Bestämmelserna om skydd för vattendrag som är värdefulla ur bevarandesynpunkt finns i naturresurslagen, NRL, 3 kap. 6 §. Där anges att vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras i vissa särskilt angivna vattenområden och älvsträckor.
I 3 kap. 2--6 §§ finns vidare särskilda bestämmelser om skydd för natur- och kulturvärlden. Dessa bestämmelser berör också värdefulla vattendrag.
Riksdagen beslutade senast den 24 mars 1993 om att 13 vattenområden och älvsträckor skall omfattas av skyddsbestämmelserna enligt 3 kap. 6 § NRL. Vid samma tillfälle beslutades om en fortsatt inventering av skyddsvärda älvsträckor och vattenområden i landet. Riksdagen beslutade även att ytterligare överväganden borde göras beträffande älvsträckorna vid Brunnsberg i Österdalälven, sträckan mellan Stennäs och Björna i Gideälven, vid Jaurekaska i Stora Luleälven samt Ljungån i Gimån.
Senare har regeringen tillkallat en utredare med uppgift att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor i landet som bör skyddas mot vattenkraftutbyggnad. Utredaren har enligt kommittédirektiven att särskilt ytterligare vidta de överväganden riksdagen beslutat enligt ovan.
I den promemoria som föregick regeringens beredning av proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd, framgår bl.a. följande om sträckan vid Brunnsberg i Österdalälven: Österdalälven har på denna sträcka bibehållit något av sitt ursprung medan resten förvandlats till lugnvatten mellan kraftverksdammar. Riksintressen ska i detta fall mätas mot varandra. Ett tillskott till landets elproduktion på högst 65 GWh ställs då mot bevarandet av den fritt rinnande älven genom en levande bygd där turism och fiske är viktiga för dess befolkning. Här finns ett lättpaddlat kanotvatten och ett mycket värdefullt strömfiske med goda bestånd av harr och öring. Fisket är upplåtet som sportfiske och därmed sammanhängande service och god tillgänglighet. Fiskeristyrelsen har därför betecknat älven här som riksintressant för fritidsfisket och riksintresset avser också de skyddsvärda arter och stammar av fiskar som förekommer. Djurlivet är rikt med stora mängder häckande sjöfågel. Knölsvan häckar här på sin nordvästligaste lokal i länet. Säkra iakttagelser av utterförekomst har även rapporterats.
Länsstyrelsen i Dalarna har i yttrande till utredaren under hösten 1993 återupprepat bevarandeintresset av älvsträckan.
Slutligen bör erinras om att vid den folkomröstning i frågan som genomfördes den 13 november 1994, 72 % av kommunens invånare uttalat att kraftverket inte borde byggas. Endast 26 % stödde kravet på en utbyggnad. Deltagandet i omröstningen var över 70 %.
Det finns således mycket starka skäl mot en utbyggnad. Dessa har också vunnit gehör hos en stark opinion i bygden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av älvsträckan vid Brunnsberg i Österdalälven enligt 3 kap. 6 § i naturresurslagen, NRL.
Stockholm den 25 januari 1995 Ulf Björklund (kds)