Världens försvarsindustrier utgör ett av de främsta hindren
för nedrustning och ubåtstillverkaren Kockums i Malmö är
inget undantag. Sverige har en stark ubåtsflotta med 12
konventionella ubåtar, fem av typ Sjöormen, tre av typ
Näcken och fyra av typ Västergötland. Nu ska denna
ubåtsflotta moderniseras, först med tre Gotlandsubåtar som
är under tillverkning och senare med fem Ubåt 2000. Det är
för sent att stoppa inköpet av Gotlandsubåtarna, men det är
hög tid att anskaffningen av Ubåt 2000 diskuteras ordentligt.
Enligt den officiella säkerhetspolitiken har ubåtarna haft
en viktig roll i invasionsförsvaret, för att kunna sänka
ytfartyg vid en invasion. Sovjetunionen är upplöst och
Rysslands flotta har mer eller mindre kollapsat. Hotet om
sjöinvasion har därför kraftigt tonats ned, inte minst av Sten
Swedlund, chefen för kustflottan. Det säkerhetspolitiska
motivet till Sveriges starka ubåtsförsvar har alltså reducerats
i takt med att invasionshotet minskat eller försvunnit.
Ubåtarna sägs också vara viktiga vid ubåtsjakt, men
marinens påstådda ubåtsjakt under senare tid har, enligt
marinens egna uppgifter, inte riktat sig mot inkräktande
ubåtar utan till stor del mot däggdjur.
Men det är inte bara säkerhetspolitiska bedömningar som
ligger till grund för Sveriges vapenanskaffningar. I
försvarsbeslutet 1992 kan man läsa att det är ''ytterst
angeläget att vi inom landet kan bibehålla
nyutvecklingskapacitet för ubåtssystem''. Detta synsätt får
absurda konsekvenser.
Regeringen beslöt 1990 att två av de fem Sjöormen-
ubåtarna skulle renoveras och få sin livstid förlängd. Dessa
ubåtar kommer sålunda, enligt Försvarets Materielverk, att
under många år få ''en hög effekt till låg kostnad''. Men
varför renoverade man i så fall bara två av fem ubåtar? Och
varför planerar man att under andra halvan av 1990-talet ta
de tre återstående ubåtarna ur drift, trots att dessa, enligt
fartygschefen på Sjöormen, ''kommer att ha mycket att ge
även vid denna tidpunkt''? Jo, regeringen ville stödja
Kockums. Eftersom varvet inte hade fått någon ny
exportorder, beslöt regeringen 1991 att beställa tre nya
ubåtar, A-19 Gotlands klass. Och då behövdes inte de tre
Sjöormen-ubåtarna, som därför skrotas. En mycket dyr affär
för svenska folket. -- Om vi hade väntat skulle det kanske
inte funnits något Kockums att beställa ifrån, sade Jan
Nygren, då statssekreterare i försvarsdepartementet, i ett
försvar av regeringens beslut.
Det var alltså ingen hotbild mot Sverige, utan värnandet av
försvarsindustri och sysselsättning, som motiverade
beställningen av de tre Gotlandsubåtarna och som bidrog till
ökningen av de svenska militärutgifterna.
Sedan 1990 utvecklar Kockums och FMV tillsammans
ännu en ny ubåt, kallad Ubåt 2000, eller ''Flundran''. Enligt
planerna skall fem sådana ubåtar tillföras den svenska
marinen mellan år 2005 och 2008. Ubåt 2000 skall ersätta de
två kvarvarande Sjöormenubåtarna, samt de tre
Näckenubåtarna som togs i bruk 1980--81. Kanada har
beslutat att skjuta upp, eller helt ställa in, ett inköp av nya
ubåtar och istället renovera sina nära 30 år gamla ubåtar.
Varför driver inte Sverige en liknande politik, som ett
alternativ till att utveckla ännu en ubåt? Svaret är på nytt:
Kockums, sysselsättningen och vikten av att upprätthålla
kompetensen att tillverka ubåtar i Sverige.
Att utveckla en ubåt är dyrt, mellan 300 och 500 miljoner
kronor. För några år sedan anslog regeringen ca 50 miljoner
kronor för studier. Nästa beslut, om projektering, skulle
enligt FMVs planer tas våren 1995. Men trots att
beslutsunderlaget inte var färdigt hastade f.d.
försvarsminister Anders Björck genom ett beslut om
projektering bara några veckor före riksdagsvalet i höstas.
Regeringen hemlighöll kostnaden, men i Celsius senaste
delårsrapport avslöjades att beslutet var värt 120 miljoner
kronor för Kockums. Den totala kostnaden för fem Ubåt
2000 kan uppskattas till minst 4,5 miljarder kr. Det betyder
att hitintills bara bekostats några få procent av hela projektet.
Att utveckla en helt ny ubåtstyp får kostsamma
följdverkningar, som oftast inte går att räkna fram vid
projekteringen. De uppstår senare vid drift och underhåll. Så
ännu är det tid att stoppa Ubåt 2000. Vi anser att statens
finansiering av projektet omedelbart skall stoppas, när de
redan ingångna avtalen så medger. Det finns, som sagt, inga
verkliga säkerhetspolitiska motiv till att bygga Ubåt 2000.
Däremot finns det ett starkt utrikespolitiskt argument mot
hela projektet. Redan nu anpassar sig nämligen Kockums till
exportmarknaden vad avser Ubåt 2000. -- Det är viktigt att
Ubåt 2000 utrustas med egenskaper som är
konkurrenskraftiga på exportmarknaden, har projektledaren
på Kockums slagit fast. Därför har Kockums startat
egenfinansierade studier av olika exportversioner av Ubåt
2000.
Idag är det bara ett land i Sydostasien som förfogar över
konventionella ubåtar, Indonesien. Kockums försöker sälja
ubåtar, inte bara till Indonesien, utan också till Thailand,
Malaysia och Singapore. Regionen upprustar och Kockums
erbjuder sina tjänster. Lite längre norrut finns en annan
marknad. Där vill Kockums sälja ubåtar till Sydkorea, som
rustar mot Nordkorea. Ubåtar är ett mycket effektivt, och
offensivt, vapen i krig. De kan operera långt inne på en annan
stats territorialvatten, som en del i krigsförberedelser eller i
ett anfallskrig. Många stater planerar nya ubåtsinköp. Det
leder till en rustningsspiral som kan bli guld värd för Celcius-
koncernen, vars olika bolag dock använder sig av helt skilda
försäljningsargument:
-- Ubåtar är ett säkerhetspolitiskt instrument för fredliga
lösningar, säger Kockums marknadsdirektör Pertti
Kinnunen. Han vill sälja konventionella ubåtar till
Sydostasien.
-- Hotet från konventionella ubåtar vid regionala konflikter
ökar, säger kollegan Magnus Karlsson, marknadschef inom
Bofors Underwater Systems. Han vill sälja torpeder till
Sydostasien. Så när Celsius sålt ubåtar ställer Celsius upp
och säljer torpeder för ubåtsjakt.
Den svenska regeringen måste se sanningen i vitögat: Det
vore en bättre freds- och utrikespolitik att stoppa
utvecklingen av Ubåt 2000 och Kockums försök att få en ny
exportorder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avbryta statens finansiering av
utvecklingen av Ubåt 2000.
Stockholm den 23 januari 1995
Annika Nordgren (mp)
Thomas Julin (mp)
Barbro Johansson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp)