I regeringens proposition 1993/94:100 Bilaga 5 föreslogs att Försvarets Personalvårdsnämnd FPVN från den 1 juli 1994 skulle ombildas så att nämnden därefter enbart behandlar personalvårdsfrågor rörande värnpliktiga. Det blev också riksdagens beslut. Den nya nämnden kallas Personalvårdsnämnden för Värnpliktiga PVNV.
De värnpliktigas situation präglas av att de lyder under en pliktlag. Det finns därför särskild anledning för Sveriges Riksdag att -- på ett sätt som inte är självklart när det gäller andra statliga myndigheter -- följa personalvårdsarbetet inom försvaret.
I Försvarets Personalvårdsnämnd ingick representanter för riksdagspartierna, för de värnpliktigas organisation och för arbetstagarorganisationer inom försvarsområdet. 1993/94 års riksdag ansåg -- liksom regeringen enligt proposition 1993/94:100 Bilaga 5 -- att medverkan av representanter för arbetstagarorganisationerna inte behövs i den nya nämnden. Därför består Personalvårdsnämnden för Värnpliktiga PVNV av representanter för riksdagspartierna och för de värnpliktigas organisation.
Jag anser, att det var ett misstag att förändra sammansättningen av nämnden. Vid de besök som den nya PVNV gjort vid försvarsenheter, har jag i nämnden saknat den synnerligen värdefulla erfarenhet, som arbetstagarorganisationernas representanter tidigare tillfört FPVN. Därför anser jag, att till Personalvårdsnämnd för Värnpliktiga bör knytas representanter för arbetstagarorganisationerna -- precis som i den tidigare Försvarets Personalvårdsnämnd. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
PVNV kan inte agera i enlighet med någon enhetlig centralstyrd personalpolitik. Situationen för de värnpliktiga är unik för varje värnpliktsenhet beroende på försvarsgren, utbildningsområde, geografisk placering, lokal- och utrustningsstandard, fritidsutbud, hemresemöjligheter m.m. Även den fast anställda personalens villkor är avgörande för de värnpliktigas situation. Om yrkesofficerare och civilanställd personal trivs med sin arbetssituation är det givetvis positivt även för de värnpliktigas utbildningsresultat och trivsel.
Det är därför värdefullt för PVNVs parlamentariskt tillsatta ledamöter att det i nämnden finns representanter både för de värnpliktiga och för arbetstagarna. Därmed kan nämndens iakttagelser av personalvårdssituationen för de värnpliktiga anknytas till kunskap i nämnden om de fast anställda personalgruppernas situation liksom till en mer principiell syn på de värnpliktigas villkor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i Personalvårdsnämnden för värnpliktiga skall ingå representanter för i Sveriges riksdag representerade politiska partier, representant för de värnpliktigas organisation samt representanter för arbetstagarorganisationer som organiserar militärt och civilt anställda inom försvaret.
Stockholm den 23 januari 1995 Carl-Johan Wilson (fp)