Räddningstjänsten, som i Sverige omsätter cirka 4
miljarder kr årligen, finansieras i huvudsak med
kommunalskatter. Detta bör omprövas av flera skäl.
Det finns orättvisor mellan kommunerna. Vissa
verksamheter orsakar kostnader utan att bidra till
kommunalskatten. Exempelvis blir räddningstjänsten extra
kostsam för kommuner med många fritidshus och många
turister, såsom Norrtälje och Malung.
Även glesbefolkade kommuner med långsträckta
trafikleder med mycket genomfartstrafik blir särskilt
drabbade av höga kostnader för den kommunala
räddningstjänsten. Kostnaderna för insatser vid trafikolyckor
blir stora räknat per kommuninvånare. Kommuner med stora
industrier som har särskilt riskfylld verksamhet måste också
göra osedvanligt stora satsningar på sin räddningstjänst.
Det finns också naturliga faktorer som ger stora skillnader
i kostnader, såsom stor benägenhet för skogsbränder samt
stora avstånd, dvs. glesbygd.
Olika möjligheter att skapa större rättvisa och större
effektivitet finns.
Lagstiftningen kan ändras så att kommunerna tillåts ta ut
avgifter som lämpligen bör vara relaterade till olika risker.
Därigenom skulle det exempelvis bli lönsamt för en industri
att förbättra sitt eget skydd så att risken för kostsamma
olyckor minskade. Det skulle bli mer effektivt sett i ett
helhetsperspektiv.
Både för fritidshus och permanentbostäder skulle
kommunerna kunna ta ut avgifter som är relaterade till
sannolika kostnader för räddningstjänsten.
Det kan också tas beslut om en statlig avgift som tas ut i
samband med bilskatten, så att staten enligt vissa schabloner
betalar kommunerna för räddningstjänsten för vägtrafiken.
Räddningstjänstens finansieringssystem bör förändras så
att orättvisorna mellan kommuner med olika förutsättningar
minskar och så att det stimulerar till åtgärder som på ett
optimalt sätt förebygger insatser från räddningstjänsten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att ompröva
räddningstjänstens finansiering så att orättvisorna mellan
kommunerna minskar och så att olyckor förebyggs på ett
effektivt sätt.
Stockholm den 25 januari 1995
Lennart Fremling (fp)