Sammanfattning
I motionen föreslås att en marinstation för miljöberedskap inrättas, och att denna placeras i Uddevalla--Lysekil- regionen. Syftet med stationen är att samla resurser, utrustning och kunskap för snabb insats vid miljöolyckor i marin miljö, oljeläckage etc.
I motionen påtalas också riskerna kring de norska planerna på provborrningar efter olja i Skagerrak. Motionen föreslår att riksdagen i ett särskilt uttalande skall ställa sig kritisk till dessa planer, och uppdra till regeringen att agera mot eventuella oljeletningar i Skagerrak.
Bakgrund
De marina miljöhoten blir allt större. Miljöproblemen till havs känner inte några nationsgränser. Utsläpp och läckage från trafik, industri och jordbruk påverkar den ekologiska balansen i haven. Svarta rubriker om havens allvarliga situation blir tyvärr allt vanligare.
För att trygga en uthållig ekologisk balans i haven fordras forskning och miljöinsatser under lång tid. Det behövs också snabba insatser mot akuta problem, t.ex. vid oljeutsläpp. För att det skall vara möjligt att möta plötsliga miljöhot och olyckor fordras att rätt utrustning snabbt kan komma på plats och att utrustningen kan hanteras av välutbildad personal. Det behövs forskning och produktutveckling för att utveckla mer effektiva metoder för miljö- och oljesanering till havs och vid stränder.
Internationella avtal -- riksdagen m.m.
Riksdagen beslöt 1993 att godkänna konventioner om skydd för den marina miljön i Östersjöområdet och Nordostatlanten. De åtgärder som skall vidtas med anledning av konventionerna ligger i linje med de krav som ryms i handlingsprogrammet för Riokonferensens Agenda 21 för havsområdet. Riksdagen har bl.a. som en följd av konventionerna belutat att utvidga den s.k. dumpningslagen till att omfatta förbränning av avfall till havs.
Riksdagens jordbruksutskott arbetar efter en selektiv arbetsmetod som skall ge utskottet möjlighet till en fördjupad behandling av vissa ämnesområden. Utskottet har också i november 1992 enligt särskild planering behandlat frågor om vattenvård m.m.
Utifrån riksdagens miljöpolitiska beslut 1991 har bl.a. Statens naturvårdsverk arbetat fram ett aktionsprogram, Miljö -93. Regeringen har dessutom gett verket i uppdrag att utarbeta ett program för den samlade miljöövervakningen.
Förslaget om en marinstation för miljöberedskap ligger i linje med ovanstående utveckling och beslut.
En fast marinstation för miljöberedskap
I Sverige finns ett högt tekniskt kunnande på miljöområdet. Det gäller inte minst på det marintekniska området. En viss samordning av marin forskning och miljökontroll sker genom de tre marina centrumen i Stockholm, Umeå och Göteborg.
Sveriges beredskap för akuta katastrofer har förbättrats genom insatser bl.a. av Räddningsverket främst i Karlstad. Resurserna på det marina miljöområdet är dock fortfarande splittrade och utspridda på ett flertal olika institutioner. Det finns därför skäl att bygga upp en fast marinstation med kapacitet och kunskap som snabbt kan sättas in mot olyckor till havs, oljeläckage etc. Den mycket svåra katastrofen med brand på en passagerarfärja, där Lysekils kommun fick ta på sig en stor del av hjälparbetet, belyser behovet av en sådan marin miljöstation.
Vid en marin miljöstation kan utrustning lagras, personal utbildas och viss produktutveckling äga rum. Resurser från räddningsverk och kustbevakning och andra samhällsinstitutioner skulle kunna samordnas med intressenter från näringsliv med kompetens vad gäller marin miljösanering. Lämpligen borde detta kunna ske t.ex. i stiftelse eller bolagsform, där olika intressenter bidrar med kapital och kompetens.
En fast station för marin katastrofberedskap och sanering borde också fungera som bas för insatser i internationella sammanhang. En station som snabbt skulle kunna bidra med resurser och kunnande för att möta miljökatastrofer i alla världshav och större insjöar.
En marin miljöstation borde vidare kunna fungera som utbildningsanstalt, kurser i t.ex. oljebekämpning, dels för svensk personal, dels utbildning av personal från andra länder. Stationen kan dessutom utgöra en bas för att sälja utrustning och konsulttjänster när det gäller marin miljösanering. Viktiga och delvis nya ''marknader'' för sådana satsningar är Östeuropa och stater i tredje världen.
Lokalisering till Uddevalla--Lysekil
En lämplig lokalisering för en marin miljöstation är Uddevalla--Lysekils kommuner.
Bohusläns kustband är ett område som kan drabbas mycket svårt av olyckor från t.ex. tankertonnage. Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt är områden med en mycket hög trafikintensitet när det gäller miljöfarliga transporter. I Nordsjön utvinns olja, med de risker detta medför. Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt är grunda hav och mycket känsliga och viktiga för fisket.
I Uddevalla--Lysekil-regionen finns kompetens kring havsforskning och företag med inriktning på marinteknik och marinmiljö. I Uddevalla finns f.d. Uddevallavarvets dockanläggning, som kan utnyttjas som ''demonstrations- och övningsbassäng''. I Lysekil finns Kristinebergs marinbiologiska station, fiskerilaboratoriet samt satsningen på ''Havets hus''.
En viss samordning för marina frågor finns i form av stiftelsen ''Västerhavet'', en stiftelse bildad av länsstyrelserna i Halland, Göteborgs och Bohus län, Västsvenska handelskammaren, Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola. Ett samarbete som nu utvecklas genom satsningen ''Marint nav'', ett samarbete mellan stiftelsen och Västsvenska handelskammaren.
En samverkan mellan institutioner, som NUTEK, SIDA, Kustbevakningen och Räddningsverket, liksom Göteborgs marina centrum, och ovan nämnda Marina nav, borde utgöra grund för att skapa en marin miljöstation vid Västerhavet. En station lokaliserad till Uddevalla--Lysekil-regionen.
Oljeletning i Skagerrak
Hotbilden mot Sveriges västerhav förstärks än mer om Norge förverkligar sina planer på att provborra efter olja i Skagerrak. Dessa planer är ett stort problem i sig. Den tidigare regeringen har också på olika sätt agerat mot de norska planerna på provborrningar efter olja. Det är nu viktigt att den nya socialdemokratiska regeringen med kraft agerar mot alla planer på provletningar och borrningar efter olja i Skagerrak. Om Norge vidhåller dessa planer bör Sverige utnyttja den rätt till tillkallande av en internationell skiljedomsgrupp som internationella avtal och konventioner anvisar. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Undertecknad ställde redan i januari 1994 motionsförslag om inrättandet av en fast marin miljöstation. Motionen remitterades av riksdagen till försvarsutskottet som behandlade motionen 1993/94:Fö605 i betänkandet 1993/94:FöU9. I betänkandet anförde utskottet att ''förslaget i Fö605 har samband med det som den parlamentariska utredningen om effektiviseringen av den statliga maritima verksamheten (dir 1993:136) skall överväga. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i dessa motioner kommer att behandlas av utredningen.'' (1993/94:FöU9, sid 101). Utskottet föreslog med hänvisning till denna skrivning att motionen skulle avslås. Riksdagen följde utskottets förslag.
Försvarsutskottet har rätt i sin bedömning att i en vid mening så har förslaget om inrättandet av en fast marin miljöstaion en viss beröring med utredningsdirektiven om en effektivisering av den statliga maritima verksamheten. Men detta samband är inte så direkt och påtagligt som man kan få intryck av genom utskottets skrivning. Den utredning som försvarsutskottet hänvisar till har främst att arbeta med frågor kring samordning av kustbevakningen och den militära marinen.
Att utan eget ställningstagande hänvisa frågan till denna utredning kommer inte automatiskt att leda till att förslaget kommer att beredas på ett tillfredsställande sätt. Det var därför något olyckligt att förslaget om en marin miljöstation kom att beredas av försvarsutskottet. Förslaget syftar i främsta rummet till åtgärder för bättre miljöberedskap och borde därför snarast ha beretts inom ramen för jordbruksutskottets ansvarsområde.
I denna motion upprepas därför återigen förslaget om att riksdagen skall ställa sig bakom tanken på att i särskild ordning utreda förutsättningara för skapandet av en fast marin miljöstation och lokalisera denna station till Uddevalla--Lysekil-området.
Strandstädning
Stränderna efter västkusten drabbas svårt av en stor mängd sopor. Under några år har arbetsmarknadsmedel använts för att finansiera satsningar på strandstädning. Detta har varit väl använda pengar som förbättrat naturmiljön och möjligheterna för det rörliga friluftslivet och turismen.
Att hålla stränder av riksintresse rena från skräp kan dock i längden inte ses som en arbetsmarknadspolitisk fråga. Det bör därför prövas hur ett permanent stöd till kustkommunerna för deras insatser för strandstädning bör utformas. Den i motionen föreslagna marina stationen för miljöberedskap kan när den är inrättad ses som en samordnande resurs för arbete kring strandstädningen. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan anförts angående strandstädning och statsbidrag.
Maringeologiska undersökningar
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 att den maringeologiska undersökningsverksamheten skall läggas ner. På detta sätt vill regeringen spara 13 000 000 kronor per år. Ett sådant beslut vore olyckligt med hänsyn till den maringeologiska verksamheten och dess samhällsnytta. 85% av den svenska kontinentalsockeln är ännu ej kartlagd Kunskap om havsbottnen är viktig för fysisk planering enligt PBL och NRL men även i Agendaarbetet (kapitel 17), fiskenäringen, kabeldragning, försvar m.m.Det miljökemiska programmet som är en del av den maringeologiska verksamheten vid SGU kartlägger förekomst och fördelning av mer än 100 miljögifter och grundämnen. Kunskap som är av avgörande betydelse för förståelsen av hur havsmiljön utvecklas och för att bedöma riskerna för att gifter lagrade i bottensedimenten åter kommer i omlopp.
Det måste anses som kapitalförstöring att lägga ned en verksamhet, som under en relativt kort tid byggts upp i sin nuvarande form, däribland genom ett förmånligt inköp av undersökningsfartyget Ocean Surveyor. Sverige har med hänsyn till sin långa kust och mot bakgrund av såväl Östersjöns som Västerhavets utsatta läge ur miljöhänseende inte råd att avhända sig den kunskap om landets kontinentalsockels geologiska och miljömässiga förhållanden som den maringeologiska verksamheten vid SGU medför. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag att avveckla denna verksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en fast marin miljöstation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalisera en fast marin miljöstation till Uddevalla--Lysekil-regionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska regeringen bör agera mot Norges planer på oljeletning i Skagerrak,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett permanent statsbidrag till kustkommunerna för strandstädning,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt maringeologisk verksamhet,2
6. att riksdagen till maringeologisk verksamhet vid Sveriges geologiska undersökning (prop. 1994/95:100 bil. 13 C 10) för budgetåret 1995/96 anvisar 13
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit,2
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om försäljning av undersökningsfartyget Ocean Surveyor.2
Stockholm den 24 januari 1995 Lars Bäckström (v)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till JoU. 2 Yrkandena 5--7 hänvisade till NU.