Det borde vara självklart att alla kommuner hade energi-
och miljörådgivare (de minsta kommunerna kan ha
gemensamma). De tidigare obligatoriska energirådgivarna
tillkom på statligt initiativ, men drogs in i de flesta
kommuner när det statliga bidraget upphörde. Att spara på
energin och effektivisera vår användning är inte bara en
kommunal, utan framför allt en nationell och internationell
angelägenhet. Med de blandade, och alltför ofta
felutnyttjade, energisystem vi har för uppvärmning,
belysning, transporter, verktyg m m
och det utbredda slöseriet som fortfarande pågår
ohejdat, med stora, helt onödiga hälso- och miljöskador till
följd, är det på sin plats att kräva mer besinning och större
ansvar.
Mer kunskap och vettigare priser
För att skapa större möjligheter för människor att välja rätt
energislag och nyttjandemetoder behövs information och
rådgivning. Det ekologiskt hållbara samhället behöver
vägvisare -- inte minst på miljö- och energiområdena.
Slöseriet beror oftast på ren okunnighet och orealistiska
prissättningar. Skulle t ex
eltaxorna sättas efter den verkliga
produktionskostnaden (inkl miljöpåverkan), vore ett
sparande -- utan inverkan på den allmänna välfärden --
självklart och skulle ske med automatik.
Viktig rådgivning
Få kommuner anser sig ha råd att erbjuda sådan rådgivning
vid sidan av en bättre utvecklad konsumentinformation. Ofta
hänvisas kommuninvånarna till allmän och mindre
specialiserad och därmed ofta mindre kompetent rådgivning.
Det handlar om att trimma befintliga pannor, byta bränsle,
komplettera med solfångare, bygga jord-, havs- eller
bergvärmeanläggning, satsa på vindkraft, rätt utnyttja ved-
och fliseldningsanläggningar, välja gemensamma
transporter och kunna göra bästa miljöval när det gäller
energival och bränslesorter för fordon, båtar och
arbetsredskap.
Att leva upp till vårt ansvar
Idag ser vi sambanden mellan energiuttag och
miljöpåverkan. Vi vet också att vi bär ett ansvar för att vi i
den industrialiserade, rika delen av världen, måste halvera
energianvändningen för att kunna delta i en solidarisk
resursfördelning. Ett sätt att nationellt ta ett sådant ansvar är
att lagstifta om obligatorisk energi- och miljörådgivning i
kommunerna, ett annat är att rikta statliga bidrag för just
sådan speciell informationstjänst. Miljöpartiet de gröna vill
försvara den kommunala självbestämmanderätten och
föredrar därför frivillighetsvägen med riktat statligt bidrag.
Vi anser att en sådan lösning bör utredas. Energi- och
miljörådgivning ligger i linje med våra åtaganden på
miljökonferensen i Rio 1992, och Agenda 21-arbetet ute i
kommunerna behöver stöd för att lyckas genomföra sina
program.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av särskilda kommunala
energi- och miljörådgivare,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur
staten kan bidra till en heltäckande kommunal energi- och
miljörådgivning i landet.
Stockholm den 23 januari 1995
Per Lager (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Eva Goe s (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Ronny Korsberg (mp)