Frågor om elöverkänslighet med hudproblem och andra symptom uppmärksammades först i anslutning till bildskärmsarbete. Under senare år har uppmärksamheten vidgats till besvär som inte enbart varit bildskärmsrelaterade utan där närheten till elledningar, elektriska maskiner och lysrör m.m. har angivits vara en utlösande faktor. Många människor kan inte vistas i en normal bostad utan har måst söka sig till en miljö som är praktiskt taget fri från elektriska och magnetiska fält, t.ex. fritidshus och husvagnar.
Sedan undertecknad m.fl. tidigare avgivit motioner rörande elöverkänslighet har en del hänt. Arbetsmiljöfrågan liksom bostadssituationen för elallergikerna har på senare år tagits på allvar. Ännu återstår emellertid en hel del att göra. Framförallt krävs fortsatt forskning på området.
Därom har de lärde tvistat
Bara för några år sedan förnekade en del läkare och vetenskapsmän att det fanns några som helst tecken på hälsoproblem förknippade med kraftfrekventa elektriska fält. De sjukas symptom hänfördes ofta till stressfaktorer och psykiska besvär. Även idag tycks en del oenighet råda, men allt fler läkare och forskare såväl här hemma som utomlands tar numera frågan på allvar och ägnar sig åt allsidig forskning i ämnet.
Fortsatt forskning nödvändig
I Sverige har forskning om problemen kring de elektromagnetiska fälten bedrivits vid bl.a. Arbetsmiljöinstitutet, och de resultat som åstadkommits har återkommande summerats bl.a. vid seminarier anordnade av Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmarknadsdepartementet och Ingenjörsvetenskapsakademien. Arbetarskyddsstyrelsen och Boverket har engagerat sig i frågorna. Vissa kommuner har bedrivit elsanering av bostäder och lärosalar, och vissa företag har nått lyckade resultat med elsanering av arbetsplatser.
Vattenfall har tillsammans med andra industrier engagerat sig i forskning och arbetsmiljöfrågor.
NUTEK arbetar bl.a. med frågor kring bostäder och lokaler i närheten av kraftledningar.
Socialstyrelsen har helt nyligen publicerat en vetenskaplig utvärdering av dagens kunskap när det gäller samband mellan elektrisk-magnetiska fält och hälsoeffekter. En arbetsgrupp, som på Socialstyrelsens uppdrag arbetat sedan november 1993, har bedömt frågan om det finns hälsorisker vid exponering för elektriska och magnetiska fält i form av cancer och reproduktionsstörningar eller hudförändringar. Den samlade bedömningen har blivit att det inte finns något övertygande sådant samband. Nyligen publicerade nordiska studier antyder dock en ökad risk för leukemier hos barn i samband med elektriska och magnetiska fält från kraftledningar nära bostäder. Socialstyrelsen understryker att de elkänsligas symptom måste tas på allvar och att fortsatt forskning bör ske på området.
SoS-rapporten 1994:18 Magnetfältsmätningar i bostäder och på daghem ger bl.a. underlag till diskussion om vilka nivåer på kraftfrekventa magnetfält som råder i bostäder som inte ligger nära kraftledningar. Bostäder i Stockholm och Bollnäs har undersökts. Den slutsats som dras är att obalansströmmar i det elektriska nätet är den viktigaste källan till magnetfältsexponering i bostäder och på daghem som inte ligger intill kraftledningar och att magnetfältsnivån är signifikant högre i Stockholm än i Bollnäs.
Socialstyrelsen anser att fortsatta studier av magnetfältsexponering bör inkludera registreringar med personburna ''dosimetrar'' för att få kännedom om individexponeringen och att andra parametrar än amplituden på magnetfältet bör registreras, t.ex. polarisationen och andelen övertoner.
Kortsiktiga mål
Som framgår av redovisningen ovan pågår en rad studier och forskningsprojekt. Även om företag och myndigheter engagerat sig starkt i forskning och olika projekt kring överkänslighet har staten ett övergripande ansvar för att fortsatt intensiv forskning bedrivs på området.
Särskilt viktigt äratt stödja fortsatta provokationsstudieratt kartlägga försök med elsanering på arbetsplatser och i bostäder samt systematiskt analysera effekterna av dessa åtgärderatt stödja fortsatt forskning kring organiska skador.
Långsiktigt mål
Det långsiktiga målet bör vara att tillägna sig sådana kunskaper om bakomliggande mekanismer att förebyggande insatser kan göras.
Med ökad kunskap bör kostnadseffektiva åtgärder också kunna sättas in hos personer som redan drabbats av elöverkänslighet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt forskning om elöverkänslighet.
Stockholm den 16 januari 1995 Gullan Lindblad (m)