dessa avgränsningar
utan att åstadkomma undanträngningseffekter.
Akademikerpraktiken bör således ytterligare någon tid
finnas kvar i den arbetsmarknadspolitiska medelsarsenalen.
En viktig fördel med att bygga vidare på
praktikmöjligheterna är dessutom att det är ett känt system
för förmedlingarna, ungdomarna och arbetsgivarna.
Möjligheterna till fortsatt framgång blir därmed väsentligt
bättre.
Utbildningsbidrag med lånedel
Utbildningsbidrag med lånedel innebär att den enskilde
som utbildningsbidrag får 65 % av arbetslöshetsersättningen.
Resterande del upp till a-kassenivå kan den enskilde låna.
Detta system har i övergångsskedet tagits emot på ett blandat
sätt.
Motivet för den genomförda förändringen var att skapa ett
mera rättvist och överblickbart studiesocialt stödsystem.
Dessutom kunde betydligt fler erbjudas utbildningsbidrag
inom en oförändrad utgiftsram. I tidigare system förelåg
uppenbara orättvisor mellan många elever i samma klass.
Det är olyckligt om alltför många genom tillfälligt kortvarigt
arbete kan få radikalt andra villkor för studier än de
ungdomar som rakt igenom sina studier upptar lån eller
erhåller sedvanligt studiemedel.
Regeringen föreslår nu att utbildningsbidrag med lånedel
slopas. Enligt vår mening finns viktiga värden som därmed
kan gå förlorade. Med vissa enskilda och regionala
variationer har vi inte kunnat notera några betydande
problem med det införda systemet. Där finns också
uppenbara fördelar. Enligt vår mening bör inte beslut nu tas
om att slopa systemet. Däremot bör det göras en ordentlig
utvärdering som sedan kan ligga till grund för eventuella
förändringar.
Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat
Under hela 1994 har antalet människor i
arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat ökat. Det
är en logisk följd av att dessa åtgärder är mera effektiva i en
konjunkturuppgång. Den förändring som nu föreslås i
propositionen är marginell och ryms redan inom de
möjligheter AMS har. Vi har mot denna bakgrund ingen
invändning mot förslaget, men anser att
Arbetsmarknadsverket inom angivna ramar har att lokalt och
regionalt anpassa utbildningsnivån.
Hela Sverige skall leva
Inom en rad politikområden visar regeringen bockfoten när
det gäller den regionala utvecklingen. Riksdagen beslutade i
våras att 800 milj kr skulle anvisas till småföretagsutbyggnad
och nya jobb. Till vår förvåning motsatte sig
Socialdemokraterna detta. Beloppet skulle fördelas till länen
efter det regionala och arbetsmarknadspolitiska läget i
respektive län. Inte minst skulle insatserna inriktas på
landsbygdsutveckling.
Nu kommer den ena signalen efter den andra som syftar
till att motverka utvecklingen i de bygder som redan har den
svagaste arbetsmarknaden. Det gäller bl.a den
socialdemokratiska regeringens syn på hur det
framförhandlade återflödet från EU:s strukturfonder skall
användas och hur medlemsavgiften till EU skall finansieras.
Den socialdemokratiska regeringen föreslår ett system
med flyttbidrag, vilket i praktiken syftar till att förmå
människor att flytta från de regioner som mest behöver ett
utvecklingsstöd till de stora befolkningskoncentrationerna.
Flyttlasspolitik är förödande för de bygder som nu börjat
kunna satsa på sin utveckling genom den nya
regionalpolitiken. Inte minst behöver de behålla välutbildad
arbetskraft och nyckelpersoner. Det är också så att det
knappast finns någon delarbetsmarknad i Sverige där
arbetslösheten sjunkit så att det behövs ett särskilt
rekryteringsstöd (vilket starthjälpen blir) för att de skall
kunna tillgodose sitt behov av arbetskraft.
Vill arbetsgivare i koncentrationsområden rekrytera
nyckelpersoner till sina företag är det logiskt att de själva
betalar flyttkostnaderna. Förslaget drabbar också det stora
antalet arbetslösa och välutbildade invandrare som finns i
våra storstäder. Målsättningen måste vara att de snarast
erhåller arbeten i sina regioner. Förslaget bör därför avvisas.
Arbetslivsutveckling (ALU)
ALU infördes efter krisuppgörelsen hösten 1992. Det har
visat sig vara ett värdefullt och allsidigt tillskott som passar
många arbetslösa. Den har nått en nivå på ca 50 000
människor samtidigt. Innevarande budgetår har det beräknats
att ALU skulle tillåtas öka till 75 000 människor i genomsnitt
över perioden.
Regeringen föreslår att det nuvarande antalet människor
inom ALU halveras, samt att verksamheten begränsas till
insatser inom kultur- och miljöområdena. Till vår förvåning
utesluts därmed t ex de jobbförberedande aktiviteterna, vilka
inte minst socialdemokratin var angelägna om vid
krisuppgörelsen.
ALU har nu funnits i knappt två år. Det är naturligt att en
ny åtgärd utvärderas, förändras och utvecklas med hänsyn
tagen till vunna erfarenheter. Vi motsätter oss därför att
verksamheten nu dras ned och beskärs. Inte minst borde
erfarenheterna från ALU-delegationens arbete utvärderas
innan några substantiella förändringar görs.
Det bör ankomma på Arbetsmarknadsverket att tillse att
eventuella undanträngningseffekter inte uppstår. Det kan
vara en riktig bedömning att den faktiska volymen, dvs
50 000 platser, som årsgenomsnitt är av rätt nivå. Även i
denna fråga bör Arbetsmarknadsverket erhålla förtroendet
att centralt och regionalt anpassa volymen till vad som lokalt
är lämpligt. För Centerpartiet är det viktigt att slå fast att
olika arbetsmarknadsmässiga åtgärder alltid är bättre än
öppen arbetslöshet.
Investeringssatsningar
I propositionen föreslås särskilda investeringssatsningar
om 4,7 miljarder kr dels inom
Kommunikationsdepartementets område, dels inom
byggandet vad avser s k ROT i bostäder och offentliga
lokaler exklusive nybyggnadsinvesteringar undantaget
bostäder.
Den tidigare regeringens satsningar vad gäller ROT och
kommunikationssatsningar bör fortsätta. När det gäller
insatser på vägområdet bör dessa i hög grad riktas till förmån
för bärighetshöjande åtgärder i de mest eftersatta delarna av
vägnätet. Vi föreslår att föreslagna medel anvisas till
bärighetshöjande insatser i länsvägnätet. Detta ger dels det
bästa ekonomiska utfallet för landet och dels ger det
väsentligt fler arbetstillfällen över hela landet än vad
storobjekten gör.
I propositionen föreslås att 360 milj kr avsätts för ROT-
åtgärder i skolor och andra offentliga lokaler. Det föreslås att
1 500 milj kr avsätts för investeringar för repartioner,
ombyggnad och tillbyggad inom bostadsområdet. Vidare
föreslås att 200 milj kr avsätts för åtgärder i syfte att förbättra
inomhusklimatet och 100 milj kr för ombyggnader avsedda
att handikappanpassa vissa bostäder.
Vi har i en annan motion konstaterat att
investeringsstimulanserna på byggområdet måste få en
annan och mer effektiv inriktning än det föreslagna
direktbidraget och det särskilda investeringsbidraget om
15 % för ROT-åtgärder.
Vi anser i stället att nuvarande möjlighet till
skattereduktion för ROT-åtgärder skall förlängas, med
oförändrade regler, och gälla även under 1995. Denna åtgärd
har visat sig vara mycket verkningsfull och samtidigt
inneburit att svartjobben kraftigt minskat. Vi föreslår med
avslag på proposition 1994/95 i motsvarande del att 1,5
miljarder kr avsätts för detta ändamål.
I sammanhanget bör understrykas att tillgången till
industrilokaler inom överskådlig tid inte torde utgöra någon
hämmande faktor för den ekonomiska aktiviteten i övrigt.
Utbildningsinsatser
Centerpartiet stöder förslagen om ytterligare
utbildningsplatser inom bl a högskoleutbildningen, komvux,
folkhögskola samt insatserna inom folkbildningen. De nya
platserna inom högskolan bör kanaliseras till de mindre och
medelstora högskolorna. Det bör påpekas att med hänsyn till
de massiva satsningar som fyrklöverregeringen genomfört
har framförts farhågor för att man inte kan bereda plats för
ytterligare studeranden i den omfattning som föreslås i
propositionen.
Vi motsätter oss förslaget att slopa den påbörjade
försöksverksamheten med trainee-utbildning. Enligt vår
mening representerar detta förslag en lovande möjlighet att
förstärka den enskildes möjligheter att på eget initiativ ta sig
fram till kompetens som ger jobb.
De av oss förordade förändringarna i
arbetsmarknadspolitiken ryms inom den ekonomiska ram
som regeringen föreslagit och genom fördelningar inom
Arbetsmarknadsverkets område. Hänsyn har då också tagits
till förändringar av kostnaderna inom
Arbetsmarknadsfonden. Omfördelningar måste också ske till
Utbildningsdepartementets huvudtitel för att klara de
utökade satsningarna på utbildning. I sammanhanget bör
noteras att Arbetsmarknadsverket föregående budgetår inte
förmådde förbruka anvisade medel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om praktik
för ungdomar i ungdomsintroduktion,
2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om upphävande av
lagen om särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringssatsningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande förändring av
ungdomspraktiken och bibehållande av
akademikerpraktiken,
5. att riksdagen beslutar avslå förslaget om starthjälp,
6. att riksdagen beslutar avslå förslaget att ta bort trainee-
utbildningen,
7. att riksdagen beträffande sysselsättningsinsatser på
kommunikationsområdet begär att medlen anslås till
länsvägnätet.
Stockholm den 22 november 1994
Elving Andersson (c)
Karin Starrin (c)
Börje Hörnlund (c)
Helena Nilsson (c)
Sivert Carlsson (c)