Sammantaget finns cirka 3 miljoner allergiker i Sverige.
Med detta avses både de som lider av allergier, eksem och
astma. Kurvan för alla dessa tre besvärssymptom ökar
tämligen brant. Den stora ökningen av allergier har kommit
under de senaste decennierna och beror till allra största delen
på dålig inomhusluft som innehåller för höga halter av damm
(kvalster), pollen, pälsdjurspartiklar och rök från rökning.
Men också ökade problem med fukt och därmed
mögelutveckling medverkar till ökningen. En mängd nya
inrednings- och konsumentprodukter, bidrar sannolikt till
utvecklingen av överkänslighet hos befolkningen.
Konstaterat i flera undersökningar är också att dålig yttre
miljö medverkar till att fler drabbas av allergier och astma.
Samhällets kostnader för allergier anges till 5--6 miljarder
kronor per år (1993). I huvudsak är det sjukskrivning
(produktionsbortfall) och sjukvårdskostnader i den summan.
Men kostnaden för för tidig död till följd av allergier ingår
dessutom. I hela arbetslivet sker cirka 80 dödsfall per år (en
i internationell jämförelse låg siffra). Men dör till följd av
astma/allergi gör 1 200 människor per år. Åtgärder för att
förebygga och minska besvären för allergiker/astmatiker är
samhällsekonomiskt lönsamma.
Minst var tredje barn är drabbat, medan var fjärde vuxen
besväras av någon form av allergi/överkänslighet. Detta gör
allergier till vårt folks största folksjukdom. Eftersom allergi
och annan överkänslighet till så stor del är miljöbetingade
bör de också vara möjliga att förebygga i långt större
uträckning. Bättre kunskap och information är
nyckelbegrepp för att minska allergierna och därmed både
den enskildes besvär och samhällets kostnader. Forskning
kring allergi/överkänslighet måste intensifieras. En
handlingsplan för förstärkt förebyggande av allergier och
astma, bör utarbetas! Danmarks regering fattade beslut om
en sådan handlingsplan 1993, och Norges storting fattade
beslut om en handlingsplan för ''Godt inneklima i Norge''
förra året.
Barns och ungdomars miljöer värst drabbade
I den studie Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) genomförde
under 1992, kunde bl.a. konstateras att det är stor skillnad i
kvalitet mellan barns och vuxnas arbetsmiljöer. Medan ca 10
procent av kontorslokaler i privat och offentlig verksamhet
beräknas ha för dålig ventilation/hälsostandard, så gällde att
40 procent av dagismiljöerna och 50 procent av skolorna har
undermåliga lokaler ur ventilations- och hälsosynpunkt.
Skolan utgör Sverige största arbetsplats med sina 1,5
miljoner människor (elever, lärare och övrig personal). ASS
konstaterar att näringslivet är bättre på att förbättra
arbetsmiljön än kommuner och landsting. Kommuner har
oftast en pressad ekonomi och prioriterar därför bort åtgärder
som är riktade till skolans lokaler. Om det direkta
sparbetinget ligger på rektorn får hon/han en svår situation.
Vad ska väljas bort -- pedagogiska insatser eller investering
i ny ventilation? Kanske dra ner ännu mer på städning?
Det ekonomiskt kärva läge många kommuner befinner sig
i, får inte gå ut över barns och ungdomars hälsa. Men ökade
klasstorlekar och dagisgrupper leder till allvarliga
försämringar för väbefinnandet utifrån ett redan dåligt läge,
om inte den fysiska miljön rättas till. Neddragning av
städningen är också allvarlig och i det långa loppet inte en
verklig besparing.
I den genomförda undersökningen där nästan alla landets
kommuner deltog, framkom att i åtta av tio rektorsområden
hade man minst en anmärkning på dålig ventilation eller
problem med värme/kyla. Klagomål på luften är i särklass
dominerande. Problem med fukt och mögel fanns i en
fjärdedel av skolorna. Den bedömning som rektorerna fick
göra över vilka arbetsmiljöförbättringar som är mest
angelägna förstärker intrycket från skyddsronderna. I 68
procent av rektorsområdena anser man att förbättringar av
ventilationen är den mest angelägna
arbetsmiljöförbättringen.
17 procent av samhällets kostnader till följd av allergiska
besvär står barn och ungdomar för. Den kostnaden skulle
naturligtvis vara större om ''produktionsbortfallet'' kunde
räknas. Det faktum att många barns prestationsförmåga i
skolan allvarligt sätts ner på grund av allergiska besvär, är
inte en faktor som ''räknas'' in i den i inledningen nämnda
samhällskostnaden. Men det faktum att det i varje klassrum
går en osynlig katt (kattallergen i luften) gör att man snabbt
förstår att den absoluta nödvändigheten av god ventilation,
inte ''endast'' handlar om för höga koldioxidhalter och
därmed trötthet, utan faktiskt också om att radikalt minska
lidandet för de barn i varje klass som lider av allergiska
besvär, och därmed göra deras arbetsdag rimlig.
Sedan 1990 omfattar arbetsmiljölagen även alla elever från
klass 1 och uppåt. De är alltså i lagens mening jämställda
med arbetstagare. Enligt lagen ska luft-, ljud och
ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållanden i
en arbetslokal vara tillfredsställande. Den faktiska och
konstaterade ojämlikheten mellan barns och vuxnas
arbetsplatser tenderar att bli en generationsfråga.
Vuxengenerationens ansvar aktualiseras i högsta grad.
Skolhälsovården
Nedskärningar i skolhälsovården är naturligtvis olycklig
sett ur många perspektiv. Mindre hjälp för elever med
allergier och astma är ett problem. Undersökningar visar
att många barn och ungdomar idag inte får någon hjälp för
att bli symptomfria eller få symptomen lindrade. Detta är
mycket olyckligt. En säker diagnos är en förutsättning för en
riktig behandling. Även om siktet naturligtvis ska vara
inställt på att få skolmiljön så hälsosam som möjligt, innebär
medicinsk behandlig att barnens fysiska välbefinnande kan
öka starkt.
Utbildning av skolpersonal för att öka förståelsen och
kunskapen om allergier/astma är mycket angeläget.
Föräldrautbildning via barnavårdscentralerna och i övrigt
information till föräldrar är också mycket viktigt.
Skolhälsovården måste ges förutsättningar att identifiera
och hjälpa till att förebygga allergirisker i barnens
arbetsmiljö.
Kds utvecklar sina ståndpunkter kring skolhälsovården i
en särskild skolpolitisk motion.
Ventilationskontrollen
Den första obligatoriska kontrollen för daghem, skolor och
vårdlokaler, skulle enligt riksdagsbeslut varit klar den 31
december 1993, men trots detta finns det ännu kommuner
som inte genomfört den. De uppgifter Boverket fått in visar
emellertid att situationen tyvärr är så allvarlig som förarbetet
till lagstiftningen gav farhågor om. Av de kommuner som
inte utfört någon inventering är det flera som angett att man
enbart gör undersökningar vid klagomål eller påtalade
brister. Detta kan på ett sätt anses förståeligt med tanke på
de hårda prioriteringar som många kommuner tvingas till,
men är inte desto mindre oacceptabelt. Regelbunden
funktionskontroll av ventilationssystem i alla offentliga
miljöer, där rensning av ventilationskanaler görs, är en
angelägen uppgift för alla kommuner.
Luftflödet i offentliga lokaler måste stå i relation till
behovet. I lokaler med hög emissionsavgivning från
byggnadsmaterial, inredning, processer etc kan luftflödet
behöva ligga så högt som 30 l/s och person. Då bristerna i
luftflöde i offentliga miljöer i undersökningar visat sig vara
stora, bör en laglig reglering av ökade luftflödeskrav
övervägas.
ROT
Staten bör ställa ekonomiska medel till förfogande i
satsningar på ROT-projekt (reperation, ombyggnad och
tillbyggnad) i skolor, dagis etc också framgent. Beslut om
ROT-projekt har i regel beslutats i enighet mellan alla partier.
Dessa anslag har stor betydelse för många kommuners
möjlighet att kunna finansiera förbättrad ventilation och
saneringar etc i skolor.
Kommunala fastighetsavgifter
Kds har tidigare lagt en motion om behovet av kommunala
fastighetsavgifter och att en del, och på sikt ev. hela, den
statliga fastighetsskatten övergår till kommunerna. Det
skulle täcka en del eller hela kostnaden som kommunerna nu
har för drift, underhåll och investeringar för brandförsvar och
den kommunala infrastruktur som är kopplad till
fastigheterna och deras nyttjare.
En kommunal fastighetsavgift skulle dessutom innebära
att kommunerna skulle kunna ha en långsiktig planering för
drift, periodiskt underhåll samt nyinvesteringar.
Möjligheterna för kommunerna att kunna hålla uppe en hög
standard vad gäller underhåll och investeringar i skol-,
daghems- och andra kommunala fastigheter skulle öka
markant. På statlig nivå skulle ROT-bidragen för samma
ändamål kunna avvecklas parallellt med att en del av den
statliga fastighetsskatten övergick till kommunerna.
Vidare bör möjligheten att miljö- och hälsoklassa
fastigheter utredas. En miljö- och hälsodifferentierad
fastighetsavgift skulle kunna vara ett verksamt styrmedel i
kommuneras miljö- hälsoförebyggande arbete.
Information och utbildning -- ett allergicentrum
Information och utbildning är centrala delar i ett
allergiförebyggande arbete. Kortsiktig intensiv information
kan öka allmänhetens kunskap och positiva inställning till att
vilja åtgärda problemen. Långsiktig information handlar om
att ge allmänheten kontinuerlig information och om att
utbilda viktiga målgrupper i samhället. Utbildningens
målsättning bör vara att ge olika yrkesgrupper sådana
kunskaper om allergi och annan överkänslighet att de vill och
kan bidra till en miljö där personer med allergi och annan
överkänslighet kan må bra och där allergier inte utvecklas på
grund av skadliga ämnen i miljön. Informationen och
utbildningen kan knappast göras generell utan behöver
skräddarsys för olika grupper.
Allergiutredningens från 1989 (SOU 1989:76) förslag att
inrätta ett allergicentrum bör tas upp för ny prövning. Ett
sådant centrum skulle i huvudsak ha följande uppgifter:
Information och utbildning -- vilket innebär såväl
kunskapsuppbyggnad som att information bedrivs till
allmänhet.Forskning. Allergikunskap och forskning är idag
spridd på många händer. En viktig uppgift för allergicentrum
är att skaffa överblick över pågående allergiforskning och att
genom konferenser låta forskare, politiker, administratörer
och branschfolk m.fl. mötas.Samarbete. Att initiera
sammarbete och samordna är en mycket viktig uppgift. Det
gäller såväl kommun, landsting och lokala allergikommittéer,
olika myndigheter och departement som berörda branscher
och forskare, vidare olika forskningsorgan, högskolor och
yrkesmedicinska kliniker.
Riksdagen fattade våren 1991 beslut om att ett
folkhälsoinstitut skulle bilds med ansvar för bl.a.
allergifrågorna. Folkhälsoinstitutets allergiforskningsgrupp
som under 1994 presenterade en plan för hur
allergiforskningen ska bedrivas, menar dock att behovet av
ett särskilt allergicentrum alltjämt är stort för att ett
koncentrerat arbete på allergi/överkänslighetsproblem i
samhället ska kunna bedrivas. Allergiforskningsgruppen
pekar i sin plan särskilt på behovet av tvärvetenskaplig
forskning och att kunskaperna av denna forskning samlas
och kan vidareförmedlas aktivt i samhället.
Kommunala allergikommittéer
Ett av Allergiutredningens krav gällde bildandet av lokala
allergikommittéer. Det finns inget lagkrav eller allmän
rekommendation om detta, men lokala allergikommittéer har
ändå bildats på gemensamt initiativ av Astma- och
Allergiförbundet, kommuner, landsting och andra
intresserade, och finns för närvarande i ca 45 av landets 284
kommuner.
Vi vet i en rad avseenden tillräckligt om orsakerna till
allergi och överkänslighet för att kunna vidta åtgärder och
därmed förebygga allergier. Ett framgångsrikt
allergiförebyggande arbete bygger på aktiva och engagerade
människor i kommunerna. Allergikommittéernas uppgift ska
vara att vara initiativtagare, pådrivande och att vara en
samordnande funktion för det allergiförebyggande arbetet.
Allergiutredningen föreslog i sin utredning att
allergikommittéerna skulle upprätta och genomföra
handlingsplaner för det förebyggande arbete. Människor från
alla berörda håll skulle knytas till arbetet.
Allergiutredningens förslag kan också ses i ljuset av
kommunernas arbete med framtagande av kommunala
Agenda 21. Målet för agendaarbetet är en bärkraftig
utveckling där hänsyn till miljö och hälsa tas fullt ut.
Underifrånperspektivet och delaktighet från alla grupper,
inte minst barn och ungdomar, betonas i agendaprocessen.
Bildandet av kommunala allergikommittéer måste på allt
sätt stimuleras.
Under allergiåret 1995 kommer Follhälsoinstitutet
tillsammans med Apoteksbolaget, Livsmedelsverket,
Svenska Läkaresällskapet och Astma- och allergiförbundet
genomföra en riksomfattande informations- och
utbildningssatsning. Allergiåret 1995 syftar till att höja
kunskapen och medvetandenivån när det gäller allergi och
hur man förebygger allergi, att förändra attityder och
beteenden samt på sikt minska sjukligheten. De tio mest
''allergianpassade'' kommunerna kommer erbjudas ett pris.
För att komma ifråga gäller bl.a. att kommunen har en
allergikommitté och har upprättat ett handlingsprogram.
Hälsobedömning av byggnads- och inredningsmaterial
Vi har idag en stor mängd ständigt nytillkommande
byggnads- inrednings- och konsumentprodukter m.m. i vår
inomhusmiljö, som sannolikt bidrar till utvecklingen av
allergi och annan överkänslighet hos befolkningen. Det är en
otillfredsställande situation. Byggnads- och
inredningsmaterial avger ångor av olika slag. Genom att
ventilera kan man minska halten av flyktiga ämnen i
inomhusluften. Det bör dock vara självklart att material som
har en låg avgivning och är ''säkra'' ska väljas. För hög
avgivning från olika material ställer dessutom ventilationen
inför en omöjlig uppgift. Föroreningarna kan helt enkelt inte
vädras bort.
Därför bör obligatoriska krav ställas på tillverkare och
importörer av byggnads- och inredningsmaterial vad gäller
råvaror, tillsatser, emissioner och hälsobedömning.
Byggproduktlagen har ändrats till följd av EU-anpassningen,
men den ändringen berör inte detta krav. Sverige bör också
som medlem i EU verka för stränga normer för byggnads-
och inredningsmaterial.
I arbetsrum bör det vara självklart att vid ny- och
ombyggnad installera öppningsbara fönster.
Den förra regeringen tog initiativ till en byggfelsförsäkring
som trädde i kraft 1 juli 1993. Den innebär att det är
obligatoriskt för näringsidkare att teckna byggfelsförsäkring
vid ny- och ombyggnad av flerbostadshus. Denna krävs och
gäller i tio år sedan huset uppförts. Detta var ett viktigt
beslut. Byggfelsförsäkringen behöver löpande följas upp och
utvärderas så att nödvändiga korrigeringar kan göras.
Allergiframkallande ämnen
Enligt Kemikalieinspektionens produktregister finns ca
55 000 kemiska produkter i Sverige. Det totala antalet ämnen
kan uppskattas till 10 000--20 000. Ett 80-tal ämnen finns
uppförda på Kemikalieinspektionens exempellista över
allergiframkallande ämnen. Det totala antalet
allergiframkallande ämnen i kemikalier är dock okänt.
Generellt kan sägas att det är ett mycket litet antal ämnen
som står för den överväldigande delen av
kemikalieanvändningen.
En viktig förutsättning för att den enskilde, det allmänna
och företag ska kunna välja bort allergener är att produkter
och varor märks. Konsumenter måste kunna lita på att de
produkter de köper inte innehåller allergiframkallande
ämnen. Produktinformation måste förbättras genom att
allergiframkallande ämnen alltid deklareras på produkten på
ett lättbegripligt sätt. Detta gäller både för kemikalier i stort
samt hushållskemikalier, kläder, läkemedel och livsmedel.
Då detta innebär s.k. negativ märkning krävs någon form av
politiskt beslut. Säkerhet måste också uppnås vad gäller
biomaterial, dvs. sådana material som ansluts till, infogas i
eller ersätter biologisk vävnad (linser, konstgjorda leder,
tandfyllningar etc). Riksdagen fattade ett viktigt beslut våren
1994 som innebär att amalgam ska avvecklas till år 1997.
Märkning/innehållsdeklaration av allergiframkallande
ämnen i livsmedel fungerar rätt väl. EU-medlemskapet
hindrar inte fortsatt sådan märkning. En frivillig
överenskommelse som innebär att allergener i livsmedel
även fortsättningsvis kommer deklareras, har slutits mellan
Livsmedelsverket och livsmedelsbranschen. Dock kan inte
Sverige ställa sådana krav på importerade livsmedel. Det är
angeläget att Sverige som EU-medlem driver kravet på
gemensamma obligatoriska regler som innebär att alla
allergener i livsmedel deklareras. Likaså att få till stånd ett
förbud mot farliga azofärgämnen.
Ett problem när det gäller läkemedel är att särskild
märkning för kända allergiframkallande läkemedel saknas.
Textilier som innehåller formaldehyder måste förses med
upplysning om att plaggen måste tvättas före användning.
Sverige bör som EU-medlem verka för att gemensamma
gränsvärden fastställs för formaldehydavgivning från kläder
och andra textilier.
Det är också angeläget att en heltäckande kartläggning av
förekomsten av allergiframkallande ämnen görs.
Elöverkänslighet
Antalet människor som arbetar framför bildskärmar ökar
ständigt. Samtidigt ökar problemen med skadliga effekter av
bildskärmsarbete. Besvären kan bestå av hudbesvär,
ögonbesvär, huvudvärk, yrsel, uttorkning av slemhinnor,
ledbesvär m.m., och i de svårare fallen uppstår
överkänslighet mot alla former av elektricitet.
Vid Arbetsmiljöinstitutet bedrivs forskning kring
problemen med elektromagnetiska fält.
Arbetarskyddsstyrelsen gjorde sommaren 1993 i samråd
med Boverket en framställning till regeringen om behovet av
ytterligare forskning.
Det är nödvändigt att ta problemen med elöverkänslighet
på största allvar. Elöverkänslighet innebär ett handikapp som
i de allvarligaste fallen har stora konsekvenser. Det är
angeläget att stöd, exempelvis i form av elsaneringsbidrag
för bostaden, erbjuds så fort tillräcklig vetenskaplig
dokumentation föreligger.
Många företag arbetar för närvarande intensivt med att
elsanera arbetsmiljön.
Fukt- och mögelskadefonden
Fukt- och mögelskadefonden fick under den gångna
mandatperioden en vidgad ram. Vissa förenklingar av
regleverket gemofördes också för att minska
administrationen.
Fukt- och mögelskadefonden spelar en mycket stor roll
och kommer behöva finnas kvar på minst nuvarande nivå
under överskådlig tid. Följderna för dem som drabbas av
fukt- och mögelskador är dramatiska och omfattande.
Bortsett från att åtgärdskostnaderna för den enskilde ofta är
oöverstigliga, har de senare årens debatt om sjuka hus
inneburit att oron för följderna av att bo i ett skadat hus är
stor och svårbemästrad. Köpare är till övervägande del unga
människor och oron för de små barnens hälsotillstånd
redovisas ofta i ansökningshandlingarna till Fukt- och
mögelskadefonden. Den unga familjens ekonomiska
situation är ofta sådan att det inte finns något annat alternativ
än att bo kvar i det skadade huset. Det är därför av såväl
sociala som hälsoskäl nödvändigt att skadorna åtgärdas på
ett fackmässigt sätt och att detta kan göras utan onödig
tidsspillan och till en rimlig kostnad. Fukt- och
mögelskadefonden bidrar till att så blir fallet. Antalet
ärenden till fonden har på senare år ökat.
Fondens verksamhet är också av betydelse för
byggbranschen. En majoritet av de entreprenörer som utför
arbete, efter sedvanlig upphandling i konkurrens, med hjälp
av bidrag från den staliga fonden, är småföretagare.
Det är kds bestämda uppfattning att Fukt- och
mögelskadefonden ska finnas kvar på minst nuvarande nivå.
Även med ett utökat produktansvar, längre garanti- och
preskriptionstid m.m. kvarstår faktum att de typiska
skadorna uppträder sent och att det hittills till stor del har
varit en följd av bristfälliga byggnormer och otillräcklig
kontroll. Skador till följd av byggfusk är inte vanliga.
Tidigare kds-förslag
Kds lade under allmäna motionstiden 1993 förslag för att
förebygga problemen med sjuka hus. En konsumentanpassad
funktions- och matrialdeklaration på byggnader och
lägenheter vid all ny- och ombyggnad, skulle underlätta för
konsumenten att jämföra olika objekt och produkter och
därmed också medvetenheten om att rätt värdesätta dessa
efter sina behov och önskemål. För byggherrar och
entreprenörer kommer kravet på information om
byggnaderna att öka medvetenheten om att bygga rätt kvalité
till rätt pris. En motion om fastighetsanknutna
underhållsfonder pekade på möjligheterna att ekonomiskt
underlätta underhåll av fastigheter och förebygga problem
med sjuka hus. Avsättningen till fonden skulle vara skattefri.
Fonden skulle vara knuten till en fastighet och skulle
kunna upprättas för underhållsåtgärder på småhus,
bostadsrätter och hyreshus. Vi fick emellertid inte gehör för
dessa idéer då. Då flera förändringar och nya beslut har fattats
på området sedan 1993, lägger vi åter fram dessa förslag.
Luftföroreningar
I en japansk studie har det visat sig att barn som bor vid
motorvägar oftare utvecklar allergi. Likaså har en svensk
undersökning visat att barn som bor i kommuner med
mycket luftföroreningar har mer allergier än barn i samhällen
med renare luft. Dessa studier visar alltså att det är angeläget
att komma till rätta med luftföroreningar i den yttre miljön
för att förebygga allergier. Höga halter kväveoxider, stoft etc
från biltrafiken är ett allvarligt hälsoproblem i synnerhet i
större tätorter.
Det är angeläget att komma tillrätta med dessa problem.
Kds medverkade i regerigen till tillsättandet av Trafik- och
klimatutredningen (TOK). Denna utredning har haft i
uppgift att lämna förslag till åtgärder för att åstadkomma en
mer miljöanpassad trafikmiljö. Kds stöder utredningens
förslag om att kommuner ska kunna besluta om s.k.
miljözoner i känsliga tätortscentra. I våra stora städer bör
användning av ekonomiska styrmedel införas parallellt med
utbyggd kollektivtrafik. Kds utvecklar sina tankegångar
kring trafikpolitiken i en särskild motion.
Ett annat luftföroreningsproblem som fokuserats under
senare år är vedeldning med vedpannor som inte är
miljögodkända. Vedeldning utan ackumulatortank kan ge
höga utsläpp av cancerframkallande kolväte. I tätbebyggda
områden, vid hus i svackor etc, kan utomhusluften bli
mycket ohälsosam om många eldar med dåliga pannor.
Därför är det nödvändigt att från statlig nivå gå in och
fastställa normer för typgodkända pannor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att en handlingsplan
för förstärkt förebyggande av allergier och astma
utarbetas,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att laglig reglering av luftflöden
bör övervägas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att miljö-
och hälsoklassa fastigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunala fastighetsavgifter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum
inrättas och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5
000
000 kr,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrättandet av kommunala
allergikommittéer bör stimuleras,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att obligatoriska krav bör ställas
på tillverkare och importörer av byggnads- och
inredningsmaterial att hälsobedöma dessa,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör
verka för stränga normer på byggnads- och
inredningsmaterial,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att allergiframkallande ämnen
alltid skall deklareras på konsumentprodukter,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör
driva kravet på gemensamma obligatoriska regler om att
allergener i livsmedel skall deklareras på
konsumentprodukter,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att
få till stånd ett förbud mot hälsofarliga azofärgämnen,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en heltäckande kartläggning
av förekomst av allergiframkallande ämnen bör göras,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumtionsanpassad funktions-
och materialdeklaration på byggnader och lägenheter vid all
nyproduktion och ombyggnation,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna
underhållsfonder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommuner skall ges lagstadgad
rätt att införa miljözoner i känsliga tätortscentrum,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en på statlig nivå
fastställd norm för typgodkända vedpannor.
Stockholm den 17 januari 1995
Ulf Björklund (kds)
Dan Ericsson (kds)
Ulla-Britt Hagström (kds)
Göran Hägglund (kds)
Mats Odell (kds)
Michael Stjernström (kds)
1 Yrkandena 1, 5, 6, och 12 hänvisade till SoU.
2 Yrkandena 9, 10 och 11 hänvisade till LU.