Vattenkraften är en viktig resurs för det svenska samhället, det är därför av stor vikt att vår lagstiftning har en sådan utformning att motstående intressen har en rimlig möjlighet att tillvarata sin rätt när något går fel i de vatten som berörs av vattenkraftsutbyggnader. Lagstiftningen måste vara sådan att drabbade företag (oftast små) och enskilda som lider skada har en rimlig möjlighet att hävda sin rätt, trots det stora ekonomiska övertag som kraftbolagen har. Lyckas inte detta byggs det upp ett ännu större motstånd mot vattenkraftsutbyggnader.
Det har under senare tid visat sig att rättsläget är osäkert vad avser vattenkraftföretagens ansvar för skador som vållats i anslutning till kraftverk. Kraftbolagen hävdar att miljöskadelagen 3
§ p.
8 inte är tillämplig p.g.a. att vattenkraftverk som tillkommit i laga ordning inte faller under miljöskyddslagens definition av ''miljöfarlig verksamhet''.
I ett aktuellt fall anser kraftbolaget att man inte kan ställas till ansvar enligt 17 kap. 2
§ vattenlagen för de omfattande skador på en fiskodling -- genom iskravning -- som tappning av överskottsvatten under olämpliga väderförhållanden vållat. Kraftbolagets ståndpunkt bygger på föreställningen att om överskottsvatten tappas för att leva upp till gällande vattendoms dämningsgräns kan ett sådant förfarande inte föranleda något ansvar för bolaget.
Det finns dessutom många gamla vattendomar som är helt otidsenliga beträffande ersättning för skador på fisket, och kammarkollegiet har uppmärksammat detta och planerade att begära en omprövning av många av vattendomarna. Men enligt uppgift så förhindrade nuvarande lagstiftning detta.
Mot denna bakgrund är det angeläget att det sker en översyn av de lagar som kan vara tillämpliga vid skador som vållas i samband med vattenkraftsproduktion. Det är angeläget att de verkliga möjligheterna för ekonomiskt svagare parter att få sin rätt tillgodoses. Dessutom bör en översyn aktualiseras på de lagar som kammarkollegiet uppmärksammat.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av lagstiftning vad avser vattenkraftens skador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de verkliga möjligheterna för svagare parter att få sin rätt tillgodosedd.
Stockholm den 23 januari 1995
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)
Arne Mellqvist (s)
Per Erik Granström (s)
Laila Bäck (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)