Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, innebär att unionen skall utveckla en försvarspolitik, som med tiden kan leda till ett gemensamt försvar.
Produktion av försvarsmateriel är undantagen från EGs ansvarsområde enligt Romtraktatens paragraf 223. I Maastrichtfördraget finns angivet att man avser att ytterligare undersöka ökat samarbete på vapenområdet i syfte att upprätta en europeisk vapenagentur.
Inom EU håller redan idag en gemensam marknad för vapenindustrin på att växa fram. Sverige har i flera år aktivt verkat för att komma med i detta samarbete.
Sverige har nämligen ansökt om samarbete med de europeiska NATO-staternas programgrupp för forskning, utveckling och tillverkning av krigsmateriel. Ansökan, som gjordes till dåvarande IEPG (Independent European Programme Group) stöddes enhälligt av utrikesnämndens ledamöter. Den avslogs dock av IEPG.
IEPG övergick 1993 till att heta WEAG (Western European Armament Group) men uppgifterna är de samma. Däremot har gruppen inlemmats i VEU och flyttat sitt högkvarter till Bryssel. VEU är enligt Maastrichtfördraget (artikel J4) ''en integrerad del av unionens utveckling, att utarbeta och genomföra unionsbeslut och unionsakter som berör försvaret''. Inlemmandet av WEAG förstärker denna ambition och måste ses som ett led i den framtida säkerhetspolitiken.
Sverige är genom Försvarets materielverk (FMV) representerat i det råd som planerar kursverksamhet för WEAGs medlemmar. Syftet med denna verksamhet benämnd ''Session Européenne des Responsables d'Armement'' (SERA) är enligt uppgift från f d försvarsminister Anders Björck ''att bidra till ett europeiskt synsätt inom försvarsmaterielområdet, att utbyta information och att skapa förståelse för skilda synsätt och arbetsformer. Bland områden som behandlas kan nämnas former för materielanskaffning och försvarsindustrins inriktning i olika länder samt möjligheter till och erfarenheter av mellanstatligt samarbete om försvarsmateriel.''
Personer från FMV, Försvarets forskningsanstalt (FOA) och försvarsindustrin har redan deltagit i SERA. För övrigt skickade Sverige officiella observatörer till VEUs sessionsmöte i Paris den 29 november 1993.
IEPG skapade också för några år sedan ett för de deltagande länderna gemensamt program för forskning och teknikutveckling ''European Cooperation for the Long-Term in Defence'' (EUCLID). Det finansieras av medlemsländerna samt deltagarna i respektive projekt. Sverige har genom FOA haft visst informationsutbyte med EUCLID.
Riksdagen har uttalat att svensk säkerhetspolitik skall vara alliansfri, syftande till neutralitet i händelse av krig i vårt närområde. Men hur skall vi kunna vara neutrala när vår försvarsindustri är beroende av NATO-länders vapenindustrier?
Det är allvarligt att Sverige utan offentlig debatt agerat för att ingå ett säkerhetspolitiskt samarbete med allierade stater.och nu inom EU. Hur många känner till alla dessa programgrupper -- IEPG, WEAG, SERA, EUCLID -- som Sverige nu alltmer engagerar sig för?
I en demokrati är det viktigt att säkerhetspolitiken har en bred förankring och omfattas av folket. Därför får inte en ny säkerhetspolitik smygas in, utan måste föregås av en öppen debatt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagen får en öppen redovisning om Sveriges engagemang i europeiskt vapensamarbete samt en ekonomisk redovisning för kostnader för dessa engagemang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall motsätta sig en ändring av Romfördragets text i syfte att krigsmateriel skall betraktas som varor på den fria marknaden.1
Stockholm den 24 januari 1995 Ragnhild Pohanka (mp) Annika Nordgren (mp) Gudrun Lindvall (mp) Eva Goe s (mp) Bodil Francke Ohlsson (mp)
1 Yrkande 2 hänvisat till UU.