Riskforskning är ett tämligen nytt begrepp i Sverige. Likaså ord som riskanalys, risknivåer, riskbedömning och riskhantering.
Sverige betecknas som ''mindre utvecklat'' vad gäller riskforskning. Detta gäller inte minst vid en jämförelse med övriga nordiska länder. I Finland finns gruppen ''Safety and Risk Analysis'' vid Statens tekniska forskningscentral (VTT). Danmark har forskningsgrupper för riskanalys och kognitiv forskning som båda sysslar med riskhantering och Norge har en lång tradition av forskning på riskområdet vid SINTEF.
Samtliga nämnda forskningsgrupper är koncentrerade på området industriell säkerhet och saknar motsvarighet i Sverige.
Potentialen för riskreducering är mycket stor. En ökad forskning borde därför vara av strategisk betydelse för välfärdsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten.
Kostnaderna som är förknippade med olyckor i s.k. organiserad verksamhet uppskattas till 10--20 miljarder kronor årligen. Ser vi till personolyckor i samhället dör varje år ca 3 000 människor i Sverige till följd av olyckor. Årligen vårdas ca 140 000 personer på sjukhus och ca 800 000 besöker vården som följd av olycksfallsskada.
Riskcentrum i Karlstad
I riksdagens handlingar -- i motioner, betänkanden och debattprotokoll -- har riskbegreppen funnits sedan några år. Detta beror främst på att en verksamhet på riskhanteringens och riskforskningens område startade i Karlstad för några år sedan. Namnet är Riskcentrum. Sedan i fjol bedrivs verksamheten med en stiftelse som huvudman.
Verksamheten hade från början en nära knytning till Räddningsverket. Den alltmer omfattande forskning kring hot och risker i samhället som Riskcentrum bedriver sker i direkt samarbete med Högskolan i Karlstad.
Riskcentrum först på plan
Riskcentrum i Karlstad var först ute med en systematiserad uppdragsverksamhet på området. Det innebär bl.a. en redan etablerad ställning på den nyväckta ''marknad'' där insikten om hot och risker i samhället och vardagen ökar för varje dag och varje ny olycka.
Dessvärre har även en katastrof med omkring 800 dödsoffer kommit att starkt öka insikten om behovet av riskforskning och förebyggande åtgärder på ett dramatiskt sätt. Vi tänker på passagerarfärjan Estonias förlisning i Östersjön hösten 1994.
Hot- och riskutredningen
Behovet av att förebygga händelser som vållar stora skador på mänskliga offer och på egendom och miljö fördes fram av försvarsutskottet i betänkandet FöU 1991:12. 1993 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté (direktiv 1993:4) som tog sig namnet Hot- och riskutredningen. Dess mycket omfattande arbete presenteras i februari 1995 i ett huvudbetänkande och bilagor, allt under rubriken ''Ett säkrare samhälle''.
Behovet av ett starkt utvecklat forskningsarbete som analyserar hoten och riskerna i vårt samhälle -- i vardagen, i arbetet osv. -- får här sin belysning. Kunskap om riskhantering framstår som ett ''måste''. Behovet av samlade grepp på riskforskningens område blir samtidigt än tydligare.
Här spelar Riskcentrum i Karlstad redan en roll som en ''kunskapsbank'' där de anställda -- mindre än tio personer -- kan vägleda såväl uppdragsgivare som forskare på universitet och högskolor.
I Karlstad pågår uppdragsverksamheten på Riskcentrum parallellt med riskforskningen vid högskolan som kopplas till ett treårigt doktorandprogram för 15--20 doktorander.
''Vi måste göra allt ...''
Riskcentrum har goda förutsättningar för att bli just ett centrum för frågor om riskforskning och riskhantering i vårt land. För en treårsperiod beräknas medelsbehovet uppgå till ca 90 miljoner kronor för att täcka ramforsknings- och doktorandprogrammet.
Finansieringen kan till dels ske genom de nya forskningsstiftelser som inrättats. Det bör också ske en upphandling av forskningsuppgifter och projektverksamhet genom statliga myndigheter samt andra fora i vårt land som finner att kunskaper om riskhantering är en nödvändighet.
Kunskaper i omvärlden
Det är emellertid angeläget att statsmakterna har kännedom om de behov som föreligger om vårt land ska komma någon vart inom riskforskningen på akademisk nivå. Flera länder ligger långt före oss. Det internationella kunnandet blir samtidigt en tillgång för vårt land om vi utbildar doktorander som kan tillgodogöra oss kunskaper från andra länder på riskhanteringens och riskforskningens områden.
Estoniakatastrofen berördes av statsminister Ingvar Carlsson i regeringsförklaringen vid riksdagsöppnandet hösten 1994. Vi citerar:
Det står inte i mänsklig makt att förhindra alla olyckor. Men detta ovedersägliga faktum ger oss än större anledning att i framtiden göra allt det som faktiskt är möjligt för att begränsa riskerna för olyckor liknande den fruktansvärda som inträffade på Östersjön.
Vi instämmer med dessa statsministerns ord. Verksamheten vid Riskcentrum bör få gå vidare över en mängd olika riskområden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av förbättrad och ökad forskning och utbildning på olika riskområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av Riskcentrums forsknings- och doktorandprogram.
Stockholm den 25 januari 1995 Göthe Knutson (m) Gullan Lindblad (m) Kjell Ericsson (c) Isa Halvarsson (fp)