Vättern, i storleksordning Sveriges näst största insjö, har
mycket stor betydelse för vattenförsörjningen i norra
Götaland. Den stora vattenytan är uppdelad på fyra län,
Jönköpings, Skaraborgs, Östergötlands och Örebro. Ett antal
kommuner och ett tjugotal tätorter tar idag sitt färskvatten
från Vättern. Minst 200 000 människor får idag vätternvatten
i sina kranar.
Vättern är i flera avseenden en unik insjö. För svenska
förhållanden är det en mycket djup sjö med få till- och
frånflöden. Vattnet har därför en lång omloppstid på cirka
60 år. Vattnet är också förhållandevis näringsfattigt. Dessa
faktorer gör sjön extra känslig för föroreningar och
miljögifter.
Vätterns föroreningskänslighet konstaterades tidigt. Sedan
mitten av 1960-talet samarbetar länsstyrelserna och
kommunerna runt sjön samt industrin i Vätterns
vattenvårdskommitté. Mätningar av föroreningar har
genomförts och program har upprättats. 1989 bildades
Vätternvårdsförbundet som fortsätter den tidigare
kommitténs arbete. Förbundet har upprättat en ny
vattenvårdsplan VÄTTER 90.
Hotet mot Vätterns vatten kommer från olika källor:
Kommunernas avlopps- och dagsvattenssystemIndustrins
avloppsvattenNäringsläckage från kringliggande mark-
och skogsområdenInternationella luftföroreningar
Olyckor med miljöfarliga transporter på vägarna runt sjön.
Trots utbyggnaden av olika reningsanläggningar tillförs
Vättern årligen på olika vägar stora mängder närsalter,
tungmetaller och kemiska föroreningar.
Som färskvattenreservoar är Vättern av nationellt intresse.
Försurning och andra miljöförändringar gör Vättern mera
betydelsefull på längre sikt för ett större område än det som
idag utnyttjar sjön. Målsättningen måste därför vara att dess
vatten för framtiden alltid ska kunna placeras i högsta klass
när det gäller vattenkvalitet. Det krävs därför att man lyfter
skyddsfrågan till nationell nivå. Vättern bör vara ett
riksobjekt och dess vatten hanteras på ett sådant sätt.
Riksdagen bör uttala att Vättern är riksobjekt som
färskvattenstäkt enligt naturresurslagen och skall omgärdas
med speciella skyddsbestämmelser.
Medel till miljöövervakning
I vattenvårdsplanen, Vättern 90, redovisas principiella
ställningstaganden och strategier för hur situationen i
Vättern skall förbättras. Dessa ställningstaganden grundas
på kunskaper insamlade genom utförd miljöövervakning
inom PMK (programmet för övervakning av miljökvalitet)
och övervakning samordnad och finansierad av
Vätternvårdsförbundet. Arbetet med åtgärdsplanen bedrivs
huvudsakligen i olika åtgärdsgrupper som ska arbeta fram
förslag mot bakgrund av kunskaper om miljösituationen i
Vättern. Det arbete som nu bedrivs är angeläget mot den
bakgrund som vi ovan redovisat om Vätterns betydelse för
framtiden. Det är därför viktigt att de länsstyrelser som finns
runt Vättern och Vätternvårdsförbundets resurser förstärks
så att planerade forsknings- och övervakningsprogram kan
genomföras i önskad omfattning. Staten bör ta ökat
ekonomiskt ansvar i genomförandet av programmet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Vättern bör vara ett riksobjekt som färskvattentäkt enligt
naturresurslagen och bör omgärdas med speciella
skyddsbestämmelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt ekonomiskt ansvar för
genomförandet av miljöövervakningen i Vättern.
Stockholm den 19 januari 1995
Rune Backlund (c)
Roland Larsson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Anders Svärd (c)