Materialslöseriet är ett stort problem i vårt samhälle.
Framför allt inom byggnadsindustrin förekommer ett
oförsvarligt slöseri. I genomsnitt produceras 1.750.000 ton
avfall per år från byggverksamhet i Sverige. Avfallet
innehåller upp till 30.000 ton bly, 400 ton freon, 10 ton
kadmium och 400 kg kvicksilver, bland mycket annat
oönskat.
Obligatoriska rivningsplaner
För att få bukt med detta och därmed bättre hushålla med
värdefulla resurser, måste vi dels lagstifta om rivningsplaner
och ansvarighet i samband med rivningslov, dels se till att en
utvecklad sortering, genom ekonomiska styrmedel, blir
lönsam. I Danmark finns ett sådant här framgångsrikt
resursbevarande system för återbruk och återvinning, som
det finns anledning att dra erfarenheter och slutsatser utav.
Även i Holland och Tyskland har tydliga målsättningar tagits
fram.
Selektiv rivning
Selektiv rivning innebär att man redan i
projekteringsstadiet, då ritningar och husets verksamheter
kartläggs, bestämmer hur materialen skall tas om hand.
Virke av god kvalitet skall försiktigt monteras ned, medan
dåligt och angripet virke, som inte kan återanvändas, går till
förbränning. Miljö- och hälsofarliga material identifieras och
utskiljs.
Återanvändning/återvinning
När rivningsplanen är gjord påbörjas nedmonteringen eller
rivningen beroende på typ av byggnad. Kostnaden för
selektiv rivning är upp till 20--30 procent högre än en
konventionell, men detta balanseras ekonomiskt av mindre
kostnader för osorterat byggavfall och intäkter genom
försäljning av materialet. Höga deponiavgifter påskyndar en
utveckling åt rätt håll. Här finns utrymme för både återbruks-
och återvinningsanläggningar, som tar hand om material som
kan användas igen eller återvinnas. Nya arbetstillfällen blir
också följden.
Fel byggnadsmaterial
Äldre byggnader är lätta att riva och återbruka/återvinna.
Senare tiders byggmetoder och material är betydligt svårare
att hantera. Skivmaterial, armerad betong, fogprodukter och
olika produkter av plast har ersatt traditionella material som
trä, sten och tegel. De nya kompositmaterialen är nästan
omöjliga att reparera, demontera och återanvända.
Nygammal kunskap och stärkt producentansvar
Dagens hus är morgondagens avfall. Det är en verklighet
som borde ge varje ansvarsfull människa en rejäl
tankeställare. Dels måste vi skaffa oss kunskaper om hur
dagens sammansatta material skall tas om hand, dels måste
vi snabbt lära oss att bygga framtidens hus med material som
kan underhållas och återanvändas. Materialen skall också
vara ''naturliga'' och därmed ingå i naturens kretslopp. Det
innebär att vi framdeles måste undvika plastmaterial och
andra naturfrämmande, sammansatta produkter.
Producentansvaret för byggmaterial måste också definieras
och stärkas, så att det blir möjligt att kräva
materialspecifikationer.
Klara signaler
Det är viktigt att aktörerna på byggmarknaden får klara
besked genom en lagstiftning om krav på rivningsplaner.
Miljöinventeringen skall självklart ingå. Det måste också ges
utrymme för ekonomiska styrmedel för att vi snabbare skall
kunna nå fram till ekologiskt hållbara lösningar med
minimala resursförluster vid ny- och ombyggnationer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
aktuell lagstiftning som gäller vad som anförts i motionen
om rivningsplaner med miljöinventering,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur
byggmaterial kan beläggas med särskilda deponiavgifter
enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 20 januari 1995
Per Lager (mp)
Barbro Johansson (mp)
Eva Goe s (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)