Sveriges anläggningstillgångar i byggnader kan beräknas
vara minst 2 000 miljarder kr. I dessa finns idag en rad
miljöfarliga ämnen bundna. Det gäller även i våra deponier.
Under decennier har deponierna tillförts stora mängder
byggavfall, som dels skulle ha kunnat utnyttjas för
återvinning, dels utgör ett okontrollerat avfallsproblem.
Årligen uppstår 1,5--3,0 miljoner ton byggavfall. Därav
deponeras ca 90 %, resterande 10 % förbränns resp återvinns
till ungefär lika delar. Byggandet är alltså i sig -- såsom det
idag hanteras -- ett avfallsproblem.
I Danmark har kommunerna genom lagstiftning givits
möjlighet att införa strängare regler för avfallshantering.
Ungefär hälften av de danska kommunerna har begagnat sig
av denna möjlighet. Det uppges t ex
i Köpenhamn ha inneburit att det vid rivning i vissa
kvarter återvinns eller återbrukas över 80 %.
Transporterna har vid rivning kunnat minskas radikalt.
Det är alltså viktigt att vi tar ytterligare steg mot
kretsloppssamhället genom att införa producentansvar även
i byggsektorn. Därutöver bör former för varudeklaration i
byggsektorn införas. Det måste betecknas som paradoxalt att
det, när vi köper en burk kattmat krävs varudeklaration,
medan vi när det gäller villaköp har praktiskt taget
obefintliga kunskaper om ingående material och dess
miljöeffekter.
En ökad återvinning och återbruk av byggmaterial ger
givetvis utöver de miljömässiga effekterna betydande
sysselsättningseffekter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökat
producentansvar och varudeklaration inom byggsektorn,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning som ger kommunerna rätt att införa strängare
regler för avfallshantering av byggavfall.1