Riksdagen beslutade 1981 att larmsystemet runt de svenska kärnkraftverken skulle byggas ut. Dels skulle de fasta ljudsändarna utomhus kompletteras, dels skulle ett inomhuslarm i form av en särskild ringsignal på telefon införas.
Förutsättningarna har därefter ändrats. Övergången till det s.k. AXE-systemet har gjort att möjligheten att larma via telefonnätet successivt försvunnit och ersatts med utdelning av RDS-apparater (Radio Data System) till berörda hushåll.
RDS-systemet, som vid Ringhals kärnkraftverk började användas 1993, har inte fungerat tillfredsställande. De larmprov som gjorts har avslöjat såväl administrativa som tekniska och praktiska problem. Också i övrigt har systemet med RDS-apparater visat sig ha stora brister med bl.a. upprepade falsklarm. Även om en del av de problem som uppstått kan betraktas som ''barnsjukdomar'' är det uppenbart att åtgärder nu måste till för att larmet ska bli tillförlitligt. De boende i den inre beredskapszonen har rätt till ett väl fungerande system som man känner förtroende för. De närboendes tilltro till det nuvarande varningslarmet är i det närmaste obefintligt.
Också den lokala säkerhetsnämnden vid Ringhals är mycket kritisk och kräver kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med situationen. Såväl Länsstyrelsen som Vattenfall AB, Ringhals, var redan från början tveksamma till systemet.
Enligt min uppfattning måste snabba åtgärder vidtas så att systemet fungerar och allmänheten kan känna förtroende för det. I första hand bör det ske genom att RDS-systemet snarast kompletteras med en utbyggnad av tyfonlarmet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabba åtgärder för att förbättra larmsituationen i närområdet kring Ringhals kärnkraftverk.
Stockholm den 23 januari 1995 Christer Eirefelt (fp)