Överproduktionen i svenskt jordbruk blev allt större under
1980-talet. För att minska den infördes ett trädesprogram,
kallas ''Omställning -90''. Utöver statlig ersättning för träda
erbjuder staten bidrag till skogsplantering på åker. Även i
landets bördigaste och lönsammaste jordbruksområden t.ex.
Skåne söker och får många bönder omställningsbidrag. Även
på storgods i Skåne planterar man nu lövskog på åker med
extra bidrag även till stängsel. Med Sveriges inträde i EU
följer också att landet skall lägga mer åker i träda. För
närvarande kan bonden få ca 3 000
kr per hektar. I en intressant ny rapport från Sydvästra
Skånes Kommunalförbund, SSK, belyser den förre danske
regionplanechefen Hugo Marcussen situationen i
Malmöregionen inför inträdet i EU:s jordbrukspolitik.
Marcussen menar att 500 hektar lövskog borde planteras i
Malmöregionens tätortszon till att börja med. Vidare hävdar
Marcussen: ''En varaktig omläggning med möjligheter till
en miljömässig prioritering och styrning kan bli den faktor
som kan förena jordbrukspolitiken och miljöpolitiken och
bidra till ett förnuftigt samspel mellan regionens stora
fysiska element: Tätorterna, åkern, skogen och
vattendragen''.
Nu sker denna omställning -- nedläggning av åker --
relativt slumpmässigt så till vida att den beror på initiativ från
sökande jordbrukare. Kartan blir brokig och trädorna hänger
oftast inte samman. Många sökande brukar stora gods, där
man lägger ner den sämsta marken. Men även brukare av
normalstora gårdar söker och optimerar inom sina domäner.
Bristen på s.k. allemansrättslig mark är stor, särskilt i
utpräglade helåkersbygder som Skåne. Tänk om
nedläggningen, åtminstone i viss utsträckning, kunde ske i
mer ordnade former. Kommunerna skulle i sin fortsatta
översiktsplanering, gärna flera kommuner i gemenskap,
studera och föreslå lämpliga gröna, sammanhängande stråk.
I skisser till regionplaner för våra storstadsområden har ofta
gröna bälten markerats för att förhindra total
sammanväxning av tätorter. Med här föreslagna metoder
skulle denna del i regionplaneringen konkretiseras och
fullföljas på kommunal nivå. När sådana stråk angetts i
region- och översiktsplanen skulle omställningsbidrag till
dessa prioriteras från statens sida. Man skulle rentav kunna
höja ersättningen något i sådana prioriterade områden.
Erfarenheter från dansk region- och kommunplanering bör
med fördel inhämtas i synnerhet som Danmark har lång
erfarenhet av EG:s jordbrukspolitik. Dessutom är den fysiska
planeringen framför allt på regionnivå mer utvecklad än i
något annat nordiskt land. För de västskånska städerna är
behov av mer allemansrättslig mark stort. Malmöbon
förfogar i genomsnitt bara över 53 kvm grönyta, medan
landets tio största kommuner har 108 kvm per invånare.
Även de mindre tätorterna på slätten omges av åkerhav, som
visserligen kan avnjutas med ögat men knappast med foten.
Lovvärda försök med s.k. beträdor görs i Sydvästskåne,
vilket innebär att några meter breda remsor läggs i träda runt
befintliga åkrar. Detta i stället för att lägga hela fält i träda.
Dessa beträdor tillåter t.ex. rörligt friluftsliv. Samtidigt kan
vissa biotoper få ett bättre skydd genom att avståndet till alla
maskiner och sprutningar på åkern blir längre. Inom EU lär
det bli aktuellt att tillämpa s.k. rörlig beträda på upp till 15 %
av den omställda arealen. På dessa ytor kan det bli tillåtet att
odla annat än sådant som går till livsmedel, t.ex. energiskog,
rörlig beträda är dock klart ofördelaktigare för miljön än
permanent träda, rätt placerad.
Vi föreslår att Boverket och Jordbruksverket i samverkan
med berörda länsstyrelse, främst de i tätbygder, omgående
får i uppdrag att utveckla försök i här antydd inriktning.
Självfallet skall befintliga mellankommunala organ, helst
regionalplanerade sådana, liksom kommunerna och
jordbrukarna, delta aktivt i försöken. De statliga anslagen till
omställning skulle kunna få tas i anspråk till en viss del för
sådan samverkande planering mellan stad och land. Något
som också skulle kunna koordineras med de pågående
arbetena i landet med Agenda 21.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den nedlagda åkern som resurs i
stadsregionen.
Stockholm den 19 januari 1995
Nils T Svensson (s)
Per Olof Håkansson (s)
Karin Wegestål (s)
Lena Larsson (s)
Bo Bernhardsson (s)