Den senaste tidens tragiska händelser i Falun och vid Stureplan i Stockholm har åter aktualiserat frågan om vapenstölder och vapenförvaring i försvaret.
Det finns i vårt land 1,2 miljoner militära registrerade skjutvapen. Det förs en noggrann statistik hos Rikspolisstyrelsen över samtliga stulna och på annat sätt förkomna vapen, såväl civila som militära.
Av den statistiken kan man se att användningen av militära vapen har ökat dramatiskt i samband med grövre brottslighet. På bara två år, 1991--1993, har det skett mer än en fördubbling. Till det skall man lägga förra årets tragedier där flera unga människor fick sätta livet till och där militära vapen användes.
Efter tillgreppet av 221 automatvapen ur ett militärt förråd i Botkyrka 1992 vidtogs en rad åtgärder för att minska stölderna. Det är emellertid uppenbart att ytterligare åtgärder måste vidtas. Det är klart oacceptabelt att militära vapen stjäls. Varje försvunnet vapen innebär en risk för att vapnet kommer att användas i brottsliga sammanhang.
De största vapenförlusterna sker i bostäder, kaserner och vid övningar. Vapen som de värnpliktiga kvitterar ut förvaras normalt i enkla plåtskåp med Abloy-lås. Förutom att skåpen är enkla att bryta upp är det lätt både att stjäla överbliven ammunition och att ta med sig vapen -- eget eller annans -- ut från regementet. Det finns anledning att närmare se över dessa säkerhetsanordningar.
Lika angeläget är det att se över säkerhetsanordningarna för förvaring av hemvärnets vapen. I dag förvarar hemvärnsmannen sitt vapen i bostaden eller på sin arbetsplats. Det är också angeläget att man seriöst prövar möjligheten att övergå till en mer samlad förvaring av utrustning. Förutom att det gör det lättare att garantera säkerheten innebär också en sådan ordning lägre kostnader. En sådan prövning borde kunna ske i det kommande förberedelsearbetet inför ett nytt försvarsbeslut.
Det finns ca 5.000 mobiliseringsförråd spridda till ca 1.500 platser över hela landet. Mobiliseringsförråden är utsatta. De är svåra att bevaka samtidigt som ett inbrott innebär att stora mängder vapen kan stjälas vid ett och samma tillfälle. Botkyrkastölden är bara ett exempel på detta.
Det är Överbefälhavarens uppgift att ange på vilket sätt säkerheten vid förvaring och hantering av militära vapen kan förbättras. Det får emellertid inte bara ske i allmänna termer och ordalag utan måste ske genom klara mål och prioriteringar, kostnadsberäkningar och utvärdering av vidtagna åtgärder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att öka säkerheten vid förvaring och hantering av militära vapen och därmed minska risken för stöld.
Stockholm den 12 januari 1995 Chris Heister (m)