1991 ändrades fastighetsbildningslagen bl.a. så att det på landsbygden skall vara möjligt att bilda bostadsfastigheter som kan inrymma mark för viss näringsverksamhet eller hobbyverksamhet i form av t.ex. mindre djurhållning eller odling utan att vara klassade som jordbruksfastigheter.
Denna möjlighet att bilda relativt stora ''tomter'' (fastigheter) på landsbygden kan i och för sig vara positiv för miljön eftersom det bl.a. kan bidra till att hålla landskapet öppet. Men om fastighetsbildningen sker inom område med strandskydd kan effekten bli den motsatta.
Enligt gällande praxis anses det att gränsen för en avstyckad tomt också utgör gräns för allemansrätten, inte minst inom strandskyddsområden. Om det då bildas en stor fastighet för bostadsändamål inom strandskyddsområde innebär det att allemansrätten utsläcks där även om själva bostaden skulle vara belägen utanför strandskyddet. Är sedan väl avstyckningen gjord kan det vara svårt att hindra att ytterligare byggnader uppförs inom strandskyddsområdet på den stora tomten.
Detta tänkte man på redan då riksdagen antog ändringarna i fastighetsbildningslagen 1990 (prop 1989/90:151 sid 22- 23, BoU 1990/91:3). Propositionen anger att gällande praxis bör behållas men att det i undantagsfall kan accepteras en större bostadsfastighet inom ett strandskyddsområde. Propositionen anger också: ''Om en fastighet tillförs annan mark inom strandskyddsområde än tomtmark, bör det med hänsyn till de allemansrättsliga intressena av förrättningshandlingarna framgå vilken mark som används eller får användas som tomt.''
Detta uttalande har inte följts upp med någon ändring av lagtexten och det har medfört att i praktiken inga tomtavgränsningar görs utan hela den stora bostadsfastigheten kommer att utgöra allemansrättsligt stängt område.
I naturvårdslagen finns en bestämmelse (16a §): ...skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt... En liknande formulering bör införas i fastighetsbildningslagen så att fastighetsbildningsmyndigheten redan vid fastighetsbildningen kan bestämma vilken del av fastigheten som får tas i anspråk som tomt. Självklart skall en sådan möjlighet finnas generellt vid fastighetsbildningen, inte enbart inom strandskyddsområden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsbildning inom strandskyddsområde.
Stockholm den 24 januari 1995 Urban Ahlin (s)