De mycket stora översvämningar som sommaren 1993 drabbade Ångermanälven och Umeälven åstadkom oväntat stora skador. Vattennivåerna blev mycket höga inte minst nedströms kraftverksdammarna i älvarnas nedre lopp t ex i Sollefteå. Alla som kunde åse vad som hände fick klart för sig vilka enorma krafter som släpps lösa vid dessa vattenflöden. Utom skador på mark och byggnader intill älven uppstod också vissa skador på en del dammar. Älvarna är helt utbyggda för vattenkraftsändamål och helt reglerade.
Vid utbyggnaden hävdade regleringsintressenterna med bestämdhet att en reglering skulle minska översvämningarna med åtföljande skador. Nu visade det sig att den oreglerade Vindelälven inte svämmade över och inte åstadkom några skador medan Umeälven, som är helt utbyggd, bland mycket annat allvarligt skadade kajen och andra strandnära områden inne i Umeå centrum.
Länsstyrelserna har i dag ansvaret för dammsäkerheten i våra reglerade vattendrag. Med tanke på de enorma konsekvenser som ett eventuellt dammhaveri kan få, är dock frågan om inte en nationell tillsynsmyndighet skulle behövas, inte minst mot bakgrund av den internationalisering som sker av svensk vattenkraftsindustri. En Statens Vattenkraftsinspektion med uppgifter, ansvar och finansiering i likhet med Statens Kärnkraftsinspektion bör utredas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om inrättandet av en Statens vattenkraftsinspektion.
Stockholm den 25 januari l995 Torsten Gavelin (fp) Sigge Godin (fp)