med anledning av prop. 1994/95:135 Ändrade ersättningsregler i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291)
I dag gäller att en person som före år 1984 fick tillstånd till
ett kraftverksföretag har rätt till ersättning för vissa
kostnader som uppkommer för honom om villkoren för
företaget ändras. Det gäller exempelvis om företagaren
åläggs nya förpliktelser i form av fiskevårdande åtgärder.
Detta ligger helt i linje med synsättet att en person som har
fått tillstånd till ett kraftverksföretag måste för sin
ekonomiska och tekniska planering kunna utgå från att
tillståndet kommer att fortsätta att gälla i enlighet med de
villkor som ursprungligen fastställdes av domstol.
Vattenlagen bygger också på principen att en dom om
tillstånd till ett vattenföretag gäller för all framtid (15 kap.
1 § vattenlagen).
I propositionen föreslås att en innehavare av ett tillstånd
som meddelats före år 1984 i fortsättningen inte skall ha rätt
till ersättning för åtgärder av nu nämnt slag som han åläggs
att utföra till följd av en senare omprövning av tillståndet.
Regeringen motiverar lagändringen med att hänsyn måste tas
till miljön och att staten inte har råd att hålla de drabbade
kraftverksägarna skadeslösa.
Moderata Samlingspartiet driver en aktiv och
ansvarskännande miljöpolitik. Om det t.ex. behövs
biotopförbättrande åtgärder i de utbyggda älvarna skall
självfallet sådana åtgärder komma till stånd. Men vi anser att
de förbättringar som behöver vidtas aldrig får ske till priset
av att grundläggande rättsstatliga principer sätts åsido. Den
enskilde kraftverksägaren, som genom lagakraftvunnen dom
fått sina förpliktelser gentemot det allmänna bestämda och
preciserade, måste kunna lita på att domen gäller för
överskådlig framtid. Han skall inte behöva riskera att
förutsättningarna för hans företagande senare rubbas genom
att tillståndet på ett för honom ekonomiskt betungande sätt
omprövas med stöd av senare tillkommen lagstiftning.
Vi bestrider inte att de miljöfrämjande åtgärder som
regeringen vill uppnå genom lagförslget i propositionen kan
vara angelägna. Men av skäl som ovan angivits kan vi inte
gå med på att kostnaderna för dessa åtgärder skall drabba
enskilda på ett orättfärdigt sätt. Enligt vår mening bör
riksdagen därför avslå propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:135 i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 9 februari 1995
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)
Stig Grauers (m)
Inga Berggren (m)
Peter Weibull Bernström (m)
Ulla Löfgren (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Mikael Odenberg (m)
Lennart Hedquist (m)
Kent Olsson (m)