Den regionala indelningen är från statens sida förvirrande.
Vissa funktioner är strikt länsindelade, men dessa blir allt
färre. I allt fler fall sker samverkan mellan flera län -- ofta
olika beroende på ärendets art. De statliga organ som varit
oberoende av länsindelningen har ofta utvecklat en egen
regional indelning, helt oberoende av varandra. Resultatet är
ett lappverk av regionala gränser som allvarligt försvårar ett
rationellt samarbete mellan olika statliga organ. Man kan
dock se ett mönster som talar för att man på mycket olika sätt
strävar mot 6--8 regioner, vilket också stämmer med EU:s
strävan efter att regioner bör omfatta 1--2,5 miljoner
invånare.
Regionalutredningen har gått i baklås p.g.a. att den knutits
till den sekundärkommunala planeringssidan, och man
därvid bara funnit Skåne som en naturlig region.
Det torde nu vara hög tid att koncentrera sig på att få den
statliga tillsynsfunktionen rationellt ordnad, och att
koncentrera sig på denna del av regionalindelningen. Som
underlag för den fortsatta utredningen torde studier av vart
kommunikationsströmmarna -- såväl personella som
digitala -- söker sig, ha stort intresse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regional indelning av den statliga
tillsynen.