När bygglov medges för en byggnad avses byggnaden stå ''för all framtid''. En byggnadsnämnd har rätt att ge tillfälligt bygglov för en tid av max 10 år, vilket sedan kan förlängas med högst två gånger 5 år, dvs. totalt 20 år. Därefter måste antingen ''fast bygglov'' beviljas eller byggnaden avlägsnas.
När det gäller placeringen av vindkraftverk i känsliga områden kan det ibland kännas svårt för en byggnadsnämnd eller en länsstyrelse att ge ett definitivt bygglov för all framtid med hänsyn till att det kan råda osäkerhet om alla effekter av vindkraftverket på den platsen.
I ett sådant läge skulle beviljandet av ett tillfälligt bygglov för vindkraftverk med en längre tid än vad nuvarande lagstiftning medger kunna vara en framkomlig väg både för den som ger tillstånd till bygget och även för entreprenören samt för kapitaliseringen som hellre accepterar ett tidsbegränsat tillstånd än inget bygglov alls.
Vindkraftverk har dessutom fördelen att när de en gång avlägsnats lämnar de en mycket ringa miljöpåverkan efter sig i form av ett gjutet fundament under mark, som det knappast är meningsfullt att avlägsna medan övriga delar av vindkraftverket, turbin, maskinhus och torn samt ev. transformator och markkablar lätt kan avlägsnas. Man kan därför anse att marken lånas till produktion av ren el under ett antal år och det får betraktas som en mycket god markanvändning.
De tider för tillfälligt bygglov som vindkraftverken behöver handlar om 20--30 år. När den tiden har gått finns tillräcklig erfarenhet av vindkraftverkets effekter på den platsen för att kunna avgöra om det bör avlägsnas i och med att bygglovet upphör eller övergår till ett permanent bygglov.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vindkraftverk bör innefattas i 8 kap. 14 § plan- och bygglagen.
Stockholm den 24 januari 1995 Bengt Kronblad (s)