Motion till riksdagen
1994/95:Bo522
av Leo Persson m.fl. (s)

Vattenkraftens skador


Vattenkraften är en viktig resurs för det svenska samhället,
det är därför av stor vikt att vår lagstiftning har en sådan
utformning att motstående intressen har en rimlig möjlighet
att tillvarata sin rätt när något går fel i de vatten som berörs
av vattenkraftsutbyggnader. Lagstiftningen måste vara sådan
att drabbade företag (oftast små) och enskilda som lider
skada har en rimlig möjlighet att hävda sin rätt, trots det stora
ekonomiska övertag som kraftbolagen har. Lyckas inte detta
byggs det upp ett ännu större motstånd mot
vattenkraftsutbyggnader.
Det har under senare tid visat sig att rättsläget är osäkert
vad avser vattenkraftföretagens ansvar för skador som vållats
i anslutning till kraftverk. Kraftbolagen hävdar att
miljöskadelagen 3
§ p.
8 inte är tillämplig p.g.a. att vattenkraftverk som
tillkommit i laga ordning inte faller under miljöskyddslagens
definition av ''miljöfarlig verksamhet''.
I ett aktuellt fall anser kraftbolaget att man inte kan ställas
till ansvar enligt 17 kap. 2
§ vattenlagen för de omfattande skador på en fiskodling --
genom iskravning -- som tappning av överskottsvatten under
olämpliga väderförhållanden vållat. Kraftbolagets
ståndpunkt bygger på föreställningen att om överskottsvatten
tappas för att leva upp till gällande vattendoms
dämningsgräns kan ett sådant förfarande inte föranleda något
ansvar för bolaget.
Det finns dessutom många gamla vattendomar som är helt
otidsenliga beträffande ersättning för skador på fisket, och
kammarkollegiet har uppmärksammat detta och planerade
att begära en omprövning av många av vattendomarna. Men
enligt uppgift så förhindrade nuvarande lagstiftning detta.
Mot denna bakgrund är det angeläget att det sker en
översyn av de lagar som kan vara tillämpliga vid skador som
vållas i samband med vattenkraftsproduktion. Det är
angeläget att de verkliga möjligheterna för ekonomiskt
svagare parter att få sin rätt tillgodoses. Dessutom bör en
översyn aktualiseras på de lagar som kammarkollegiet
uppmärksammat.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av översyn av lagstiftning
vad avser vattenkraftens skador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de verkliga möjligheterna för
svagare parter att få sin rätt tillgodosedd.
Stockholm den 23 januari 1995
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)
Arne Mellqvist (s)
Per Erik Granström (s)
Laila Bäck (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)