Inledning
Ett regeringsbeslut varigenom riksdagens byggnader förklaras vara skyddsobjekt enligt den s.k. skyddslagen kan enligt nuvarande ordning gälla tills vidare. I denna motion föreslås att ett sådant beslut skall avse viss tid, högst ett år varje gång. Därigenom får riksdagen ett större inflytande över frågan om dess byggnader skall vara skyddsobjekt.
Skyddslagen
I lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (skyddslagen) finns bestämmelser som gör det möjligt att begränsa tillträdet till anläggningar och områden som ur säkerhetssynpunkt bedöms viktiga för samhället. Ett av de ändamål som får läggas till grund för beslut om skyddsåtgärder enligt lagen är skydd mot användning av våld, hot eller tvång för politiska syften (terrorism). Enligt förarbetena skall lagens bestämmelser tillämpas restriktivt och med urskillning. En noggrann prövning måste alltid ske av om de föreliggande riskerna är så stora att de uppväger olägenheterna med den tänkta skyddsåtgärden. Detta kommer till uttryck i bestämmelsen i 2 §. Om allmänhetens tillträde till en anläggning behöver begränsas för angivna ändamål, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att anläggningen skall utgöra skyddsobjekt (3 §).
Statliga förvaltningsbyggnader får förklaras som skyddsobjekt (4 §). En särskild beslutsregel gäller i fråga om riksdagens byggnader. De får förklaras som skyddsobjekt efter medgivande av talmannen (6 §).
Regeringsbeslut om att riksdagens byggnader skall vara skyddsobjekt
Den 4 april 1991 beslutade regeringen att riksdagens byggnader från och med den 15 april 1991 skall utgöra skyddsobjekt enligt skyddslagen. Beslutet lär vara föranlett av det ökade hot som då ansågs föreligga på grund av det s.k. Gulfkriget. Beslutet är dock inte begränsat i tiden.
Detta regeringsbeslut innebär enligt 7 § skyddslagen att obehöriga inte har tillträde till riksdagens byggnader. För bevakningen får anlitas polismän, militär personal eller annan särskilt utsedd personal. De som inte är polismän benämns skyddsvakter (9 §).
Den som vill ha tillträde är skyldig att på begäran av den som bevakar skyddsobjektet uppge namn, födelsetid och hemvist och att underkasta sig kroppsvisitation (10 §). Beslut om kroppsvisitation fattas av den som bevakar skyddsobjektet (11 §).
Skyddslagen medger att riksdagens säkerhetsenhet själv ordnar bevakningen med egna skyddsvakter. De skall i så fall vara särskilt godkända av länsstyrelsen. Detta framgår av 5 § förordningen (1990:1334) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Lagen gör det emellertid också möjligt för polisen att bevaka byggnaderna med de nyss nämnda befogenheterna.
Förslag
I vårt konstitutionella system svarar riksdagen själv för sin förvaltning. Dit hör frågor om säkerhetsskyddet i riksdagens byggnader. Att talmannens medgivande är en förutsättning för att riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt är ett uttryck för detta.
Från konstitutionella utgångspunkter kan det emellertid inte vara rimligt att riksdagens inflytande i frågan om dess byggnader skall vara skyddsobjekt blir begränsat till ett enda tillfälle, nämligen då regeringen fattade sitt beslut den 4 april 1991. Riksdagen bör även i fortsättningen kunna utöva inflytande över frågan om dess byggnader skall vara skyddsobjekt. Det kan enklast ske genom att det i 6 § första stycket skyddslagen tas in en föreskrift av innebörd att beslut varigenom riksdagens byggnader förklaras som skyddsobjekt skall avse viss tid, högst ett år. Stycket bör enligt vår mening få följande lydelse:
Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt efter medgivande av talmannen. Ett sådant beslut skall avse viss tid, högst ett år varje gång.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.
6 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt efter medgivande av talmannen.
Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt efter medgivande av talmannen. Ett sådant beslut skall avse viss tid, högst ett år varje gång.
Anläggningar eller områden som avses i 4 § 3 eller 5 § får inte förklaras vara skyddsobjekt utan medgivande av ägaren, om denne är någon annan än staten.
Vad som sägs om ägaren skall även avse nyttjaren, om anläggningen eller området har upplåtits till särskilt nyttjande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Stockholm den 20 januari 1995 Birgitta Hambraeus (c) Roland Larsson (c)