Riksdagens beslut i december förra året om införande av en lag om totalförsvarsplikt var en stor framgång för Folkpartiet som sedan landsmötet 1977 drivit kravet på en totalförsvarsplikt gemensam för militärt och civilt försvar. I princip får totalförsvarets olika delar därmed på samma villkor konkurrera om personal i olika ålderslägen. Den särskilda utbildning som kan åläggas den enskilde för att klara en uppgift i krigsorganisationen skall styras av denna uppgift och inget annat. Vi kommer därmed ifrån den hittillsvarande situationen då det militära försvaret utbildat fler unga män än som krävts för krigsorganisationen, samtidigt som räddningstjänsten i krig haft föråldrad och dåligt utbildad personal.
Den införda totalförsvarsplikten är alltså ett stort steg i den riktning Folkpartiet pläderat för i nära 20 år. Men lagen har en könsuppdelning medan Folkpartiet liberalerna önskat en könsneutral uttagning. I lagen tillmäts individens kön större vikt vid uttagning än vederbörandes kompetens och fysiska och psykiska egenskaper. Detta är ett avsteg från strävan att undanröja konstlade skillnader i samhällets behandling av män och kvinnor. Jämställdhetssträvandena går ut på att enskilda inte skall gynnas eller missgynnas beroende på könet.
Den gamla enkönade värnplikten infördes i ett läge då inga kvinnor men vissa män hade rösträtt till riksdagen. Under flertalet av de decennier vi haft manlig värnplikt har kvinnor varit hemma med barn, och i den mån de varit ute på arbetsmarknaden har det främst varit inom verksamheter med stark kvinnlig dominans och låga löner. Männen har dominerat mycket kraftigt i fråga om ledande befattningar.
Hänsyn till individen talar för att könet inte skall vara en belastning eller favör i förhållande till andra sökande till en viss verksamhet. Allmänt är det också till fördel för en verksamhet att ha både män och kvinnor.
Ibland har sagts att den enkönade värnplikten kunde ses som att kvinnor befriades från den mot att de i stället födde och tog hand om barnen. En del män och kvinnor skaffar flera barn, andra förblir barnlösa, så kopplingen mellan värnplikt och föräldraskap tycks långsökt.
Något mer genomtänkt har det sagts att kvinnor som grupp är diskriminerad, och då är det inte fel att de som grupp befrias från en skyldighet som i princip pålagts alla män. Det kunde ses som ett ''gynnande'' av kvinnor. Men det betydde samtidigt att värnplikten kunde ses som en slags statlig bekräftelse på att män och kvinnor skall behandlas olika, vilket sannolikt underlättade för arbetsgivare att tillämpa olika villkor för män och kvinnor. Värnplikten har förstärkt männens föreställning om att ha en egen värld där kvinnor inte hör hemma.
I linje med detta var kvinnor också utestängda från officersyrket och därmed i praktiken också från andra yrken -- t.ex. piloter -- där militär utbildning ofta funnits i botten. Sedan 70-talet har officersyrken i etapper öppnats för kvinnor. De delar av försvaret som först ville rekrytera kvinnor angav främst behovet av kvalitetsförstärkning. Andra i försvaret var negativa. Bakom statsmaktens beslut ligger också att det är viktigt att främja individens valfrihet och möjligheter att utvecklas. Jämställdhet är en viktig princip för att skapa ett gott samhälle.
Ett vanligt argument mot kvinnliga soldater har varit att de inte ''behövs'', eftersom antalet män ''räcker till''. Männen ''räckte'' också till när kvinnor var utestängda från präst- eller polisyrkena. Segregerade samhällen kan säkert få alla uppgifter utförda. Men det är inget argument mot att ta tillvara individuella färdigheter och kompetenser.
Dagens och morgondagens militära försvar behöver kanske bara hälften så många värnpliktiga som hittills, och då kan man säga att det finns ännu mindre ''behov'' än tidigare av att rekrytera kvinnor. Men kvaliteten i försvaret bör höjas, och det talar för att man bör utnyttja så stort rekryteringsunderlag som möjligt.
För liberaler är det angeläget att män och kvinnor behandlas lika. Det som måste motiveras är undantag från denna princip. Begreppet ''allmän värnplikt'' avsåg ''manlig värnplikt''. Myndigheter och andra sade länge att försvarets folkliga förankring hotades om några män undantogs från grundutbildning, medan den halva av befolkningen som utgörs av kvinnor inte hade med saken att göra.
Riksdagens beslut i höstas innebar för männens del att den enskildes egen vilja tillmäts ökad vikt vid uttagning till grundutbildning för militärt och civilt försvar. Den som önskar en viss utbildning eller funktion har en motivation som gör att vederbörande sannolikt blir bättre än andra som tas ut med eller mot sin vilja.
Beslutet innebar också att en kvinna frivilligt skall kunna genomgå militär grundutbildning även om hon inte söker som yrkesofficer. Motsvarande gäller om en kvinna önskar t.ex. grundutbildning till räddningstjänst i krig.
Ifråga om verksamheter där det finns fler lämpade intresserade än antalet utbildningsplatser behövs i princip ingen uttagning med tvång. Men eftersom man inte på förhand vet vilka verksamheter detta är och de dessutom kan variera över tiden, finns pliktlagen över hela fältet.
Vi anser att hela årskullen, både män och kvinnor, bör stå till förfogande för både militära och civila pliktutbildningar. Sannolikt kommer en stor del av platserna att fyllas med enskilda som själva önskat sig utbildningen ifråga. Resterande platser får besättas med utnyttjande av pliktlagens kraft. Hur fördelningen därvid skulle bli mellan kvinnor och män är omöjligt att ange på förhand. Inom funktioner där civila förkunskaper har betydelse får man en återverkan av könsfördelningen på det civila området ifråga. Tolkar bör i första hand tas ut bland individer som redan kan de främmande språken ifråga. I andra befattningar kan medicinsk, kemisk eller datateknisk utbildning vara avgörande vid uttagningen.
Ifråga om fysisk styrka och uthållighet är skillnaderna mellan individer stor, långt större än genomsnittsskillnaderna mellan könen. Sannolikt kommer betydligt flera män än kvinnor att tas ut i fysiskt krävande befattningar, men uttagningen har även i dessa fall utgått från individen. Könsneutral uttagning bygger på individen och är självfallet inte detsamma som att sätta målet att det skall finnas lika många män och kvinnor på varje typ av befattning.
Med den totalförsvarsplikt riksdagen beslutat behövs ganska små förändringar för att övergå till en könsneutral uttagning. En invändning kan vara att det skulle kosta rätt mycket att nästan fördubbla kapaciteten för inskrivningssystemet. Nu ''mönstras'' 18-åriga män och de kvinnor som anmäler intresse för att frivilligt genomgå utbildning.
Vi anser inte att man bör fördubbla resursinsatserna för mönstringsverksamheten. I Sverige sker mönstringen under två dagar, medan den i t.ex. Danmark tar några få timmar.
Den närmast liggande rationaliseringen vore att individens ordinarie läkare -- som kan vara skolläkaren -- lämnar de grundläggande medicinska uppgifterna som behövs för en allmän bedömning. Ifråga om sjukdomar eller problem har den ordinarie läkaren större möjligheter att beskriva detta än vad en inskrivningsläkare har. Systemet med medicinsk undersökning i anslutning till mönstringen tillkom i ett läge med betydligt sämre utbyggd primärvård än vad som är fallet idag.
Det kan finnas fall där det är befogat med mera ingående undersökningar, men det blir aktuellt först i de fall där tveksamhet uppstår om vederbörande har tillräckliga förutsättningar för den grundutbildning han eller hon önskar sig. Ifråga om en del särskilt krävande utbildningar kan det vara befogat med specialtester och undersökningar i syfte att t.ex. minska riskerna under utbildningen.
Sannolikt är det möjligt att i flertalet fall klara en mönstringsförrättning under en del av dagen, som i flera andra länder. Man bör överväga om inte en del skriftliga tester kan utföras på hemorten, t.ex. i anslutning till skolan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett könsneutralt uttagningssystem i fråga om samtliga utbildningar inom ramen för den nya totalförsvarsplikten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett förenklat mönstringsförfarande i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1995 Lennart Rohdin (fp) Eva Flyborg (fp) Håkan Holmberg (fp)