För ca nio år sedan inträffade Tjernobylolyckan som då
drog till sig ett omfattande politiskt och massmedialt
intresse.
Den nedsmutsning av vissa områden med cesium som det
radioaktiva regnet medförde har inte minst för jägarna
inneburit stora påfrestningar. Viltköttet inom de hårdast
förorenade områdena håller fortfarande värden som ofta
avsevärt överstiger Livsmedelsverkets gränsvärde 1.500
Bq/kg.
Inledningsvis var det en självklarhet att cesiumanalyser av
kött och fisk var kostnadsfria för kommuninnevånare i de
drabbade kommunerna. Politiska uttalanden gjordes också
omedelbart efter olyckan med innebörd att ingen människa
skulle drabbas ekonomiskt genom det inträffade. Man hyste
naturligtvis också den förhoppningen att cesiumvärdena
efter några få år skulle sjunka så mycket att
cesiumbelastningen inte längre kunde betraktas som ett
problem.
Dessvärre har emellertid denna förhoppning inte infriats.
Inom vissa områden har cesiumbelastningen inte minskat
alls. Värst drabbad är Gävle kommun där 60 procent av
analyserat rådjurs- och älgkött visar värden som överstiger
1.500 Bq/kg.
I tämligen många kommuner inom nedfallsområdet är
fortfarande analyserna av kött kostnadsfria. Inom andra
kommuner tar man emellertid ut avgifter för provtagningen.
Avgiften per prov varierar från kommun till kommun. Det är
högst otillfredsställande att människor blir olika behandlade
beroende på bostadsort. Samtidigt ökar oron över eventuella
konsekvenser av de radioaktiva födoämnena.
Under 1994 avhölls i Sandviken ett tvådagarssymposium
angående cesium i viltkött. Merparten av de politiska
partierna var representerade vid symposiet. Vad gällde
frågan om att avgifterna för analyser av viltkött skulle vara
en statlig angelägenhet rådde full enighet. Senare under 1994
gjordes en uppvaktning hos dåvarande jordbruksministern
Karl Erik Olsson som därvid lovade att utreda och överväga
frågan. Intill nu har emellertid ingenting hänt i ärendet.
Ekonomiskt sett är det egentligen en tämligen liten fråga.
Analyskostnaden per prov är, beroende på sättet för
redovisning m.m., 70--150 kr. Då älg och rådjur ger det
obetingat största tillskottet till hushållen bör de fria testerna
inskränkas till dessa djurarter. Vidare bör staten täcka
kostnaderna för testen endast inom kommuner där mer än 25
procent av under 1994 analyserade prover visat värden över
1.500 Bq/kg.
Totalt torde detta innebära att antalet cesiumprover på
viltkött som staten skall bekosta inte kommer att överstiga
5 000 prover per år. Kostnaden härför, ca en halv miljon
kronor, innebär synnerligen väl använda pengar för att
minska människornas oro och för att på nytt hos dem få en
viss tilltro till tidigare löften och utfästelser.
De ekonomiska problemen måste lösas eftersom
cesiumfrågan kommer att bestå under överskådlig tid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kostnadsansvaret för cesiumanalyser.