Villor, kedjehus och radhus kan hyras, ägas eller köpas
som bostadsrätt. Lägenheter däremot finns bara som hyres-
och bostadsrätter. Så kallade ägarlägenheter finns inte i
Sverige.
I Tyskland har däremot ägarlägenheter funnit sedan mer än
fyrtio år tillbaka och i Australien sedan mer än 30 år. Projekt
för ägarlägenheter har funnits i Sverige, men myndigheterna
har sagt nej och dispens har ej beviljats. Vår uppfattning är
att riksdag och regering bör göra denna upplåtelseform
möjlig. Valfrihet mellan olika upplåtelseformer gynnar de
boende.
Ägarlägenheten ger lagfart och belåningsrätt. Den ger
också flexibilitet och fördelar för ägaren. Ägaren kan
exempelvis göra en egen arbetsinsats på lägenheten och kan
kombinera ägandet av lägenhet och lokal för
näringsverksamhet i samma hus för att senare sälja den ena
delen och behålla den andra. En gemensam samfällighet kan
administreras av en förening av lägenhetsägare. Förutom
tomten kan husets stomme, hisschakt och trappor höra till
samfälligheten. En lägenhetsandel kan läggas ut i flera
skiften för t.ex. vindskontor eller källarutrymmen. Detta
behöver regleras i en ny lag om lägenhetsrätt.
Frågan om ägarlägenheter har behandlats av riksdag och
regering vid flera tillfällen. Fyrpartiregeringen tillkallade i
augusti 1994 en särskild utredare (dir. 1994:82) för att bland
annat lämna förslag till nödvändiga författningsändringar för
att skapa möjligheter för ägarlägenheter. Den
socialdemokratiska regeringen har dock i tilläggsdirektiv
(1994:136) beslutat att utredaren inte längre ska ha till
uppgift att undersöka möjligheten att skapa ägarlägenheter.
Detta anser vi vara ett mycket olyckligt beslut. Det är nu
dags att släppa fram denna upplåtelseform på den svenska
bostadsmarknaden. Riksdagen bör därför hos regeringen
begära en lag om lägenhetsrätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ägarlägenheter.
Stockholm den 12 januari 1995
Rose-Marie Frebran (kds)
Ulf Björklund (kds)