Krigsorganisationens krav på befälstillgång tillgodoses av
yrkes- och reservofficerare samt värnpliktigt befäl. Antalet
reservofficerare är i dag cirka 14 100, vilket kan jämföras
med 15 900 yrkesofficerare.
Avgörande för krigsorganisationens förmåga att lösa
tilldelade uppgifter är tillgången på dugligt och rätt utbildat
befäl. Brist på sådant befäl begränsar möjligheten att fullt ut
utnyttja personal, anläggningar och materiel. I flera
hänseenden kan tillgången på kvalificerat befäl sägas vara
dimensionerande för den framtida krigsorganisationen.
Reservofficerarna svarar för en avsevärd andel av mycket
betydelsefulla befattningar. Det är för krigsorganisationen av
stor vikt att reservofficerare rekryteras och utbildas i
tillräcklig omfattning för den framtida befälsförsörjningen.
Det är av avgörande betydelse att såväl nyrekryterade som
redan anställda reservofficerare erhåller bästa möjliga
utbildning och träning för sina krigsuppgifter.
Många reservofficerare har en sådan civil utbildning och
kompetens att deras insats är av särskilt värde för försvaret.
Reservofficeren är dessutom ofta beredd att åta sig
tjänstgöringsskyldighet som överstiger vad
pliktlagstiftningen kräver, trots att det icke sällan leder till
ett försämrat ekonomiskt utfall under själva tjänstgöringen.
I många sammanhang talas om betydelsen för försvaret av
folklig förankring. Oftast åsyftas då värnpliktssystemet. Det
finns dock skäl att framhålla att även reservofficerssystemet
är ett viktigt led i en kontinuerlig kontakt mellan det civila
samhället och försvaret. Det finns anledning för
försvarsmakten att bättre uppmärksamma och ta tillvara det
intresse och den positiva grundsyn som präglar
reservofficerens inställning till tjänstgöring inom försvaret.
På grund av lägre anslag har försvarsmakten ansett sig
tvungen att minska möjligheterna för reservofficerare att
genomgå utbildning och öva sig i sina krigsbefattningar. En
följd av detta är att krigsdugligheten minskar. Det minskar
krigsförbandets förmåga, samtidigt som användbarheten för
befälet även i ett längre perspektiv nedgår. Det tar
förhållandevis lång tid att utbilda sig och få erfarenhet att
agera i till exempel kompanichefsnivå. Redan efter några år
utan kontakt med försvarsmakten nedgår kunskapen om
personal och materiel. Av det skälet är det viktigt med en
fortlöpande och regelbunden användning av reservofficeren
inom försvaret. Reservofficerssystemet är dessutom ett
kostnadseffektivt sätt att tillföra försvaret befälspersoner till
kvalificerade befattningar.
Under senare år har försvaret ägnat mycket tid åt att
anpassa yrkesofficerskårens storlek till nya förutsättningar.
Men också till att utveckla ledarskapsutbildning och
innehållet i officersrollen. Enligt min mening har inte
tillräcklig uppmärksamhet ägnats åt reservofficerskårens
ställning. Det finns därför anledning att överväga åtgärder i
syfte att stärka reservofficersinstitutionen, samt att anvisa
vägar så att försvarsmakten bättre kan tillgodogöra sig de
tjänster som en intresserad och kompetent kår är beredd att
ställa till förfogande. Tjänster som är helt nödvändiga för att
försvarsmakten skall ha möjlighet att mobilisera
krigsorganisationen.
Regeringen bör ge försvarsmakten i uppgift att arbeta fram
en heltäckande strategi för att lyfta fram reservofficerens
roll. Därvid skall ges särskild tyngd åt möjligheterna till att
säkerställa utbildning och övning i krigsbefattning. I takt
med att krigsorganisationen minskar, bör övervägas bästa
sättet att vidmakthålla förmågan också hos dem som ej kan
beredas möjlighet till en särskild krigsbefattning. En tanke
kan vara att även låta dessa vara knutna till krigsförband,
som befälsreserv att användas vid återtagning av
försvarsmaktens förbandsvolymer i framtiden. Viktigt är
också att belysa kvinnors möjligheter i detta sammanhang.
Därutöver är det väsentligt att skapa ekonomiska
förutsättningar som gör att ingen skall förlora på att utbilda
sig eller tjänstgöra som reservofficer. Fungerande och
flexibla tjänstgörings- och anställningsförhållanden är en
annan förutsättning för att försvaret skall kunna ta
reservofficeren i anspråk. Även denna aspekt bör särskilt
belysas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en särskild strategi för att
utveckla reservofficersinstitutionen.
Stockholm den 19 januari 1995
Carl Fredrik Graf (m)