Många kraftverk och sjöregleringar drivs med stöd av mycket gamla vattendomar. Dessa domar tillkom under en tid då miljövårdsfrågorna hade en underordnad roll i vattendomstolarnas prövning.
Under vissa förutsättningar kan villkoren i en vattendom omprövas. I första hand torde det vara vattenhushållningsbestämmelser som är angelägna att se över, men även villkor (eller bristen på villkor) avseende fisktrappor, fiskutsättning och andra skadeförebyggande eller kompenserande åtgärder. Frågor rörande omprövning regleras i vattenlagen kap 15. Ansökan om omprövning kan göras av kammarkollegiet och -- i vissa fall -- kommun eller vattenförbund.
Den som driver en reglering skall i regel ersättas för det produktionsbortfall som uppkommer i samband med en omprövning av villkoren. För vattendomar meddelade enligt gamla vattenlagen (ÄVL) är dock tillståndsinnehavaren skyldig att tåla ett produktionsbortfall på högst 5 procent utan krav på ersättning. (För tillstånd meddelade enligt nya vattenlagen är motsvarande gräns 5--20 procent. Flertalet nu aktuella omprövningsärenden torde dock vara prövade enligt ÄVL.)
Den låga gränsen för det produktionsbortfall som skall tålas utan krav på ersättning innebär att för miljön skadliga sjöregleringar inte kan förbättras nämnvärt utan stora ekonomiska uppoffringar från stat eller kommun. Detta kan jämföras med de förhållanden på miljövårdsområdet där principen att förorenaren betalar råder. Den som åsamkar en skada på miljön skall också betala de kostnader som uppkommer för att mildra skadeeffekterna. Motsvarande bör också i högre grad än nu gälla beträffande omprövning av villkoren i vattendomar.
Kammarkollegiets roll i samband med omprövningar kan diskuteras. Allt fler miljövårdsfrågor har decentraliserats. Länsstyrelserna har den kompetens som krävs för att i vattendomstolen ansöka om omprövning i flertalet fall.
Ändring i vattenlagen m.m. bör utredas i följande avseenden:
1. Vid sidan av kammarkollegiet bör även länsstyrelsen ha rätt att ansöka om omprövning av villkor i vattendom.
2. Tillståndsinnehavares rätt till ersättning av produktionsbortfall vid omprövning av villkor i regleringar som är skadliga för miljön bör begränsas kraftigt. Miljöskyddskommittén bör lämpligen få utredningsuppdraget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsens möjlighet att ansöka om omprövning av villkor i vattendom,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av rätten till ersättning vid omprövning av villkor i vattendom.
Stockholm den 25 januari 1995 Berndt Ekholm (s) Arne Kjörnsberg (s)